Monday, March 31, 2014

När kommer "the big one"?

Som jag berättade om på bloggen kände vi av en jordbävning här i norra Kalifornien för några veckor sedan. Den hade sitt centrum i havet en bit utanför staden Eureka som ligger i nordligaste Kalifornien vid kusten.
För bara några dagar sedan hade Los Angeles en jordbävning som var relativt stor - 5.1 på Richterskalan.

Kalifornien är en jordbävningsstat och det är bara en fråga om "när" en riktigt stor jordbävning kommer. Inte "om". Jag tror rätt få människor går omkring och tänker på att det kan bli jordbävningar men att ha en viss mental förberedelse och ett "emergency kit" hemma är en bra idé. I mina trakter tycks större jordbävningar vara ovanliga. De förekommer oftast närmare kusten eller längre söderut i Kalifornien.

Den första jordbävningen jag var med om var under mitt första år här. Helt plötsligt skakade huset som Michael och jag hyrde. Det hela gick så snabbt att jag inte hann göra något men det var litet uppskakande att känna huset röra på sig och inte veta egentligen vad som skulle hända. Senare har jag känt ett par jordbävningar som gungande upplevelser. Det är en märklig känsla egentligen att känna marken röra på sig.
Under året på Hawaii var det också några mindre jordbävningar som var som en skarp stöt och en knall.

För inte så länge sedan berättade en kollega om en upplevelse han haft i San Francisco-området när en mycket stor jordbävning drabbade det området 1989 - Loma Prieta jordbävningen. Den var ungefär lika stor (6.9) som den vi hade utanför Eureka. Men Loma Prieta jordbävningen fick mycket stora effekter i San Francisco-området. Jag minns nyheterna i svensk TV och reportage som visade på förödelsen. Bland annat kollapsade delar av vägar och broar. En del människor omkom, många blev skadade (flera tusen) och ännu fler blev hemlösa. Jag tycker broarna runt San Francisco är litet obehagliga eftersom de ofta är i två plan. Dessa plan kollapsade på vissa sträckor under jordbävningen.

Min kollega berättade att han arbetat som byggnadsarbetare i ett hus och jordbävningen kom när han var där. Stora delar av huset blev helt deformerade och att han klarade sig utan större skador var nog ett mirakel. Hans inställning till jordbävningar var litet nonchalant men efter den upplevelsen fick han en helt annan respekt och medvetenhet.

San Andreas-sprickan går genom delar av Kalifornien och där skulle det kunna bli större jordbävningar. Men ännu större jordbävningar skulle kunna uppstå ute i Stilla Havet, strax utanför Kaliforniens och Oregons kuster. Och här talar man om "mega quakes" med enorma tsunamivågor. Alla minns väl den enorma jordbävningen och tsunamin 2004 ute i havet utanför Sumatra när så många svenskar omkom.
Och alla experter är eniga om att det nu troligen är dags för denna "mega quake" här på USAs västkust. Här är en bra artikel: http://www.livescience.com/27958-oregon-earthquake-cascadia-fault.html



Loma Prieta jordbävningen 1989 - Bilderna lånade från USGS.

24 comments:

Maria said...

Jag har bara varit med om mindre hittills, men vetskapen om att den stora kan komma när som helst känns lite skrämmande..Vi har Go-Bags packade. utifall att. Har du det med?

Kram

Desiree said...

Jag har varit med om några små jordbävningar då vi bodde i Nicaragua. De var dock inte någon fara i och med att de inte var så starka men jag minns tydligt hur märkligt det kändes då marken började gunga.
The big one är den stora skräcken i CA som jag tror alla lever med som bor där. När vi reste runt i CA så var vi ute och passerade ett ställe där man hade pekat ut San Andreas sprickan. Runt kusten såg vi också flera skyltar uppsatta som varnade att det var Tsunami områden vi körde genom.
Jag hoppas att man med den moderna tekniken och övervakningen lyckas rädda så många som möjligt den dagen som den stora jordbävningen kommer.

Annika said...

Jordbävningen i SF minns jag mkt väl. Minns bilderna av broarna, förödelsen.
Hemskt.
Vi hade ju en jordbävning här för ett par år sen med epi-center i VA, 5,8. DET var verkligen så egendomligt, och uppskakande. Det lät först som ett mullet och sen skakade det verkligen, tavlor föll fr väggar och nagellacksflaskor for i golvet i badrummet. Mkt, mkt konstigt, det är ju så sällsynt här. Men det tog bara ngn sekund innan man verkligen fattade att det var en jordbävning…
Ja, ni väntar på den stora. USCH!
OCh jag vill aldrig mer vara med om det.
Kram

Äventyret framtiden said...

Det är skönt att slippa den oron här hos oss, som ni känner av mera som vardagsmat. Kanske överdrivet, men ni lever med tanken, att det kan hända och när som helst.
Det händer här också, men i så liten omfattning att man knappt känner av det alls. Det otäcka är att man vet att t.ex. kärnkraftens avfall förvaras i "säkra" bergsrum...jag är inte så säker på att det finns någonting som kan kallas säkert i det fallet. Kanske för mig och min generation, men det kommer andra efter.
Hoppeligen så ska du slippa jordbävningar av det värre slaget!
Tummarna upp för det.
Kramar!

Katta said...

Jordbävningar är läskiga. Jag har bara varit med om en mindre då jag bodde i Kuala Lumpur på 21 våningen. Sängen gungade och jag öppnade alla dörrar så att de inte skulle klämmas ihop.. Sedan dog det ut och jag var på väg ner för alla trapporna. Läser att det är riktigt läskigt i LA området just nu. Kram

Annica said...

Usch, "the big one" är en skrämmande framtids-fasa. San Andreas-förkastningen är som en tickande bomb. Naturens krafter är oerhörda. Och vi människor så små och totalt hjälplösa.
Jag minns så väl alla hemska bilder från jordbävningen i San Fransisco-området 1989. Mina släktingar, som bor i Concord utanför SF, hade bara några månader tidigare varit här i Sverige för första gången och besökt mig. Det var en chock att höra om jordbävningen som var så nära deras område. Det blev omgående ett samtal till Kalifornien för att förvissa mig om att de var okay. De mådde bra, om än "lite" omskakade.

Annica said...

Slarviga jag! Jag vet, så här stavas San Francisco! :)

Anne-Marie said...

Maria: Nej, jag har faktiskt litet dåligt med "emergency packing". Vet inte varför jag inte har fixat med detta. Kanske delvis beroende på att större jordbävningar verkar vara mycket ovanliga där jag bor. Men självklart kan man inte vara säker. Vårt största "hot" är berget Mt Shasta. Men där brukar det ju finnas litet förvarning i alla fall. Om berget får ett ubrott kommer jag till dig. ;)
Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Visst är det en märklig känsla när marken rör på sig. Inget man ju är van vid från Sverige.
Skulle det bli en stor jordbävning ute i havet - antingen utanför Oregon eller Kalifornien - kommer säkert en mycket stor tsunami eftersom kusten ligger så nära den förkastningsspricka som går ute i havet.
Tydligen anser experterna och vetenskapsmännen att risken för en riktigt stor jordbävning är större ute i havet än inne i själva Kalifornien.
Blir det 9 eller över på Richterskalan (vilket alltså inte tycks vara omöjligt) skulle det bli katastrofala följder utmed hela västkusten.
Kram!!

Anne-Marie said...

Annika: Kan tänka mig att du också minns jordbävningen i San Francisco eftersom vi är relativt jämngamla.
Jag minns mycket väl den jordbävning som ni hade för inte alls länge sedan och att många kände den på långt avstånd från epicenter.
Så dramatiska effekter har jag aldrig varit med om och det måste vara väldigt uppskakande att se saker falla från väggar och hyllor. Inte ens den som skakade huset Michael och jag bodde i orsakade sådana skador.
Och du, just när jag skriver denna kommentar till dig ser jag att en 8.0!!!! jordbävning i Chile har skett. My god! De har haft många mindre skalv under 1-2 veckor.
Eftersom Kalifornien ligger utmed "Ring of Fire" (som även Chile ligger utmed) kan nog vad som helst egentligen hända här.
Kram!!!

Anne-Marie said...

Karin: Även om Norden ligger på urgamla bergsarter finns ju mindre jordbävningar. Men de kommer kanske mest från att jordskorpan fortfarande höjer sig efter den senaste istiden.
Jag går absolut inte och tänker på jordbävningar men jag har medvetenheten om att jag bor i en del av världen som kan få stora sådana. Som jag skrev till Maria är nog ett större hot hos oss berget Mt Shasta. Får det ett utbrott gäller obligatoriska evakueringar.
Och som jag skrev till Annika såg jag, medan jag skriver dessa kommentarer, att Chile precis haft en 8,0 jordbävning. Det är en mycket stor jordbävning. Har inte sett ännu om stora skador uppstått.
Tydligen har även södra Kalifornien (kring Los Angeles) haft många efterskalv efter den som var häromdagen.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Katta: Minns att du skrivit om den jordbävningen du nu berättar om. Usch vad otäckt att vara uppe i en skyskrapa som troligen svajar rätt ordentligt vid en större jordbävning.
Såg att Los Angeles-området haft många efterskalv sedan den litet större som var häromdagen.
Och som jag skrivit till andra här - Chile hade precis en 8.0 jordbävning. Den i Japan 2011 var 9.0 och allt över 8 är mycket stora jordbävningar. Kram!

Anne-Marie said...

Annica: Jag har också stavat fel några gånger. ;) Nu tror jag dock att det sitter med stavningen.
Nej, jordbävningar är verkligen inte att "leka med". Och bor man utmed "Ring of Fire" (alla länder egentligen utmed Stilla Havet) får man nog vara beredd på allt möjligt - jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott osv. Det är inte som "urberget" i Sverige.
Chile hade precis en mycket stor jordbävning - 8.0 på Richterskalan och en tsunamivarning har utfärdats för länderna utmed Sydamerikas västkust. Känns litet konstigt att skriva dessa kommentarer precis när en så stor jordbävning sker.
Vad bra att dina släktingar "bara" var omskakade efter 1989 jordbävningen.

Marina said...

Usch och fy! Det känns på något vis så främmande att leva med oron, för även om det har hänt några mindre i Asien under vår tid här, så känns det på något vis främmande i alla fall. Visst har vi tänkt på det som hände när tsunamin kom 2004 när vi har befunnit oss i de drabbade områdena, men det blir så overkligt ändå. Hoppas verkligen ni slipper uppleva den förväntade "megaquaken".

Anne-Marie said...

Marina: Jag tror att när man bor här så måste man leva utan att oroa sig hela tiden. Men det är klart, bor man precis vid en förkastningsspricka kan det ju vara litet annorlunda.
Och den mycket stora jordbävningen som skedde i Chile bara för några timmar sedan visar att "Ring of Fire" är ett mycket aktivt jordbävningsområde.

Anonymous said...

Efter 20 år i en San Francisco förort (inte långt ifrån San Andreas fault)blev man ganska blaserad när det gällde jordbävningar. Vi hade ett par hängande lampor i vardagsrummet, och lite då och då började dom svänga. Hade inga stora bävningar, när vi var där, men min dotter bodde i Palo Alto, när Loma Prieta hände. Hon blev omkullkastad i köket. Grannens swimmingpool skvalpade över. Det var en hemsk händelse med de kollapsade broarna. Många blev fastklämda.
Enda ggn jag var riktigt rädd, var när vi just hade flyttat till Anchorage, Alaska. Bodde på 12:e våningen på ett hotell. Mitt i natten vaknade vi av att en man sprang genom korridoren och skrek: "earthquake, earthquake", Hela byggnaden svajade; trodde att den skulle ramla. 10 år tidigare hade Anchorage en dödlig jordbävning, där hela hus sväljdes. Det finns en "Earthquake Park" i A. Varför, kan jag inte riktigt förstå. Man får sej en påminnelse om, hur små och obetydliga vi människor är i det stora hela.

Ruth i Virginia

My kids' Mom said...

Anne-Marie,

Vilken timing för detta inlägg då det just också varit en jordbävning i L.A. och idag talar de om jordbävning med dödsoffer och tsunamivarning i Syd Amerika på nyheterna.

När vi bodde i Japan skakade det till rätt rejält lite då och då, och när vi precis flyttad dit så hände det för första gången och min svenska kristall krona började svaja under en middag och jag tänkte att "det ska nog inte vara nå´ mer vin här nu…" Men det visade sig vara en jordbäving och på åttånde våningen, där vår ägenhet låg, gungade det som bata den. Huset stod på stora rullar under mark och det gjorde att det inte blev sprickor i själva byggnaden. Jag fick veta att efter den stora jordbävningen i Kobe så haed bygg koderna ändrats för att göra alla nya byggnader säkrare.

Ha en toppen dag!

Kram Anneli

Anne-Marie said...

Ruth: Det kan nog mycket väl vara så att man blir avtrubbad successivt och inte bryr sig på samma sätt som en person som inte är van vid jordbävningar.
Den som var 1989 i San Francisco var verkligen skrämmande. Jag minns fortfarande att jag såg bilder på TV av dessa kollapsade broar. Hemskt.
Alaska ligger ju precis utmed "Ring of Fire" och kan troligen få även riktigt stora jordbävningar. Så det kanske inte är så konstigt att de har en "earthquake park".

Anne-Marie said...

Anneli: Jag visste inte riktigt att mitt inlägg skulle bli så väl"timat" med tanke på den mycket stora jordbävningen i Chile. De i LA hade redan skett men den i Chile "kom som ett brev på posten".
Japan skulle jag absolut inte vilja bo i - av flera anledningar. Bland annat pga stora jordbävningar som de kan få. De lär vara "overdue" för en riktigt stor jordbävning - större än den i Fukushima. Sedan skulle jag inte vilja bo i Japan pga all radioaktivitet som spritts. Det är ju rena "häxbrygden" där. Och även i USA utmed västkusten tyvärr.
Att marken under ens fötter inte är solid, den saken är klar.
Ha en fin dag du också. Kram!!

Gunilla N said...

Har nere i sydostra Frankrike finns det en risk for jordbavningar.
Har bara upplevt ett litet skalv
hittils, men det var riktigt otackt, var inte alls forberedd, sa vad jag gjorde var att springa
runt och leta efter mina gummistovlar!! ja ja vet, hur dumt som helst!Sanningen ar dock att har ar ingen forberedd tror jag,man talar helt enkelt inte om det.
Som om det aldrig kunde handa.
Fast det har det faktiskt gjort, ja det var ett bra tag sedan, men det har intraffat.Sa nu tankte jag preparera mig lite iaf infor
en eventuell framtida katastrof.
Information ar det basta hjalpmedlet.
Sa att folk blir mer medvetena om att risken finns dar.

ja, nu slapper ja detta gruvliga amne
och onskar dig en trevlig vecka istallet.
Man kan ju inte ga och oroa sig hela tiden.


Stor Kram!!
Gunilla N

Gunilla N said...

Har nere i sydostra Frankrike finns det en risk for jordbavningar.
Har bara upplevt ett litet skalv
hittils, men det var riktigt otackt, var inte alls forberedd, sa vad jag gjorde var att springa
runt och leta efter mina gummistovlar!! ja ja vet, hur dumt som helst!Sanningen ar dock att har ar ingen forberedd tror jag,man talar helt enkelt inte om det.
Som om det aldrig kunde handa.
Fast det har det faktiskt gjort, ja det var ett bra tag sedan, men det har intraffat.Sa nu tankte jag preparera mig lite iaf infor
en eventuell framtida katastrof.
Information ar det basta hjalpmedlet.
Sa att folk blir mer medvetena om att risken finns dar.

ja, nu slapper ja detta gruvliga amne
och onskar dig en trevlig vecka istallet.
Man kan ju inte ga och oroa sig hela tiden.


Stor Kram!!
Gunilla N

Anne-Marie said...

Gunilla: Runt Medelhavet kan det säkert finnas jordbävningar.
Grekland har ju en del litet större ibland.
Undras just vad du skulle ha dina gummistövlar till? ;) Jag kan väl inte påstå att jag heller är förberedd. De jag varit med om har gått över så snabbt att jag inte hunnit göra någonting mer än reagera och inse att det faktiskt var en jordbävning.
Information är nog den bästa förberedelsen tror jag också. Att man sedan blir "tagen på sängen" om det väl händer är en annan sak.
Nej, man skall absolut inte gå och oroa sig men att vara medveten är bra.
Stor kram!!

Marina said...

Nu har jag en fråga som inte har ett dugg med jordbävningar att göra, utan kanske mer går under rubriken "i-landsproblem". Var precis inne och läste hos "fullblodsekologen" och blev väldigt nyfiken på din "thaisten". vad är det och hur får man tag i den?

Anne-Marie said...

Marina: Jag har svarat hos dig. :)