Monday, February 17, 2020

Krismöte på jobbet

I tisdags morse hade alla heltidsanställda blivit kallade till ett krismöte inom skolan. Skolchefen och alla “höjdare” var där och budgeten presenterades för det kommande året. Det var ingen upplyftande presentation. Man pratar om nedskärningar och uppsägningar. Vem som kommer att bli uppsagd är fortfarande höljt i dunkel. Men det kommer säkert att bli en “rensning” tror jag.

Detta ger mig minnen av hur det var för 9-10 år sedan när vi fick gå ner i löner under 1-1,5 år och ett antal personer blev uppsagda. Jag klarade mig då men har ingen aning om “min” avdelning nu kommer att klara sig.

Skillnaden är nu att jag är äldre och skulle kunna gå i tidig pension. Det skulle bli litet knapert eftersom all pension som tas ut när man är litet “yngre” blir mindre än om man väntar. Vi som jobbar inom skolan har pension genom något som kallas CalPers vilket är en organisation som skolpersonal ofta har pension genom här i Kalifornien. Har man fyllt 55 har man rätten att börja ta ut pension även om den, som sagt, blir mindre givetvis än om man tar ut den senare.

Efter krismötet i tisdags verkade luften gå ur de flesta. Det blev väldigt tyst med både email och telefonsamtal. Ett antal personer kommer att gå i pension under 2020 genom ett så kallat “retirement incentive” men jag hör inte till en av de personerna. Jag ville inte binda mig redan nu i januari vilket man var tvungen att göra genom ett skriftligt avtal. Man kommer även att anställa ny personal för flera av dessa tjänster eftersom de tydligen måste ha vissa tjänster fyllda enligt regler här i Kalifornien. Men jag har en känsla av att många anställda kommer att ge sig av. Jag har hört om ett par personer redan som kommer att sluta relativt snart. Moralen inom skolan verkar vara på sparlåga just nu vilket jag fullkomligt förstår. Skolans ledning inklusive skolans Board of Trustees borde kanske avgå.

Det hela känns olustigt om jag skall vara helt ärlig även om jag skulle kunna ta ut pension vilket jag inte kunde göra 2009-10 när vi hade den förra krisen. Ja, vi får se vad som händer. Blir det så att jag får sluta får jag bestämma mig vart jag skall ta vägen och flytta ut från denna stat som känns fel på många sätt tycker jag. Ekonomiskt och politiskt.

Vi har haft långhelg igen eftersom det är President’s Day idag och skolan har stängt. Nu blir det inga fler helgdagar tills maj. Vi har ju ingen helgdagar kring påsk alls.

Och vi har torka nu igen med sol de flesta dagarna. Snön på berget smälter i rasande takt trots att det bara är februari. Har läst om ovädret som drabbar Europa och Sverige med “skräckregn”. Vet inte vad skräckregn är men antar att vi har haft det många, många gånger i Weed. ;)
Och Mt Shasta och ett UFO-moln blev “headlines” den gångna veckan. Jag såg molnet men det hade inte fått den gyllene färgen utan såg bara grått ut. Berget skapar sitt eget väder och moln.
https://activenorcal.com/this-alien-sunrise-lenticular-cloud-appearing-over-mount-shasta-is-unbelievable/

14 comments:

Annika said...

Otroligt trist! Förstår mycket väl att luften gått ur dina arbetskamrater och dig också. Min mans uni har liknande situation just nu - de måste avskeda all tempfakultet (nästan) samt 65 support staff. Verkligen demoraliserande,..Och dåliga konsekvenser för de studerande också förstås.
Jag är också på calpers (men mycket mycket långt från pension förstås). HOppas du kan hitta en bra lösning rent personligt.
Kram

Anne-Marie said...

Annika: Ja, det är jättetrist tycker jag också. Jaha, så din makes universitet har en liknande situation. Min skola vill öka antalet elever och samtidigt skär man ner på allt. De verkar inte fatta att det inte fungerar så. Och det finns färre antal möjliga elever här jämfört med för 10 år sedan.
Ja, vi får se hur allt utvecklar sig framöver. Känns i alla fall litet “bättre” jämfört med krisen 2009-10 när jag var långt från pensionen.
Kram!

Karin Eklund said...

Tråkigt, sorgligt.
När sånt här händef, vilket det gör alltför ofta nu för tiden på många ställen i världen så rasar humöret givetvis. Osäkerheten i hur man ska klara sig osv, känslan att efter lång o trogen tjänst bli utmanövrerad.....fy bubblan.
Tur i oturen, om det blir så att du drabbas,är att du är såpass nära pension som du är. Jag måste återkomma hit igen, har en tid att hålla just nu.
Vill bara ge en kram, en tröste o sryrkekram
Karin

Annika said...

Inte roligt, och nog förstår jag att luften gick ur dig och dina kollegor.
Trist AM, jag vet ju att varenda månad räknas när det kommer till pensionen. Så nog förstår jag att du inte vill pensionera dig ännu, även om du kan sas.
Trist, trist.
Nu har du fått mkt att tänka på.
Kramar från mig.

Anne-Marie said...

Karin: Ja, det känns tråkigt framför allt då man vill att antalet elever skall bli fler vilket troligen blir svårt om man gör sig av med folk i större utsträckning. Och troligen blir det relativt snabba beslut - inom ett par veckor - vilka som får gå. De som har fackföreningar (lärarna och den grupp som kallas classified) har det litet bättre än den grupp jag hör till. Vi har inga rättigheter alls egentligen och kan få sluta väldigt snabbt.
Tack för att du tog dig tid att kommentera och kram till dig!

Anne-Marie said...

Annika: Ja, det verkar som om många känner sig “fed up” med situationen inom skolan.
Jag hade funderat på att eventuellt gå i pension i slutet av året eller i början av 2021 men nu kanske det blir mycket tidigare än så. Inte bra för min pension men jag har absolut ingen lust att söka jobb i det här området. Dags att dra från Kalifornien.
Kramar!!

Lena i Wales said...

Oh, vad tråkigt det låter!Och ovissheten gör det inte bättre.
Hoppas det löser sig!

Malin said...

Usch vad trist. Minns väl när min make fick 48 h på sig under den där krisen att välja att gå ned USD 25,000/år eller lämna. Det var bara tt knipa ihop men vilken käftsmäll! Moralen blir ju väldigt låg då man gör precis samma jobb men mycket mindre betalt nästa dag. Så småningom har han ju kunnat lämna och gå vidare och återgått till tidigare lön plus lite till. I somras kom nästa smäll då företaget han jobbade på likviderades pga en stämning som pågått i 10 år och tre dagar senare fanns inte företaget. Som tur var fick han behålla jobbet med nytt företag till samma lön, men mycket kortare semester dock bättre försäkring. Man har verkligen ingen arbetssäkerhet i det här landet. Hoppas du kan behålla din tjänst tills du VILL gå i pension.

Anne-Marie said...

Lena: Ja, stämningen inom skolan är inte precis på topp nu.
Ovissheten är oftast värre än att ha information.
Tack! Det hoppas jag också.

Anne-Marie said...

Malin: Oj vilka utmaningar din make har gått igenom. Tur att han i alla fall “landat” relativt bra. I USA finns ingen arbetstrygghet egentligen och inom min skola är den grupp anställda jag hör till helt utan “säkerhet”. Lärarna och “classified” har i alla fall sina fackföreningar som har en del regler.
Jag jobbade inom ett amerikanskt företag i Sverige (företaget hade kontor i Europa) och där blev det en omorganisation som gjorde att min tjänst skulle förläggas till Belgien. Jag ville inte flytta till Belgien så jag jobbade kvar ett år (vi hade så lång framförhållning i alla fall) och sedan fick jag ett års lön som avgångsvederlag. De erbjöd 6 månaders lön men jag sade att de fick öka på till 1 års lön vilket de gjorde.
Jag hoppas också att jag skall kunna sluta mitt arbete på mina egna villkor. Vi får se vad som händer.

Annica said...

Väldigt struligt och osäkert på din arbetsplats. Och inte heller första gången ni har det rörigt. Att gå till jobbet kan inte kännas roligt och meningsfullt på något vis. Obegripligt att "drömlandet" USA har så uschliga arbetsförhållanden.
Jag hoppas att du till slut ändå kan känna att det blev bra och att du fick kontroll över situationen. Ovisshet är tärande — och "bakbinder" en på många sätt. Värdefullt om man kan förekomma istället för förekommas.
Önskar dig mod, fantasi och mycket skinn på näsan. :)
Kram från (just nu) snöigt norr!

Anne-Marie said...

Annica: Ja, det har varit en hel del struligheter inom skolan tycker jag. Inte bara nu utan även tidigare. Troligen inte helt ovanligt dock i landet med noll arbetssäkerhet. Drömlandet USA är till viss del en “slogan” känns det som. Det finns en del som absolut skulle kunna vara bättre. Inom andra områden ligger USA dock långt före Sverige.
Ja, vi får se hur allt utvecklar sig. Har fortfarande inte fått mer besked. Ja, ovisshet är inte bra för någon. Bättre att få klara besked tycker jag. Min chef - som är chef för kontoret som heter Office of Instruction - indikerade den gångna veckan att det tycks pågå diskussioner hur man skall omorganisera till viss del. Kanske inte ens skolans ledning vet exakt vad som kommer att ske framöver.
Tack Annica! Kram från torrt Weed!

Gunnel said...

Inget trevligt när sådant händer. Det vänder upp och ner på hela ens tillvaro. Tyvärr blir det alltmer vanligt idag. Indragningar hjälper väl egentligen inte så mycket. Det är ju fortfarande samma jobb som ska bli gjort. Långsiktigt tänkande prioriteras inte på många arbetsplatser. Hoppas det slutar på ett positivt sätt för dig. Kram

Anne-Marie said...

Gunnel: Ovissheten tycker jag känns jobbigast. Har ingen aning om hur de kommer att besluta hur eventuella uppsägningar kommer att ske. Ett problem hos oss tror jag är att väldigt många av de litet "högre" cheferna inte jobbat där så länge. Man kan inte använda sig av samma metoder som man kanske använder sig av på en skola i en större stad. Tack Gunnel! Kram