Monday, August 24, 2015

Vargflocken "Shasta Pack"

Det är inte varje dag man kan läsa om Siskiyou County i en stor, svensk dagstidning. I går hade DN en artikel i sin nättidning som berättade om en vargflock i det "glesbefolkade länet Siskiyou County". "Shasta Pack" kallas vargflocken efter berget Mount Shasta. Flocken består av två vuxna vargar och fem vargungar. http://www.dn.se/goda-nyheter/forsta-vargflocken-i-kalifornien-pa-100-ar/
Artikeln nämner att det för några år sedan syntes en ensamvandrande varg som rörde sig mellan Kalifornien och Oregon. Jag minns att jag läste om denna varg och att en hel del personer såg den. Litet spännande är det tycker jag att vi nu har en vargflock i nordligaste Kalifornien.

Eftersom det är så få personer som bor här finns självklart förutsättningarna för stora områden där vargarna kan röra sig. Tydligen bor det bara 2,8 invånare per kvadratkilometer i Siskiyou County vilket inte är mycket. I Los Angeles County däremot bor det 934 invånare per kvadratkilometer.
När jag läste om hur glesbefolkade vi faktiskt är (självklart vet jag att det bor väldigt få här) kände jag hur mycket jag uppskattar detta. Trots få affärer och ett mycket begränsat utbud av i stort sett allt.

När jag först kom hit var det en stor omställning från att ha bott i Stockholmsområdet hela mitt liv. Jag var en storstadstjej som var van vid bussar, tunnelbana och massor med affärer. Nu skulle jag aldrig vilja bo i Stockholmsområdet igen. Nej tack, det är alldeles för stort och för många människor. Och för dyrt. Jag uppskattar de stora ytorna vi har här i Siskiyou County och att vi aldrig har rusningstrafik eller långa köer.
Att Stockholm bara fortsätter att växa är rätt obegripligt tycker jag. Visst finns det arbeten där men att människor är villiga att betala miljoner för en liten lägenhet är absurt. Jag pratade med min goda vän I igår via Skype (det är henne jag kommer att bo hos till att börja med) och hon berättade om en bekants dotter som köpte en lägenhet någonstans i Stockholm för 1,5 miljoner. Lägenheten är på 11 kvm! Hur bor man ens på 11 kvm och varför betalar man 1,5 miljon?

Det finns stora områden i västra USA där det bor väldigt få människor. Nordligaste Kalifornien är ett sådant område. Staten Montana har också en liten befolkning. De har ungefär samma befolkningstäthet som Siskiyou County med bara litet drygt 1 miljon människor i hela staten. Montana är den fjärde största staten i USA och bara Alaska, Texas och Kalifornien är större.

Efter 18 år i glesbygden vill jag inte bo i en större stad igen. Det får gärna också finnas natur alldeles inpå knutarna. :)

Eftersom berget dolts i brandrök på sistone får det bli en bild från några år tillbaka. Den visar bra på hur stora vyer och vidder vi har här.

26 comments:

Äventyret framtiden said...

Jag skulle inte heller klara av att bo i en tätort längre. Tror jag...ibland anpassar man sig bättre än man kan tro själv ,men det känns främmande just nu i alla fall.
Vargar :). Låter bra det!

Kramar!

olgakatt said...

Nej, tack, inget stadsboende för mig heller. Väldigt trevligt att besöka både Stockolm och andra storstäder - har ju Köpenhamn 1 1/2 timme bort med tåg - men alltid lika skönt att landa hemma i skogskanten.
Bostadbubblan man talar om här i Sverige finns huvudsakligen i Stockholm. Man undrar bara när den ska spricka....

FREEDOMtravel said...

Jag läste om den där artikeln i DN och tänkte på dig! :) Jag skulle kanske (?) kunna tänka mig att bo i en mindre stad, men det är svårt för mig att få jobb där.

Annica said...

Bo i en storstad? Aldrig i livet! De gånger jag besökt Stockholm har jag alltid förundrats och förvånats över det faktum att så många vill bo, köa, stressa och trängas där. Och dessutom betala fantasisummor för det. För mig är det obegripligt.

Också i min stad där bostadsbristen numera är hemsk så har priserna på både villor och bostadsrätter skenat. Allt går åt som smör i solsken, speciellt små bostadsrätter eftersom många studerande vid vårt universitet inte har någonstans att bo och då kan enda utvägen vara att köpa en liten bostadsrätt. Föräldrar hjälper till med finansieringen, kanske med en förhoppning om att så småningom göra en liten vinst vid eventuell försäljning om några år. Vilket ju är mycket tveksamt.
En "rymlig" (om man jämför med "garderoben" på 11 kvm) etta på 25-30 kvm såldes nyligen för drygt 1,5 miljoner. Så galet. Bostadsbrist och låga räntor orsakar denna skimrande bostadsbubbla. När bostäderna blir fler och räntorna går upp igen så kommer skimret snabbt att förvandlas till krass svårsåld verklighet. Vi har ju varit med om det förr. Allt går i cykler.
Kram från (glesbefolkade) Norrbotten!


Channal said...

Det slår oss hur tomt det är på gatorna och hur tyst det är när vi kommer hem från Rivieran i Frankrike. Det är riktigt skönt! Kul att åka ner dit eller upp till Sthlm som turist! Älskar att bo på en tyst gata nära naturen. Men jag skulle inte vilja bo mitt ute i skogen/landet ensam.

Kramar Anna

Marina said...

Nej, bostadspriserna i Stockholm är helt absurda! Och om man inte har pengar att köpa bostadsrätt för, då finns det inga lägenheter över huvudtaget!

Desiree said...

Jag har full förståelse för att du inte vill bo i Stockholm. Riktigt dyrt med boende. Min kompis här som var på väg hem kollade på tvåor och skulle få betala mer än 5 millioner för en sådan, det är helt sjukt! Man förstår att många i Sverige är överbelånade speciellt alla som bor i någon av de svenska storstäderna. Problemet är väl att de flesta jobb finns i storstäderna. Jag eller Calle hade aldrig kunnat bo i en mindre stad i Sverige med tanke på den utbildning vi har och de jobb vi behöver. Ett annat stort problem med sverige är ju att hyresmarknaden är så liten och inte funkar något vidare. Jag gillar också att ha naturen inpå knuten och slippa trafik och köeer. Basel är fint för att det är en liten stad men som ändå har mycket av det som en storstad kan erbjuda i form av nöje och kultur.
Spännande med vargflocken. Hoppas de får fortsätta leva ostört. Jag är just nu väldigt sugen på en ridsemester i just Montana. Det skulle vara en dröm semester.
Kram!

Gunnel said...

Nej, bo kloss intill andra människor skulle jag inte trivas med. Jag vill ha lite luft emellan så jag kan andas och gärna med skogen in på knutarna. Kanske ändå tur att vi alla är olika och inte tycker samma. Kram

Gunilla Nardin said...

hej Anne-Marie! ja det var ett tag sedan jag lade in en kommentar hos dig.Ser att dina planer borjar ta form , nu nar du ska till Sverige.Hoppas du kanner av,om du eventuellt kan tanka dig att bo och arbeta dar. Jag var hemma en langre tid en vanligt i ar, tyckte faktiskt att det var lite svart att se hur mycket som forandrats...men som nagon har pa bloggen sa ,sa har ju vi sjalva ocksa forandrats, sa det ar kanske helt naturligt att det kanns pa det viset.
Hoppas du kan plocka svamp, for det finns massor i ar, efter allt regnande. Underbart att dra ut i skogen!..
Skulle inte heller vilja bo i en storstad,men jag vill garna ha en som inte ligger allfor langt bort, har behov av att kanna pulsen ibland.
Har ar det husforsaljning pa gang, vi flyttar sa smaningom in i vart nyrenoverade provençalska 1800-tals hus, det blir spannande...
Men det har varit en jobbig period ,med en massa beslut att ta.Och vi ar fortfarande langtifran klara med allt..mycket som ska fixas.
Jag sag artikeln i DN om Shasta och vargarna. Tank sa glesbefolkat det ar..och vilka enorma vidder du har omkring dig.
Att bo i Stockholm maste ju kannas saa annorlunda.Plus att detta med bostadspriserna ar helt sjukt! Det Kan ju knappast fortsatta pa det viset lange till tror jag.
Du far ha det sa bra Anne-Marie
Allt gott onskar jag dig, ar saker pa att saker och ting faller pa plats allt eftersom.
Stor Kram
Gunilla

Anne-Marie said...

Karin: Man ställer om sig men att trängs med andra är jobbigt tycker jag. När jag bodde i Stockholm tänkte jag inte så mycket på det eftersom jag inte visste om något annat.
Att bo som ni gör ser verkligen trevligt ut. :)
Vargar är intressanta djur. Bra att de får finnas.
Kramar!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag minns när jag var i Stockholm 2013 när min mamma hade gått bort och jag blev överväldigad av hur stor staden faktiskt är. Täby, där mamma bodde, är också stort men där finns i alla fall mer natur rätt nära.
Nej, mindre ort och mer natur är trevligare. :)
Om bostadsbubblan spricker i Stockholm undrar jag vad som egentligen kommer att hända. Om priserna rasar och folk sitter belånade över vad huset/lägenheten kommer att vara värd kommer det säkert att bli panik.

Anne-Marie said...

Helena: Det var litet kul att DN faktiskt skrev om "mitt" område. :) Inte varje dag som man ser dessa trakter omnämnas.
Nej, det är givetvis inte lätt med jobb på mindre orter och det är självklart en anledning till att många söker sig till Stockholm.

Anne-Marie said...

Annica: Stressen i Stockholm är rent sjuk tycker jag. Och som folk beter sig till exempel i tunnelbanan och bussköer. Rena "gangster"fasonerna. Trängsel, stök och hög ljudnivå känns inte bra.
Jag undrar vad som kommer att behöva hända för att bostadspriserna skall börja bli mer "normala". Självklart det du skriver om men man undrar varför inget görs. Läste faktiskt en annan artikel hos DN alldeles nyligen om just den "sjuka" bostadsmarknaden i Sverige. Och att inga politiker tycks våga ta tag i den och vända den åt rätt håll. Jag måste erkänna att jag tycker många i styrande ställning i Sverige verkar otroligt fega och mesiga. I artikeln berättade man om ett annat land i Europa där politikerna tagit tag i rodret och bostadsmarknaden nu fungerar igen.
Att det är så dyrt hos dig har jag litet svårt att förstå men det kanske beror på universitet.
Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Jag tror att man blir väldigt lätt stressad av många människor och ljud. Jag tycker det är jobbigt i längden med många människor runt omkring mig.
Som du bor verkar otroligt fint med mycket natur och vatten alldeles inpå knutarna.
Att sitta alldeles själv i skogen tror jag inte att jag skulle vilja men litet avstånd till närmaste grannen är skönt. Nu bor jag ju inte så här i Weed men när jag kom hit bodde Michael och jag i ett fristående hus med en bit bort till närmsta granne.
Kram!

Anne-Marie said...

Marina: Stockholm har utvecklats på ett märkligt sätt de senaste 10 åren. Man undrar om politikerna kommer att våga göra något mer drastiskt för att vända utvecklingen åt rätt håll? Troligen inte eftersom de verkar otroligt fega och mesiga.

Anne-Marie said...

Desiree: Det finns inte någon överensstämmelse längre mellan det man betalar och det man köper i Stockholm. Inga lägenheter är värda 5 miljoner till exempel. Svenskarna lär vara Europas (världens? litet oklar vad jag läste) mest belånade folk. Troligen kommer det att brista en dag och många kanske blir hemlösa och får leva på gatan. Fler tiggare kommer man säkert att se i Sverige allteftersom åren går.
Hyresmarknaden i Sverige är inte ens värd namnet skulle jag vilja påstå. I USA finns ju en stor och fungerande hyresmarknad.
Ni tycks ha nära till många trevliga saker - natur, utbud av mat, vatten, andra länder osv.
Visst är det spännande med vargflocken. Det visste jag inte att man ordnar speciella ridsemesterar i Montana. Jag kan och vill inte rida men det låter spännande.
Kram!

Anne-Marie said...

Gunnel: Om alla ville bo på landet skulle det inte vara landet längre. ;) Tur att en del vill trängas och ha det stressigt runtomkring sig.
Naturen ger så mycket energi och känns lugnande tycker jag. Kram!

Anne-Marie said...

Hej Gunilla,
Roligt att se dig igen här på bloggen. :) Tänkte faktiskt på dig häromdagen och undrade hur du hade det.
Vi får se hur jag kommer att uppleva Sverige. Jag tycker mig märka förändringar genom det jag läser om och hur jag upplevde Sverige när jag var där 2013. Självklart förändras vi också men vissa saker är rätt tydliga i alla fall tycker jag.
Jag läste hos DN att man utfärdat brandvarning i Stockholm alldeles nyligen. När jag pratade med min kompis frågade jag henne om det inte regnat och hon sade att nej, det hade inte regnat på 2,5 vecka och jag blev litet full i skratt när jag tänkte på hur torrt vi har det. :) Allt är relativt.
Storstad får vara för mig. Mellanstor stad kan vara trevligt ibland.
Vad spännande med ert "nya"/gamla hus! Synd att du inte bloggar. Hade varit roligt att följa ert husprojekt.
Vargarna hoppas jag får vara kvar och att människor respekterar dessa djur. Vi har en hel del björnar också i detta område, sk "black bears".
Stockholms bostadsmarknad kanske kommer att ta en ända med förskräckelse snart men jag tror att politikerna måste våga göra något innan det sker. Sveriges politiker är väldigt mesiga tycker jag.
Tack för dina lyckönskningar! Stor kram!

Charlie sa ... said...

Det är så vackert omkring dig! Jag tycker om öppna vidder. Och det här med stad....tycker om det, i lagom dos. Jämfört med New York känns Stockholm lugnt ;-) Tycker om att få en dag i stan men njuter så av att komma hem till "lugnet" igen. Det är fint att ha vatten nära, något jag uppskattar. Ett berg bakom knuten skulle inte vara dumt det heller :-)


KRAM!

Anne-Marie said...

Lotta: Utan berget skulle det nog vara litet mer intetsägande. Detta majestätiska berg tycker jag sätter prägeln på hela det här området.
Du som bor nära NYC är van vid en mycket stor stad. Minns att jag upplevde tempot som otroligt intensivt den korta tid min pappa och jag var där. Stockholm är nog en småstad jämfört med NYC. :) Vatten behövs och vi som varit vana vid att ha nära till vatten i Sverige kanske behöver det ännu mera. Tänker på Rösjön och Edsviken. Jag kommer att sakna Mt Shasta, den saken är klar.
Kram!

Stina said...

Jag läste just om vargflocken! Så underbart!
Jag är faktiskt lite kluven vad gäller storstad vs glesbygds debatten…för jag har en stor dragning till naturen men älskar även storstadens alla ansikten och människor och kultur.
Mitt ideala boende vore nog en lägenhet i en medelstor och inte alltför dyr stad med närhet till allt och sedan ha en sommarstuga eller fritidshus mitt ute i ingenstans att ta sin tillflykt! Kram!

Anne-Marie said...

Stina: Visst är det fint med en vargflock här i nordligaste Kalifornien.
Jag kan gärna besöka mellanstora städer men storstäderna känns litet väl intensiva numera för mig. Tänk så man ändrar sig.
Om man hade obegränsat med pengar låter ditt alternativ riktigt bra. :)
Kram!

Maria said...

Jag håller med. Besök i stan lite då och då är trevligt..men skulle inte vilja bo i en stad igen.

Saltistjejen said...

Så kul med vargarna hos er! Jag älskade vargar när jag var barn (och tonåring) och läste mycket om just vargar. Sådana otroligt smarta och fina djur tycker jag.
Sedan det där med storstad ja. Svårt. Själv saknar jag NYC MYCKET MYCKET MYCKET. Och ja det är ju en väldigt stor stad jämfört med Stockholm som jag upplever mer som en lugn ostressig småstad när jag är hemma där på besök... Låter kanske konstigt men så känns det. Vad saknar jag då från NYC egentligen? Jag kan sakna energin, pulsen, att det finns så många olika kulturer, nationaliteter, olika människor helt enkelt. Att man kan gå runt i staden och ständigt uppleva nya saker. Och vara anonym samtidigt som man i sina hemmakvarter hälsar på jättemånga av de man känner därifrån. För trots att NYC är en storstad så är New Yorkers väldigt "hemtama" också och att gå runt i sina egna kvarter kan ofta liknas lite vid en småstadskänsla. Framförallt älskar jag att folk har en större förståelse för olikhet och oliktänkande i större städer än vad man ofta har i små städer eller mindre orter.
Kram!!

Anne-Marie said...

Saltis: Jag hoppas att vargarna får leva relativt ostört. Ofta tycks ju människor vilja göra sig av med dessa djur.
Jag såg ditt inlägg om NYC. Förstår att du har starka känslor inför denna jättestad. Du som bott i "the giant apple" ;) tycker självklart att Stockholm är en liten stad. Jag som bara har bott i mindre städer här i USA känner att Stockholm numera är en väldigt stor stad.
Jag har bara varit i NYC en gång 1986 tillsammans med min pappa. Vi var där kanske 4-5 dagar och upplevde pulsen och tempot. Visst var det spännande att ha sett delar av NYC men samtidigt var jag glad att åka därifrån eftersom staden kändes litet väl stor för mig. Jag har självklart inte upplevt det du berättar om. Då måste man bo där tror jag för att kunna ta del av "det lilla".
Nog kan det vara så att mindre städer har mer oförståelse för det annorlunda. Märkligt nog har jag egentligen aldrig upplevt det där jag bor trots att alla städer ligger runt 2000-4000 personer.
Kram!

Anne-Marie said...

Maria: Visst kan det vara trevligt att besöka en litet större stad ibland men inte att bo "mitt i smeten".