Monday, November 11, 2019

När ens arbete tar all tid och energi

Det har varit ett mycket långt uppehåll på min blogg. Längre än vad jag hade planerat men det blir så ibland när inspirationen och orken inte riktigt finns.

Jag skrev tidigare att vi skulle arbeta 10 timmar/dag, 4 dagar/vecka under sommaren. Dessa långa dagar som pågick under ca 2 månader gav ingen tid över på kvällarna. Jag kom hem, lagade mat, diskade och sedan var det i stort sett dags att lägga sig. På helgerna var det mycket annat som skulle tas om hand som jag inte hann med under arbetsveckorna.
Jag njöt av litet svalare väder än vad vi har haft de senaste åren. Sommaren påminde mer om hur det var när jag först kom till USA. Och vi hade inga stora bränder i närheten tack och lov. Många mindre bränder startade men inga jättebränder så som det var förra sommaren. Jag får lov att återkomma till de många och omfattande bränder som faktiskt startade i slutet av oktober och början av november i delar av Kalifornien och de enorma elavbrott som sattes igång.

När våra långa dagar var över kände jag att äntligen fanns litet mer tid över efter jobbet. Bara några dagar efter det att vi var tillbaka till de vanliga arbetsveckorna kom en kalldusch. Den person som arbetat för vår avdelning i Yreka under många år meddelade att hon hade hittat ett annat arbete. Detta var bara ca 1,5 vecka innan skolan skulle sätta igång. Jag utgick från att vi skulle kunna utannonsera tjänsten men det gick inte enligt skolans ledning. Man påstod att budgetsituationen var sådan att man inte ville anställa en permanent person. Detta trots att jag har pengar för den tjänsten i min budget. Vi var tvungna att ha en person i Yreka som supportade våra kurser under dagtid så vi har hankat oss fram med en korttids- och deltidstjänst. Min kollega har också fått vara i Yreka vid ett flertal tillfällen och det har lett till att vårt kontor i Weed varit underbemannat. Vår personalbrist har varit stressig eftersom det blir kaos om någon är sjuk eller borta av någon annan anledning. Det som pågår inom skolan är ett kapitel för sig.

Dessutom pågick ett större projekt under sommaren inom skolan som berörde vår avdelning väldigt mycket. De klassrum som har videokonferensteknologi skulle få ny och en annan slags utrustning. Det har varit dyrt att underhålla rummen med den tidigare teknologin så skolan ville spara pengar.

Skolans IT-avdelning skulle ha hand om projektet och vi utgick givetvis från att vår avdelning som supportar videokonferenskurserna skulle få information och vara inblandade till viss del. Nu visade det sig att IT-chefen (som har visat sig vara inkompetent och ovillig att dela med sig av information - han kommer att gå i pension inom en relativt snar framtid som tur är) inte ville dela med sig av det som pågick och den person som utsågs att leda projektet bestämde sig tydligen för att bete sig likadant. Vi fick ingen information och när vi själva tog initiativ att besöka ett klassrum och lära oss litet om teknologin togs vår feedback inte alls emot som hjälp utan snarare tycktes det irritera IT-folket. Den man som installerade den nya utrustningen är relativt nyanställd (jag var till och med del av den sk “hiring committee” som anställde honom) och som nyanställd tycker jag man bör vara litet ödmjuk. Framför allt då han inte supportat denna typen kurser utan det är min kollega och jag som kan och vet vad som gäller.

Min kollega och jag utgick från att vi skulle ha samma slags kontroll och support för kurserna som vi alltid haft men allteftersom tiden gick blev det mer och mer uppenbart att vi blev “utmanövrerade” av IT-mannen. Vi hade en kortare genomgång med honom och några andra från IT-avdelningen och när vi påpekade ett par saker blev vi i stort sett tystade. IT-mannens exakta ord var “I want to hear this from the instructors, not from you two.” Och fredagen innan skolans hösttermin satte igåg fick vi veta - enbart pga att vi ringde till IT-mannen - att i stort sett allt som vi hade lärt oss hade ändrats pga olika anledningar men vi fick ingen information om vad dessa förändringar innebar.

När skolan satte igång trodde vi fortfarande att vi faktiskt supportade kurserna men efter bara någon vecka framkom det att IT-mannen skulle ta över mycket av det vi hade gjort ifråga om problemlösning och annan, litet enklare teknisk support. Vi var mållösa hur vi behandlades. Att förändra personers arbetsuppgifter är inte bara något man gör hur som helst utan det finns processer för hur detta skall ske. Ingen av dessa processer hade följts.

En dag fick jag och min kollega ett email från min, relativt nya, chef. Hon visste ingenting och kom in mitt i denna röra och tydligen utnyttjade IT-chefen och hans “kumpan” detta och fick oss att framstå som okunniga och idioter. När vi fick detta email fick min kollega nog och han gick till sin fackförening. Han hade inte gjort något fel utan bara gjort det han trodde fortfarande var hans jobb. Jag har ingen fackförening pga den typen tjänst jag har. Han fick veta av fackföreningsrepresentanten att klagomål hade kommit även från andra avdelningar gällande dessa två inom IT-avdelningen. Det fick oss på litet bättre humör i alla fall. Facket skulle ta kontakt med HR-avdelningen för eventuellt vidare åtgärder. Jag hade ett möte med min chef och redogjorde i detalj för allt som hänt under sommaren - det var en kortare uppsats - och jag tror att hon insåg att vi hade behandlats mycket illa av IT-avdelningen. Hon måtte ha pratat med folk högre upp inom skolan eftersom IT-mannen kom till oss dagen efter mötet med min chef och sade att vi nu skulle återfå våra arbetsuppgifter! Vi fick spela med som om vi inte visste någonting vilket var litet lustigt. Och IT-mannen var sitt “gamla”, trevliga jag igen.

Något som också hade skett innan jag hade mitt möte med min chef var att IT-folket, jag och min kollega, ett antal lärare och min chef hade ett möte ca 2 veckor efter det att skolan hade satt igång. Lärarna framförde exakt allt det jag och min kollega hade sagt skulle kunna bli problem. Jag satt och bockade av på min “mentala checklista”. Allt jag hade sagt tog även lärarna upp. Tänk vad mycket som hade kunnat förhindras om IT-avdelningen hade betett sig som folk och lyssnat på oss. Det var många problem de första 2-3 veckorna av höstterminen.

Jag har jobbat 14 år inom skolan och kan mitt job. Att bli behandlad som jag blev var utmanande och stressigt och det kändes rent ut sagt för jäkligt att detta fick pågå. Nu har saker och ting lugnat ner sig som tur är även om personalbristen fortfarande finns eftersom vi inte kunnat anställa någon. Som sagt, arbetet har tagit all min tid och energi under lång tid och inspirationen har varit borta.

Kalifornien befinner sig i torka igen. Vi har inte haft någon nederbörd sedan i början av oktober och det är kruttorrt. Berget ser "naket" ut nu och jag undrar om det blir någon nederbörd eftersom alla långtidsprognoser visar på fortsatt torka framöver.

26 comments:

Anonymous said...

Trevligt att du är tillbaka. Uppskattas!

Annica said...

Välkommen tillbaka till bloggvärlden! --- Men vilken röra du haft runt dig i den "riktiga" världen. Ibland verkar det som om folk totalt tappar vett och sans. Och det värsta är ju när det går ut över andra. Hoppas nu att det lugnar ner sig och att allt strul leder fram till något bra.
Kram från vintrigt Norrbotten!

Anne-Marie said...

Anonym: Tack! Roligt att du fortfarande läser bloggen. :)

Anne-Marie said...

Annica: Tack! Ja, det har varit otroligt stressigt och deprimerande en lång tid. Inspirationen har varit på nollnivå i stort sett. Ja, folk inom IT-avdelningen var inte trevliga under en period. Jag hoppas på litet lugnare förhållanden - men man vet aldrig, vi får se.
Kram från somrigt Weed!

Äventyret framtiden said...

Jag har tittat efter dig i min blogglista-kolumn men också förstått att du har haft fullt upp på något sätt eller helt enkelt ledsnat på att blogga. Det senare trodde jag inte riktigt ändå för du brukar berätta.
Vilken tid du har bakom dig och förhoppningsvis verkligen bakom dig. Håller tummarna för det! Roligt att du är tillbaka igen och att du berättar vad som har hänt. Suck ja, sånt där är aldrig roligt och man känner sig försvarslös, i all synnerhet när man inte fattar vad som egentligen är på gång.
Ha det fint Anne-Marie och välkommen tillbaka i bloggvärlden igen!

Anne-Marie said...

Karin: Tack! Roligt att du tittade in. :)
Jag skulle ha skrivit ett inlägg här på bloggen men allt kändes övermäktigt ett tag.
Ja, det var litet väl mycket en längre period och all min uppmärksamhet gick till att försöka klara av jobbet utan att bränna ut mig och då fick tyvärr bloggen "stryka på foten". Jag tog mig igenom det hela utan att bli utbränd som tur var.
Ha det gott Karin!

Lena said...

Hejsan! Har kollat din blogg ibland och saknat dina inlägg. Var därför kul att du är tillbaka igen. Förstår att du haft en jobbigt tid, hoppas att det ordnar upp sig nu och du får det lite lugnare. Lycka till och du vet att vi är många som gillar det du skriver.
Ha det bra!

Gunnel said...

Jag blev så glad när jag fick ett meddelande från dig. Vilken soppa det har varit på ditt jobb! Hoppas det lugnar ner sig nu och att alla besserwissrar håller sig på mattan. Inte konstigt att du inte orkat skriva nåt här. Ska bli roligt att höra lite mer om vad som hänt hos dig. Kram

Annika said...

Så trevligt att du är tillbaka igen, Anne-Marie.
Förstår att jobbet kan suga mkt energi. Klart att du inte orkade blogga då, det tar ju tid det också.
Men nu kanske du kan skriva lite nu och då.
Alltid trevligt att läsa här.
Kram från mig.

Anne-Marie said...

Lena: Tack för att du fortfarande läser bloggen. Ja, det blev litet väl mycket under några månader. Förhoppningsvis finns inspirationen framöver. :) Ha det bra!

Anne-Marie said...

Gunnel: Tack snälla. :)
Ja, soppa kan nog vara ett “understatement”. Ett par veckor går väl bra men under flera månader med en massa tjafs blir litet övermäktigt faktiskt. IT-mannen måste ha fått en ordentlig tillsägelse vilket jag tycker var helt på sin plats.
Kram

Anne-Marie said...

Annika: Tack snälla! :)
Det var mycket det att jag inte hade någon inspiration som gjorde att jag avhöll från att blogga. Vill inte skriva “tramsinlägg” bara för att skriva.
Ja, det blir inlägg litet nu och då känns det som. :)
Kramar!!

Bettan said...

Hej Ann-Marie!
Så roligt att se dig igen!
Men vilken tråkig sommar och höst du haft! Hoppas du och din kollega kan får en bättre situation nu, och att skolan ändrar sig angående den bortplockade tjänsten.

Hoppas att ni slipper fler skogsbränder nu, att regnet kommer trots allt.
Kram

Anne-Marie said...

Lisbeth: Hej! Vad roligt att se dig här. :)
Ja, det var inte särskilt kul under en längre period. Inspirationen var noll betr. bloggen. Skolan kommer nog inte att ändra sig på ett bra tag betr. tjänsten men "it is what it is."
Jag vet inte när och om det kommer att regna/snöa. Ser väldigt torrt ut framöver.
Kram

Anonymous said...

Hej jag får dom mesta Nyheter från olika bloggar
Anne-Maries blogg är en av dom.Och har varit saknad.
Gammelmedia går inte att lita på häls Christer

Anne-Marie said...

Hej Christer,
Tack! Roligt att du tittade in här efter mitt mycket långa uppehåll.
Helt korrekt - gammelmedia är inte riktigt att lita på.

Anneli said...

Hej Anne-Marie, Vad roligt att du är tillbaka! Saknat dina inlägg. Vad jobbigt du har haft det, men jag hoppas att allt lugnar ner sig och att det bara blir bättre :-). Önskar dig en fin och avkopplande helg!

Anne-Marie said...

Anneli: Tack! :)
Ja, det har varit en utmanande period men det verkar ha lugnat ner sig en del i alla fall.
Ha en fin helg du också!

Malin said...

Kul att du är tillbaka på bloggen, men vilken soppa! Intressant att ni ändå fick lite upprättelse tillsist för det brukar man ju sällan få. Folk står på sig trots att det inte funkar och vill inte ge med sig.
Hoppas nu resten av skolåret blir lite lugnare.

Anne-Marie said...

Malin: Tack!
Ja, soppa var det verkligen. Tror att vi gick till de "rätta" personerna och att vi framförde våra åsikter på ett sådant sätt att det stod helt klart att IT-avdelningen betedde sig fullständigt vansinnigt. Vi hade all rätt på vår sida. Med tanke på ledningen inom skolan vet man aldrig vad som kan komma att hända.

Lena i Wales said...

Vad härligt att dig tillbaka i Blogglandia!
Vilken hemsk tid du haft. Det är inte bara långa dagar, utan också dess bekymmer och illa behandlande. Ibland kan 10 timmar gå fort och ibland kan 5 timmar var långa, beroende på situationen. Indragningar och sparpaket är inte alltid av godo, oftast får någon lida och här blev det du, tyvärr!
I alla fall, härligt att ha dig tillbaka!

Anne-Marie said...

Lena: Tack så mycket!
Det var litet väl mycket under en period. Och man får balansera vad man orkar med så att man inte bränner ut sig. Därav tystnaden på min blogg.
Kul att vara tillbaka igen. :)

Från Glam till Damm said...

Hej!
Underbart att ha dig tillbaka i bloggvärlden igen! Jag har verkligen saknat dina inlägg och har förstått att du har haft det så fullt upp och då tryter både energin och lusten att vara kreativ och bloggande.

Men hua att råka ut för allt det där på jobbet. Jag hade blivit super-irriterad. Tur att du tog igenom det och ut på andra sidan. Nu kan det bara bli bättre, eller?

Kramen och ha en fin dag!

Anneli

Anne-Marie said...

Anneli: Tack snälla! :) Ja, jag var helt utan inspiration en längre tid. Den här veckan har återigen varit väldigt intensiv på jobbet.
Ja, det som pågick var inte särskilt kul men som tur var tog min chef tag i det och gick vidare till folk högre upp inom skolan. Antar att det var skolchefen som blev inblandad. Med tanke på inkompetensen och egon högre upp inom skolledningen får vi se vad som händer.
Ha det bra och kramra!

Anonymous said...

Anne-Marie - du behöver helt klart en man i ditt liv att kela o mysa med :)

Anne-Marie said...

Anonym: Haha! Good one. Att sitta och kommentera anonymt och "leka" psykolog är bara löjligt.