tag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post776992593639486601..comments2023-12-27T07:56:37.938-08:00Comments on Att bo i USA: 18 år i USAAnne-Mariehttp://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comBlogger40125tag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-51987619253461111972015-06-17T14:24:04.099-07:002015-06-17T14:24:04.099-07:00Susanne: Jamenvisst minns jag Hedengrens Bokhandel...Susanne: Jamenvisst minns jag Hedengrens Bokhandel och jag har besökt den också även om det nu är mycket länge sedan. Det var möjligen min pappas favoritbokhandel - han jobbade alldeles i närheten av Stureplan. Det är verkligen tragiskt att bokhandlarna inte klarar sig. Läste ett reportage hos Sveriges Radio om Hedengrens och att folk kommer dit, bläddrar i böckerna och fotar !?! och sedan köper via nätet. Det sista momentet som du talar om "handla" tycks inte ske för de flesta. Jag kan på ett sätt förstå att man vill köpa billigare (antar att det är billigare via nätet) eftersom böcker ofta är mycket dyra i Sverige. Men, jag håller helt med dig. Verkligen en trist utveckling. Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-83555745893914307942015-06-17T13:52:34.986-07:002015-06-17T13:52:34.986-07:00Minns du Hedengrens Bokhandel i Stockholm (etabl 1...Minns du Hedengrens Bokhandel i Stockholm (etabl 1897), Anne-Marie? Jag har bad news: Den kommer med största sannolikhet att slå igen innan året är slut och detta på grund av sviktande försäljning. Folk handlar bara på nätet numera. Det är en förändring jag inte tycker om. Jag vill handla i bokhandel för det är halva nöjet att gå in och titta, bläddra, smygläsa, handla och gå hem med boken i en kasse./Susanne Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-7559760604520135942015-06-17T09:52:26.545-07:002015-06-17T09:52:26.545-07:00Anna: Har man väl lämnat sitt hemland har man för ...Anna: Har man väl lämnat sitt hemland har man för alltid förändrats som person. Man har en mycket större utblick på livet och tillvaron. Och jag försöker vara en person som inte begränsar mig själv med en roll, titel, ålder osv vilket lägger till en extra "dimension" i livet. :)<br />Det finns mycket jag skulle kunna skriva på bloggen om vad som händer i USA till exempel men väljer att inte göra det av olika anledningar. <br />Tack för dina lyckönskningar!Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-54561268282968400062015-06-17T05:10:42.118-07:002015-06-17T05:10:42.118-07:00Jag tror man ar bade och lika mycket. Pa en enda s...Jag tror man ar bade och lika mycket. Pa en enda sekund kan jag bli nagon som inte gor annat an springer mellan tunnelbanan och pendeln i Stockholm. Lika fort kanns det som jag gatt pa hedar med far hela livet. Sa den dar kanslan ar jag inte sa orolig for, utan mer den politiska situationen och olikheter mellan lander pa det planet. Dar tror jag anda att det ar svart att forutse hur framtiden ska bli och Sverige ar nog inte varre an manga andra stallen. Det ar val egentligen det som ar skillnaden pa forr och nu, att Sverige var lite battre (trodde bade vi och omvarlden) och nu med stora klassklyftor, okande rasism, samre vard och skolor ar som de flesta andra europeiska lander, pa en del omraden battre och en del samre. Lycka till med vad du nu valjer!Steel City Annahttps://www.blogger.com/profile/13755397145676210102noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-14375855307542638552015-06-16T17:07:54.310-07:002015-06-16T17:07:54.310-07:00Tennswede: Antar att södern till vissa delar i all...Tennswede: Antar att södern till vissa delar i alla fall även är det som kallas "the bible belt". I Kalifornien finns ju massor med svenskar men inte i den allra nordligaste delen. De flesta bor nog i de större städerna. Och norra Kalifornien är INTE den del där jag bor. :) Man tycks ofta glömma bort att det finns en sträcka motsvarande som mellan Stockholm och Göteborg norr om San Francisco.<br />Det låter som en intressant engelska/amerikanska som du har. :) Folk frågar mig ofta var jag kommer från och en del gissar på England (vilket jag ser som en komplimang) eller Skandinavien.<br />Jag har också hört det du nämner att människor i USAs södern är mycket vänliga.<br />Det du beskriver om Sverige låter som Stockholm men det kanske är likadant på många andra håll. Good for you som läste lusen av konduktören. Väldigt många svenskar tycks vara buffliga och oartiga och jag störs av detta numera. När jag bodde i Stockholm var jag inte direkt medveten om hur folk betedde sig men efter alla år i USA har jag givetvis ställt om mig. Och inte ursäktar sig folk i Sverige som de gör här. Mycket märkligt tycker jag att det inte finns mer hyfs och vett hos många i Sverige.Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-16042078245414737572015-06-16T15:26:39.414-07:002015-06-16T15:26:39.414-07:00N.C. räknas definitivt till södern. Här finns en d...N.C. räknas definitivt till södern. Här finns en del svenskar i TN men inte är det så många som på andra håll. Jag började jobba på ett varulager och jag minns svårigheterna att hänga med i dialekten. Nu säger folk att jag har sydstatsdialekt med europeisk brytning. Jag tror att det blir svårt för mig att lämna södern om jag var tvungen. Jag är så van vid livsstilen här och alla är så vänliga här. När jag kommer till Sverige så blir jag så irriterad på många och deras bufflighet. Jag öppnaded en dörr för en kvinna i en affär en gång. Jag trodde hon skulle svimma av förvåning. Mer vanligt är ju att folk i Sverige helt enkelt slänger dörren i ansiktet på dig. Höjden av irritation fick jag uppleva när jag åkte tåg för ett antal år sedan. En äldre kvinna kom fram med en tugn väska och kunde inte komma up på vagnen. Konduktören mumlade något om att den får du bära själv. Slutate med att jag gav personen en utskällning och påtalade att som amerikasvensk på besök så bekräftade han hur ogästvänligt tågresande var. Under all kritik. Han blev svarslös eftersom jag antar att ingens Svensk vågade yttra sig. Hur en människa i tjänst för tågbolaget kan neka en gammal kvinna hjälp med väskan var obegripligt. <br />tennswedehttps://www.blogger.com/profile/11275583166562444976noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-87723505167558236862015-06-16T13:00:52.465-07:002015-06-16T13:00:52.465-07:00Maria: Det där lösgodiset tycks finnas hos IKEA. J...Maria: Det där lösgodiset tycks finnas hos IKEA. Jag har ju ingen IKEA i närheten och Nevada tycks inte ha någon affär alls. Kanske tur det. ;) Tänk, inte ens när jag bodde i Sverige åt jag lösgodis. Har aldrig tyckt att det smakar särskilt gott.<br />Att nästan bara vara bland amerikaner - vilket du väl troligen också är - har sina utmaningar. Kan tänka mig att det inte är alldeles lätt att lära Hayley svenska. Hoppas att det går och att hon blir tvåspråkig.<br />Kram!Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-86004661766271033602015-06-16T11:02:07.340-07:002015-06-16T11:02:07.340-07:00Åh, jag måste definitive kolla in lösgodiset. Skäm...Åh, jag måste definitive kolla in lösgodiset. Skämt om sido så vat=r jag beroende av lösgodis i Sverige, nu äter jag inte godis alls. Så kanske ska jag glömma att jag hörde det ;)<br /><br />Jag känner igen mig i dina funderingar. Jag pratar med Svenska kompisar över internet nästan dagligen. Men pratar, och tänker engelska till vardags. Det är en större utmaning än jag föreställde mig att lära min dotter svenska, utan någon annan vuxen att konversera med till vardags. Tacka vet jag svenska barnprogram, och sånger :)<br /><br /><br />KramMariahttp://mariajanssonphotography.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-8168314638741339322015-06-16T09:16:33.547-07:002015-06-16T09:16:33.547-07:00Ruth: Du har verkligen haft ett intressant och spä...Ruth: Du har verkligen haft ett intressant och spännande liv. Och tur dessutom. :)<br />Det måste ha varit en upplevelse att komma med båt till USA. Verkligen synd att båtarna numera går så sällan och kostar så mycket.<br />På den tiden (50-talet) antar jag att det kostade en mindre förmögenhet att resa mellan Sverige och USA. Gick det flyg för passagerare då?<br />Jag tycker det känns som om jag är en "dinosaurie" ibland eftersom jag minns att vi bara hade en eller två TV-kanaler och båda var i svartvitt. Det dröjde rätt länge innan Sverige fick fler TV-kanaler och i färg. Och detta är ju ändå inte alltför länge sedan.<br />När du beskriver hur det var även på 50-talet låter det nästan som om det var mer än 60-65 år sedan. Helt otroligt så fort våra samhällen har förändrats.<br />Sverige känns ibland väldigt "likadant". Alla skall göra samma sak, se likadana ut, äta samma saker och måla sina bostäder med samma färger. Litet trist tycker jag.<br />Jag tror att du är den typen person som kan anpassa dig till många olika platser och miljöer. Alla människor är inte sådana. <br />Tack för att du återigen delade med dig av allt du varit med om! :)Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-80497064937986880812015-06-16T09:04:59.038-07:002015-06-16T09:04:59.038-07:00Desiree: Jag var i en situation här i USA under fl...Desiree: Jag var i en situation här i USA under flera år när jag inte hade ett jobb vilket säkert gjorde att det tog rätt lång tid för mig att finna mig tillrätta. Först kom jag som turist till och från under det första året och stannade 3 månader varje gång, sedan var jag elev vid skolan under ca 4 år och sedan var jag hemma utan ett jobb under några år. Jag har faktiskt "bara" jobbat 10 år här i USA. <br />Visst är det intressant att läsa allas upplevelser och tankar/känslor.<br />Kram!Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-36779745530120017462015-06-16T08:57:59.388-07:002015-06-16T08:57:59.388-07:00Jag kom till USA på hösten 1951, med båt givetvis....Jag kom till USA på hösten 1951, med båt givetvis. Skulle vara här ett år för att förbättra min engelska, då jag jobbade som utrikesskorrespondent (som det hette på den tiden, när man var sekreterare) för en export-importfirma i Sthlm.<br />Släkt med släkten i Worcester, Massachussetts, sponsrade mej. Från min första dag i USA har jag haft otrolig tur. Det började, när jag gick av båten och fick skjuts med ett par, som hämtade en kille på båten, som skulle till samma stad som jag. Visade sej att dom var goda vänner med dem jag skulle till!<br /><br />1952 kom jag till San Francisco, som skulle bli mitt sista stopp före hemresan.<br />Men så blev det inte. I januari -53 träffade jag HONOM; gifte oss i juni.<br />Kom inte tillbaka till Sverige på nästan 9 år. Hade ingen möjlighet, dvs pengar, att resa fr Kalifornien till Sverige med två småttingar<br /><br />Tala om hur Sverige ändrats på 60 år! TV fanns inte -51!<br />Svenskarna reste inte, för Europa hade inte återhämtat sej efter kriget.<br />Få svenskar hade bil. Vällingby hade just börjat byggas och tunnelbanan<br />påbörjats. När jag gick ombord Sv Amerikalinjens båt i Göteborg, stod min bror med fru och barn och min mor på kajen med blommor och tårar i ögonen. Att resa till Amerika var STORT!!! Flera av min vänner sa: "Hur vågar du?"<br /><br />När jag är här och reser till Sverige, säjer jag, att jag ska resa hem,<br />och när besöket i Sverige är slut, säjer jag, att jag ska resa hem.<br />Vid mitt sista besök kände jag skillnaden mer än någonsin. Det var nånting<br />om att alla skulle leva på ett visst vis. Heminredning i svart och vitt,<br />s.k. fredagsmys var ett måste, och bernaisesås serverades för det mesta. <br /><br />Har faktiskt sällan tänk på om jag är mer amerikan eller svensk.<br />Har mycket lätt för att anpassa mej. Även när vi bodde i Indonesien,<br />i lite över tre år började jag känna mej hemmastadd. Även under året i Alaska!<br />Jag skulle resa och bo var som helst, så länge jag hade Don med mej. :)<br /><br />Ruth i VirginiaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-8447464020112723252015-06-16T00:36:59.178-07:002015-06-16T00:36:59.178-07:00Vart man an hamnar eller beger sig sa tror jag att...Vart man an hamnar eller beger sig sa tror jag att det ar viktigt att man har eller snabbt finner jobb. Har man ett jobb har man en trygghet nar det galler eknonomin och man far dessutom en naturlig plats I samhallet och sin nya tillvaro. Det ar val har kruxet ligger nar det galler att flytta nagonstanns. Den avgorande stotestenen infor en flytt.<br />Kram och jatteintressant att lasa allas svar I denna trad.Desireehttps://www.blogger.com/profile/09597312913386722575noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-10660659911036474252015-06-15T21:22:56.976-07:002015-06-15T21:22:56.976-07:00Tennswede: Vi kanske skulle bilda en FB-grupp - vi...Tennswede: Vi kanske skulle bilda en FB-grupp - vi som är "veteraner" i USA. ;)<br />Kan tänka mig att USAs Södern inte är särskilt likt Sverige på något sätt. Vet inte om North Carolina egentligen räknas till Södern men det är den stat jag besökt. Tyckte om naturen där men var inte där tillräckligt länge för att veta hur människorna är.<br />Vi får se vad det blir och hur det blir framöver. :) Vet inte om jag skulle vilja vara i Medelhavsområdet just nu med alla flyktingbåtar som kapsejsar och där väl "trafiken" drivs av kriminella. Grekland tyckte jag om när jag besökte det landet i början av 80-talet.Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-83138775601942359312015-06-15T16:07:12.592-07:002015-06-15T16:07:12.592-07:0023 år i Staterna. Måste säga att flytta till Söder...23 år i Staterna. Måste säga att flytta till Södern var tufft för en Svensk men nu skulle jag ha svårt att bo någon annan stans. Jag vill absolut inte till Sverige. Jag stannar nog här, men men ska aldrig säga aldrig. Om jag kunde lite språk och jag vore fri som du och inte tänkte stanna i U.S.A. så skulle jag nog dra ner till Medelhavet någonstans.tennswedehttps://www.blogger.com/profile/11275583166562444976noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-59882218821987275202015-06-15T12:02:53.396-07:002015-06-15T12:02:53.396-07:00Desiree: Jag har givetvis märkt att hur jag är iho...Desiree: Jag har givetvis märkt att hur jag är ihop med andra människor i till exempel affärer, banker osv har blivit mycket mera amerikanskt. Jag får ofta tänka litet på hur man "skall" bete sig i Sverige när jag varit där, dvs litet mera återhållsam, tyst och blyg. :)<br />Nej, jag har absolut ingen längtan tillbaka till mina rötter. Jag är numera "rotlös". Låter kanske konstigt men så känns det. Eftersom jag "lever med frågan" just nu vart jag skall ta vägen och hur det skall gå till känns det litet svårt att svara. Jag återkommer så snart jag vet mera. :) <br />Mitt hemland är så annorlunda idag att jag inte ens kan ha en känsla för hur det är. Det går inte att jämföra med hur Sverige var för 18 år sedan. Jag har absolut ingen förskönande bild av Sverige och ser att det är ett land med mycket stora och utmanande problem just nu. Jag måste ta tag i vissa saker på plats i Sverige - just nu är det egentligen allt jag vet. Och jag måste veta litet mer innan jag "hoppar".<br />Kulturkrockar får man även som hemvändande svensk. Framför allt om man bott länge utomlands. Har sett en del inlägg i en Facebookgrupp för svenskar i USA och att folk tycks tro att Sverige bara är ett "paradis". Känns litet naivt faktiskt med tanke på de inlägg jag sett.<br />Jag återkommer med uppdateringar. :)<br />Tack snälla Desiree för dina lyckönskningar och kram!Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-56568319377489579292015-06-15T11:50:12.238-07:002015-06-15T11:50:12.238-07:00Mimmi: Roligt med så många av oss som är "vet...Mimmi: Roligt med så många av oss som är "veteraner". :)<br />Jag tror också att det kommer att bli mycket tufft för Sverige mycket snart med tanke på vad som är på gång där. Men det finns mycket på gång i USA - som vanliga massmedia inte skriver om - som nog också kommer att leda till stora och dramatiska förändringar. Tyvärr inte av det bättre slaget.<br />Det var länge sedan du var i Sverige. Jag var där för ca 2 år sedan och jag har en känsla av att Sverige förändrats väldigt mycket sedan dess på den korta tiden. Och inte till det bättre.<br />Kram!<br />Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-34488415086697069222015-06-15T11:44:38.234-07:002015-06-15T11:44:38.234-07:00Anneli: Ja, du är också en veteran när det gäller ...Anneli: Ja, du är också en veteran när det gäller utlandsboende.<br />Jag tror absolut att vi som bott länge utomlands är litet allmänt vilsna. Man tappar känslan av en tillhörighet vilket inte alls är fel men det är annorlunda jämfört med om man bor i ett och samma land hela sitt liv.<br />Jag har alltid känt mig främmande här på Jorden så troligen skulle en annan planet vara bättre för mig. ;)<br />Kram!Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-81580721078797042712015-06-15T11:35:08.436-07:002015-06-15T11:35:08.436-07:00Gunilla: Du är också en riktig veteran. Synd att d...Gunilla: Du är också en riktig veteran. Synd att du inte har en blogg - tror du skulle ha mycket intressant att dela med dig av. :)<br />Resorna från mina trakter här i USA till Sverige är en mindre expedition eftersom jag har så långt till en större flygplats. Inget roligt alls och då jag var den som åkte under alla år (mina föräldrar kom aldrig till USA) är det otroligt motigt att genomföra denna långa resa tycker jag.<br />Jag vet inte om jag skulle kunna anpassa mig till Sverige igen - mycket verkar vara på väg att "spåra ur" där. Som sagt, jag får återkomma med mer information litet längre fram.<br />Tur att man inte låter som Dolph Lundgren i alla fall ;) efter alla år i USA.<br />Jodå, det finns en "lavender farm" inte så långt från Weed. Hur de klarar torkan har jag dock ingen aning om. <br />Ha en fin vecka Gunilla! Stor kram!Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-57830595344335583702015-06-15T11:28:04.234-07:002015-06-15T11:28:04.234-07:00Annika: Vi är veteraner du och jag. :)
Jag har en...Annika: Vi är veteraner du och jag. :) <br />Jag har en känsla av att om man, som du har gjort, träffar fler svenskar blir man inte lika "av-svenskad" (det var ett nytt ord som jag inte ens visste hur jag skulle stava ;) som jag har blivit. Känner mig som i min egen "bubbla" nästan numera.<br />USA är ett otroligt komplicerat land att flytta till vilket många i Sverige inte tycks veta eller förstå. <br />Jag var i en mycket underlig tillvaro under lång tid här i USA. Det tog mig mer än 5 år - troligen ännu längre - innan jag verkligen accepterade att jag bodde i USA och att det var här jag var. Jag jämförde mycket under en längre tid.<br />Sverige tycks ha börjat förändras mycket bara under de senaste kanske 2-3 åren. Precis som USA faktiskt.<br />USA har allt ifråga om människor och deras levnadsförhållanden. Man kan inte jämföra olika delar alls egentligen.<br />Jag hoppas att jag vågar hoppa. Det är det jag jobbar med nu. Att våga.<br />Stora kramar tillbaka!!Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-87357143600320382092015-06-15T11:12:17.386-07:002015-06-15T11:12:17.386-07:00Det är länge du har bott i USA Anne-Marie. Jag ant...Det är länge du har bott i USA Anne-Marie. Jag antar att det blir som du skriver att gränserna suddas ut och man blir en mix mellan svensk och amerikansk. I grund och botten känner man sig nog mest svensk men skulle du återvända till Sverige skulle du nog känna dig väldigt amerikansk. Tror du att du skulle vilja återvända till Sverige trots allt? Känner du en längtan tillbaka till dina rötter även om det gått så lång tid och du inte har någon nära släkt kvar i Sverige? Jag är bara nyfiken. Vet inte själv hur jag skulle känna eller göra i en liknande situation. Tror du att du skulle vara lite nervös för att bli besviken på ditt hemland om du flyttade hem. Man har ju en bild av sitt hemland och vad man lämnade en gång i tiden. Jag själv fattade nog inte hur mycket vi själva hade förändrats av de åren vi bodde i USA förräns vi flyttade tillbaka. Den omvända kulturkrocken blev betydligt större än vad jag hade förväntat mig. Naturligtvis vet man aldrig hur det blir med allt. Det är ju väldigt individuellt hur man upplever saker men väldigt intressant att disskutera tycker jag.<br /><br />Kramar och bästa lyckönskningar vart du än beger dig.Desireehttps://www.blogger.com/profile/09597312913386722575noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-67013760347126059172015-06-15T11:06:43.392-07:002015-06-15T11:06:43.392-07:00Jag "firar" 20 år i USA om sex månader, ...Jag "firar" 20 år i USA om sex månader, och jag är lite småchockad över att tiden har gått så fort, det känns inte alls som om det är så många år sen jag lämnade Sverige. <br /><br />Även om allt här i USA inte är guld och gröna skogar (det var så mycket bättre för 20 år sen), så kan jag absolut inte tänka mig att flytta till Sverige, då jag tror att det bara är fråga om när, inte om, det landet kommer gå helt åt H-e. Jag nöjer mig med att åka dit och hälsa på. Skall försöka få till en långresa nästa sommar på tre veckor, och vid det laget är det fem och ett halvt år sen jag var där sist.<br /><br />Skall bli intressant att höra om dina framtidsplaner när du väl har bestämt dig för vad som kommer hända.<br /><br />Kram :)Mimmi i MAnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-68219854176843595272015-06-15T09:39:56.606-07:002015-06-15T09:39:56.606-07:00Oj, oj, ja tiden drar iväg.
Jag har själv bott u...Oj, oj, ja tiden drar iväg. <br /><br />Jag har själv bott utomlands ett år längre av mitt liv än jag bott i Sverige, lite mer än 50% alltså. <br /><br />Haha...ja det är kanske därför jag känner mig så hemma och så vilsen på samma gång. <br /><br />Kram, Anneli Från Glam till Dammhttps://www.blogger.com/profile/16130274432725867425noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-70953431208289028762015-06-15T07:11:18.979-07:002015-06-15T07:11:18.979-07:00Har varit bosatt i Frankrike i 27 ar.Saa mycket h...Har varit bosatt i Frankrike i 27 ar.Saa mycket har forandrats, bade har och i Sverige.<br />Rotterna finns ju for alltid i Sverige, men samtidigt befinner man sig liksom mittimellan tva lander.En marklig kansla att inte riktigt veta var man hor hemma.Resorna mellan landerna ar ju inte sa langa for mig.Kan forflytta mig ganska snabbt. For dig ar det inte samma sak.En lang flygresa och mer planering.Om du funderar pa att bosatta dig i Sverige , blir det antagligen en stor omstallning, bade kanslomassigt och praktiskt.Men du verkar vara en stark <br />person, sa kanske klarar du det battre an manga andra.<br />Din svenska ar som du sager intact, sa inga problem dar iaf.<br />Visste inte att det fanns lavendelodlingar hos dig....ser faktiskt ut som har i Provence. Mycket vackra bilder!<br />Ha en go vecka Anne-Marie<br />Stor Kram <br />GunillaGunilla Nardinhttps://www.blogger.com/profile/16327839097596990863noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-15158147795696758132015-06-15T05:10:23.159-07:002015-06-15T05:10:23.159-07:00Ja, och 22 år för mig. DET kan jag inte heller fa...Ja, och 22 år för mig. DET kan jag inte heller fatta.<br />Nej, känner mig INTE som amerikan. OCH heller inte som helsvensk längre.<br />Ligger kanske och flyter nånstans i mitten av Atlanten, mellan de två länderna :-)<br />Ja, det är inte "bara så lätt och likt Sverige" att dra upp sina pålar och flytta till USA. Det är många som verkar tro det.<br />Man hamnar i en underlig värld i början då man ska vänja sig, lära sig signalerna, landa i tillvaron. Det tog tre år för mig. Vet egentligen inte om jag är nere på marken än? Troligen inte.<br />Ja, både Sverige och USA är annorlunda mot när vi kom hit. Jag har varit hemma så mkt under dessa år så jag kanske sett det mer "pö om pö" än vad du gjort.<br />OCH skillnaderna i USA är stora. Allt beroende på var man bor, och var man vistas.<br />Ditt vägskäl är spännande, snart tas skuttet ut och...<br />Stora kramar från mig!!!Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4842460906900046216.post-47211501295808160482015-06-14T22:05:20.944-07:002015-06-14T22:05:20.944-07:00Annica: Jag har ingenting emot förändringar om det...Annica: Jag har ingenting emot förändringar om det är bra och positiva sådana. Självklart finns det sådana både i den stora och lilla världen. Men det finns också många förändringar som är mindre bra och som jag ser i omvärlden.<br />Situationen som jag nu befinner mig i är helt annorlunda jämfört med hur det var för 18 år sedan. Nu kommer det mer att handla om att "hoppa" - mest troligt utan fallskärm till och med. Eftersom jag alltid själv arbetar med inre förändring är det mycket den som driver mig. Mycket handlar om magkänsla och "inre vägledning".<br />Just det ja, veckonummer har ni i Sverige. :) Jag fattar aldrig numera när folk pratar om veckonummer vilken vecka de menar. <br />Hoppas att du och andra i Sverige får litet mera sommarvärme. Vi delar gärna med oss av den vi har här. Kram!<br />Anne-Mariehttps://www.blogger.com/profile/10642909080630838150noreply@blogger.com