Thursday, December 4, 2014

Skogen - en helande plats

Den svenska skogen har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Min närmaste skog både när jag bodde i Enebyberg och i Sollentuna var Rösjöskogen. Den krympte allteftersom åren gick då man ville bygga hus men den var ändå en härlig skog att vandra i.

På våren var det nästan magiskt på kvällarna när koltrastarna sjöng och solstrålarna lyste bland träden. Blommor fanns det i överflöd och mossan var grön och fin.

Under höstarna plockade jag svamp. Redan som liten flicka brukade mamma, pappa och jag ta cyklarna till skogen och vi hittade alla möjliga slags svampar. Jag minns en höst när våra svampkunskaper sattes på prov. Vi trodde att det var en viss svamp men vi var inte helt säkra och om man inte är säker när det gäller svamp är det bättre att ta det säkra före det osäkra så vi slängde svampen. Det visade sig senare vara en delikatessvamp.

När jag var litet äldre lärde jag känna G och han lärde mig om andra svampar - trattkantareller, svart och röd trumpetsvamp och säkert ännu fler som jag inte minns nu. De svamparna saknar jag att inte kunna plocka varje höst eftersom de inte växer här.

Även om vi har mycket stora skogsområden där jag bor är dessa skogar inte alls lika lättillgängliga som de svenska. Det finns ingen allemansrätt i USA och man kan absolut inte gå in på privat mark som man kan i Sverige. Och våra skogar är till stor del så kallade National Forests som blir mer och mer begränsade då National Forest Service (som har till uppgift att ta hand om skogarna) verkar ha bestämt sig för att skogarna mer hör till dem och inte folket. Många som bor här är upprörda över detta då skogarna har gett inkomster för många.

Kring skolan finns ett skogsområde som jag har berättat om här på bloggen. Det ägs av skolan och genom skogsområdet går en stig som heter "the Bear Trail". Tidigare var det en mycket tät och fin skog men för ett par år sedan fällde man en hel del träd - dels beroende på att skogar bör hållas efter (brandfaran) och dels beroende på att skolan har en så kallad "Fire Academy" där blivande brandmän tränas ute i skogen.

Idag kom solen fram efter en heldag med regn igår. Jag trodde nästan jag var i Sverige igår eftersom det var så mulet och mörkt. ;) På torsdagarna börjar jag arbeta senare eftersom jag jobbar till klockan 21 så jag passade på att ta en härlig promenad på förmiddagen. Jag gick litet längre än vad jag brukar och kom fram till ett område där man inte röjt ännu. Då kände jag mig mer hemma. :)

Ett träd eller en stor buske hade fallit och låg som plockepinn på marken.



Här växte också ormbunkar. Där man fällt träd har man även röjt marken till viss del vilket känns trist. Ormbunkar är vackra även när de vissnat.



En vacker del av skogen med stora, fina träd. Vi har inga redwoodträd där jag bor men träden är ändå mycket höga.


På vägen tillbaka passerade jag ett spännande träd med en mycket speciell bark.



Och efter allt regn igår lyste berget vitt. Mer snö hade fallit. Det var ett mycket märkligt ljus kring berget idag och ett dis som gjorde att bilden ser suddig ut men så såg det faktiskt ut även när jag var utomhus.


För mig är skogen en helande plats och jag mår bra av att vara ute i skog och mark. Berätta gärna om dina skogsupplevelser.

28 comments:

Anonymous said...

Jag är skogvaktardotter. Min farfar var skogvaktare, och min syster gifte sej med en skogvaktare. Mina första 5 år tillbringades på ett skogvaktarboställe så långt in i skogen, att det fortfarande är svårt att hitta. Min far älskade sina tallhedar i Grangärdetrakten. Tyvärr dog han, när jag var 4 1/2 år, och vi flyttade till närmsta stad.

Jag har en alldeles särskild känsla för skogen. Att trampa i mjuk mossa och känna lukten av barr, för att inte tala om den underbara doften av nybarkade
stockar! Suset av vinden i granskogen är underbart. För att inte tala om björkdungar på våren!

När jag befinner mej på platser utan träd, känner jag mej sårbar på något vis. Sandstränder utan träd är något jag undviker.

Vi är tydligen själafränder, när det gäller skog. Glad att du tog upp ämnet.

Ruth i Virginia

Äventyret framtiden said...

Skogen är ett måste även för min del. Jag har fördelen av att bo så nära den att jag bara behöver ta några steg för att vara där. Dessvärre så avverkas alltför mycket just nu, så de härliga trollskogar jag har vandrat i numera är bara slyskog och ogenomtränglig.
I skogen kan jag andas, få lugn och hitta mig själv.
Kramar!

Gunnel said...

Skogen är absolut en underbar plats att promenera i. Jag bor bara 5 minuters väg från skogen, och där inne finns så många olika promenadstigar. Det är avstressande med en skogspromenad. Trädet du visar är ett riktigt sagoträd. Man kan fantisera fram ett ansikte på stammen. Kram

Moa said...

Hej!

Du kanske har fått mitt mail angående USAs försäkringssystem. Oavsett om du har tid att svara eller inte så har jag, och vi, en ytterligare fråga.

Är det okej att vi använder din historia angående detta (http://bo-i-usa.blogspot.se/2007/05/usas-sjukfrskringssystem.html) och en bild på dig i en PowerPoint?

Tack på förhand,
Moa, Jennifer, Caddy

Channal said...

Vacker promenad du fick! Jag älskar också skogen, naturen! Jag bor nära skogen och havet! Kolmårdsskogen är enorm! Bra att bli påmind om Allemansrätten! Lätt att bara ta för givet! Jag tittar på ett TVprogram - Allt för Sverige. Ett gäng amerikaner som är sverigeättlingar. Har du sett det? Intresant kul o sorgligt! Kollan in på SVT-play! Där pratar de just om skogen och att det är oftast stora reservat.

Ha en fin fredag! KRAM Anna

Desiree said...

Jag älskar att gå runt i skogen. Det är en plats man mår bra av. Läste att det ger lugn och ro i både kropp och skäl, som ett spabesök för själen. Man blir lycklig av att gå en fin promenad i skogen. I dina trakter finns mycket skog, det finns ju flera fina nationalparker också att njuta av.Norra Kalifornien har väldigt vacker natur. Dessutom har ni de stora bjässarna med Redwood träden som är så imponerande och vackra.
Kram!

Unknown said...

Jag älskar dina bilder på berget! Det ser så olika ut från gång till gång och det är alltid vackert. Den här bilden med alla färgskiftningar skulle vara perfekt på ett pussel. Du skulle kunna sälja dina bilder!

När vi bodde i Seattle såg vi vulkanen Mt Rainier när vädret var klart och det var så läckert, även om det låg en bra bit bort. Det är konstigt hur samma berg kan förändras så mycket.

Gunilla Nardin said...

Saa vackra bilder fran din skog!!
Som du och sa manga andra ar jag skogsfralst, tar mig alltid ut i skogen da jag ar i Sverige.Vaxte upp precis intill stora skogar,som var min lekplats nar jag var liten.Skogen med alla dess ljud och dofter lugnar och lindrar.
Har i sysostra Frankrike finns det
ocksa stora berg o skogsomraden.
men det galler att ha bra kondition, da det gar uppfor hela tiden.
Sa fint berget ar snoklatt som nu.Har sett att ni fatt en del regn ocksa.
Att plocka svamp ar kul,men jag haller mig till dem som jag kanner igen.Vagar inte ta nagra risker dar.
Var allemansratt unik; och vi kan skatta oss lyckliga att fa utnyttja den.
ha en fin dag AM
Stor Kram!!
Gunilla

Annika said...

Skogar är fina, och jag är så glad att jag har sådan precis runt hörnet.
Jag har faktiskt aldrig saknat allemansrätten här. Det är nog för att vi har så mkt tillgänglig mark här + vandrignsleder och skogsstigar och annat. Det finns överallt runt mig. naturen är lika lättillgänglig för mig här som den var då jag bodde hemma.
KAN dock tro att det är lite annorlunda på landsorten. Just det där med no trespassing etc, och att folk hägnar in sin mark etc.
Glad över min skog, glad över grönområden.
Saknar jag ngt så är det havet. Det är nog det landskapet jag älskar mest på jorden. Och då talar jag om lite nordligare kuster, som dem norra USA och Norden.
Ditt berg är magiskt. TÄNK om man hade ett sådant att titta ut över. Fantastiskt, och helt unikt, mt Sashta.
Kramar och trevlig helg!!

Unknown said...

Å det är så sant. Jag älskar att vara ute i skogen.
kramar till dig <3

olgakatt said...

Ju mer man reser ut i världen desto mer uppskattar man möjligheten här i Sverige att få gå fritt överallt. Jag har danska vänner med häst som flyttat hit för att kunna rida i skogen, det kan man inte i Danmark utan att betala markägare fantasisummor!
Jag minns en gång i Skottland under en bilresa i ödemarken när vi letade efter en plats att stanna och gå in i skogen för att kissa. Det gick inte! Det var staket ÖVERALLT!

Andra året i Hjo said...

Gillade att ströva omkring i Änggårdsbergen i Göteborg/Mölndal. Ett naturreservat med underbara stigar i en märklig skog (fungerar som arboretum till Botaniska trädgården), där finns en mängd mer eller mindre exotiska träd och växter. Så vill jag nog helst ha det med skogen, ordentliga stigar alltså. Här har vi Högaliden som också fukar bra.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Ruth: Tänk vilket intressant liv du haft.
Att vara skogvaktardotter måste ha varit en fin tid även om du givetvis var väldigt liten och kanske inte minns allt.
Att bo så långt in i skogen måste vara en mycket speciell känsla. Det har jag aldrig gjort och troligen har inte många provat på det.
Idag med alla mobiltelefontorn undrar jag om de platserna (längst in i skogen utan mobiltäckning) är de platser som är allra bäst för oss. Mycket har skrivits om att strålningen som kommer från mobiltornen är mycket skadlig för oss människor.
Jag känner doften och hör suset genom dina ord. :)
Jag tycker om vatten - sjöar, floder, stränder. Vatten saknar jag hos oss. Det är så dåligt med det här.
Roligt att du tyckte om skogsinlägget. :) Bra att ha själsfränder.

Anne-Marie said...

Karin: Skogen är ett andningshål för mig också. Nu har jag väldigt nära till skogen kring skolan men den är litet väl påverkad för att vara den typen skog du beskriver. Det är trollskogarna som är de riktigt helande platserna.
Och sedan tror ju jag - och troligen du också - att det finns olika naturväsen som också gör sitt till för den där helande energin.
Kramar!

Anne-Marie said...

Gunnel: Trevligt att bo nära skogen. Det känns viktigt att ha nära till någon form av natur tycker jag.
Ja, det där trädet hade en stark "personlighet". :)
Kram!

Anne-Marie said...

Hej Moa,
Jag har precis skrivit ett email till dig.
Skrev att jag vill att du och dina kompisar inte länkar till detta gamla inlägg då det inte alls stämmer med hur det är i USA nu.
Har du några ytterligare frågor kan du väl skicka ett email.

Anne-Marie said...

Anna: Jag skall nog börja gå litet längre in i skogen - litet nervös är jag att göra det dock eftersom "black bears" har synts i skogen. Vill inte träffa på en björn.
Men det verkar som om skogen är litet mera opåverkad längre in.
Allemansrätten är lätt att ta för given som svensk. Det gjorde jag i början här i USA.
Tror att du nämnt det programmet tidigare och att jag svarade att jag inte kan se det pga landbegränsningar. SvT har många program man bara kan se om man har en svensk IP-adress vilket jag inte har.
Ha en fin helg! Kram!!

Anne-Marie said...

Desiree: Det känns som om hela kroppen på något sätt lugnar ner sig tycker jag när man går i skogen.
Jodå, vi har stora skogsområden men, som sagt, de är inte alls lika tillgängliga som de i Sverige.
Redwoodträden finns inte ens i närheten av där jag bor. De finns mer utmed kusten. Men dessa träd är verkligen imponerande.
Kram!

Anne-Marie said...

Unknown: Tack för dina fina ord om mina bilder. :)
Det var ett mycket egendomligt ljus kring berget igår när molnen skingrade sig.
Ja, pussel med 2000 bitar och kanske mest snö. Det skulle bli ett pussel som tog ett tag att lägga. ;)
De här höga bergen är speciella eftersom de skapar sitt eget väder. Det gör Mt Shasta i alla fall.

Anne-Marie said...

Gunilla: Jag tror att väldigt många svenskar har en speciell känsla och relation till skogen. Kanske mycket beroende på allemansrätten.
På den tiden när du och jag var barn var det så att barn faktiskt var utomhus och lekte mycket mer än vad barn gör idag. Nu tycks väldigt många barn bara sitta inomhus. Framför datorn och TVn.
Har faktiskt aldrig vandrat i skogar i Frankrike. När jag var på Rivieran höll vi oss mest på stranden. :)
Vi har också väldigt mycket kuperat så det är inte lika lätt att promenera som i Sverige.
Kalifornien fick faktiskt en del regn denna veckan och vi kan få mer nästa vecka. Fortfarande är torkan dock extrem på de flesta platser.
Nej, okända svampar skall man vara mycket försiktig med. Saknar de svenska kantarellerna och andra goda matsvampar.
Allemansrätten tror jag att man inte riktigt uppskattar tillräckligt om man bor i Sverige.
Ha en fin helg! Stor kram!

Anne-Marie said...

Annika: Vet att du också är en skogs- och naturälskande person. :)
Och jag tror att du har mer tillgänglig natur än vad vi har. Vilket ju egentligen är märkligt eftersom det bor fler människor där du bor.
Där jag bor borde det vara mycket enklare att tillbringa "enkel" tid i skog och mark. Men det är väldigt avgränsat med stängsel, skyltar osv på många håll.
Jag saknar också havet. Och alla sjöar och åar/bäckar/floder som vi har i Sverige. Det känns så torrt här. Några få konstgjorda sjöar är inte mycket "att hänga i julgranen". Kusterna i Kalifornien och Oregon är fina men det är en bra bit för mig att komma dit.
Ja, berget är magiskt och majestätiskt. Och det har sitt eget väder och ändrar utseende hela tiden. :)
Kramar!!

Anne-Marie said...

Maria: Skogen är en magisk plats. :) Du har väl mest öppna vidder där du är nu. Kramar till dig!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Vi svenskar är bortskämda med friheten att ströva i skogen. Och de allra flesta tar den för given och uppskattar den inte som de borde. Bor man i Sverige blir man lätt hemmablind.
Det visste jag inte att Danmark hade sådana regler.
Staket och skyltar har vi i överflöd här också.

Anne-Marie said...

Hans: Du gillar litet mer "planerad" natur ser jag. :) Det är fint också men jag vill nog kunna gå i mer vilda skogar och ha den där speciella känslan som man bara ha i "naturlig" skog.

Anonymous said...

Här i Wales har vi inte heller Allemansrätt och ofta när man är ute och går på tillåtna stiger träffar man på människor hela tiden, inte samma lugn som i Sverige. Jag saknar nog lugnet mer än skogen. Ang adventskalender, så kommer jag ihåg, förutom de du nämnde, Albert och Herbert. Ha en bra helg!

My kids' Mom said...

Anne-Marie,
Fint inlägg och mycket att fundera över vad gäller tillgång till natur. Som du vet är det skogen jag saknar. Visst, här finns fina parker och stranden och så kan jag köra till någon slags organiserad skog om jag vill men jag saknar att bara kunna gå ut genom dörren och in i naturen. Skogen är helande! Precis som du skriver. När jag varit dålig och framförallt efter det att jag utsattes för vuxenmobbingen som gjorde att jag sa upp mej så gick jag i skogen varje dag. Den vackra Dalaskogen. Det var medicin för själen.
Kramar,
Anneli

Anne-Marie said...

Lena: Jag tror Sverige är rätt unikt med sin allemansrätt. Vet inte hur många länder egentligen som har något liknande.
Skog och lugn är en bra kombination för mig. :)
Det finns många trevliga julkalendrar och Albert och Herbert verkar också vara en favorit.
Ha en fin helg!

Anne-Marie said...

Anneli: Jag vet hur mycket du (och Lando) saknar skogen i Sverige. Det är något visst med de svenska skogarna tycker jag.
Organiserad skog är inte riktigt vad jag vill ha om jag skall vara ute i naturen.
Jag har nog aldrig bott så nära att jag kan gå direkt ut i skogen från min bostad men det låter ju väldigt trevligt.
Skog och annan natur är naturens "medicin" och man kan absolut läkas på många plan genom att vara ute i skogen och naturen.
Kramar!!