Ett livstecken

Det har varit tyst på bloggen under väldigt lång tid och jag har dåligt samvete att jag inte skrivit varken inlägg eller svarat på kommentarer. Jag ber om ursäkt att jag varit så dålig på att ge ifrån mig något livstecken.

Sedan jag fick mitt fasta arbete på skolan har mitt liv i stort sett bara bestått av arbete. Jag arbetar mellan 40-45 timmar per vecka och jag har varit både trött och känt att jag inte haft så mycket tid att skriva om här på bloggen. Jag har fortfarande kvar mitt andra deltidsjobb eftersom arbetet på skolan inte riktigt är ett heltidsarbete. Vi får se om jag orkar ha båda jobben.

Även om det är tröttsamt att arbeta så många timmar per vecka är det också rätt roligt eftersom jag under så lång tid här i USA antingen inte arbetat alls eller också alldeles för få timmar för att kunna ha en inkomst som räckt till alla utgifter. Jag skall göra mitt bästa att skriva i alla fall några inlägg per vecka.

Idag för ett år sedan förändrades mitt liv totalt när min man, Michael, helt oväntat gick bort. Jag har svårt att riktigt förstå allt som hänt sedan dess. Men jag klarade av att ta hand om allt som behövde tas om hand i Oregon där jag och Michael då bodde, jag flyttade tillbaka till Mt Shasta, jag fick en bostad och jag fick ett arbete som nu är "på riktigt".

Jag vet att jag växt otroligt mycket som människa under det gångna året och jag hoppas att 2008 skall bli litet lugnare än vad 2007 var.

Idag kändes det faktiskt som om våren hade kommit till Mt Shasta området. Solen sken och det var faktiskt upp emot +15. Det känns väldigt skönt efter all snö och kyla som vi haft under hela vintern. Jag läste i Mt Shasta Herald (en tidning som kommer ut här en gång/vecka - vi har ingen dagstidning) att januari i år var den mest snörika januari sedan 1968. Inte konstigt att det verkade snöa mycket.

Som sagt, jag skall försöka få till några inlägg mellan mina arbetspass.

Superbowl Sunday

Idag är det väl nästan en "helig" dag här i USA. Det är nämligen Superbowl Sunday. Detta evenemang sänds givetvis i TV och det är möjligen det TV-program som flest tittar på under hela året. Superbowl Sunday är finalen i NFL (National Football League).

I år spelar man i Phoenix, Arizona (inte långt från Quartzsite där jag var under julhelgen). I år är det "The New England Patriots" som spelar mot "The New York Giants".

Under Superbowl Sunday brukar ofta populära sångare och musiker uppträda innan matchen börjar och i halvtid. Det här evenemanget är tydligen också en dag då man äter mycket. Det är bara Thanksgiving som slår Superbowl Sunday.

Den här matchen sänds i år i en TV-kanal som heter Fox och det är den kanalen som jag tidigare berättat om där man visat andra kanaler på bästa sändningstid eftersom det har varit en konflikt under lång tid mellan Fox, den station som sänder Fox lokalt och vårt kabelbolag. Nu har det tydligen brutit samman totalt eftersom den kanal som brukar visa Fox (som alltså är en nationell TV-kanal) bara har en text där vårt kabelbolag beklagar det inträffade och hänvisar till att denna konflikt nu måste lösas av kongressen här i USA.

Eftersom jag inte är intresserad av amerikansk fotboll gör det mig inget men jag kan tänka mig att många är både upprörda och irriterade idag. Men ett av mina favoritprogram kommer jag inte att kunna titta på nu om inte något händer. "American Idol" har satt igång igen och det vill jag gärna titta på.
Det blir väl att titta på datorn eftersom det tydligen sänds där. Konstigt är det i alla fall med vår Fox-kanal.

Bilden från NFLs hemsida.

"Vädermannen" Punxsutawney Phil

Idag är det Groundhog Day här i USA. I Punxsutawney i Pennsylvania finns det en groundhog (ett murmeldjur) som heter Phil. Varje år samlas en massa människor i denna stad och väntar med spänning på om Phil kommer att se sin skugga eller inte. Ser han sin skugga blir det ytterligare sex veckors vinter. Ser han inte sin skugga lär det bli vår snart. I år såg han sin skugga och det bådar inte gott för oss här på västkusten.

Det tusende ovädret (nja, det var kanske en liten överdrift men det känns så) drog in över västkusten idag och har lett till att vår stora motorväg I-5 återigen stängts från Redding till Ashland i södra Oregon. Den lär inte öppna förrän i morgon. Jag vill inte ens tänka på hur parkeringsplatsen ser ut här och hur mycket snö det kommer att vara i morgon bitti.

Jag hoppas att Phil har fel. Det måste han ha. Om inte får man väl roa sig med att titta på filmen Groundhog Day som är en helt underbar film med Bill Murray som befinner sig i Punxsutawney för att rapportera om Groundhog Day. Bill Murray får vara med om att samma dag oavbrutet återupprepar sig och det är inte förrän han får en insikt som saker och ting börjar ändra sig.

Jag börjar också nästan känna mig som ett murmeldjur - det kanske är dags att gå i ide. :)

Bilden från Groundhog.org

Prata svenska

Om man kommer som riktigt ung till ett annat land kan det nog vara lätt att till viss del glömma bort sitt modersmål. Om man är litet äldre, som jag var när jag kom till USA, måste man nog bo väldigt många år i ett annat land för att glömma bort ord och kanske få en brytning på svenskan.

Även om jag i stort sett bara pratat engelska under snart 11 år pratar jag nog som jag gjorde när jag bodde i Stockholm. Det enda jag vet som har förändrats är att jag ibland får leta efter ett ord eftersom det engelska ordet kommer först i huvudet på mig. Mina kompisar säger också att jag lagt mig till med vissa ljud som "Aha" och "Hmm" vilket amerikanarna säger en hel del.

De enda gångerna jag pratar svenska är per telefon med min mamma och några kompisar i Stockholm. När Michael och jag levde tillsammans pratade vi bara engelska. För det mesta tänker jag inte ens på att jag pratar engelska men ibland när jag inte kommer jag på vad något heter på engelska kan jag sakna att jag inte kan uttrycka mig på svenska. Mitt ordförråd när det gäller vad jag förstår är fortfarande större än mitt ordförråd när jag själv skall uttrycka mig.

Idag fick jag helt oväntat prata litet svenska på jobbet. Min chef är inblandad i olika tekniska projekt på skolan och mannen jag pratade med kom från ett företag som vi jobbar med. Helt plötsligt kom min chef in i det rum jag sitter i och sade att det var någon som jag nog ville prata med. En lång man steg in och började prata svenska med mig. Jag blev minst sagt överraskad eftersom jag inte alls var förberedd. Som jag förstod det hade han kommit till USA 1981 och han kom från norra Sverige. Jag kunde höra att han bott här ett tag eftersom han pratade med litet brytning. Det var roligt i alla fall att få prata svenska helt apropå.
Han verkade också tycka det var litet småkul.

Idag är det ju mycket enklare att kunna lyssna på svenska än vad det var när jag kom hit. Med internet och bredband kan man ju både lyssna på svensk radio och se på svensk TV. Men att prata svenska är ju faktiskt litet speciellt när man inte gör det så ofta.

Stängd motorväg

Utmed hela USAs västkust går en motorväg som heter I-5 (Interstate 5). Den går mellan Mexikos och Kanadas gränser. Kör man hela sträckan blir det ungefär 220 svenska mil. I-5 går rakt genom Mt Shasta och Weed. Fördelen med att bo så nära denna väg är att det är rätt lätt att komma till större städer både norrut och söderut.

Med risk för att låta som en papegoja :) fick vi en ny dos av snö idag. Och det var inte litet heller. Skolan stängde igen och jag var återigen tacksam att jag nu är fast anställd. Det kom ungefär en halv meter snö under dagen. Eftersom det här är ett bergsområde och det finns andra bergsområden som I-5 går genom kan det bli litet väl mycket att göra för de som röjer snön. Då stänger man denna stora väg som är en "livsnerv" för både privata bilister och lastbilar. Det skedde idag. I-5 stängdes av från Redding till gränsen till Oregon - en sträcka på ungefär 20 mil.

Det brukar hända ungefär en gång per vinter och det blir givetvis enorma köer. Eftersom jag fick stanna hemma idag kollade jag för skojs skull på de trafikkameror som finns och lastbilarna stod i långa, långa köer. Det var också krav på däckkedjor både innan vägen stängdes av och efteråt.

I-5 har drabbats av flera avstängningar under den senaste månadens oavbrutna oväders"parad". Till och med i södra Kalifornien, norr om Los Angeles, stängdes I-5 av på grund av snö.

Jag längtar till våren nu. Nu har vi fått nog av både snö och kyla.

Är amerikaner inte några vikingar?

Jag var aldrig med om i Sverige att skolan ställdes in då det kom snö. Nej, man tog sig dit oavsett väderlek. Så är det inte här.

Idag drog ytterligare ett snöoväder in över Mt Shasta området (jag har tappat räkningen vid det här laget) och på förmiddagen sändes ett epost meddelande ut till alla på skolan att alla kurser skulle ställas in från klockan 15 och alla kontor skulle stängas klockan 17. Det innebar att våra distanskurser som går på kvällen också ställdes in. Snön yrde och det blåste ordentligt fram till fyratiden på eftermiddagen och då kom solen fram. Jag kunde inte låta bli att småskratta åt det hela. Amerikaner är alltså inga vikingar. :)

På förmiddagen hade det också sänts ut ett annat epost meddelande som handlade om hur man går på snö och is. Ett sådant meddelande tror jag aldrig skulle skickas ut till en hel arbetsplats i Sverige. Visst, vi befinner oss i Kalifornien men det kommer ju ändå snö här varje år. Så här går man alltså:

• Walking on snow or ice is especially treacherous and wearing proper footwear is essential. A pair of well insulated boots with good rubber treads is a must for walking during or after a winter storm. Keeping a pair of rubber over-shoes with good treads which fit over your street shoes is a good idea during the winter months.
• When walking on an icy or snow-covered walkway, take short steps and walk at a slower pace so you can react quickly to a change in traction.
• When walking on a sidewalk which has not been cleared and you must walk in the street, walk against the traffic and as close to the curb as you can.
• Be on the lookout for vehicles which may have lost traction and are slipping towards you. Be aware that approaching vehicles may not be able to stop at crosswalks or traffic signals.
• At night, wear bright clothing or reflective gear, as dark clothing will make it difficult for motorists to see you.
• During the daytime, wear sunglasses to help you see better and avoid hazards.

Vi får väl se i morgon om skolan är öppen.

Måndag i Weed

Det var litet tomt i skolan idag eftersom många säkert blivit insnöade. Igår kom det en massa snö på bara tre timmar. Eftersom alla inte har det så bra som jag och kan gå till skolan var det kanske svårt för en del att komma ut med bilen i morse. Det var också iskana under snön eftersom regnet som kommit tidigare frös.

Mitt arbetsschema är ännu så länge inte fastlagt. Den här typen av tjänst har ett oregelbundet schema även som fast anställd eftersom vi skall täcka de kurser vi har och de ligger utspridda på olika tider. Jag har vant mig vid det nu och har nästan glömt hur det var att jobba samma tider varje dag så som jag gjorde i Stockholm.

När jag kom hem var det dags att skotta snö. Som jag skrivit om förut finns det ingen snöröjning för det här huset så det är upp till oss hyresgäster att skotta. Eftersom jag bor en trappa upp ville jag skotta trappstegen eftersom det nästan var omöjligt att gå upp och ner för trappan. Bara en liten stund efter det att jag satte igång kom min granne ut och hjälpte till. Det är ett yngre par som bor i lägenheten bredvid min. Vi pratade litet och det var ett bra exempel på att småprat kan göra skottning litet roligare.

Nu ikväll har George W. Bush hållit årets tal till nationen - State of the Union heter det. Jag måste erkänna att jag inte brukar titta på det men det är svårt att undgå eftersom det sänds i alla de nationella TV-kanalerna.
Men ett program som jag tittade på är ett nytt dans- och sångprogram, "Dance War: Bruno vs. Carrie Ann", som har två lag som tränas av två av domarna från "Dancing with the Stars". Något jag alltid fascinerats av är hur många väldigt duktiga dansare och sångare det finns här i USA.
Bilden från MSNBC - "Dance War"

I morgon får jag sovmorgon och det känns bra att inte behöva stiga upp när det är mörkt ute.