Saturday, August 22, 2015

Det kom ett par checkar

Vilken vecka det har varit på jobbet. Problem med våra klassrum och en ny person (tillfälligt anställd) som nu måste få träning på vad jag gör och vad min kollega gör. Jag hinner egentligen inte alls med det jag borde göra innan jag lämnar skolan. Igår somnade jag så fort jag lade huvudet på kudden. :) Att ta en längre "semester" som jag nu kommer att göra känns litet utmanande (därav en del av fjärilarna i magen som jag har) men vi (classified employees) kan inte enkelt ta tjänstledigt under en längre tid. Man måste kunna visa på studier eller annat man skall göra som har att göra med det man arbetar med. Att följa den inre känslan och sitt hjärta är inte riktigt godtagbara skäl.

Jag fick kontakt med en kvinna på en annan avdelning inom skolan under sommaren och hon och jag pratade en hel del om det där att följa sitt inre. Hon förstod precis vad jag känner eftersom hon är likadan och det är fint när man stöter på andra som kan se "the bigger picture". Visavi vår personalavdelning gäller mer "normala" anledningar att lämna skolan. :)

Minns ni allt det jobbiga jag gick igenom i våras visavi USAs skatteverk? Jag skrev om det här, här, här och här.
Det min advokat sade då var att trots att jag betalade straffavgiften och mina deklarationer gjordes om fanns inga garantier att skatteverket inte ville ha mer information från mig. Tydligen finns aldrig några garantier när man går med i "programmet" jag gick med i. Fortfarande vet vi inte om de godkänt mig eller inte.

Men skatteverket har i alla fall arbetat med min "lunta" eftersom jag fick ett brev för ett par veckor sedan som sade att 2014 års deklaration var "amended", dvs omgjord. Och under den gångna veckan kom två checkar (som bekant är checkar ett mycket utbrett betalningssätt i USA fortfarande) från skatteverket med den återbäring som de var skyldiga mig. När deklarationerna gjordes om för 2012 och 2013 visade det sig att skatteverket var skyldig mig ungefär $100!!! En rent löjlig summa i relation till den mycket stora summa jag fick betala till dem. Och igår låg ytterligare ett par brev i brevlådan som bekräftade återbäringen och en bekräftelse av straffavgiften. Jag ringde upp min advokat för att kolla att jag faktiskt inte var skyldig något vilket han bekräftade och han sade "we have never seen the kind of letter before that you have received". Jaha, vad betyder det? Advokaten skulle kolla med sin chef nästa vecka så vi får se om jag får någon mer information. Fortfarande vet vi alltså inte om skatteverket verkligen godkänt mig eller inte men advokaten verkar tycka att det är ett gott tecken i alla fall att checkarna och breven kommit. Bra också att jag kan lösa in checkarna innan jag åker från Kalifornien.
Den här känslan av att inte veta har jag levt med sedan mars i år och det har varit utmanande minst sagt.

Min uppfattning om hur man bedriver "verksamheten" i USA illustreras bra av den bumper sticker som jag såg tidigare i våras. ;)

22 comments:

Pettas said...

Att vänta är alltid jobbigt. I all synnerhet nu när du är på väg.... Tålamodsprövande, men jag upplever dig som en väldigt tålmodig person.
Det tycks ju ha börjat röra på sig på något sätt i alla fall i och med checkerna.
Hoppas att allt blir som det ska bli till slut fastän det tar tid.
Lycka till Anne-Marie!
Kramar!

Steel City Anna said...

Tror absolut det är ett gott tecken! Det känner jag på mej på det där onormala sättet ;) så skönt när detta är bakom dej!

Anonymous said...

Vad roligt att det rör på sig att du fick tillbaka pengar! Det är alltid värst att leva i ovisshet och om ett besked man får - om vad det än kan vara - är värre än befarat vet man trots allt vad man har att kämpa mot och först då kan man ta tag i det. Om du kommer till Sverige kommer du i alla fall att slippa checkarna :-). Minns inte när jag skrev eller fick en check senast men jag tror att det var i slutet av 1980-talet. Jag betalar nästan alla fasta utgifter med något som heter autogiro och har så gjort sedan 1981 (hyra, försäkringar, TV-avgift o.d). Pengarna dras automatiskt från mitt konto och jag kollar bara utdraget i datorn kring den 25 varje månad och det har inte krånglat en enda gång under alla dessa år. Nu hoppas jag att du ska hitta rätt plats att leva på. Kommer säkert att bli både slingrigt, guppigt, roligt och spännande, för så är det ju att leva. /Susanne

Annica said...

En mycket fyndig (och sann!) bumper sticker! :)
Trevligt med checken men $100 var snålt! Det bästa hade ju varit ett brev att "härmed är ditt ärende avslutat och nu kan du lämna detta bakom dig, once and for all". Ett avslut i klartext borde skatteverket kunnat få till efter månader av strul. Man verkar inte bry sig om att folk under lång tid får befinna sig i limbo. Bara hoppas att allt nu är OK. Jag håller tummarna!
Och sänder en lycka-till-kram!

Channal said...

Blir pirrig jag med! Checkarna blir ju lite extra i resekassan fast det var ju pinsamt lite! Men nu måste väl turen med Skatteverket vara klar!! Håller alla tummar o tår att din resa blir fantastiskt underbar och helt rätt! All lycka till!

KRAMAR Anna

Gunnel said...

Hoppas verkligen att allt strul med det amerikanska skatteverket nu är ur världen. Det verkar helt otroligt att något sådant kan hända. Du måste vara väldigt stark som klarat dig genom detta. Lycka till i fortsättningen!

Marina said...

Hoppas nu att det är slut med "skatteverksstrul" i och med detta! (himla fyndig text på dekalen)

Desiree said...

Jag hoppas verkligen att hela denna mycket tråkiga historia för din del är över. Jag hoppas med ett gott slut som gynnar dig så att du kan få igen lite även om det är småsummor på allt det du var tvungen att betala dem.
Vad bra att du ändå har lyckats få tjänstledigt eller obetald semester. Hur länge kommer du bli borta och när åker du?

Kramar!

Anne-Marie said...

Karin: Nej, jag är egentligen inte alls särskilt tålmodig men jag har fått lära mig under årens lopp. Helst vill jag att allt skall ske NU. ;) Men har man gått igenom USAs immigrationssystem måste man lära sig tålamod. Byråkratins kvarnar mal långsamt.
Det var ju bra i alla fall att jag fick checkarna och inte ett brev som sade att jag var skyldig mer pengar.
Vi får se om jag får något mer klargörande från advokaten om brevet som kom.
Tack! Kramar!

Anne-Marie said...

Anna: Jag hoppas också att checkarna är ett gott tecken. Du menar att du känner på dig på det normala sättet. ;) Det som egentligen är det sanna.

Anne-Marie said...

Susanne: Att få tillbaka pengar är givetvis alltid trevligt men det känns nästan litet löjligt med summan det blev efter alla avgifter jag betalade i våras. Pengar jag verkligen kunde ha haft användning för nu.
Jag gillar faktiskt checkar. :) Tycker de är rätt praktiska. Vet ju att man i Sverige "avskyr" alla äldre betalningssätt och helst skulle vilja ha precis allt elektroniskt men jag tycker bättre om kontanter och checkar.
Jodå, autogiro vet jag precis vad det är. Det hade jag också för de flesta av mina räkningar när jag bodde i Sverige. Jag betalar de räkningar jag har nu via nätet men många betalar fortfarande med checkar och något som heter "money orders".
Det var en bra beskrivning av hur vägen och livets gång kan vara. :)

Anne-Marie said...

Annica: Jag log gott när jag såg bumper stickern tidigare i våras. :)
Tror nog att den skulle kunna översättas och anpassas även till Sverige till viss del. ;) Politiker har jag inte mycket till övers för faktiskt.
Det allra trevligaste hade varit om skatteverket sagt att jag inte behövde betala alls och jag skulle få tillbaka allt jag lagt ut. Men så kommer det givetvis inte att bli. Jag var ju trots allt "skyldig" till att inte ha rapporterat trots att jag inte hade en aning om att jag skulle rapportera.
Tack för hållna tummar och lyckönskningar! Kram tillbaka!

Anne-Marie said...

Anna: $100 kommer man inte långt med. Pengar är ju inte värda lika mycket som när du och jag var små. Minns fortfarande en kassabok vi hade i familjen och att alla poster var väldigt små på den tiden.
Tack! Jag hoppas att magkänslan inte ljuger och att saker och ting faller på plats framöver.
Kramar!

Anne-Marie said...

Gunnel: Skatteverket i USA vill man absolut inte ha något otalt med. Alla jag pratat med säger samma sak. De har ibland skrämmande metoder att få in pengar.
I våras kändes det onekligen litet svajigt när jag insåg att jag var tvungen att ta hjälp av advokaten.
Tack!

Anne-Marie said...

Marina: Jag hoppas också att detta med skatteverket skall vara utagerat. Men får man inget slutbrev vet man inte riktigt.
Visst var dekalen bra!

Anne-Marie said...

Desiree: De $100 jag fick är allt jag kommer att få. Pengarna jag har betalat kommer inte att minska tyvärr med fler återbetalningar.
Jag skrev ett privat meddelande till dig hos FB om att jag faktiskt inte har tagit tjänstledigt eller har obetald semester utan jag lämnar skolan.
Skrev också svar på dina frågor. :)
Kramar!

Annika said...

Den där bumper-stickern är verkligen sann. HAHA.
Aint that the truth.
Tror ändå att du kommer att få "grönt" från IRS nu. Då kan du släppa denna trista och "magonda" historia.
Snart sker hoppet. Tack för mail. Svarar om en stund.
Stora kramar från mig!!

Min plats i solen said...

Hoppas att allt strul är över nu och att du kan lämna allt det där bakom dig och bara se framåt mot kommande äventyr. Så glad för din skull Anne-Marie. Det här kommer att bli bra.

Ta hand om dig.♥

Kram Lotta

Anne-Marie said...

Annika: Vad bra att jag inte är ensam om att tycka och känna kring hur USA styrs. :)
Vi får se om advokaten kan få mer information från sin chef. Man undrar om jag är någon slags "pionjär" som får brev som de tidigare inte sett exempel på.
Ja, tiden för hoppet närmar sig med stormsteg. Känns konstigt skall erkännas.
Tack för svar! Skrev en litet hälsning tillbaka.
Stor kram!!

Anne-Marie said...

Lotta: Man tycker ju att skatteverket skulle kunna "få till" ett brev men tydligen har de inte den rutinen. Vi får se vad advokaten möjligen kan få fram när han pratat med sin chef.
Äventyr är ett "understatement". ;) Jag är inte alls någon äventyrlig person så vi får se hur det går.
Vi får hoppas att allt faller på plats framöver.
Tack! Ha det gott Lotta! Kram!

Monica said...

Hoppas allt är löst nu, tråkigt ändå att du behövt lägga ut stora summor på det här eländet, kan kännas "surt", roligare kan man ha. Men är det över med detta så är det väl bäst att lägga det bakom och tänka på allt som blir bra och förändringar som säkert blir spännande och roliga med, lycka till och hoppas du får en bra vistelse i Sverige. Och att du kan fixa saker här på ett smidigt sätt, att du får kontakt med vettiga människor som kan sitt jobb. Det blir något nytt efter en så lång tid men du kan ju språket:-), är en fördel. Önskar dig lycka till med allt!

Anne-Marie said...

Monica: Det blev otroligt mycket pengar som jag fick betala för något jag inte ens visste om att jag gjorde fel. Det bästa vore givetvis om allt var avklarat visavi skatteverket här i USA innan jag åker härifrån under en period.
Språket kan jag - och kanske till och med bättre än en del som bor i Sverige ;) - men landet som sådant är nog väldigt förändrat.
Tack Monica!