Stängd motorväg

Utmed hela USAs västkust går en motorväg som heter I-5 (Interstate 5). Den går mellan Mexikos och Kanadas gränser. Kör man hela sträckan blir det ungefär 220 svenska mil. I-5 går rakt genom Mt Shasta och Weed. Fördelen med att bo så nära denna väg är att det är rätt lätt att komma till större städer både norrut och söderut.

Med risk för att låta som en papegoja :) fick vi en ny dos av snö idag. Och det var inte litet heller. Skolan stängde igen och jag var återigen tacksam att jag nu är fast anställd. Det kom ungefär en halv meter snö under dagen. Eftersom det här är ett bergsområde och det finns andra bergsområden som I-5 går genom kan det bli litet väl mycket att göra för de som röjer snön. Då stänger man denna stora väg som är en "livsnerv" för både privata bilister och lastbilar. Det skedde idag. I-5 stängdes av från Redding till gränsen till Oregon - en sträcka på ungefär 20 mil.

Det brukar hända ungefär en gång per vinter och det blir givetvis enorma köer. Eftersom jag fick stanna hemma idag kollade jag för skojs skull på de trafikkameror som finns och lastbilarna stod i långa, långa köer. Det var också krav på däckkedjor både innan vägen stängdes av och efteråt.

I-5 har drabbats av flera avstängningar under den senaste månadens oavbrutna oväders"parad". Till och med i södra Kalifornien, norr om Los Angeles, stängdes I-5 av på grund av snö.

Jag längtar till våren nu. Nu har vi fått nog av både snö och kyla.

Är amerikaner inte några vikingar?

Jag var aldrig med om i Sverige att skolan ställdes in då det kom snö. Nej, man tog sig dit oavsett väderlek. Så är det inte här.

Idag drog ytterligare ett snöoväder in över Mt Shasta området (jag har tappat räkningen vid det här laget) och på förmiddagen sändes ett epost meddelande ut till alla på skolan att alla kurser skulle ställas in från klockan 15 och alla kontor skulle stängas klockan 17. Det innebar att våra distanskurser som går på kvällen också ställdes in. Snön yrde och det blåste ordentligt fram till fyratiden på eftermiddagen och då kom solen fram. Jag kunde inte låta bli att småskratta åt det hela. Amerikaner är alltså inga vikingar. :)

På förmiddagen hade det också sänts ut ett annat epost meddelande som handlade om hur man går på snö och is. Ett sådant meddelande tror jag aldrig skulle skickas ut till en hel arbetsplats i Sverige. Visst, vi befinner oss i Kalifornien men det kommer ju ändå snö här varje år. Så här går man alltså:

• Walking on snow or ice is especially treacherous and wearing proper footwear is essential. A pair of well insulated boots with good rubber treads is a must for walking during or after a winter storm. Keeping a pair of rubber over-shoes with good treads which fit over your street shoes is a good idea during the winter months.
• When walking on an icy or snow-covered walkway, take short steps and walk at a slower pace so you can react quickly to a change in traction.
• When walking on a sidewalk which has not been cleared and you must walk in the street, walk against the traffic and as close to the curb as you can.
• Be on the lookout for vehicles which may have lost traction and are slipping towards you. Be aware that approaching vehicles may not be able to stop at crosswalks or traffic signals.
• At night, wear bright clothing or reflective gear, as dark clothing will make it difficult for motorists to see you.
• During the daytime, wear sunglasses to help you see better and avoid hazards.

Vi får väl se i morgon om skolan är öppen.

Måndag i Weed

Det var litet tomt i skolan idag eftersom många säkert blivit insnöade. Igår kom det en massa snö på bara tre timmar. Eftersom alla inte har det så bra som jag och kan gå till skolan var det kanske svårt för en del att komma ut med bilen i morse. Det var också iskana under snön eftersom regnet som kommit tidigare frös.

Mitt arbetsschema är ännu så länge inte fastlagt. Den här typen av tjänst har ett oregelbundet schema även som fast anställd eftersom vi skall täcka de kurser vi har och de ligger utspridda på olika tider. Jag har vant mig vid det nu och har nästan glömt hur det var att jobba samma tider varje dag så som jag gjorde i Stockholm.

När jag kom hem var det dags att skotta snö. Som jag skrivit om förut finns det ingen snöröjning för det här huset så det är upp till oss hyresgäster att skotta. Eftersom jag bor en trappa upp ville jag skotta trappstegen eftersom det nästan var omöjligt att gå upp och ner för trappan. Bara en liten stund efter det att jag satte igång kom min granne ut och hjälpte till. Det är ett yngre par som bor i lägenheten bredvid min. Vi pratade litet och det var ett bra exempel på att småprat kan göra skottning litet roligare.

Nu ikväll har George W. Bush hållit årets tal till nationen - State of the Union heter det. Jag måste erkänna att jag inte brukar titta på det men det är svårt att undgå eftersom det sänds i alla de nationella TV-kanalerna.
Men ett program som jag tittade på är ett nytt dans- och sångprogram, "Dance War: Bruno vs. Carrie Ann", som har två lag som tränas av två av domarna från "Dancing with the Stars". Något jag alltid fascinerats av är hur många väldigt duktiga dansare och sångare det finns här i USA.
Bilden från MSNBC - "Dance War"

I morgon får jag sovmorgon och det känns bra att inte behöva stiga upp när det är mörkt ute.

Roliga engelska skyltar

Jag mest suttit inne idag - det har varit ett riktigt busväder med blåst och regn. Regnet har övergått i snö nu. Så ovanligt! Sagt med en viss ironi:). Jag kände att jag behövde muntra upp mig litet och då kom det här i min epost vilket var perfekt.

Varför är engelska skyltar roligare än både amerikanska och svenska? Det kan man undra.

Det är faktiskt inte helt osant att man skulle kunna dras med av draget från engelska tåg. De går väldigt fort och de tågstationer jag stått på har haft varningsskyltar. Kanske inte just den här men något liknande.


Kanske något att tänka på för toalettbesök.


Stackars djur!


Hmmmm


Alla sätt är bra utom de dåliga







I morgon börjar en ny arbetsvecka och det är min första dag som permanent anställd. Jobbet blir ju detsamma men nog känns det litet annorlunda att inte bara vara tillfälligt anställd.

Småprat

Amerikaner är väldigt bra på att kunna småprata med människor de inte känner. Igår när jag var inne i Mt Shasta för att handla stod jag en stund i en kö och kvinnan som stod bakom mig började prata med mig.

Även om vi inte alls kände varandra kändes det trevligt och enkelt. Det var inte frågan om att bli bekanta på något sätt utan att bara ha ett samtal med en annan människa. Hon bodde i Lake Shastina (där jag bodde när jag var inneboende) och hon sade att sjön till och med var frusen. Vet inte hur ofta det händer. Troligen är det rätt ovanligt.

Det här med att småprata med främlingar ser man överallt i USA. I affärer, postkontor, flygplatser, busstationer osv. När jag hade varit i Portland efter det att jag ansökt om mitt pass var det två kvinnor som satt bredvid varandra på busstationen. De kände inte varandra men de pratade som om de var bästa väninnor.

Även om jag ibland upplever att amerikaner är litet ytliga i sitt sätt att relatera till andra är det här helt klart en positiv sak i det amerikanska samhället. Det gör att samvaron människor emellan blir lättsammare och att man kan ha en trevlig pratstund om man till exempel väntar på ett flyg. Oftast leder det ju inte till något men det gör ju inget.

Vi svenskar är nog inte alltid så bra på att kunna småprata med andra så som amerikaner är men jag har nog i alla fall blivit bättre på det här under årens lopp.

Att bli amerikansk medborgare?

I år kan jag ansöka om att bli amerikansk medborgare. Jag har haft mitt gröna kort i fem år. Först var det ett villkorligt kort och nu är det ett permanent kort (det gäller 10 år "i stöten").

Om man gifter sig med en amerikan, vilket jag ju gjorde, kan man redan efter tre år ansöka om amerikanskt medborgarskap. Lever man inte tillsammans, vilket Michael och jag inte gjorde under ca 1 år, måste man vänta fem år. I somras gick alla avgifter upp för olika slags ansökningar till USCIS (USA's immigrationsverk) och nu kostar själva ansökan $ 675 - ca 4400 svenska kronor. För ett tag sedan läste jag på Svenskar i Världens hemsida att handläggningstiden för en sådan ansökan är ca 18 månader. Det är alltså både rätt dyrt och inte någon snabb process. Dessutom skulle jag få åka långt eftersom man måste lämna fingeravtryck (återigen - jag gjorde det när jag ansökte om mitt gröna kort) och det kan man bara göra på vissa platser. Givetvis finns det ingen sådan plats i närheten av Mt Shasta. Sedan måste man också genomgå en intervju samt ett par olika prov i engelska och amerikansk histora. Slutligen skall man närvara vid en speciell ceremoni där man officiellt blir medborgare. Inte en alldeles enkel process alltså.

Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag skall göra. Mitt gröna kort ger ju mig i stort sett samma rättigheter som amerikaner. Med två viktiga skillnader - jag får inte rösta och jag får inte flytta utanför USA under en längre tid. Har man ett grönt kort skall man ha sin huvudsakliga bostadsort i USA. Som amerikansk medborgare kan man alltså lämna USA under mycket lång tid och om man senare bestämmer sig för att flytta tillbaka är det inga problem.

En fördel med att ha amerikanskt medborgarskap skulle kunna vara att man kan ha ett amerikanskt pass. Och då det blir allt svårare för oss utlandssvenskar att ansöka om pass utomlands och i Sverige kanske det skulle vara en fördel. Nu kan man ju som tur är ha dubbelt medborgarskap.

Vi får se hur jag gör. Tål att tänka på.

Isiga fönster

Det är ovanlig kallt här just nu. Jag kan inte minnas att det tidigare år varit så kallt här under så lång tid som vi nu haft.

Som jag tidigare berättat om här på bloggen är isoleringen av amerikanska hus inte alls så bra som de svenska. Det innebär att jag just nu betalar en hel del för att bara värma upp min lägenhet. Och att värma upp en bostad med elektriska element är ju inte det bästa alternativet men jag har inget val tyvärr.

Ett par nätter tidigare i veckan var det runt -10/-12 grader här och när jag klev upp på morgonen och drog upp mina persienner var det ett tjockt lager med is på insidan av mina fönstren. Det var inte ett tjockt lager som täckte hela fönstret utan det var på nederdelen och jag hade helt klart kunna använda en isskrapa. Nu tinade ju isen rätt snabbt, men ändå.

Jag fick nästan känslan av att jag bodde i en sommarstuga och att det var enkla fönster men det är det inte. Trots att vi har fyra årstider och riktiga vintrar byggs husen som om de låg i södra Kalifornien där det aldrig blir riktigt kallt. Det är i alla fall ingen risk att man får allergier för att husen är för välisolerade. :)

Just nu snöar det ute och det lär det göra under ett bra tag framöver.