Beställa blommor

När man inte själv kan gratulera med blommor är det tur att internet och telefoner finns.

Min mamma har en jämn födelsedag nu på lördag och då jag inte kan komma till Stockholm och gratulera kom Interflora i Sverige till min räddning. I måndags natt stannade jag uppe och ringde och beställde en (förhoppningsvis) vacker bukett. Eftersom hon inte har dator kan jag skriva om det här på bloggen. ;) Till att börja med hade jag tänkt använda något av de amerikanska företagen men efter att ha kollat på deras hemsidor och vilka slags buketter de har tillgängliga för leveranser i utlandet slog det mig att Interflora finns i Sverige. Deras buketter var faktiskt mycket vackrare.

Eftersom jag fortfarande har bankkonto i Sverige och ett bankkort gick det hur bra som helst att använda det (och därmed slippa dyra omräkningskurser för ett amerikanskt kreditkort). Jag hade kollat på Interfloras svenska hemsida och hittat en bukett som jag tror min mamma kommer att tycka om. Nu är den beställd och jag ser fram emot foton litet senare från Sverige.

Ett av USAs största floristföretag heter 1-800-flowers.com. Det här företaget var ett av de första att ha ett så kallat "toll free" telefonnummer (gratis för den som ringer), kundtjänst dygnet runt och försäljning via nätet till privatpersoner. Nyligen gick ett TV-program där man visade hur 1-800-flowers.com drivs och deras affärsfilosofi. Ibland kan sådana här program vara mycket mer intressanta än vad man först tror. En av de högsta cheferna (det är två bröder som äger och driver företaget) ville se hur det var ute bland "fotfolket" i de affärer som jobbar med 1-800-flowers.com så han klädde sig i jeans, skaffade sig ett skägg och begav sig till några olika utvalda affärer. Ingen visste vem han var men han fick reda på mycket som han aldrig skulle ha lärt sig om han suttit kvar på sitt kontor. Flera av dem han träffade fick chansen att bidra till företagets utveckling med idéer som de hade.

Blommor är alltid lika vackert att ge bort. Hade varit roligt att kunna lämna en bukett själv till min mamma men det gick tyvärr inte den här gången.

Bilden från nätet - inte den bukett som min mamma kommer att få.

Vintervarmt

Just nu har vi en värmebölja som har slagit rekord utmed hela västkusten. Los Angeles (som sällan blir så där riktigt hett) hade i måndags +45 grader!!!! Det var ett nytt rekord för "downtown" Los Angeles.

Eftersom det inte blivit kallt ännu har jag inte behövt sätta på värmen inomhus vilket är ett stort plus. När jag först kom till norra Kalifornien blev jag förvånad över hur "konstigt" man värmer hus här. Jag var van vid väggfasta element i Sverige som hade en jämn och behaglig värme hela vintern. Så är det inte här. Skall tillägga att det här gäller norra Kalifornien - vet inte hur det är i andra delar av USA. Min erfarenhet är också att man ofta låter sin bostad bli rätt kall på natten helt enkelt för att det är för dyrt att värma som man gör på dagtid. Jag har det svalare än vad jag hade i Sverige. Tyvärr har många hus dålig värmeisolering och en hel del har dessutom enkelglasfönster (vilket jag har - blir ett inlägg om det också). Trots att vi har nästan lika långa vintrar här i norra Kalifornien som vi har i Sverige bygger man som om det var varmt året runt.

Huset som Michael och jag bodde i hade en vedspis och så kallade "baseboard heaters" (det är elektriska element som inte är särskilt effektiva och dyra att använda). Vi använde vedspisen för att värma hela övervåningen. Fördelen med vedspis är förstås att den går att använda även när elen försvinner.

Men det finns flera andra sätt att värma hus på och i vissa hus finns flera värmekällor medan i andra bara en värmekälla. Något som litet nyare hus ofta har är så kallad "forced air" - då har man "hål" i golven (det finns galler för hålen) och så kommer det varm luft genom gallren. Det hade jag i Lake Shastina. Sedan har många också så kallade "monitor heaters". Då har man en tank utomhus som är fylld med något slags bränsle och inomhus finns en "apparat" som automatiskt tänder bränslet och sedan blåser ut varm luft. En sådan har jag där jag bor nu. Tanken utanför mitt hus är fylld med fotogen.

Sedan finns det en uppsjö av bärbara/flyttbara elektriska element som ofta är fyllda med en slags olja. Jag har ett par sådana. Och dessutom finns det mindre fläktar, som blåser varm luft, som också används för uppvärmning.

Jag saknar de svenska elementen. De är enkla och avger en behaglig värme. Huset jag nu bor i blir det första med en "monitor heater" så vi får se hur det blir. Varför skall amrisarna göra det så komplicerat att värma sin bostad? ;)

Min monitor heater. Jag vet inte vad tidigare hyresgäster gjort med gallret - den fungerar i alla fall.

Tanken med fotogen utanför mitt hus.

Det här företaget får jag beställa fotogen från (de hör till bensinmaffian ;)).

Sjukförsäkring genom jobbet

Under de närmaste åren kommer USA att förändras när Obamas sjukförsäkringssystem "rullas ut". Eftersom jag inte kan alla detaljer är det bäst att inte skriva för mycket om det. ;) I dagsläget vet jag inte om någon egentligen förstår helt och hållet hur detta system kommer att påverka alla som lever i USA.

Det jag har läst är att många amerikaner börjar tycka att den här reformen kanske kommer att kosta mer än den smakar. Något som redan är klart är att de som inte kan betala för sjukförsäkringar kommer att få betala en straffavgift varje år. Frågan är vad som kommer att hända med de personer som inte har råd varken med en sjukförsäkring eller att betala straffavgiften.

Jag tillhör de lyckliga i USA som har sjukförsäkring genom jobbet men i dagsläget vet jag inte alls hur mycket mer som kommer att tas ut från min lön. Under flera år hade jag inte ett arbete här i USA och fick betala ur egen ficka. Man kan inte vara utan en sjukförsäkring i USA eftersom det kan bli helt astronomiska summor om man måste läggas in på sjukhus. Michael fick åka in ett par gånger på sjukhus för hjärtbesvär (detta var innan vi flyttade till Hawaii) och han hade ingen sjukförsäkring. Anledningen var att man "bestraffas" med väldigt höga premier om man haft en allvarlig sjukdom. Han hade haft en större hjärtinfarkt när han var 50. Under ca 10 år får man betala de här högre premierna. Räkningen från hans ena sjukhusvistelse gick på $70,000!!! Det fanns ju ingen möjlighet att han/vi skulle kunna betala det så han fick begära assistans från en organisation i Kalifornien som kan ge ekonomisk hjälp.

Kalifornien tillhör de stater i USA som har högst premier för sjukförsäkringar. Jag hade under flera år enbart så kallade "catastrophic health insurances", dvs den skulle bara täcka höga kostnader vid akutbesök på sjukhus. Alla andra kostnader fick jag stå för. Det var en stor befrielse när jag fick min försäkring genom skolan eftersom jag betalade litet drygt $100/månad när jag kunde avsluta min privata försäkring. Det är emellertid inte ovanligt att människor betalar flera hundra dollar per månad för privata sjukförsäkringar.

Idag kunde jag utnyttja min försäkring även om jag inte var sjuk. Jag gick till Mt Shastas enda öron/näsa/hals-specialist för att helt enkelt få mina öron "rengjorda". Det enda jag behövde betala var $25.

Att vara utan ett jobb och få stå för sin sjukförsäkring själv är i stort sett omöjligt. Det är väl anledningen till att runt 40 miljoner amerikaner inte har någon sjukförsäkring.

Här var jag idag - Dr Shearers mottagning i Mt Shasta.

Choklad

Innan jag går in på något helt annat vill jag bara tacka för alla intressanta kommentarer på mitt förra inlägg! Självklart förstår jag att jag inte har hängt med i allt som hänt i Sverige de senaste 13 åren och att mycket ändrats. Några inlägg berättar också om äldre personer som jobbar kvar. Jättehärligt att höra! Något som jag tyckte var intressant var att först den 1 januari 2009 kom det en lag i Sverige som förbjöd åldersdiskriminering!

http://www.stockholmnews.com/more.aspx?NID=5726

Nåväl, nog om ålder. Dags att skriva litet om choklad. Nyligen skrev the American Heart Association om en studie som hade gjorts kring svenska kvinnors chokladätande och de hälsoeffekter man fann. Man gjorde också en jämförelse med den sortens choklad som finns i USA och hur den påverkar hälsan.

Studien hade pågått i 9 år och omfattade runt 31,000 svenska medelålders och äldre kvinnor. Det man tittade på var hur högkvalitativ choklad (vilket Sverige tydligen har) gav mindre risker för hjärtbesvär och verkade ha en del positiva effekter. Tydligen har chokladen i Sverige en större del kakao än vad den mesta chokladen har i USA.
Även om 90% av all choklad som äts i Sverige är mjölkchoklad innehåller den runt 30% kakao medan chokladen i USA bara behöver innehålla kring 15% kakao.

Det här förvånar mig inte alls eftersom amerikansk choklad inte alls verkar lika "kvalitativ" som den svenska. Var glada ni som kan äta Marabouchoklad. :) Jag är ingen stor chokladätare men tycker det är gott att då och då äta litet choklad. Amerikansk choklad är inte lika god som den svenska. Det är bara att konstatera. Och då det inte finns något IKEA i närheten kan jag inte enkelt få tag på svensk choklad.

Hershey's är den största chokladtillverkaren i USA. En av Hershey's "flaggskepp" är "Hershey's Kiss". Det är en liten "droppe" i konisk form som är "inslagen" i folie i olika färger. Idag tillverkas runt 80 miljoner "kyssar" varje dag.

Mataffären i Mt Shasta säljer flera olika Hershey's produkter men de har även litet mer "hälsosam" choklad. Flera olika ekologiska chokladmärken och till och med Lindt-choklad finns.

Lindt är ett chokladföretag i Schweiz. Den choklad som finns i USA tillverkas här men håller litet mer Europeisk "standard". Den har blivit en favorit för mig på sista tiden.

Hershey's är som sagt USAs största chokladtillverkare och de dominerar marknaden.

Cadbury är ursprungligen ett engelskt chokladföretag men i USA tillverkas Cadbury choklad också av Hershey's.

Den ekologiska chokladen finns också och är givetvis dyrare. Newman's Own (skådespelaren Paul Newman grundade företaget) tillverkar även choklad.

Nästa gång jag kommer till Sverige skall jag ta och frossa i Marabou choklad eftersom den är väldigt god. :)

Åldersfixering

Vad har hänt i Sverige under de senaste åren? Har man inget riktigt värde i arbetslivet om man fyllt 40?

Inte om man får tro den rådande "kulturen" i det svenska arbetslivet. Ett par artiklar kom i min väg och där kunde jag läsa att människor som är runt 50 räknas som seniorer och veteraner. Jag blev chockad, förvånad och rent ut sagt upprörd över hur man verkar se på ålder i det svenska arbetslivet.

De här strömmarna i det svenska samhället hade nog redan börjat komma så smått när jag arbetade i Stockholm men det verkar ha "urartat" under de senaste 10 åren. Den optimala åldern verkar ligga mellan 20-35 och helst bör man också ha haft lång arbetslivserfarenhet (20 år eller så) och inte ha några planer på barn. Inte konstigt att människor i Sverige blir utbrända och går in i väggen med sådana totalt orimliga krav.

I USA finns en helt annan kultur inom arbetslivet och jag uppskattar verkligen denna kultur. Här får man faktiskt arbeta efter 50, man kan till och med få ett nytt jobb efter 50 och man anses inte vara för gammal eller okunnig. Skolan jag jobbar på har en stor åldersspridning. När jag bodde i Sverige skulle man alltid skriva sitt personnummer i sin CV (antar att man gör det fortfarande). Här i USA skriver man absolut inte sin ålder i sin CV (resume på engelska). Det är heller inte tillåtet inom vissa sektorer i USA (federal och state) att fråga en jobbsökande vissa frågor, till exempel personens ålder. När jag hade mina jobbintervjuer på skolan kom aldrig några frågor om min ålder, familjestatus, nationalitet etc. Jag känner inte till hur det är inom den privata sektorn.

I USA jobbar många äldre människor kvar och man anser att deras arbetslivs- och livsererfarenhet är en tillgång. I Sverige verkar inte den inställningen finnas. Där anses man gammal och mindre värd när man passerat 40- eller 50-årsstrecket. I artikeln jag läste stod det att det troligen kommer att bli en mindre kris i det svenska arbetslivet eftersom man bara vill ha yngre personer och kanske har förtidspensionerat alla som är litet äldre.

I USA hör man i stort sett aldrig talas om utbrändhet och att folk "går in i väggen" trots att de allra flesta jobbar fler timmar och har mindre semester än vad man har i Sverige. Kanske en anledning kan vara att man har en "hälsosammare" inställning till vilka som får "lov" att arbeta och att man vet att det faktiskt går att få ett nytt jobb även om man blivit äldre. Självklart är det kärvt även i USA på grund av den ekonomiska krisen och många människor har varit arbetslösa under lång tid. Men man vet i alla fall att chansen finns även om man blivit 40 år och "gammal".

Inom det här området har Sverige något att lära sig. Jag hoppas verkligen att man börjar tänka om just när det gäller åldern på sin arbetskraft. USA har självklart saker att lära sig också - längre semester och barnledighet och färre arbetstimmar. Men med tanke på acceptabel arbetsålder vinner USA det här med 1-0.

Fredagstemat: En kommentar jag aldrig glömmer

Den här fredagen är Olgakatts sista dag som värdinna för fredagstemat. En kommentar jag aldrig glömmer är temat för idag.

Eftersom jag fått väldigt få negativa och tråkiga kommentarer på bloggen - Tack för det! skriver jag om en kommentar (faktiskt två) i verkliga livet. Vill bara inflika att jag tycker det vore väldigt trevligt om de som skriver Anonyma kommentarer på min blogg i alla fall kunde skriva sitt förnamn i slutet av kommentaren. Jag har lämnat bloggen öppen för vem som helst att kommentera men det känns litet konstigt att bara se en helt anonym kommentar utan något namn alls. En liten önskan. :)

Jag hade två olika jobb i Stockholm innan jag kom till USA. Båda var internationella företag med mycket kontakter i Europa och USA. Det andra företaget var ett amerikanskt företag. När jag började där 1987 skulle jag ta över en annan persons jobb och den personen skulle ta över en annan post inom samma företag. Jag hade ju fått en hel del erfarenhet från mitt första jobb och mycket var detsamma i det nya företaget men självklart fanns det nya saker som jag var tvungen att lära mig.

Eftersom kontoret bara bestod av runt 6-7 personer (vi var högst upp i en omgjord lägenhet och hade härliga, egna kontorsrum) fick vi göra i stort sett allting. Bland annat skulle vi flickor (som vår chef kallade oss - det skulle kunna bli ett eget inlägg om min före detta chef) svara på inkommande telefonsamtal, dvs vi hade ingen växel. Ibland ringde vi internt också så jag frågade M (personen som skulle vara min "lärare") om det var någon skillnad på ringsignalen för samtal från "yttervärlden" och interna samtal (vi såg alltså inte vem samtalet kom från). Det var ju rätt viktigt med tanke på hur man svarade i telefonen.
Ms kommentar och svar var "Det hör man"!!!! Det var allt hon sade. Jag brukar komma tillbaka till det här som ett bra exempel på dålig pedagogik. :) Efter det insåg jag att jag var själv tvungen att lära mig jobbet utan någon direkt vägledning. Det gick det med.

Jag jobbade med flera säljare och en av dem fick en högre post som gjorde att han hade kontakt med flera personer ute i Europa som gjorde samma jobb som jag (customer service och säljassistent). En dag sade han till mig "Jag förstår inte vad du gör men du får saker och ting att hända som ingen av de andra säljassistenterna klarar av". Det var en kommentar som värmde. För mig var det viktigaste att se till att kunderna fick vad de ville ha och jag gjorde vad jag behövde göra för att det skulle vara så.
Så jobbar jag också här i USA och det har gett positiva resultat. Nu har jag varit väldigt osvensk och talat väl om mig själv. ;) Det får man göra i USA - i Sverige vet jag att det inte riktigt är "tillåtet".

Så här såg våra telefoner givetvis inte ut men den lär vara från 80-talet :)(från Tradera).

Föraning om hösten

Dagarna blir allt kortare och i morgon är det First Day of Fall (eller höstdagjämningen). De har utlovat runt +30 under helgen och i början av nästa vecka så det är ju inte vidare höstlikt än. Men vi fick, som jag skrev om häromdagen, den första snön uppe på berget och när jag tog en promenad i eftermiddag fanns det en del tidiga hösttecken. Något jag uppskattar med att bo i Kalifornien är att dagarna aldrig blir så korta som de är i Sverige. På vintern blir det mörkt runt halvfem/fem-tiden när det är som mörkast.

Här kommer några hösttecken från Weed.

Björnbär växer överallt i Mt shasta området. De här växer faktiskt alldeles i närheten där jag bor. Har inte hunnit plocka några än men skall nog passa på innan andra hinner äta upp dem.

Det här är en vanlig syn på hösten i mina trakter. En lastbil med ved. Många hus har vedspisar som används för uppvärmning. Tyvärr har jag ingen där jag bor nu. Förra vintern när Mt Shasta hade ett veckolångt elavbrott var alla med vedspisar de lyckligt lottade.