Gott

Det kommer inte mycket post till mig nuförtiden. Räkningarna (förutom räkningen från City of Weed förstås ;)) kommer via nätet och min mamma skriver inte brev längre. Hon klarar inte riktigt av att ta tag i saker som hon brukade.
Därför var min brevlåda ovanligt välfylld häromdagen med två vadderade kuvert från A i Oregon.

Jag visste om det ena men inte det andra. Eftersom jag inte kan ta mig till IKEA utan att genomföra en mindre expedition hade snälla A handlat Kalles till mig hos IKEA. Men jag fick även litet gott sött - Marabou choklad och Daim. Blev så glad över presenterna. :)

Vilken tur att IKEA tog sig i kragen och började sälja den "riktiga", svenska maten som väl till viss del försvann under en tid. Såg att man nu dragit in köttbullar från menyn i olika länder eftersom de innehållit hästkött. Hela Europa har tydligen drabbats av denna kött"skandal".

Jag försöker äta så bra jag kan och här i USA finns det en hel del ekologiska kakor och choklad. De här kul kakorna - Snackimals - hittade jag i hälsokostaffären i Mt Shasta. Påsen är inte så stor men kostar heller inte mer än runt en dollar. Och även om de inte är helt ekologiska innehåller de till största delen ekologiska ingredienser. Kan rekommenderas.

I USA verkar man ha en förkärlek att söta mjölk och yogurt vilket jag har väldigt svårt för. Det senaste som verkar helt uppåt väggarna tokigt är att the International Dairy Foods Association (IDFA) and the National Milk Producers Federation har bett FDA (Food and Drug Administration) att få tillsätta aspartame (ett sötningsmedel som har olika, mindre bra effekter i kroppen) till just mjölk, yogurt och grädde. Och man vill tydligen tillsätta det utan att behöva visa det på etiketten. Fortsättning lär följa. http://www.huffingtonpost.com/2013/02/26/aspartame-milk_n_2764729.html?utm_hp_ref=business

Solnedgång och fullmåne

Visst är det härligt när kvällarna börjar bli längre. Här var det fortfarande ljust vid sextiden i kväll och det var en fin solnedgång.

Om bara två veckor ställer vi om till sommartid här i USA. Då blir det ännu ljusare på kvällarna.

Min kamera klarade inte riktigt av att ta någon bild på fullmånen som vi har idag. Snow Moon kallas den också. Algonquianstammarna (Native Americans) kallade den "Ice in river is gone".

Väderprognosen för veckan ser ut att vara litet mer vårlik än förra veckan. Bra att jag slipper skotta snö.

Nu är det dags att lägga sig på den här sidan Atlanten.

Rabatter för oss som har låga löner

Ibland slås jag av hur annorlunda mitt liv är här i USA jämfört med det liv jag hade i Sverige. Inte bara det att jag bor i ett annat land och lever i en annan kultur men också att det är så annorlunda med till exempel löner och hur mycket - eller litet - olika personer tjänar.

Jag hade ett bra arbete med en helt okej lön i Stockholm innan jag kom till USA. Det var absolut ingen hög lön men det blev ändå en del över varje månad efter det att räkningarna var betalda och varje år fick jag en lönehöjning.

Som jag nämnt tidigare har den grupp anställda jag hör till inom skolan inte haft en enda lönehöjning på 6 år och nu arbetar vi för mindre lön under 2 år. Dessutom är vi troligen den grupp som har de lägsta lönerna inom community colleges i Kalifornien.

Men vi är inte alls unika egentligen. Väldigt många människor i USA har till och med flera jobb för att kunna betala sina räkningar. Och detta beror till stor del på att många arbeten har rätt låga löner - precis som i mitt fall. I USA finns det även så kallade "minimum wages" och de ligger runt $8-9/timme. Det är inte mycket. http://www.dol.gov/whd/minwage/america.htm

Under flera år fick jag rabatter hos telefonbolaget och elbolaget eftersom min lön var låg. Det var när jag hade färre timmar inom skolan. Trots att jag nu har fler timmar tjänar jag inte så väldigt mycket mer men tydligen anser telefonbolaget och elbolaget att jag har tillräckligt med pengar. Min senaste elräkning, utan rabatt, var påtagligt högre.

Här i Kalifornien finns det något som heter California LifeLine Program som ger rabatt för låginkomsttagare som har en telefonservice (gäller inte mobiltelefoner). Jag minns att det var en rätt bra rabatt jag fick för flera år sedan.

Elbolaget, Pacific Power, har en liknande rabatt men de hade helt plötsligt sänkt sina gränser för vad man får tjäna. Eftersom man måste skicka in en ny ansökan vartannat år kvalificerade jag helt plötsligt inte för en rabatt. Och detta trots att min lön blivit lägre i och med i år. http://www.pacificpower.net/ya/wtp/fa/california/ccp.html

Här i Weed finns det ett område med lägenheter som byggdes bara för några år sedan. Dit får man bara flytta om man har en låg lön. Jag blev paff när jag ringde upp dem för några år sedan och fick veta att jag tjänade för mycket. Det var inte mycket över deras gräns men fortfarande för mycket.

Bilder från lägenhesområdet - tog dessa för ett par år sedan.

City of Weed - gammaldags småstad

Det är inte första gången jag skriver om City of Weed. Ibland kan jag inte sluta förundras över hur gammaldags det är här i den allra nordligaste delen av Kalifornien.

Varje månad får jag en räkning - en så kallad "utility bill" - för vatten/avlopp/sophämtning. Den kan man inte få via nätet utan den sänds med posten.

Det som väl är ännu mera gammaldags är att den inte går att betala via nätet utan den går bara att betala antingen om man skickar en check ;) eller så kallad "money order" med posten eller går till deras kontor och betalar den eller lägger betalningen genom en springa på utsidan av deras byggnad.

I måndags när jag var ledig var även City of Weeds kontor stängt så jag lade min betalning med en check i springan. Nog har vi en viss gammaldags småstadscharm. :)

När jag skrev om detta i ett inlägg för ett par år sedan fick jag en del kommentarer där man sade "men det måste väl gå att betala via nätet". Det var obegripligt att vi är så gammaldags. Jo, det är vi. :) Jag frågade till och med en gång och nej, det var inget alternativ med nätbetalningar. Här står det svart på vitt.

I byggnaden där City of Weed finns ligger även Siskiyou County Court. Ibland när jag har gått in på kontoret för att betala min "utility bill" har det varit olika rättegångar och då är den lilla rättegångssalen fylld till bristningsgränsen. Det finns en sådan där röntgenmaskin som skall kolla väskor och liknande men den har man ställt åt sidan. Risken för attentat i lilla Weed är troligen minimal. I samma byggnad ligger även Weeds polisstation.

Utanför står Abner Weed - mannen som grundade staden. Han som byggde timmerbruket som lades här på grund av de starka vindarna (som The Weather Channel aldrig rapporterar om ;)) som skulle torka timret. Bakom Abner ser man hur det såg ut förr i tiden med timmerbruket (som fortfarande finns här och är i gång).

Nog är Weed en gammaldags småstad. Det är bara att konstatera. :)

Yaktrax och Q

Igår snöade det i Weed. Till och med så mycket att jag var tvungen att skotta. Inte min favoritsysselsättning just nu med tanke på foten. Det gick men jag känner idag att hela foten och benet känns tröttare. Tur är det att huset jag hyr ligger väldigt nära gatan.
Det var vinterstormen Q som drog in över västkusten. Ytterligare en storm som namngivits av The Weather Channel. Man kan verkligen undra var de fått idén med bokstaven Q från eftersom deras förklaring till namnet är The Broadway Express subway line i New York City. Hmmm.

Under flera veckor har jag kunnat parkera precis utanför den byggnad där jag arbetar genom ett speciellt, kortvarigt parkeringstillstånd. Vi har inga "vanliga" parkeringsplatser utanför min byggnad utan bara handikapplatser. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte fortsätta parkera där och måste nu parkera på någon av de "vanliga" parkeringsplatserna längre bort.

Litet nervös var jag, skall erkännas, i morse eftersom det kom ytterligare litet snö igår kväll och det frös på under natten. Jag klarade mig helskinnad till jobbet men det tog en bra stund att ta mig från parkeringen till kontoret. Gångvägarna hade inte halkbehandlats - mysko tycker jag. Pratade med en lärare idag och han hade lika svårt som jag att förstå hur man planerar - eller kanske inte planerar. Så kallad "ice melt" läggs ut men ibland först senare på morgonen.

Hur som helst tog jag mig från min bil till kontoret iförd Yaktrax och ett par kryckor som jag använde som gångstavar. Min vän C lät mig låna dessa kryckor. Har egentligen inte använt dem eftersom de är för långa men i morse var de perfekta som gångstavar.

Yaktrax verkar vara motsvarigheten till broddar. Man trär på dem på en sko eller känga och undertill finns det spiralkedjor som skall se till att man inte ramlar på hala vägar. Jag köpte mina Yaktrax i en affär i Mt Shasta och tydligen finns de även att köpa i Sverige. Idén till Yaktrax lär ha kommit från de skoskydd som sherpas har i Himalayabergen. https://www.yaktrax.com/

Man skall inte gå inomhus med Yaktrax eftersom det kan bli ordentligt halt men utomhus på snö och is verkar de fungera rätt bra. Det var min första gång att prova den här typen skoskydd men det lär nog bli fler gånger. :)

Att veta en känsla

Idag har vi helgdag i USA - Presidents Day. Skolan har stängt och jag tackar och tar emot. :) Den firas till minne av George Washington, USAs första president. Ingen post delas ut och många skolor, banker och statliga kontor har stängt. Men de flesta affärer har öppet eftersom man utnyttjar dagen till olika reor - Presidents Day Sales. Eftersom min fotled fortfarande inte är återställd - det blir bättre men går väldigt långsamt - tar jag det lugnt hemma.

Det slog mig häromdagen att jag i vår kommer att ha bott 16 år i USA. Det är en lång tid och jag har ibland litet svårt att fatta att det blivit så många år. Mina planer är fortfarande att lämna Weed men pga stukningen har jag inte kunnat känna efter och fundera på samma sätt som om jag varit frisk - har märkt att jag varit mycket tröttare än normalt pga fotleden.

När jag kom hit för 16 år sedan var min referensram Sverige. Semesterresor till USA och många länder i Europa räcker inte för att skapa en ny referensram, det är för kort tid. Något som blev uppenbart med en gång var alla nya mått, vikter, längder, osv. Och trots 16 år i USA är jag fortfarande rätt dålig på de amerikanska systemen. Mycket har nog att göra med att jag tycker att de är komplicerade och att metersystemet är så mycket enklare.

Som tur är har termometrar och andra mätredskap ofta både och. Michael pratade självklart om Fahrenheit (den enhet som mäter temperaturen) och numera vet jag på ett ungefär vad till exempel 70 grader Fahrenheit motsvarar i Celsius. Men jag har inte KÄNSLAN som en amerikan har. Känslan finns fortfarande för Celsius. Jag vet precis hur 20 grader Celsius KÄNNS.

Likadant om någon pratar om att ha åkt 30 miles här vet jag på ett ungefär hur långt det är. Men KÄNSLAN finns hos kilometer - 10 kilometer vet jag hur det KÄNNS att åka.

Och 1 kg vet jag hur det KÄNNS om jag hör det måttet. 3 pounds får jag ofta räkna om först i huvudet så att jag vet hur mycket det är i kilo. KÄNSLAN finns inte för pounds utan för kilo.

Även när det gäller nya helgdagar och traditioner finns inte KÄNSLAN riktigt där. Delvis kanske det beror på att Michael och jag inte direkt firade de amerikanska helgdagarna. Jag minns min första Thanksgiving. De andra amerikanerna KÄNDE dagen och firandet. Jag tyckte det var en ny och trevlig upplevelse. Men jag hade ingen riktig känsla inför dagen. Julafton har jag en KÄNSLA inför som kommer från att ha växt upp med den helgen och varit med om den som barn. Som sagt, firar man USAs helgdagar kan man självklart skapa en känsla allteftersom.

Att veta en känsla kommer med att växa upp i en kultur och att lära sig olika saker genom upplevelser som barn. Känslan finns där och sitter i ryggraden så att säga. Som invandrare får man lära sig allteftersom och känslan blir nog aldrig riktigt densamma som när man får med sig den genom sin uppväxt.

Termometrar har oftast som tur är både Celsius och Fahrenheit.

Likadant är det med linjaler - på ena sidan centimeter och på den andra inches.

Ett mått som har amerikanska ounces och cups på den ena sidan av måttet.

Vänder man på det har man milliliteter.

Meteorit- och asteroid-dagen

När jag satte på TVn en liten stund i morse för att titta på väderprognosen fick jag se bilder av en meteorit som kommit in över Ryssland. Det har varit stora nyheter över hela världen.

Den lär ha vägt runt 10 ton orsakat en hel del skador både på människor och byggnader. Rykten har tydligen cirkulerat om den sköts ner men det lär vi nog aldrig få svar på.

Det finns i alla fall många videosnuttar och bilder av meteoriten på nätet. Såg att Dagens Nyheter hade en hel del också på sin hemsida. Mobiltelefonerna lär ha slutat fungera under några timmar efter det att himlakroppen hade gått igenom atmosfären och exploderat.

Om den här meteoriten har något som helst samband med den asteroid som idag kommer att flyga mycket nära jorden är nog höljt i dunkel.

Asteroiden 2012 DA14 flyger idag närmare jorden än vissa satelliter (ca 27,000 km) och är ca 50 meter i diameter. Tydligen är det närmare än vad andra himlakroppar gjort som varit i den här storleksordningen. Tyvärr lär ingen kunna se den här asteroiden utan kikare och och teleskop och den lär kunna ses bäst från Indonesien, Asien och Australien.

Här i USA kommer det att finnas flera "live streaming video" sajter som visar asteroiden: http://cosmiclog.nbcnews.com/_news/2013/02/15/16966984-watch-asteroid-2012-da14-buzz-past-harmlessly-via-streaming-video?lite. Vet inte om man kan se dessa utanför USA.

Sådana här händelser påminner oss om att vi är rätt små i förhållande till det som rör sig ute i rymden. 1908 exploderade antingen en meteorit eller asteroid i en annan del av Ryssland - i Tunguskaområdet. Den var av en annan kaliber - mycket större jämfört med meteoriten som exploderade idag. Inga människor lär ha skadats vid explosionen 1908 men 80 miljoner träd jämnades med marken!

Den här bilden togs ungefär 20 år efter det att explosionen skett. Träden ligger som plockepinn på marken.

Ha en fin helg trots "rymdskräpet". :)

Bilden från NASA.