Thursday, February 6, 2014

Besök av skolchefen och titlar

Igår dök det upp något jag inte har sett tidigare denna märkliga vinter i norra Kalifornien - notiser på olika väderhemsidor som talade om "Winter Weather Advisory" och "Winter Storm Watch". Det är 2 månader sedan det snöade i Weed !! men på förmiddagen var det faktiskt vitt i luften. Det snöade bara under någon timme men det kan finnas chans till mer nederbörd under helgen.



Igår fick jag besök på mitt kontor av skolchefen. Det är verkligen inget som hör till vanligheterna. Min byggnad ligger i utkanten av skolområdet och skolchefens kontor ligger en bra bit därifrån. Han vet att jag kommer från Sverige och han och jag hade ett trevligt samtal på förhösten när jag berättade om min mammas bortgång och att det var långt att åka för att ta hand om saker och ting.
Anledningen till att skolchefen kom på besök igår var att han hade varit någonstans och sett svensk choklad. Han hade tänkt på mig och köpt en liten rulle med nötchoklad. Trevligt när man blir ihågkommen även med en liten gåva. :)



Ibland slås jag av hur formella amerikaner kan vara ibland. Som svensk har jag svårt för titlar men rätt många inom skolan säger till exempel Dr. eller Professor eller något liknande när de talar om en av de högre cheferna eller en lärare. Har man varit med om "du-reformen" i Sverige och jämlika svenska arbetsplatser är det förnamn som gäller för mig. Även privat skriver en del personer Mr. and Mrs. och så mannens efternamn. Det gör man väl knappast nuförtiden i Sverige? Jag har dock märkt att en del yngre personer i Sverige säger "ni" nuförtiden i stället för "du". Engelskan är ju väldigt praktiskt med "you" som fungerar i alla sammanhang. :)

Nu har vi långhelg igen! Väldigt skönt. Skolan är stängd i morgon men det är ingen helgdag utan man har valt att fira en av presidenterna redan nu (firas egentligen 12 februari) med en ledig fredag. Det tackar vi för. :)

21 comments:

Anonymous said...

Sverige har verkligen ändrats. Jag jobbade på samma kontor i över 4 år och var alltid fröken N. Förresten, när jag gick på handelsgymnasiet, kallades vi flickor alltid fröken, medan pojkarna kallades vid efternamn utan titel.
Chefen för det lilla bolag jag jobbade för i Sthlm kallades alltid diretör H. Man sade inte ens "ni". Ställde man en fråga till honom blev det: "Vill direktör H. att jag skall ..."
Jisses, låter alldeles galet idag.

Jag tycker allt att, i allmänhet, amerikaner är väldigt informella ´(heter det så?), när det gäller tilltalsord. Barnen på min gata kallar mej Ruth. För 25 år sen var jag Mrs. T.
Att skolungar använder lärares förnamn tycker jag är helt fel.
Och nu är det sovdags för den här gamla tanten.

Ruth i Virginia

Anonymous said...

Hej A-M!
Vilken omtänksam chef du har! Måste kännas bra. Min favorit choklad för övrigt!

Vi hade en del överblivet material på firman som vi la ut på annons nyligen. Då fick jag besök av en herre i 80 års åldern som talade så där härligt som man gjorde förr! Han tilltalade mig med ni och sa även direktörn. Han hade väldiga utlägg om vad han skulle göra och bygga! -Jag blir tyvärr tvungen att återkomma vid valda tillfällen då jag ej kan härbärgera allt, sa han för att runda av. Helt ljuvligt att höra någon prata så idag!!
Ha en trevlig långhelg!
Mvh Perra.

malix said...

låter som en trevlig chef, en sådan som man är rädd om i stället för rädd för.
ja här hemma är det ju inte så mycket titel mera än om man vill visa på avståndet i relationen eller sin frustration. Samtidigt så tror jag det hade gjort lite nytta med just de där titlarna lite grann. de ger pondus på något sätt.

Fullblodsekologen said...

Vilken trevlig chef!!
När IKEA öppnade här (tror det var 1996) började alla mina jobbarkompisar helt improviserat att köpta svenskt godis och matvaror til mig i butiken där. De kom dragande med en massa saker som jag inte tyckte om. Men sådana gester är ju så härliga så jag log stort och sa mums vad gott, Tack som om det vore mina stora favoriter. Det slutade med att alla trodde att jag älskade de där söta och (enligt min smak) hemska bondkakorna från Gilles när de varit på IKEA eftersom "Annelie älskar dessa kakor". Min man däremot tyckte det var ett utomordentligt upplägg och mumsade bondkakor så det kom ut genom öronen. Ha en fin helg! Kram

Annika said...

Vad gulligt av honom!!
Så snällt!!
Titlar ja. på skolan tilltalas alltid lärarna med Mr och Mrs eller doctor, om de har den titeln.
Så har det varit sen karolina började kindergarten. Tror inte ens ungarna reagerar på det. Många fldrar vill bli tilltalade mr o mrs av barnens kompisar. INTE ALLA. ABSOLUT inte. Men en del har det som krav.
Jag har INTE det kravet, såklart. kalla mig Annika.
Annorlunda. Tror Sverige är det mest informella landet i världen. På gott för det mesta skulle jag säga.
Att ni-reformen kommer tillbaka mer och mer hemma är beklämmande, tycker jag HOPPAS den upphör!!
Ha en fin helg!
Kram!!

Gunilla N said...

En sadan gullig chef du har som kommer ihag att du ar svenska och ger dig svensk choklad!
jag tror nog att Frankrike tillhor
de mest formella landerna i varlden. Har tilltalar man arbetskollegor,grannar och t.o.m
sin svarmor med "Vous",helt sjukt
tycker jag ,men att lagga bort titlarna ar ganska ovanligt om man inte ar riktigt nara vanner.
Det ar klart att det ar tjusigt med alla dessa franska artighetsfraser som anvands, men det kanns konstlat o onaturligt for mig som vaxt upp i informella Sverige.
Ha en mysig langhelg!
Kram
Gunilla N

Desiree said...

Gulligt och snällt av skolchefen att ta med svensk choklad. Sådant värmer i hjärtat när någon tänkt på en. Skönt att ni får lite nederbörd äntligen som haft så attans torrt.
När det gäller titlar tror jag det är sverige som sticker ut och är annorlunda. I tyskland vet jag att titlar är väldigt viktiga. Är man tex gift med en professor blir man Frau Proffesor. Men även här i Schwiez är titlar viktigt och man duar inte varandra per automatik. Äldre personer och personer man inte är god vän med är det noga med att tiltala med ni form. Speciellt också i Sverige att tilltala lärare med förnamn. Det gör man inte här eller i tyskland heller. Då jag gick på Amerikansk skola i Nicaragua var det också noga med att säga Miss si och så eller Mr till ens lärare.
Trevlig långhelg. Har du några specialla planer inför helgen?

Anonymous said...

Kom just ihåg telefonkatalogerna på 40-talet. Där stod yrket efter namnet. Det var lokförare, svarvare, maskinist,rörmokare, hemmansägare (bonde), sågverksarbetare, möbelhandlare, etc. etc. och fru eller fröken för kvinns som inte hade nåt yrke.
Det var ju ganska bra med alla
-son namn som fanns. Folk hade inte börjat byta namn än.

Ruth i Virginia

olgakatt said...

Såna gester värmer verkligen! Undrar om amerikanska chefer går på kurs och lär sig hur man tar hand om sina medarbetare. Svenska chefer borde nog göra det.
Fast jag ska inte klaga, jag har haft några riktiga stjärnor liksom några bottennapp.

Jag blir irriterad över att bli "niad" av snorungar till affärsbiträden. Jag brukar titta bakom mig och fråga om vederbörande ser flera stycken att tala till. Som tur är tycks ofoget avta, det var nog ett tillfälligt mode, hoppas jag.
I mitt jobb som läkare brukade jag förr vara litet försiktig till äldre personer och först kolla av om de duade mig - och det gjorde 99%!

Anne-Marie said...

Ruth: Jag har inte upplevt den slags samhälle som du varit med om. Kan nästan se framför mig en gammal svartvit film när du beskriver hur det var. :)
Många amerikaner är informella men jag reagerar även inför att man inte använder förnamn kollegor emellan när man pratar om en chef. Så märkvärdiga eller bättre är ju inte cheferna.

Anne-Marie said...

Hej Perra,
Skolchefen har också rykte om sig att vara en person man inte vill komma på kant med så jag får vara tacksam att tycks uppskatta vad jag gör. :)
Om jag blir niad av yngre personer känns det väldigt konstigt. Det låter underligt tycker jag. Men jag kan tänka mig att det blir mer naturligt i samtal med en äldre person. Inte dåligt att bli tilltalad direktörn. :)
Ha en bra (vanlig) helg!

Anne-Marie said...

Malix: Som jag skrev till Perra har skolchefen också rykte om sig att vara en person man inte vill komma på kant med. Men får man litet svensk choklad kanske man inte ligger alltför dåligt till. ;)
Jag tror att jag klarar mig utan titlar. Kanske om människor inte känner sig tillräckliga att de behöver ha titlar.
Ha en fin helg!

Anne-Marie said...

Annelie: Ja, det var en fin gest att komma ihåg mig. :)
Om folk köper saker och gör det för att vara omtänksamma är det väldigt svårt att säga nej även om det är något man absolut inte vill ha. De vill ju väl.
Vilken tur att din man uppskattade kakorna. :)
Ha en bra helg du också! Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Jag blev litet paff att han köpte den svenska chokladen. Men glad av omtanken.
Det är absolut inte så att alla elever säger Mr eller Mrs eller använder en titel när de tilltalar en lärare men det är tillräckligt många för att vara märkbart. Vi använde nog bara förnamn på våra lärare i skolan i Sverige.
Nej, inte vill man bli kallad Ms och sitt efternamn. Det är tillräckligt illa om man blir kallad "tanten" vilket jag har blivit ett par gånger i Stockholm. Minns en gång när en mamma sade till sitt barn "Låt tanten gå före". Då kände jag mig gammal. :) Vet inte varför yngre personr i Sverige börjat använda "ni" igen. Låter mycket konstigt i mina öron.
Ha en bra helg! Kram!!

Anne-Marie said...

Gunilla: Jag blev både glad och litet paff av att han kom ihåg mig.
Jo tack, jag minns hur formellt Frankrike är. Var i Frankrike på en språkresa 1978 (det var ett tag sedan :)) i staden St Raphael vid Medelhavet och det var många formella tilltal och fraser man använde. Minns mycket väl att "vous" användes i många sammanhang.
Engelskan är ju väldigt praktisk som bara har "you".
Ha en fin helg! Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Även om det inte var någon dyr gåva var det en fin tanke och gest.
Just nu (fredag kväll) viner vinden och det har faktiskt regnat till och från större delen av dagen. Inga enorma mängder men helt klart en mycket märkbar förändring i väderläget.
Ja, det kanske är så att Sverige är rätt unikt när det gäller att vara informell. Minns också att man i Tyskland är formell och använder titlar. Schweiz har jag inte tillräckligt med erfarenhet av.
I USA har man överlag mer respekt för vuxna tycker jag vilket absolut är ett stort plus. Man blir mörkrädd ibland av att se hur respektlösa många svenska ungdomar är.
Nej, inga direkta planer över helgen faktiskt. Tar dagen som den kommer. :)
Ha en fin helg! Kram!!

Anne-Marie said...

Ruth: Du kanske har sett julfilmen "Karl-Bertil Jonssons julafton". Den utspelar sig väl på 40-talet tror jag och där skrivs det titlar på julklappspaketen - som skickas med posten. Det är möjligt att litet av detta fanns kvar på 60-talet när jag var liten, men numera är det en svunnen tid.

Anne-Marie said...

Olgakatt: Det skall tilläggas att det absolut inte hör till vardagen att våra chefer visar särskilt mycket omtanke - tyvärr. Den grupp anställda jag hör till har blivit mycket dåligt behandlade inom skolan under de senaste åren. Man får se alla små ljusglimtar - som den svenska chokladen. :)
Jag tycker också att det känns mycket konstigt att bli niad av personer som kanske är 30 år yngre än mig. Undras just om de också niar jämnåriga? Jag minns du-reformen under 60- och 70-talen i Sverige. Tur var väl det att den kom.

olgakatt said...

Apropå titlar så har jag amerikanska vänner där båda i ett par har doktorstitel. Ändå tilltalas mannen med Dr och hustrun med Mrs! Ingen av dem är det minsta "titelsjuk" men skillnaden retar dem båda.

Anne-Marie said...

Olgakatt: Visst är det märkligt med en del "amerikanska fenomen". Varför skulle kvinnan inte bli titulerad Dr? Ibland blir man inte riktigt klok på hur amerikaner och deras samhälle fungerar.

Anonymous said...

olgakatt
Det är högst ovanligt. Det kan bero på yrket, tror jag. Inom läkaryrket har alla titeln "doctor", så vitt jag vet.
Har många vänner med PhD (doctor), men ingen vill bli titulerad "Doctor". När dom ger föreläsningar och skriver avhandlingar används titeln, men det är ju en formell sak. Tror inte att amerikanare (manliga) är ett dugg mer titelsjuka än svenskar i samma situation.

Ruth i Virginia