Familj på avstånd

Att bo runt 8400 km från Stockholm har sina utmaningar. En av dem är självklart att man inte kan träffa sin familj särskilt ofta. Har man ingen rik man och om man har en rätt låg lön kan man inte resa till Sverige mer än kanske en gång per år.

När Michael gick bort försvann min mycket lilla familj i USA. Han hade inga barn och han och hans syster träffades inte. I och för sig var jag redan van vid en mycket liten familj från Sverige så det var ingen enorm chock men självklart blev det en omställning. För det mesta tänker jag inte så mycket på det men ibland slår det mig att jag lever utan familj här i USA och att min enda familj befinner sig mycket långt bort.

Jag är enda barnet och har bara fyra kusiner. Min pappa var också enda barnet. Min mamma hade två bröder - numera finns bara en kvar. Som framgår är det ingen stor släkt. Två av mina kusiner bor i Stockholmsområdet där även min mamma bor. Jag vill helst inte tänka på vad som kan hända framöver när min mamma kanske inte klarar sig själv. Att helt plötsligt ta tjänstledigt är nog egentligen inte möjligt med tanke på de mycket snäva "ramar" vi har i USA för att vara borta från jobbet. Exakt vad jag skulle vara tvungen att göra vet jag inte i dagsläget.

Det som också är en utmaning är att man kanske inte hinner åka till Sverige för att ta hand om någon "katastrof". Så var det när min pappa gick bort. Han blev allvarligt sjuk dagen efter sin 70-årsdag och kom in till sjukhuset och bara fem dagar senare gick han bort. Jag hann inte ens åka hem till Sverige och säga adjö.

Om man vill flytta utomlands bör man verkligen vara medveten om hur begränsat umgänget troligen kommer att bli med den familj som finns kvar i Sverige. Har man äldre föräldrar blir det ytterligare utmaningar. Bor man i Europa blir allt självklart litet enklare men bor man på "andra sidan pölen" blir det mer komplicerat.

Ibland tänker jag på hur härligt det vore att kunna komma på kortare besök till Sverige litet oftare - kanske bara på middag. Jag får nog försöka få tag på Star Treks maskin (deras "transporter") som gör att man kan förflytta sig genom "teleportation". :)

Höstshopping

Förra veckan kom hösten och vintern, varma kläder fick tas fram och jag drabbades av "bloggtorka" - kanske på grund av den snabba omställningen från sommar till höst och vinter.

Regnet vräkte ner under den gångna veckan och Weed fick 5 cm regn under ett par dagar. Berget var helt plötsligt vitt när molnen skingrades och det var inte bara litet "puder" på toppen utan mycket snö.
Mount Shasta Ski Park öppnar inte förrän i mitten av december men om det fortsätter så här kanske de till och med kan öppna tidigare.


Efter en riktigt grå och trist vecka var det roligt att komma bort från Weed igår. Min vän C och jag åkte till staden Medford i södra Oregon för att handla. Det tar mellan 1 och 1,5 timme att åka dit och motorvägen I-5 passerar på vägen dit ett högt bergspass som ofta stängs på vintern. Igår fanns det ingen snö som tur var så vi kunde komma fram till Medford som planerat.

När man bor som vi gör är man "svältfödd" på affärer - här finns som bekant i stort sett inga affärer alls så Medford känns som rena julaftonen. C och jag hade en heldag med shopping och både lunch och middag. C var den som storhandlade, jag var litet mer blygsam. :) Något jag köpte som jag visste att jag skulle ha svårt att hitta i Mt Shasta området var ett par lättare vinterkängor. Jag hittade ett par i affären Ross - Dress for Less - en stor affärskedja som har allt från kläder till kastruller. Jag hoppas att jag kommer att trivas med de nya kängorna (som jag verkligen behövde) - inga märkvärdiga skor men de verkar sköna.


Både C och jag sade att vi behövde en shoppingdag i höstrusket.

Politikerbesök

Höjdare inom politiken i USA är amerikanska "kungligheter". Alldeles nyligen hade vi besök av en "liten kunglighet" ;) i min byggnad - Wally Herger, en republikansk politiker i House of Representative som representerar norra Kalifornien.

United States Congress har två delar - The Senate och House of Representatives. I House of Representative har man att göra med lagar som oftast påverkar hela landet. Kalifornien som har den största befolkningen i USA har 53 representanter i denna del av Kongressen.

Eftersom det är "mid-election" i november kan jag tänka mig att Wally Herger besöker olika organisationer, skolor och företag för att ragga röster. Han hade uttryckt en önskan att få titta på vår avdelning plus ett par andra avdelningar inom skolan. En av våra kurser var igång så han och skolans chef och en av vicecheferna kom och var med under en del av kursen.
Min chef fick träffa Wally under några minuter - jag såg honom bara passera förbi.

USAs politiska system känns fortfarande väldigt främmande för mig. Jag kunde det svenska men här känns det som en främmande värld. Jag har heller inte ansträngt mig för att sätta mig in i det. Som "permanent resident" med grönt kort får man ju inte rösta så det har kanske bidragit.

Just nu finns det hur mycket reklam som helst på TV för olika politiker som vill bli invalda i Kongressen. Det är precis som i Sverige med TV-inslag och valskyltar ute på gatorna.

Här i Kalifornien är väl det val som kommer att få mest uppmärksamhet nu i november, valet av en ny guvernör. Arnold har som bekant gjort sitt - på många sätt. Eftersom det här inte är en politisk blogg går jag inte in vidare på detta men jag skulle vilja säga att det är en stat i stort sönderfall som han lämnar.

I USA skriver människor rätt ofta brev till sina olika politiska representanter för att påverka - eller i alla fall i förhoppningen att påverka. Tydligen är det här ett rätt effektivt sätt att få politiker att uppmärksamma olika frågor. Det finns till och med hemsidor som berättar om hur man skriver ett sådant brev:
http://www.ehow.com/how_2118434_write-proper-letter-legislators.html

Som avslutning ett förslag till ny flagga för Kalifornien. ;) - I o u (I owe you).

Swedish tea ring/Vetekrans

I går morse fick jag en överraskning när skolbibliotekets chef kom med en bit Swedish tea ring/vetekrans som tack för en hel del jag gjort för den avdelningens hemsidor.

Han och jag har pratat en del om Sverige eftersom han har svenska släktingar och han har till och med gjort några resor till södra Sverige. En kommentar han hade en gång, och som jag inte glömmer - "we were wondering where the laundromats were and we could not find any". Jag kunde upplysa honom om att i Sverige har man inga "laundromats" (tvättomater) utan man har antingen tvättmaskin hemma eller i den allmänna tvättstugan i lägenhetshuset. Hans sätt att vara och tala påminner mig en hel del om hur vi svenskar är - litet försiktiga, tystlåtna och eftertänksamma.

Självklart hade han tänkt på mitt ursprung när han köpte denna Swedish tea ring. Jag fick kolla på internet vad det egentligen var och fick förklaringen "vetekrans". Jag har tidigare inte provat på denna sorts vetekrans. Självklart var den rätt söt - som alla bakverk/kakor är här i USA - men den var god. Han hade köpt den i Mt Shasta Pastry som tydligen är ett helt nyöppnat bageri/café i Mt Shasta. Jag hade aldrig hört talas om dem men kunde se att de öppnat bara för några dagar sedan och att de vill kunna ge människor i Mt Shasta området litet bättre produkter än vad man t ex kan köpa i de stora affärskedjorna. De bakar alla sina produkter varje dag och använder bara naturliga ingredienser utan tillsatser av olika slag. Det låter ju väldigt bra. Får nog bli ett besök där framöver.

Jag blev verkligen glad för min vetekrans och tanken bakom. :)

Vara barnledig

Nej, jag skall inte få barn eller vara barnledig. :) Men en av lärarna i min byggnad väntar sitt första barn och jag kom att tänka på hur olika USA och Sverige är - igen.

USA och Australien är de enda västerländska länderna som inte har en lag på betald barnledighet! 177 andra länder har lagar som fastställer betald barnledighet. I USA gäller att har man jobbat en viss tid och företaget har ett visst antal anställda kan man få ledigt under ca 3 månader - obetalt. Och man har troligen rätten att få tillbaka sitt jobb men det är inte alltid helt säkert. Sådant här gör mig upprörd - att lämna bort ett spädbarn under långa dagar måste vara otroligt jobbigt för de som är tvungna. I USA har fler kvinnor möjligheten att vara hemma med sina barn än vad verkar vara fallet i Sverige. Men självklart finns det också många amerikanska familjer där både mannen och kvinnan måste arbeta.
Den obetalda barnledigheten ligger väl i linje med hur det är med semestrar här i USA.

Litet efterforskning kring det här med betald mamma/barnledighet visar snabbt att alla de nordiska länderna ligger mycket bra till. Något som jag inte visste om var till exempel att Tjeckien har en av de allra längsta barnledigheterna. Där kan mammorna stanna hemma upp till 4 år! Och få betalt. Även Österrike och Slovakien har mycket långa, betalda barnledighetsperioder. Den här sidan hos Wikipedia var intressant.

Jag minns inte hur det var med längden på betald barnledighet i Sverige när jag var liten på 60-talet. Däremot minns jag att de flesta mammor kunde stanna hemma under lång tid. Det var på den tiden när det räckte med en lön.

Ibland undrar jag varför det är så här i USA. Varför har man ingen lagstadgad betald barnledighet eller semester? Och då börjar jag också undra varför jag bor här egentligen. Eftersom jag inte har barn eller kommer att skaffa barn har jag inte berörts personligen av just den här "bristen" i USA men den längre semestern är helt klart något jag ibland saknar. Nu har jag turen att ha mer semester än många andra eftersom skolor ofta har mer generösa regler. När jag bodde i Oregon var jag på väg att få ett jobb precis innan Michael gick bort och där hade jag inte fått någon som helst semester på ett helt år.

USA har helt klart sina brister och det här är absolut en av dessa.

Jag fick en bloggutmärkelse igår. Tack Anna och Jan som har bloggen Man ser Floden! :) Jag väljer att inte skicka bloggutmärkelsen vidare och jag har redan skrivit om 7 saker som andra inte känner till när jag fick en annan utmärkelse så länkar till det inlägget:

Här jobbar jag

Efter fem år känns mitt arbete fortfarande intressant och lärorikt. Den avdelning jag jobbar på heter Videoconferencing/Distance Learning. Vi supportar de kurser som erbjuds som video-kurser inom skolan. De här kurserna gör att elever som bor ännu mer i glesbygden än vad jag gör kan gå collegekurser även om de inte kan komma till vår skola i Weed. De fungerar så att läraren oftast finns i vår byggnad och eleverna som bor på andra orter kan se och höra kursen via videokonferens-teknologi i lokaler/skolor där de bor. Allt sker alltså i "real life" och man kan prata med varandra direkt. Jag kunde ingenting om den här typen teknologi när jag började men har lärt mig under tiden och jag har alltid gillat teknologi - det är en klar fördel i det här jobbet.

Allt möjligt kan hända under en sådan kurs - det är därför vi måste finnas till hands under tiden kursen pågår. Och det är därför vi har mycket oregelbundna arbetsscheman med tidiga morgnar och sena kvällar. Det är jag och min kollega David som tar hand om det mesta som rör dessa kurser. Vår chef Nancy har hand om mer övergripande bitar inom just den här avdelningen.

Något annat som vi också gör är att vi till viss del tar hand om skolans hemsida - har berättat om det tidigare. Vi är inga webmasters men det är en rätt stor del av vårt jobb. Det här är något jag verkligen tycker om - en anledning kanske till att jag har den här bloggen.

Eftersom skolan har en väldigt strikt policy när det gäller bilder på elever och anställda (man måste ha en underskrift av de man tar bilder på) fick jag ta bilder utan folk. Litet trist men så är det.

Här är min byggnad.


Det här är rummet jag jobbar i. I USA är det väldigt vanligt att folk inte har egna kontorsrum. Jag var van att ha mitt eget rum när jag jobbade i Sverige. Här har jag faktiskt ett eget rum även om det inte är något mysigt litet kontorsrum utan själva "navet" för all vår utrustning. Även skolans utrustning för internet och telefon finns i detta rum.





Två av våra klassrum.



Skolan är överlag en bra arbetsplats även om löneskillnaderna mellan olika grupper inom skolan är för stora och det verkar som om folk börjar tröttna på det. Men fackföreningen som de flesta av "fotfolket" hör till är tyvärr inte särskilt stark. Strejker blir det inte ens tal om. Men man får vara tacksam i dagens USA och Kalifornien att ha ett jobb och att kunna betala sina räkningar. :)

Legalisera marijuana

I november kan "Proposition 19" komma att ge Kalifornien möjligheten att få in litet mer pengar.

Proposition 19 har som syfte att legalisera innehav och användande av marijuana för privatpersoner i Kalifornien. Om det här lagförslaget går igenom kan Kalifornien få in 1 miljard dollar genom skatter vid försäljning av den här drogen. Redan nu har man rätten att använda "Medical marijuana" i Kalifornien om en doktor skrivit ut "recept". Jag hade oturen att stöta på det när jag bodde i Lake Shastina. Det "townhouse" som jag bodde i hade flera lägenheter som delade ventilation. En yngre kille som flyttade in under mig rökte "pot" - marijuana och det kom in i min lägenhet. Det luktade skunk - så illa luktade det. Och han påstods ha tillstånd att använda det i medicinskt syfte.

Går Proposition 19 igenom skulle den lagen ge alla som bor i Kalifornien och är äldre än 21 rätten att odla marijuana för eget användande. En annan följd skulle vara att lagen skulle ge Kaliforniens 478 städer och 58 "län" rätten att skapa sina egna regler för att beskatta, reglera och hur marijuana kan säljas. Till och med de som är för det här lagförslaget har kallat detta "a crazy quilt of new regulations.

Massor med människor i Mt Shasta området röker hasch. Det verkar vara en drog som anses vara litet mer okej att använda. De som vill få igenom lagförslaget säger att hasch är mindre skadligt än alkohol. Men självklart har hasch skadliga effekter på kroppen: hjärtat börjar slå snabbare, man får svårigheter att tänka klart och att lösa problem, koordinationen minskar och det blir svårare att minnas saker och att lära sig nytt osv.

Jag tror att om det här går igenom öppnar man en "can of worms" och ingen vet nog riktigt vad som kan komma att hända. Den som lever får se.



Bilden från Wikipedia.