Var är berget?

Tanken att lämna Weed för ett tag känns inte helt fel även om min resa till Sverige inte blir någon semesterresa helt klart.
Brandröken har lägrat sig - återigen - över södra Oregon och norra Kalifornien.

Effekten av tusentals blixtnedslag för några dagar sedan syns nu i Weed. Brandrök och brandlukt har svept in vår lilla stad i ett gulaktigt dis.
I morse var det inte riktigt ljust. Inte på grund av att solen går upp litet senare nu utan på grund av brandrök. Under dagen blev det litet bättre och jag kunde till och med ta en promenad på eftermiddagen. Berget syntes igen och luften kändes klar och frisk.
Men helt plötsligt på kvällen kom röken tillbaka. Det tog kanske 5 minuter. Helt plötsligt såg jag rök mellan träden och husen där jag bor. Berget hade försvunnit och det luktade mycket starkt av brandrök.

Berget finns där insvept i alla rök men det försvann helt och hållet under kvällen.

Det är inte i norra Kalifornien som det brinner utan röken kommer från södra Oregon. De har flera större bränder som de inte verkar få kontroll över. Här i USA finns olika hemsidor som visar kvalitet på luften och i södra Oregon är det nu till och med farligt att vistas utomhus och myndigheterna har uppmanat folk att lämna området om de kan. Det är onekligen mycket ovanligt och extremt att sådana uppmaningar kommer. Vart skall människor ta vägen undrar jag?

Bränderna lär ha börjat efter åskovädren för några dagar sedan och man kan inte ens attackera bränderna från luften på grund av all rök. Man har nu även utlyst en "state of emergency" i södra Oregon för att få mer hjälp.
Hur det här kommer att utvecklas har jag ingen aning om och det är bara att hoppas att bränderna inte kommer hit medan jag är i Sverige.
Röken har kommit ända till San Francisco området som ligger ungefär 40 mil härifrån. Ännu längre från Oregon.

När vi hade alla blixtar och åska för några dagar sedan startades en del bränder även i Kalifornien men brandkårerna här var som "hökar" och det verkar som om dessa bränder antingen har släckts eller är kontrollerade. Jag tror att man inte vågar göra det man gjorde förra sommaren, dvs låta en brand brinna och bli en av de allra värsta bränderna vi haft. Det var först när den branden blivit riktigt stor som man faktiskt gjorde något. Kritiken haglade givetvis över hur det hela skötts.

Min kollega berättade idag att han i början av 90-talet arbetade hos en bensinstation i Mt Shasta och det var så illa då att det varje morgon låg ett tjockt lager aska på bensinpumparna. Otäckt.

Avresan närmar sig och nu väntar jag egentligen bara på att komma till Sverige så att jag kan ta itu med allt som väntar där. Kommer att anlita en begravningsbyrå även till att förvalta min mammas dödsbo eftersom de kan göra allt. Man måste ta hjälp av folk som kan och som faktiskt befinner sig i Sverige. Det är det värt. De kan ta hand om allt från bankkonton, eventuella räkningar, avveckling av möbler osv och de kommer till och med att sälja lägenheten. Hittills har de gett ett bra intryck. Och jag kan sova på nätterna. :)

Nordamerikansk monsun

Igår eftermiddag tornade stora moln upp sig. Tidigare på dagen hade det varit hett och fuktigt. Frampå sena eftermiddagen kom urladdningen - flera timmar med åska, blixtar och faktiskt litet regn.
Eftersom det är mer än torrt här medför åskoväder oftast bränder. Enligt brandmyndigheterna hade vi runt 1400 blixtnedslag och idag syns resultatet - rök i luften. Berget syns knappt. Tyvärr gick det inte att undvika ledningarna i luften - de finns överallt.

I torsdags natt blev det aldrig svalare egentligen men igår natt gick det att andas igen och huset var behagligt i morse. Det är nästan nödvändigt att nätterna är svala eftersom jag, och många med mig, inte har luftkonditionering.

Det vräkte ner regn under kanske 30 minuter, Ingen lång stund men det kändes verkligen friskt i luften efteråt. Jag njöt av att kunna öppna mina fönster. Idag är det riktigt hett återigen - runt +35.
Bildbeviset att det faktiskt regnade här ;) - en pöl i morse som nu har försvunnit.

Nordamerika har faktiskt en monsunsäsong varje år. Den är inte lika intensiv som den i Indien men de liknar varandra. Vindarna byter tydligen riktning under sommaren och börjar blåsa in fuktigare luft från haven. "Boven i dramat" är ett högtryck som bildas över "Four Corners"-området och som gör att vindarna blåser en viss riktning. Bilden lånad från nätet.

I sydvästra USA kan det bli riktiga regn nästan dagligen som sedan upphör framåt september när det blir torrare igen.

I allra nordligast Kalifornien får vi bara litet känning av den fuktiga luften och de åskoväder som kan bildas. För det mesta skiner solen under flera månader och det blir mycket torrt.

Passade på att åka och handla innan det blev alltför varmt idag. Det märks att det är turistsäsong nu i Mt Shasta. Här i Weed har vi inga turister direkt mer än de som är på genomresan. :)

Sköna blommor

Hettan fortsätter. Idag var det återigen runt +38-40. Så många varma dagar som vi haft denna sommar har jag nog inte varit med om tidigare. Och det konstiga är att vårt område och södra Oregon är varmare än till exempel orter längre södrut som borde vara mycket varmare. Igår hade vi en del moln så det blev inte alls lika varmt och igår kväll kunde jag öppna mina fönster redan runt sextiden på kvällen. Idag blir det mycket senare.

Jag har allt en snäll chef. Idag kom hon med en väldigt fin blomsterbukett och ett litet kort med anledning av min mammas bortgång. Hon har alltid visat omtanke under alla de år jag jobbat inom skolan.
Jag kommer att maxa mina olika typer av ledighet när jag åker till Sverige men det är ju nödvändigt.
Eftersom skolan börjar 19 augusti måste vi lära upp en annan person eftersom C inte längre arbetar för hos. Hon är ju på väg till Oregon med sin man. Jag kommer att vara borta ett par veckor när skolan sätter igång.

Fick ett samtal från min tidigare hyresvärd och det verkar som om de planerar att hyra ut huset jag bodde i trots den förestående konkursen. Han ville veta på ett ungefär vad mina elkostnader varit under den tid jag bott där. Eftersom jag är otroligt sparsam. snål skulle troligen också vara ett passande ord, är jag nog inte riktigt rätt person att fråga. Jag hade det väldigt svalt inomhus och fleece och lager av kläder var nödvändiga. Hur som helst fick han litet elkostnader från mig.
Som hyresgäst i USA har man fått mer skydd om en bostad går in i konkurs. Har man "month-to-month" kan man bo där 90 dagar efter det att banken tagit över och har man ett årslångt kontrakt skall man ha rätten att bo tills kontraktet upphör. Men självklart kan sådant naggas i kanten. Jag är bara så otroligt tacksam att jag hade flyttat INNAN mamma gick bort, att städningen var klar och att jag kunde åka snabbt till Sverige.

Hade funderingar på att lämna mina blommor på jobbet där det är svalt - får faktiskt ha en tröja på mig med tanke på luftkonditionerngen - men då det dröjer 3 dagar innan jag kommer till jobbet fick de följa med hem. Tack N för blommorna! :)

Ser nästan ut som svensk natur på kortet tycker jag.

Kristina-dagen

Det är fortfarande 24 juli här i Kalifornien. Enligt almanackan är det Kristina-dagen. Den sista dagen i fruntimmersveckan.

Hade fått en namnsdagshälsning i morse via Facebook från min "äldsta" vän i Sverige som också hade sin namnsdag. Vi har känt varandra sedan första klass och har fortfarande kontakt med varandra. Tack C för din hälsning! :) Jag heter alltså också Kristina som andranamn.

C skrev bland annat om vår barndoms namnsdagar som vi firade i trädgården i Enebyberg med jordgubbstårta och besök av min farmor. Vi hade ett rätt stort jordgubbsland och det var alltid en fråga om jordgubbarna skulle räcka ända till den 24 juli. För det mesta gjorde de det och vi åt hemgjord jordgubbstårta med riktig grädde. Mmmm. :)

Inte bara jag och min kompis heter Kristina utan även min mamma. För ett par veckor sedan hade jag skickat ett fint namnsdagskort till henne som troligen tyvärr aldrig kom fram i tid. Det finns nog bland posten när jag kommer.

Nuförtiden firar jag inte mina namnsdagar men då jag har en svensk almanacka och namnsdagarna finns på min blogg påminns jag alltid om att vi i Sverige har namnsdagar. De finns ju som bekant inte i USA och när jag berättar för andra om att varje dag under året har olika personnamn tittar de litet förundrat på mig. En av de där kulturella skillnaderna.

Idag bokades ett hotell i Sacramento och bussbiljett från Weed till Sacramento. I år skall jag inte göra misstaget jag gjorde förra året att inte ha hotell innan flyget från Sacramento. Jag tyckte jag skulle spara pengar och satt på flygplatsen under natten. Inget bra beslut. I år åker jag i god tid från Weed så att jag förhoppningsvis kan sova litet innan jag måste bege mig mycket tidigt till flygplatsen. Nu gäller det att göra det som är bra för mig.

Även om 24 juli snart är över önskar jag alla som heter Kristina en fin namnsdag!

Bilden lånad från www.askchefdennis.com.

Checklista och livet fortsätter

Att ha 9 timmars tidsskillnad till Sverige är något jag märker av just nu. Jag känner mig minst sagt trött av att behöva stanna uppe på nätterna för att ringa samtal till Sverige. Men det är ju bara att göra.
Dessutom måste jag erkänna att jag är rätt trött på det semesterstängda Sverige. Juli är givetvis en semestermånad och det märks ordentligt. Jag har vant mig, efter 16 år i USA, att jag kan få tag på folk i stort sett när som helst och jag skall villigt erkänna att det är något jag gillar. Har helt glömt hur stängt det är i Sverige under sommaren, men nu kommer jag i kontakt med det. Ni är bortskämda i Sverige. :)

Listor är bra "vänner" just nu och litet kan jag bocka av:
Biljett bokad - check
Begravning bokad - check
Mäklare kontaktad - check

Det blir den vanliga "expeditionen" till Sverige - vet inte om det kommer att bli så många fler framöver när allt är klart i Sverige - men jag lyckades i alla fall få en biljett med bara ett byte i Chicago. Det var ingen billig biljett men jag var glad i alla fall att jag kunde hitta en biljett med så kort varsel. Det blir avresa om ett par veckor till Stockholm.

Har kontakt med en begravningsbyrå och då mamma för många år sedan uttalade önskemål om hur hon ville att det skulle bli den dagen hon inte fanns här längre var det enkelt för mig.
Det är stor skillnad mellan Sverige och USA när det gäller hur snabbt någon begravs. Här i USA sker det ofta inom några dagar eller en vecka. I Sverige tar det ju oftast flera veckor. Man har tydligen ändrat reglerna relativt nyligen så att de två månader som tidigare gällde har minskats till en månad. Min mammas begravning kommer att bli i mitten av augusti.

Har ännu inte fått tag på jurister (pga semester förstås) som kan hjälpa mig med allt annat som bouppteckning osv. Det blir nästa vecka.

Ringde en mäklare i Täby igår så vi skall ses några dagar efter det att jag kommit till Sverige. Om någon har tips på bra mäklare får ni gärna lämna kommentarer. Jag har ju helt tappat kollen på vilka som är bra.

Livet rullar på och mina listor blir längre och längre.

Tack!

Skriver ett gemensamt TACK till alla fina ord och tankar och god energi som kommer till mig. :) Det känns bra.

Jag har ringt många samtal idag till de som behöver veta vad som hänt och skrivit många email. En sak i taget och en dag i taget.

Jag kände min mammas närvaro idag och hon sade (jag kan känna saker intuitivit/telepatiskt ibland även om det kanske låter konstigt) att hon var så glad att hon kunde tänka som vanligt igen. Var ju tvungen att le åt det. :) Skönt att höra att hon redan mår bättre. Min pappa (som gick bort 2001) har funnits nära henne igår och idag. Känns mycket bra. Allt har en mening och när en persons tid är kommen då är det bara att släppa taget. Finns inget annat val för mig. Och jag tror inte alls att saker och ting tar slut bara för att man lämnar sin fysiska kropp. Allt fortsätter på ett annat plan tills det är dags för ett nytt "uppdrag".

Vi har rekordvarmt igen - runt +40. Jag passade på att åka och handla litet mat idag eftersom jag inte behövde vänta vid telefonen. Det fick jag göra igår.

Kommer att kontakta en begravningsbyrå i morgon natt (svensk måndag) för att få veta hur allt skall tas om hand praktiskt. Har förstått att de kan hjälpa till med det mesta vilket jag kommer att be de göra eftersom jag inte har ork och energi att ta hand om alla detaljer. Och dessutom kan jag ingenting om hur allt kring dödsfall fungerar i Sverige. I USA vet jag men jag behövde inte ta tag i den biten medan jag bodde i Sverige.

Gungig tillvaro - Uppdatering

UPPDATERING - Hej då kära mamma. Min mamma gick bort i morse svensk tid. Jag har nog inte fattat ännu det hela men jag är tacksam att det hela gick fort och att hon inte behövde lida. Hon hade en stor infektion och blodtrycket gick inte att stabilisera så de kunde inte få behandlingen att fungera. Jag skriver mer litet senare. Nu gäller det att planera mycket och göra praktiska saker. Jag känner mig mer samlad än vad jag trodde jag skulle göra. Jag har nog förberett mig mycket det senaste året. Självklart finns känslor och de kommer och går.

Igår eftermiddag försvann min internet- och telefonuppkoppling - igen! Och inget jag gjorde hjälpte. Så jag tog fram mina telefonnummer jag fått till högre instanser och ringde alla jag kunde komma på. Tyvärr var det inte många jag fick tag på. Det enda kontoret där någon svarade var hos bolagets "technical escalation service". Och det tidigaste någon kunde komma var i morgon lördag. Det är rätt lång tid att vara utan telefon och internet.
I morse kom jag på att jag kanske kunde komma in på skolans trådlösa nätverk eftersom jag bor så nära. Mycket riktigt. Det gick även om det inte var någon bra förbindelse. Jag kunde i alla fall kolla email och där fanns ett mail från hemtjänsten i Täby. De sade att de försökt kontakta mig - vilket givetvis inte gick - och att min mamma förts till Danderyds Sjukhus under dagen.

Alla hade gått hem från hemtjänsten när jag såg deras mail så jag ringde till sjukhuset. Mycket riktigt, mamma hade kommit in till en av deras medicinska avdelningar med en mycket omfattande infektion i kroppen - skyhög sänka till exempel. De sade också att hennes blodtryck inte var stabilt. Hon kunde inte ens formulera ord när de frågade om hon ville säga hej till mig. Det kändes litet chockerande eftersom jag pratat med henne bara för ca 5 dagar sedan och då var hon sitt "vanliga jag".

Genom att jag kunde vara inne på internet i alla fall använde jag mitt Skypekonto för att ringa massor med telefonsamtal. Sjukhuset, mina kusiner i Stockholm, den kontaktperson min mamma har hos hemtjänsten, min chef osv. När jag fick prata med kontaktpersonen hos hemtjänsten förstod jag hur snabbt allt gått. Tydligen hade mamma varit i rätt dålig form på morgonen men fortfarande kontaktbar. Senare på dagen hade mammas tillstånd försämrats bara på en timme. Hon hade inte ens kunnat lyfta huvudet och blev mer och mer onåbar. Ambulans hade tillkallats och nu befinner sig alltså min mamma på sjukhus.

Det går ju inte att bara kasta sig på ett plan till Sverige så jag avvaktar i alla fall litet grand för att se om läget stabiliseras eller blir värre. Jag har förberett mig mentalt och emotionellt det senaste året på att min mamma kanske inte har så lång tid kvar så jag känner mig helt klart mer förberedd än förra sommaren på vad som möjligen kan komma.

Samtidigt som jag ringde samtal beträffande min mamma ringde jag också till telefon/internetbolaget. Inte vet jag om jag "flaggats" i deras system men efter ett par samtal tog det bara ca 45 minuter innan reparatören var här! Helt otroligt egentligen. Så nu har jag internet och telefon igen. Vilket ju är nödvändigt i en sådan här situation. Mannen som kom var samma man som kom för ca 1,5 vecka sedan. Den här gången var det en säkring, i en box ett par hundra meter från mitt hus, som hade gått.

Tillvaron känns minst sagt litet gungig just nu.