Gamla pass och resedokument

Förberedelserna inför min medborgarskapsintervju fortskrider. Tillsammans med intervjubrevet kom också en lista med dokument man skall ta med sig till intervjun. Bland annat stod det att man skall ta med sig "current and expired passports and travel documents."

Många svenskar har väl pass från det att de är små. Jag hade mitt första pass när jag var 10 år. Av någon anledning har jag sparat på alla mina tidigare pass men de flesta fanns givetvis i Sverige. Som tur var hittade min mamma passen och de skickades iväg med kurirpost tidigare i veckan och kom igår till Weed.

Förr i tiden fick man faktiskt stämplar i sitt pass när man åkte till andra länder. Det är nog rätt sällsynt idag. Jag gick igenom alla mina gamla pass och kunde se att jag flitigast besökt England och Grekland i Europa och givetvis USA.

I några av passen finns också visumstämplar för USA. På 80-talet behövde vi svenskar fortfarande ansöka om visum för att resa till USA. Jag har två stämplar för mina resor på 80-talet. Sedan har jag givetvis mitt F-1 visum som jag hade när jag pluggade.
När man kommer till USA brukar passkontrollanten stämpla passet men jag har inte fått någon stämpel på länge när jag kommit till Sverige. Kanske det är på grund av EU?

Sedan har jag också samlat ihop alla mina flygbiljetter som jag faktiskt sparat på (när man har med USAs immigrationsverk att göra är det bra att spara på så mycket man kan) så att jag faktiskt kan bevisa att jag gjort mina resor utanför USA när jag säger att jag åkt. En av frågorna på ansökan är hur många resor man gjort sedan man blev "permanent resident" och hur många resor man gjort under de senaste fem åren. Och man skall räkna upp datum och vart man åkt. Med biljetter var det ju inga problem. :) Man måste kunna visa på att man inte tillbringat alltför mycket tid utanför USA eftersom det är ett av kraven för att kunna bli amerikansk medborgare.

Innan man får sitt gröna kort måste man ha tillstånd att resa utanför USA (medan ansökan om grönt kort handläggs) och då har man ett så kallat Advance Parole dokument. Det har jag också lagt till högen av resedokument.

Häromdagen fick jag prata med en person som gick igenom den här medborgarskapsprocessen i höstas och han hade sin intervju på Sacramento-kontoret, där jag också kommer att ha min intervju. Hans upplevelse var positiv så det hoppas jag också på. :)

Här är tre generationer svenska pass (de med stjärnor är makulerade pass). Det längst till vänster var ett svart pass som jag hade fram till 1992. Det blå i mitten kom innan de röda EU-passen dök upp i slutet av 90-talet.

Änglahund och kyrkhumor

Amerikaner går i kyrkan mycket mer än vad vi svenskar gör. Många människor har större delen av sitt sociala nätverk genom en kyrka. För en svensk (i det här fallet jag, som inte går i kyrkan ;)) känns det här rätt främmande men det amerikanska samhället har många människor som läser bibeln och lever sitt liv efter bibeln.

Tyvärr är många religiösa och kyrkliga människor inte särskilt skämtsamma kring sin religion. Jag tycker man skall kunna skämta om alla möjliga saker och inte ta sig själv alltför allvarligt.
Fick ett mejl från C i Colorado idag och fick mig ett gott skratt. Håll till godo med litet kyrklig humor.

På 80-talet fanns det en "landsplåga" som hette Änglahund med Hasse Andersson. Kanske den låten kan passa till de här bilderna som ju verkar helt sanslösa - två kyrkor som försöker överträffa varandra vem som har rätt.



















Jag säger bara - så sant!



Kommentarer överflödiga. :)

Spel, dobbel och indianer

Som flera av oss utlandsboende konstaterade häromdagen behöver vi nog spela på lotteri och enarmade banditer för att ha litet pengar till pensionen. ;) Jag har aldrig vunnit någonting egentligen mer än småslantar. Michael och jag åkte till Lake Tahoe och Reno några få gånger och besökte deras kasinon. Båda dessa städer ligger i staten Nevada där kommersiella kasinon är tillåtna. Självklart är Las Vegas den allra största spelstaden med massor med kasinon. En svensk hemsida som jag fick tips om häromdagen har en del information om Las Vegas - Vegas.nu - din reseguide till Las Vegas.

USA har återigen en massa olika lagar och regler för vilka stater som får ha vad när det gäller spel och dobbel. Två stater har totalt förbud för "gambling" - Utah (kan tänka mig det med alla mormoner ;)) och Hawaii - litet förvånande kanske med tanke på alla turister som kommer dit.
Resten av staterna har som sagt olika regler för olika slags spel och lotterier etc. Den här listan hos Wikipedia kan kanske vara till hjälp om man planerar en resa med spel och dobbel - Gambling in the United States.

I Kalifornien är det inte tillåtet med kommersiella kasinon och vadslagning för "racetracks". Lotterier däremot är helt okej. Däremot får kasinon finnas på mark som ägs av Kaliforniens indianstammar! Och så är fallet i många andra stater. Som bekant tog USAs invandrare över marken som tidigare varit indianernas land - många gånger med mycket våld (en mycket tragisk och mörk del av USAs historia). Idag finns det 310 så kallade "indian reservations", det vill säga landområden där indianer bor. USAs regering tilldelade indianerna dessa landområden (det här kan man ju ha synpunkter på hur det hela gick till) och där får indianerna alltså ha kasinon. Det har blåste en hel del kring hela den här rörelsen men idag är det en rätt lönsam affärsverksamhet för många indianstammar och kasinon.

Det finns 58 "indiankasinon" i Kalifornien Mitt närmaste kasino ligger i Redding, ca 1,5 timmes bilfärd från Weed. Det heter Win-River Casino. Jag har åkt förbi kasinot flera gånger men aldrig varit provat min lycka där. Det här kasinot ligger på mark som heter Redding Rancheria.



Det var länge sedan jag spelade på lotteri eller enarmade banditer. Spelar man inte kan man ju inte vinna något! Eller så kanske man får göra som George Clooney i Ocean's Eleven - råna tre stora kasinon! :)

Bilden från 500 Nations.

Valley fever - epidemi i sydvästra USA

Valley fever var en okänd sjukdom för mig till för bara några dagar sedan. En mig närstående person har drabbats av denna sjukdom som tydligen är en mindre epidemi i sydvästra USA.

Valley fever orsakas av en svamp (fungus på engelska) som finns i marken. Svampsporerna sprids sedan i luften och de kan färdas upp till 80 mil från källan. När man andas in luften kommer sporerna in i kroppen och kan leda till valley fever. Massor med människor i sydvästra USA (de som bor i delar av Texas, Arizona, Kalifornien, Nevada och New Mexico) kommer i kontakt med de här svampsporerna. Det finns tre varianter av hur människor drabbas - många har svampen i kroppen men blir inte sjuka, en del blir sjuka med influensaliknande symptom medan andra blir sjuka och får riktigt allvarliga symptom som lunginflammation och hjärnhinneinflammation. Även i norra Mexico och delar av Sydamerika finns valley fever. Arizona är den stat där flest fall rapporteras och där har den här sjukdomen blivit en epidemi. Det är där R befinner sig.

Det knepiga med den här svampen är att vem som helst kan drabbas och man behöver inte ens bo i området. Det kan räcka med att man är på genomresa, mellanlandar på en flygplats eller kommer i kontakt med något föremål som har damm som innehåller svampsporer. Valley fever har skjutit i höjden under de senaste åren och allt fler människor drabbas och blir sjuka.

Symptomen som är vanligast är en enorm trötthet, feber, muskel- och ledvärk, ingen aptit, hosta, huvudvärk osv. Blir man sjuk brukar kroppen oftast klara av att läka på egen hand men i vissa fall blir folk så sjuka att de måste läggas in på sjukhus. Men det tar tid att bli bra - flera veckor till kanske ett par år. Och man blir aldrig av med svampen utan den kan ligga "sovande" och kan komma tillbaka 10 år senare.
Det kan till och med ta många år efter det att man utsatts för svampen och det att man blir sjuk.

Blir man riktigt sjuk behandlas man med mediciner som skall döda svampsporerna. Har man litet lindrigare symptom kan behandla sig själv med extra tillskott av vitaminer, örter och liknande. Vitlök skall tydligen vara ett bra medel.

Jag ville dela med mig av det här eftersom många människor aldrig hört talas om valley fever och blir felaktigt behandlade av läkare. Dessutom är det alltså bra att tänka sig för innan man besöker de här delarna av USA eftersom fler och fler blir sjuka. Sjukdomen sprids i alla fall inte människor emellan men tydligen blir massor med djur sjuka i de här delarna av USA. Svampsporerna gör ingen skillnad på människor och djur - alla kan drabbas.

Vill man läsa mer har www.valleyfeversurvivor.com massor med information. Kartan kommer från deras hemsida - den visar var riskområdet för valley fever finns.

Pension efter bankbesök

Efter ett besök hos min bank idag blev jag påmind om att åren går och det är bara att konstatera att jag inte blir yngre. ;) De som jobbar på "mitt" bankkontor i Weed är fantastiskt trevliga och hjälpsamma och hejar alltid på mig med mitt förnamn. Idag blev jag också inbjuden att prata med någon pensionsexpert om att investera pengar för min pension. Helt plötsligt kände jag mig litet äldre.

Jag vet att jag verkligen borde ta tag i det här med att försöka klura ut vad jag egentligen kommer att få i pension men det känns motigt och jag skjuter det framför mig. När jag bodde i Sverige hade jag en privat pensionsförsäkring där jag hann sätta in en hel del pengar men den har legat i total dvala sedan jag kom till USA. Och pengarna kan jag ju inte få del av ännu. Vad jag kommer att få från den svenska staten står nog skrivet i stjärnorna eftersom jag aldrig valde var de skulle investeras utan valde den "allmänna potten". Jag hade redan kommit till USA och det hela kändes väldigt avlägset.

Här i USA finns något som heter Social Security och det är motsvarigheten till den statliga, svenska pensionen. Eftersom jag började jobba först 2005 i USA (det var många år jag inte jobbade här) tror jag inte att jag kommer att komma upp i några stora belopp. Jag har heller ingen privat pensionsförsäkring här eftersom jag helt enkelt inte har råd att avsätta pengar varje månad. Genom min arbetsplats sätts det in pengar på ett konto för statligt anställda men med tanke på hur Kaliforniens ekonomi är kan det nog vara pengar som är i farozonen. Det blir nog att äta "soppa på en spik" om jag fortfarande bor i USA när jag är litet äldre. Eller så kanske jag borde spela på lotteri eller åka till staten Nevada och spela på enarmbade banditer. Eller hitta en rik amerikan. Hmmm.

Har man flyttat till ett annat land och inte jobbat ett helt arbetsliv någonstans tror jag att man hamnar litet mellan "två stolar" och inte får någon riktigt bra ersättning från något av länderna. Man måste nog se till att ha en hel del egna besparingar och kanske jobba länge. Tänk vilket funderingar ett besök hos banken kan sätta igång!

Har aldrig sett den här skylten någon annanstans än i England - snart är pensionsåldern här. ;)

Svensk natur

Det sägs att svenskar har en alldeles speciell relation till naturen. Det tror jag stämmer eftersom vi har rätten att gå och vara i stort sett var som helst - Allemansrätten ger oss den möjligheten. Jag insåg aldrig hur lyckligt lottad jag var innan jag kom till USA.

Att enkelt inte kunna vara i naturen är troligen en av de saker som jag tycker är jobbigast med att bo i USA. Jag kan spy på skyltarna som stirrar mig i ansiktet och säger "Keep out", "Private Property", "No trespassing" osv. Det är helt enkelt en trist och fientlig inställning som man har här i USA och hur den går ihop med amrisarnas generellt vänliga sätt gentemot folk fattar jag inte riktigt. Rädslan för att någon skall komma in på privat mark är en del av det amerikanska samhället och den amerikanska mentaliteten som jag inte fattar och troligen aldrig kommer att förstå. Jag tror inte ens att jag vill förstå eftersom det går emot min egen känsla. Ni som bor i Sverige, var tacksamma för att ni har Allemansrätten och njut av möjligheten att kunna ta del av den fantastiska, svenska naturen. Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort detta privilegium.

Här i USA finns stora nationalparker som man kan åka till men det är inte det jag saknar. Jag saknar möjligheten att enkelt kunna gå ut i naturen. Vi har faktiskt en promenadstig runt skolan som går genom den skog som finns där och det är en fin promenad men det känns fortfarande rätt begränsat. Där jag bodde i Sollentuna hade jag en rätt stor skog alldeles i närheten och en sjö, Rösjön, (en riktig sjö - i mina trakter finns många anlagda sjöar vilket också känns helt främmande) som givetvis var öppen för allmänheten. Jag minns att jag ofta tog kvällspromenader i skogen efter att ha jobbat och på hösten var det svampplockning som lockade. När jag skriver det här kan jag känna hur mycket jag saknar de här möjligheterna.

Naturen som finns i Stockholsmområdet är fantastisk tycker jag med all grönska, alla blommor och alla sjöar och vattendrag. Naturen där jag bor nu är mäktig på sitt sätt men den är karg och inte alls lika inbjudande. Kalifornien har helt enkelt inte någonstans den natur jag var van vid när jag växte upp. Det finns troligen delar av USA där det finns liknande natur men den ligger långt härifrån. Eftersom naturen känns viktig måste jag nog se till att jag kan bo närmare den sortens natur som jag känner mig hemma i. Vi får se var jag hamnar. Kanske det inte ens är USA:)

Jag har inga egna svenska naturbilder här i USA men här kommer ett par som min mamma tagit och skickat till mig. Vitsippor och blåsippor. Härliga vårbilder.

Intervjubesked

Idag kom ett brev från USCIS (Immigrationsverket) med ett intervjubesked. Det dröjer ca 1 månad innan det är dags men i mitten av februari är det dags att återigen bege sig till Sacramento.

Den här gången blir det ett annat kontor som ligger mer "downtown" Sacramento. Nu gäller det att fortsätta plugga så att jag inte glömmer alla frågorna och svaren och se till att allt som de kan fråga om är i ordning. Tydligen går de igenom ansökan en hel del och under den genomgången kan de avgöra hur duktig man är på att prata engelska. Sedan blir det ett prov med 1-3 meningar som man skall läsa och 1-3 meningar som man skall skriva på engelska. Det gäller att inte bli alltför kaxig bara för att man bott här länge och använder engelska i skrift och tal varje dag.
Sedan blir det 10 frågor max från de 100 frågorna. Klarar man de första 6 frågorna ställer de inte fler frågor.

Vad jag har förstått är det vanligt att man inte blir slutgiltigt godkänd vid intervjun utan blir "rekommenderad" för godkännande (om man klarar av intervjun och proven). Tydligen är det ofta en annan person som ger det slutgiltiga godkännandet och inte den som intervjuar. Och hur lång tid det sedan tar att bli kallad till den ceremoni där man svärjs in till medborgare kan variera mycket. Allt från några dagar till flera månader. Det verkar som om de bara har en ceremoni per månad i Sacramento så det är bara att hoppas att det inte drar ut på tiden. Men nu gäller det att klara av intervjun och inte gå händelserna i förväg.

USCIS har en hel del studiematerial på sin hemsida så om man tar del av det borde man klara av intervjun. Bland annat har de en video som visar litet kort hur en intervju går till. Förra gången jag hade en intervju hos USCIS var det både Michael och jag som var där så det kändes litet annorlunda. Nu hänger allt på mig. :)

Tur att jag har en del semester som jag kan ta av eftersom jag kommer att få ta ledigt igen. Och tur att jag har en chef som är förstående.