Sunday, November 23, 2014

Solskenshistoria

Mitt hjärta blev varmt när jag läste solskenshistorien om den ecuadorianska gatuhunden Arthur som fick följa med det svenska VM-laget i multisport tillbaka till Sverige. Tack Jordbruksverket för att ni inte var alltför byråkratiska! Tydligen blev alla papper godkända 20 minuter innan flygplanet lyfte. Även Ecuadors socialminister lär ha varit behjälplig så att Arthur kunde resa till Sverige.

Gatuhunden Arthur fick en köttbulle av en av lagmedlemmarna och bestämde sig för att följa med detta minst sagt äventyrliga lag - löpning, forsränning och cykling på hög höjd i Ecuador ingick tydligen i VM i multisport - och han gav sig inte. Han följde med laget i leran, djungeln och på en flod och var fast besluten att inte ge sig. Inte konstigt att lagkaptenen Mikael Lindnord ville göra allt för att ta med sig Arthur hem till Sverige. De var ju kompisar nu. :)

Efter ett antal turer med byråkratin i Sverige fick Arthur klartecken att komma och nu sitter han i karantän fram till mars nästa år när han får komma till sin nya familj. Kan tänka mig att Arthur kommer att få många köttbullar då. :)

En video om Arthurs ankomst till Sverige: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gathunden-arthur-har-landat_4124277.svd

Lagets Facebooksida - Team Peak Performance - där det finns en hel del bilder på Arthur: https://www.facebook.com/peakperformanceadventureracingteam

Jag har alltid tyckt om hundar och jag vet att hundar brukar tycka om mig också. Har ju även varit hundvakt åt ett par av mina vänners hundar under årens lopp. Men jag är faktiskt tacksam att jag inte har en egen hund just nu då man blir väldigt bunden och det inte är bra för en hund att vara själv en hel dag.

I USA finns väldigt många övergivna hundar och även andra husdjur. Som tur är finns det en hel del så kallade "animal shelters" som tar hand om djur tills de förhoppningsvis hittar nya hem. Mt Shasta har ett som heter Siskiyou Humane Society där kan man adoptera hundar och katter.

När Michael och jag bodde på Hawaii hjälpte jag till som volontär 1-2 gånger/vecka på ett sådant center och jag har sett att det fortfarande finns kvar. Rainbow Friends Animal Sanctuary heter det. Jag brukade ta promenader med hundar och hjälpa till med städning. Oftast var det riktigt stora hundar jag fick promenera och jag blev av med en viss rädsla inför stora hundar. De kunde lika gärna ha tagit mig på promenad ;) så det var viktigt att etablera vem som var "chef". Eftersom jag inte hade ett vanligt arbete på Hawaii kändes det bra att kunna hjälpa till med djuren.

En av de trevligaste hundar jag träffat är min kompis Joey som är Cs hund.

16 comments:

Desiree said...

Åh jag läste också historien om Arthur. En underbar solskenssaga.
Hundar är mysiga. Har gärna hund någon gång i framtiden. Tror det passar utmärkt då man är pansionär och har tid på ett annat sätt. Just nu passar det inte riktigt. Vill inte heller ha hund om man tvingas lämna den ensam många timmar eller på hunddagis. Man blir väldigt bunden som du säger så det får vänta ett tag till. Jag får njuta av mina föräldrars hund. Vi har ju också vänner här som har hund som vi mer än gärna passar ibland.
Kram!

Anonymous said...

Hej, underbar historia. ARTHUR
kämpade med kärlek för ett bättre liv. Mycket speciell hund. Kommer att
ge sin nya familj, mycket kärlek.

Fantastisk historia, man blir nästan
tårögd. Hälsningar Stig..

Annica said...

En fin och vänlig historia i det annars så våldsfyllda och eländiga nyhetsflödet. Vi behöver trevliga nyheter. Fler Arthurs åt folket!
Hundar är ju bland det bästa som finns - hade flera stycken (dock inte samtidigt) när jag var yngre. Jag skulle gärna ha en vovve nu också, men det är inte riktigt läge för det. När jag ser/träffar en söt hund så tycker nog mina kära att mitt beteende blir otroligt larvigt. Men det bjuder jag på! :)
Även i Sverige finns det ställen som tar hand om djur som blivit övergivna och/eller vanskötta. Och som ser till att de får nya och bra ägare. Det har nyligen gått en serie i SVT om dessa djurvänner.
Ha en bra vecka, Anne-Marie! Kram från norr!

Anne-Marie said...

Desiree: Visst var det en fin solskenshistoria. Sådana nyheter behöver vi mera av. :)
Det är bra att kunna vara "tillfällig förälder" till en hund. Precis som när man har barnbarn. Man får ta del av det roligaste. Hundar tror jag mår bäst av att bara vara ensamma kortare stunder. Katter verkar inte bry sig alls på samma sätt. Att ha hund som litet äldre kan nog vara bra eftersom man kommer ut på promenader. :)
Kram!

Anne-Marie said...

Stig: Jag fick också tårar i ögonen när jag såg bilder på Arthur och hur han inte ville lämna det svenska laget.
Tror nog att det var meningen att han och lagledaren skulle träffa varandra. :)
Hoppas att han klarar av den långa karantänen bra.

Anne-Marie said...

Annica: Så sant - fler Arthurs behövs. :)
Vi behöver goda nyheter. Men tyvärr tycks nyheter oftast vara synonymt med våldsamheter och negativa saker.
Hundar tycks ta fram en fin sida hos de flesta människor. Och hundar verkar ha en villkorslös kärlek som de allra flesta säkert mår mycket bra av.
Vad bra att det finns platser även i Sverige som tar hand om djur som blivit övergivna. En del personer skulle inte få ha djur eftersom de inte har djurets bästa i fokus. Det kräver mycket att vara hund"mamma" och hund"pappa" och det är ett stort ansvar.
Ha en fin vecka du också! Kram!

Gunnel said...

En historia med ett lyckligt. Det är mysigt med hund, men precis som du säger så blir man väldigt bunden. För min del räcker det bra att passa min dotters hund några månader om året. Jag saknar honom mycket när de hämtar hem honom, men efter ett tag känner jag att jag är inte beredd att binda upp mig så mer. Det var ok så länge mina egna barn bodde hemma, för då hade man ändå fler att ta hänsyn till. Ha det gott.

olgakatt said...

Nog var detta en solskenshistoria! Hoppas Artur får ett gott liv i Sverige.
Mitt liv har inte tillåtit hund sedan jag flyttade hemifrån men jag växte upp med hund. Enligt Sv.Kenneklubben ska en vuxen hund inte vara ensam mer än totalt 5 timmar per dag. Tyvärr tror jag att många hundar Sverige är ensamma betydligt längre än så varje dag.

Annika said...

Nejmen vad gulligt med Arthur. Blir också alldeles varm när jag läser om det. Aww....
Ja, det finns många shelters här för husdjur. OCj jag tror de anställa där ställer en hel del frågor innan man får en hund eller katt därifrån. En kompis till oss har adopterat två katter från ett shelter. OCH mina svärisars hund Brandy kommer från ett shelter. Världens finaste hund är det. Den snällaste som finns. Hon var 7 år då hon kom till mina svärisar. Vet inte varför de förra ägarna inte kunde ha henne mer...
men jag är glad att min svärmor och svärfar fick en så fin och underbar hund.
Kramar!

Marina said...

Alltid härligt med solskenshistorier! Hundar är fantastiska djur och jag har varit hundägare nästan hela mitt liv, men just nu passar det inte så jag får nöja mig med att vara hundvakt istället.

Anne-Marie said...

Gunnel: Visst var det en fin historia med Arthur. Gillar sådana nyheter.
Att ha hund gör att man blir väldigt bunden. Hundar är som en baby. Kräver mycket tillsyn och sällskap. Hunden du tar hand om ibland ser väldigt trevlig ut.
Ha det bra du också!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag blev riktigt glad när jag läste om Arthur och hans nya familj. Han kommer nog att bli en kändis framöver. :)
Tror precis som du att hundar är ensamma alldeles för länge. Nej, skall man ha hund måste man ha tid stor del av dagen för tillsyn och umgänge.

Anne-Marie said...

Annika: Jag blev riktigt rörd när jag läste om Arthur och hans nya familj. Han ser så go' ut tycker jag.
Det finns säkert väldigt många fina och bra djur hos dessa "animal shelters". Tur att de finns med tanke på alla djur som överges.
Hoppas verkligen att de gör en grundlig kontroll av de som vill adoptera. Det behövs. "Körkort" för att ta hand om djur och barn tycker jag vore bra. ;)
Kramar!!

Anne-Marie said...

Marina: Hundar är verkligen fina djur med sin villkorslösa kärlek. Men man skall ha tid och kunna ge tillbaka det hunden ger till oss. Hundvakt är helt okej tycker jag också. Att ha en egen hund är ett stort ansvar.

Channal said...

Visst är det en solskenshistoria! Helt fantastiskt hur hunden följde med i kampen. Hörde en telefonintervju om hela händelsen på radion innan de kom hem. Häftigt!

Hunden är människans bästa vän. Jag älskar min Idas lilla Teddy! Så söt, go och smart! Mysigt! Mitt lilla barnbarn =)

KRAMAR!! Anna

Anne-Marie said...

Anna: Jag blev både glad och rörd när jag läste om Arthur och hans vilja att följa med det svenska laget. Nu har tydligen Arthurs "pappa" blivit inbjuden till CNN i USA för att berätta om det hela. Arthur kommer säkert att bli en världskändis. :)
Minns att Teddy är väldigt söt och go på dina bilder. Det är trevligt att vara hundvakt. Kramar!!