Tuesday, April 25, 2017

Bo i en bajamaja :)

Tiny house-rörelsen växer för varje dag i USA. Människor är trötta på att ta hand om stora och dyra bostäder och vill bo mindre. Många här i USA har dock inte ens tak över huvudet utan lever ute på gatan i väder och vind. Även i Sverige verkar antalet hemlösa öka.

TK Devine i Los Angeles har hittat en lösning för en del av de hemlösa och han tar tiny house till “nya höjder". :) Porta Home kallar han sin lösning vilket är en inredd “bajamaja" eller “port-a-potty" som de kallas här. Den varianten han inrett är en litet större modell som är avsedd för handikappade men visst är det en klurig lösning.



Devine var själv utan ett hem och vill nu hjälpa andra som har det svårt. Los Angeles har en bostadskris och till och med elever som studerar vid olika skolor har svårt att hitta en bostad. Det här projektet är fortfarande i uppstartningsskedet och det är bara att hoppas att Devine får ihop tillräckligt med pengar för att förverkliga sin dröm som han kallar Tiny (Toilet) Home Project. :)
http://www.ourownbackyardhomes.org/

Att bo i en annorlunda bostad har jag hittills inte provat på men om Michael och jag hade stannat på Hawaii hade vi mest troligt bott i så kallade Yomes. Michael köpte en bit mark/djungel där vi hade planerat att placera dessa Yomes. En Yome är en kombination av Yurt och Dome vilka också säljs i USA. Yomes tillverkas av ett företag som ligger i North Carolina i Ashevilleområdet och de ser ut som något från "Sagan om Ringen" tycker jag. Ett hus för en hobbit. :) Red Sky Shelters hemsida har en del fina bilder av olika Yomes.
http://redskyshelters.com/yome-gallery/

Jag tycker det är fascinerande med annorlunda slags hus och byggnader och skulle gärna prova på att bo i något som skiljer sig från de vanliga “fyrkantiga" husen vi är vana vid. Vi får se vad det blir framöver.

Saturday, April 22, 2017

20 år i USA!

Det här inlägget var tänkt för igår men min hjärna kändes så här efter en “brutal" vecka på jobbet. :)


Bilden lånad från nätet.

Den 21 april 1997 var jag på väg till Kalifornien för att besöka Mt Shasta för första gången. Året innan hade min pappa och jag köpt en bok som Michael skrivit och som vi även ville översätta och ge ut på vårt bokförlag. I början av 1997 fick Michael och jag mer kontakt via brev (jag hade ingen dator och email på den tiden) och telefon. Vi hade på känn att vi var mer än affärspartners men självklart visste vi inte alls hur det skulle vara att faktiskt ses.

Michael kom och hämtade mig i San Francisco och sedan körde vi den långa sträckan till Mt Shasta. Mina två veckor i Mt Shasta gick alldeles för fort och Michael och jag hade bestämt att jag skulle komma tillbaka under 3 månader och se hur det kändes att leva tillsammans. Mitt första år i USA tillbringades här som turist och det gick vägen att komma och stanna 3 månader några gånger men självklart var det ingen långsiktig lösning. Märk väl att detta var innan 11 september när USA var ett helt annat slags land och man inte var fullt lika hård kring antal besök som gjordes som turist.

Michael hade skaffat en bok som handlade om hur man lagligt kunde stanna i USA och studentvisum visade sig vara en lösning. Av olika anledningar kunde vi inte gifta oss redan då - skatteverket var inblandat. Sagt och gjort, jag blev elev på “gamla dar" och fick ett visum vid skolan där jag var elev under ca 4 år (1998-2002). Det var dyrt men jag lärde mig väldigt mycket och jag fick kontakter inom skolan. Eftersom trasslet med skatteverket var löst när jag hade tagit min examen kunde vi gifta oss. Både Michael och jag hade mycket hellre bara levt tillsammans men USA bryr sig inte om samboförhållanden i immigrationssammanhang.
Vi gifte oss i Reno och det hela gick så snabbt att jag undrade om vi verkligen var gifta. ;) Det var vi och sedan vidtog ansökan för mig om green card.

Under våren 2003 fick jag mitt green card även om det “bara" var ett “conditional green card". Det får man om man varit gift kortare tid än 2 år när man får sitt green card. Jag kände mig litet rädd inför att ge mig ut på arbetsmarknaden så det dröjde länge innan jag tog tjuren vid hornen.

Både Michael och jag var urless på all snö som vi hade under vintrarna och ville hellre bo någonstans där det var litet varmare. Därför gjorde vi några resor för att “kolla läget" och vi åkte till North Carolina, Belize och Hawaii. Som bekant blev det The Big Island/Hawaii under ett år. Vi flyttade dit i augusti 2004 och jag stannade ungefär ett år innan jag flyttade tillbaka till Mt Shasta-området. Michael flyttade ett par månader senare till Oregon. Vi trivdes inte i tropikerna och vi hade bestämt att vi skulle leva på olika håll ett tag även om vi fortfarande var gifta. Jag fick jobb inom skolan och Michael köpte ett hus i nordöstra Oregon.

I december 2006 flyttade jag till Union i nordöstra Oregon där Michael bodde. Tre månader senare gick Michael bort (28 februari 2007) och jag fick helt plötsligt "växa“ ordentligt eftersom jag inte kände en människa i Union och jag stod där med hus, bilar och allt annat som skulle avyttras. Med hjälp av en bra advokat, mycket vilja och jäklar anamma tog jag mig igenom detta. Att jag skulle stanna i Union var inte på tapeten utan jag återvände - återigen - till Mt Shasta-trakten.

Mitt jobb inom skolan hade märkligt nog inte tillsatts och min chef N såg till att jag fick komma tillbaka även om det var ett tillfälligt arbete. Efter många turer blev jag anställd (januari 2008) och jag hade fattat beslutet att jag skulle vara kvar i USA även om inte Michael fanns kvar. Och jag fick skapa ett nytt liv på egen hand.
Åren gick och jag flyttade flera gånger på grund av dåliga hyresvärdar och konkurser. Jag jobbade kvar inom skolan och det var vardag som det alltid är där man bor. :)

Jag blev amerikansk medborgare 2011 mycket på grund av att min mamma blev äldre och jag inte visste om jag skulle behöva flytta tillbaka för att hjälpa henne. Nu blev det dock inte så. Sommaren 2013 gick min mamma bort och jag blev helt plötsligt ensam kvar utan någon nära familj. Pappa hade gått bort 2001 redan och så Michael 2007. Det var en ny situation men jag växte även av den.

Våren 2015 blev dock omskakande med allt tjafs med skatteverket på grund av dålig information och mina svenska tillgångar som hade kommit i och med mammas bortgång. Jag blev uppriktigt förbannad över hur systemet fungerar när man är amerikansk medborgare och har utländska tillgångar och bestämde mig för att åka till Sverige för att se om det var en möjlighet. Eftersom jag inte hade en aning om hur länge jag skulle vara borta sade jag upp mig och hoppade ut i det okända. Min tid i Sverige innebar många praktiska saker som skulle ordnas men det var också en mycket omvälvande tid i Sveriges historia och jag blev osäker på hur allt skulle falla på plats med så stora förändringar som var på gång. Därför återvände jag till USA och min lägenhet som jag hade kvar.

Återigen drog min chef N in mig i skolan och sedan vet vi ju hur det gick. :) Och nu får vi se vad nästa steg blir.

Jag fattar inte riktigt att jag faktiskt bott i USA under 20 år. Vart tog alla dessa år vägen? Litet komiskt är det ibland när människor jag känner i Sverige säger att jag pratar precis som jag gjorde när jag bodde där. Även om jag pratat väldigt litet svenska de senaste åren känns det helt främmande för mig att inte ha mitt modersmål intakt.

När jag reste till USA för första gången 1985 sade jag att jag ville bo här men jag trodde nog aldrig att det verkligen skulle bli så. Nu blev det så och jag har blivit många erfarenheter rikare och växt väldigt mycket som person.

Mt Shasta som drog mig hit. :) Den här bilden togs för rätt många år sedan.

Monday, April 17, 2017

Kalifornien vill bli ett eget land

Alla känner väl till Brexit och den omröstning som ledde fram till beslutet att UK planerar att lämna EU. Jag vet inte om Calexit är lika känt men det finns en rätt stor rörelse här som vill att Kalifornien skall bli ett eget land och lämna USA.

Rörelsen fanns redan innan valet men tog verklig fart efter valet i höstas. Hur det rent praktiskt skulle gå till har jag ingen aning om eftersom det skulle bli väldigt märkligt om folk var tvungna att ha pass för att till exempel resa till närliggande stater. Många skulle troligen bli fast i denna stat som är stor nog och har en “tillräckligt" stor befolkning och ekonomi för att kunna bli ett eget land. Tydligen finns det flera olika rörelser som vill bryta loss Kalifornien från unionen och gå sin egen väg. Jag tvivlar på att det kommer att hända men man vet aldrig.
http://www.latimes.com/politics/la-pol-ca-california-secession-20170416-story.html

Medan jag skrev detta inlägg såg jag att en av ledarna för kanske den mest aktiva rörelsen “Yes California" ger upp det hela och flyttar till Ryssland! Jaha, det var ju en intressant tvärvändning. Kalifornien och Ryssland är nog så långt från varandra som man kan komma när det gäller sätt att se på olika saker. :)
http://www.businessinsider.com/calexit-leader-louis-marinelli-russia-2017-4

Jag tycker nog att den rörelse som finns här i nordligaste Kalifornien är mer intressant och den har väldigt många år på nacken. State of Jefferson som består av några counties i nordligaste Kalifornien och sydligaste Oregon. Den idén har funnits sedan 40-talet och lever kvar här i allra högsta grad. Jag skrev om denna möjliga 51 stat här.
http://bo-i-usa.blogspot.com/2013/09/en-ny-stat-dar-jag-bor.html
Och jag ser att länken till hemsidan om State of Jefferson i mitt inlägg från 2013 inte fungerar utan går till en annan sida. Den här verkar fungera bättre: http://soj51.org/

Man ser flaggan för State of Jefferson där jag bor. Och för ett par år sedan röstades det om man skulle stödja utträdet ur Kalifornien men det hela verkar ha stannat av en del sedan dess. Den del av Kalifornien som State of Jefferson täcker tror jag skulle “må bra av" att lämna denna jättestat eftersom beslutsfattarna i Sacramento inte har en aning om hur det är här.

Nu måste jag ju bara som avslutning berätta att jag fick en mindre överraskning när jag kollade min post idag. Där låg ytterligare intyg från IRS!!! Tror att det var de som jag borde ha fått för kanske 1,5 månad sedan och som aldrig kom. När jag först ansökte hade jag bett om ett intyg. Kvinnan jag pratade med i slutet av februari sade att hon skulle ställa ut 2 “just in case". Jag hade redan fått två för litet drygt en vecka sedan och idag kom ytterligare två. Nu har jag alltså fyra intyg. :) Ja, ketchupflaskeeffekten verkar ha satt igång. I morgon skall jag skicka dessa till Sverige och Skatteverket.

Friday, April 14, 2017

Ja, jag bor faktiskt här

I tidigare inlägg har jag nämnt att jag skickade in en begäran till IRS om en blankett som jag var tvungen att få för att kunna skicka till Skatteverket i Sverige. Det var en lång och mödosam “kamp" att få blanketten trots att jag betalat för den.

I mitten av januari begärde jag att få ett så kallat hemvistintyg (som bevisar att jag bor i USA) som skulle skickas till Skatteverket i Sverige. IRS löste in checken som jag skickat med som betalning och jag trodde i min enfald att det innebar att jag skulle få mitt intyg relativt snart. Jag visste om att det kunde ta flera veckor innan jag skulle få intyget men inte hade jag i min vildaste fantasi trott att det skulle ta 3 månader!!!

Jag ringde ett par gånger i februari för att höra mig för men inget verkade vara på gång. I slutet av februari fick jag prata med en kvinna som tycktes förbarma sig över mig och enligt henne skulle hon skriva ut intyget och skicka. Jag kollade posten varje dag men ingenting kom. Efter ett par veckor ringde jag igen och fick prata med en rätt otrevlig person som sade att ingenting kunde göras då utan jag fick vänta och ringa senare. Jag ringde efter någon vecka och då sades det att en “re-print" skulle göras men ingen tid angavs när intyget skulle skrivas ut. Ytterligare en vecka gick och ingenting kom med posten så jag ringde igen. Då hade jag tappat räkningen på hur många gånger jag ringt till IRS. Det var en fredagseftermiddag och jag fick prata med en man som i alla fall tog det hela på allvar efter det att jag verkligen försökt klargöra alla turer jag haft med skatteverket. Han skrev ut intyget, sade att han lade det i ett kuvert och bad om ursäkt för den långa väntan. Han sade också att jag absolut inte var den första som ringt och undrat varför inget intyg kommit.

Förra helgen dök intyget äntligen upp! Det var en befrielse framför allt då det kostade $85. Datumet på intyget var det datum i februari då jag först blivit lovad att få det utskrivet. Jag tror att det aldrig hade skickats utan legat i någon slags kö.

Nu skall jag skicka det till Skatteverket i Sverige och de skall använda det för att jag inte skall dubbelbeskattas för de utbetalningar jag kommer att få från min privata pensionsförsäkring.
Skatteverket i Sverige är mycket smidigare att ha att göra med än IRS. Man kan maila till dem och faktiskt få svar. Och även om man ibland får sitta i en längre telefonkö är det ändå något helt annat än denna enorma och ineffektiva byråkrati som IRS verkar vara.
Man skall aldrig ge upp men det var nära att jag gjorde den här gången.


Vi har inga extra lediga dagar här kring påsk utan det rullar på som vanligt. Söndag heter Easter och det är den enda dagen med påskanknytning. I Sverige äts det väl ägg i massor och andra påskrätter. Minns när jag var liten och min mamma gjorde crepes med god fyllning (champinjon och räkor hade vi som fyllning) till påskafton.

Snön har försvunnit men det är fortfarande kyligt. Efter jobbet idag tog jag en härlig promenad i skogen och det är fortfarande bara början på våren. Späda blad och snö är en litet ovanlig kombination.

Wednesday, April 12, 2017

Nej se det snöar!

Stora snöflingor faller i Weed. Regnet vräkte ner tidigare idag under flera timmar och nu på kvällen har regnet övergått till snö.

Så här vintrigt brukar vi absolut inte ha det i mitten av april. Förra året i april hade vi dagar då det var runt +25. Jag tror att Sverige har mer vår än vad vi har i nordligaste Kalifornien just nu. :)

Passar kanske att spela den här lilla sången idag!



Sverige går in i en långhelg nu med många lediga dagar. Här kör vi på som vanligt utan extra ledighet. Easter heter söndagen nu till helgen. Det är allt.

Vitt på marken och rosenbusken ser kall ut.

Monday, April 10, 2017

En sjö i skogen

Det är så härligt att se vatten igen efter den långa torkan. Det lär vara rekorddjup snö uppe i Sierra Nevada-bergen i år. För ett par år sedan fanns ingen snö när snödjupet skulle mätas. Det är i Sierra Nevada som snön “lagras" som sedan blir till det vatten som stora delar av Kalifornien använder.

Jag kör gärna “bakvägen" in till Mt Shasta eftersom det knappt finns några bilar där och takten är lugnare än på motorvägen I-5. I lördags när jag skulle handla mat stannade jag till vid en liten sjö som fylls med vatten vintrar som denna när det regnat och snöat mycket. Under några år har det knappt funnits något vatten där på grund av torkan.

Det var riktigt stämningsfullt med det spegelblanka vattnet, molnen och snön som kommit under natten. Vi har fortfarande ovanligt kyligt och i fredags drog ett oväder in med snö och regn. Klicka på bilderna så syns de bättre. :)





Friday, April 7, 2017

Stockholm

Återigen befinner sig Sverige och nu även Stockolm i rampljuset. Det var inte länge sedan.

Jag möttes av stora rubriker i morse att en lastbil skapat totalt kaos och tragedi mitt i Stockholm utanför Åhlens. Ett obehagligt mönster tycks finnas med lastbilsattacker i olika europeiska storstäder. Nice, Berlin, London och nu Stockholm.

Det finns ingen anledning att gå in på detaljer eftersom TV och tidningar berättar. Vi som bor utomlands kunde i alla fall följa livesändningen via SvT utan att mötas av att man blockerat beroende på att vi har utländska IP-adresser.

Jag vet inte hur många gånger jag har gått på Drottninggatan just vid Åhlens. Och den platsen är ju även en knutpunkt för tunnelbanan. Många fick gå hem från sina arbeten idag (igår i Sverige) eftersom kollektivtrafiken stod stilla. Drottninggatan är trevlig just för att man kan promenera utan att behöva ha bilar precis inpå sig.

Nu får vi se vad som händer i Sverige och om det blir andra sätt att hantera de problem som finns. Förhoppningsvis kan man ha ett öppet samtal och ventilera alla olika frågeställningar och inte “stänga av" bara för att det känns litet utmanande.

Jag föddes i Stockholm och bodde på Kungsholmen tills jag var 1,5 så det känns litet mer personligt det som hände idag. Och tills jag flyttade till USA bodde jag i Enebyberg i Danderyd i många år och sedan i Sollentuna så jag är en stockholmare.

Kom att tänka på Orups sång idag om Stockholm som har blivit kallt. Idag kanske det blev litet extra kallt.



Stockholm är en av världens vackraste städer och kallas med rätta för Nordens Venedig. Även om jag inte skulle vilja bo i Stockholm om jag flyttade tillbaka till Sverige finns det inget tvivel om att Stockholm är fantastiskt vackert med allt sitt vatten och sina gamla, fina byggnader.

Tuesday, April 4, 2017

Det här med att välja

För några dagar sedan gick en av Sveriges mest genialiska skådespelare bort. Gösta Ekman hade glatt oss under decennier med sin talang.

Jag har sett många av hans filmer och TV-roller. Här kommer ett axplock:

  • Att angöra en brygga
  • Äppelkriget 
  • Mannen som slutade röka 
  • Släpp fångarne loss, det är vår! 
  • Picassos äventyr 
  • Varning för Jönssonligan 
  • Mannen på balkongen 
  • Papphammar 
  • Gula hund 
  • Glaset i örat
  • Svea Hund
Gösta Ekman arbetade under flera år tillsammans med Hasse Alfredsson och Tage Danielsson och var med i deras revyer. Visst finns det komiker även nu som är duktiga - Robert Gustafsson är en sådan komiker - men jag tycker nog att det var en period på 60- och 70-talen när komikerna lyste litet extra.

Här är en klassiker med Tage och Gösta och svårigheterna att kunna välja. ;) Inte lätt om man inte är riktigt frisk. :)



Och Robert Gustafsson får också hänga med på ett hörn. :)



Dags att lägga sig här nu på USAs västkust efter en lång och intensiv dag på jobbet. Den här veckan avlöser mötena varandra.

Sunday, April 2, 2017

Den har blivit en favorit

Ibland bara vet man att man kommer att tycka om något nytt man köper.
Så blev det med en handväska som jag gav mig själv i födelsedagspresent förra hösten.

För några år sedan köpte jag en väska som jag har varit väldigt nöjd med när jag har rest. Jag har använt den som handbaggage och den har fungerat väldigt bra. En välgjord och hållbar väska.



Den handväska jag hade tidigare började bli väldigt sliten och jag kände att det verkligen var dags för en ny. Så när jag hittade en handväska hos samma företag blev jag glad. Efter litet efterforskning för att kolla hur stor den var och hur många fickor osv som fanns, slog jag till.

När jag fick väskan visste jag att jag skulle tycka om den och den har verkligen blivit en favorit. Den är också välgjord, har många fickor och känns väldigt praktisk.




Lug heter företaget som tillverkar de här väskorna och de har funnits sedan 2005 och är numera ett märke som även kändisar använder. Jag är tydligen i gott sällskap. :) Enligt deras hemsida använder till exempel Gwen Stefani och Carrie Underwood väskor från Lug. https://www.luglife.com/

Den här helgen har jag pratat mer svenska än vad jag har gjort på länge. I lördags blev det ett samtal med en mycket god vän som bodde i huset bredvid mig i Kärrdal. Numera bor hon i Dalarna. Och idag pratade jag med min kusin A. Jag har ju knappt någon släkt längre så det är roligt att vi kan höras av ibland.