Monday, January 13, 2014

En älskad skogsstig

Att vandra i skogen är något jag tycker mycket om. Det är avkopplande och närande för själen. Många timmar tillbringades i skogarna kring Kärrdal i Sollentuna. Antingen på egen hand eller med någon av mina vänner. Där fanns det otaliga stigar och det var även nära till Rösjön och Edsviken. Skogen var vacker och fantastiskt lummig.

En av mina favoritstigar här i Weed ligger i ett litet skogsområde i närheten av min tidigare hyresbostad. Jag brukade promenera dit och vandra vid bäcken som går genom skogen. Detta lilla skogsområde ligger precis i anslutning till något som heter "Weed Forestry and Fire Protection". Troligen hör skogsområdet till deras markområde men stigen har alltid varit öppen och det har aldrig varit några avstängningar. Döm om min förvåning och besvikelse när jag kom dit under min julledighet och det såg ut så här.




Varför stigen helt plötsligt stängts av vet jag inte men kanske hemlösa (vi har en hel del i Weed) har gjort det till sitt område och orsakat problem. Jag har inte hittat någon annan ingång till området ännu men jag kommer nog att undersöka litet mer.
Där jag nu bor finns ett rätt stort skogsområde kring skolan men där finns inte någon lika fin stig och framför allt ingen bäck.

Siskiyou County (där både Weed och Mt Shasta ligger) har stora, stora områden med så kallade National Forests. Dessa stora markområden ägs av den amerikanska staten och has om hand av United States Forest Service. Där kan man vandra och campa under begränsade former. Som jag berättat om tidigare håller man på att stänga av många av de vägar som finns i de här skogarna i vår National Forest.
De allra flesta National Forests ligger i västra USA och den som finns hos oss heter Shasta-Trinity.

När jag var inne i Mt Shasta förra helgen passade jag på att besöka ett annat skogsområde ("Elsa Rupp Nature Study Area") där det går en bäck som används av Mt Shastas Fish Hatchery. Det var lågvatten i många delar av bäcken men det var härligt att promenera en stund i skogen.










22 comments:

Saltistjejen said...

Så trist med avstängningen. Som svensk tar man ju nästan föregivet det här med allemansrätten (det gjorde även jag då vi flyttade hit, även om jag VISSTE att det inte var så här. Men det är svårt att ställa om sig.
Jag kan sakna just skog och natur här. Storstad är storstad. jag älskar NYC men saknar just naturen. Nu efter att vi har bil har vi ju kunnat göra en hel del utflykter, men det är inte helt lätt att ta sig ut till just skog tycker jag. Iallafall inte där det inte är en massa andra personer som är. Och med barn kan man heller inte vandra så långa sträckor.
Kram!

malix said...

vår vackra allemansrätt kom till mig när jag läste. Unikt men för mig en självklarhet. Vi borde tänka på det mera här hemma och värna mera om den natur vi har. Underbara bilder och så konstigt för hur det än är även om det kanske för dig är vanliga bilder så blir de exotiska för mig vad du än visar. Men det handlar ju om mina tankar om hur det är där borta :) ha en fin dag här har kylan slagit till och är kallt in i märgen känns det som.

Gunilla Nardin said...

Sa synd att de stangt av ditt
promenadstrak.Visst ar det underbart med skogsluft,varje gang jag ar i Sverige sa ar det ut
i skogen som galler,helst med fika o svampkorg.
Sedan sover man sa gott pa natten.undrar vad det finns i skogsluften som framkallar
den dar rogivande kanslan.

Tack for en fin, valskriven blogg
Gunilla N i Frankrike

Pettas said...

Jag har förstått att det är svårt att röra sig fritt i naturen överlag i USA. Flera bekanta och vänner har berättat att man oftast måste köra långt för att komma till en nationalpark för att överhuvudtaget kunna röra sig lite friare. Om det stämmer att man även riskerar att bli skjuten om man går in på privata marker så är det inte långt ifrån att Vilda Västern fortfarande existerar:).
Finns det någon möjlighet för dig att få tag på ägaren/ägarna till det nu avstängda området för att höra dig för om du ändå kan få vandra där?
Troligen en naiv fråga av mig, men...
Kramar!

olgakatt said...

Till min besvikelse var det samma sak där några av mina vänner bor i Kalifornien vid mitt besök nyligen. De bor i bergen med stora vilda områden omkring där jag tidigare vandrat fritt med dem. Nu var det taggtråd och bistra plakat överallt! Nu fick man vackert promenera längs vägarna; inga stigar tillgängliga längre. Obegripligt för en svensk.

Annika said...

Vad tråkigt.
Tycker dock inte att jag saknar allemansrätten mkt här. Det finns så många strövområden i NOVA och i DC området. Vi har nog lyxigt mkt att välja på, kanske.
Underligt att de stängt av ditt stråk, och mkt tråkigt. Som sagt, undrar varför?
För att hemlösa tältat där? Ja, skulle du kunna fråga ägaren om du får gå där?
Det skulle inte förvåna mig om du får det.
Kramar!!

Fullblodsekologen said...

Visst är det underbart att lufsa i skogen. Vill jag ut i skogen här i Spanien får jag åka en bra bit innan jag kommer till en "riktig" skog, så det blir inte mycket till skogspromenader vintertid. Trist det där med avstängningar. Här har de börjat stänga av en del skogar pga svampplockare. Folk åker ut i skogen och plockar av all svamp som sedan säljs på marknader. Helst nu i dessa kristider har det blivit ett sätt att tjäna pengar. Men många skogsägare har tröttnat och har faktiskt börjat ta betalt av svampplockarna.
Kram på dig!

Maria Northcutt said...

Tråkigt att du inte kan vandra på din favoritstig längre. Kan det vara så att någon köpt marken nyligen? Jag skulle nog inte leta efter en annan stig om det står "private property". kram

My beautiful daughters' mom said...

Hej Anne-Marie, Naturen är så helande. När jag mådde dåligt förra året vandrade jag runt i Dalaskogarna varje dag och andades och rensade huvudet. Ja, vi har ju allemansrätten som är så unik och jag kom precis ihåg alla regler i USA när jag såg dina bilder. Jag som du tycker om att vandra längs vattnet. Här har vi ju Orsa-sjön. När jag bodde i Monterey, Ca. gick jag längs havet i Pacific Grove med hunden flera ggr om dagen och det var fantastiskt.
Vackra bilder! Ha en trevlig dag. Kram Anneli

Marianne said...

Trist att de har stängt av din favoritstig! Det där är något man inte tänker på här i Sverige, eftersom vi har allemansrätten. Vi är bortskämda! Men jag hoppas att den lagen aldrig någonsin försvinner, för tänk vad skönt det är att verkligen kunna gå ut i skogen var som helst, och ha rätt att göra det.

Men när vi var ute förra veckan och letade med Missing People, blev jag mycket förvånad över allt skräp som ligger i skogarna! Alldeles makalöst mycket i sådana områden där folk rör sig. Inte lika mycket i de riktiga skogarna, förstås. Det trodde jag inte, att svenskar kastade så mycket runt sig!

Kram!

Christina said...

Vad tråkigt att det stängt av din favoritstig! Jag älskar också att gå i skogen och den är ju så mäktig här med alla Redwoods och andra stora träd. Härliga bilder från din andra promenad, är så rofyllt att gå längs porlande vatten tycker jag! Kram!

Anne-Marie said...

Saltis: Som svensk är det svårt tycker jag att acceptera - i alla fall har jag svårt för det - att det finns så många skyltar med "Keep out", "Private Property" och "No trespassing". Det är en helt annan kultur i USA, den saken är klar.
I Siskiyou County finns det ju hur mycket natur som helst men den är ändå inte helt lättillgänglig - tyvärr.
Kram!

Anne-Marie said...

Malix: Det är lätt att ta allemansrätten för given som svensk och boende i Sverige. Jag har insett nu, efter det att jag lämnat Sverige, hur fantastiskt det är att kunna gå i skogen i stort sett var som helst. Det är svårt att föreställa sig hur det är innan man faktiskt ser alla skyltar som stänger ute.
Mina omgivningar känns inte så exotiska längre men självklart är det mycket annorlunda här jämfört med den svenska naturen - som jag för övrigt fortfarande tycker bättre om. Berget är fortfarande fascinerande och mäktigt och det drar alltid blickarna till sig.

Anne-Marie said...

Gunilla: Jag blev riktigt besviken när jag såg den fina stigen som blivit avstängd.
Jag tror att vi svenskar har ett mycket starkt band och en stark koppling till naturen. Det vet jag att jag läst i olika sammanhang.
Eftersom det finns så många växter, träd och buskar i skogen finns det säkert mycket syre där och finns det dessutom rinnande vatten är det dessutom många negativa joner som alltid är "må-bra-joner". :)
Tack för dina fina ord om min blogg! :)

Anne-Marie said...

Karin: Du har helt rätt uppfattning om hur svårt det kan vara att röra sig ute i naturen i USA. Det är ett överflöd av skyltar som helt klart visar på att här är det "ord och inga visor" som gäller. Rebellen inom mig vaknar när jag ser sådana här skyltar - vill inte bli utestängd.
Det kan säkert finnas riktiga "rednecks"områden där man till och med kan riskera att bli skjuten. The Wild, Wild West. ;)
Jag tror att jag håller en mycket låg profil i skogsområdet så hittar jag ingen annan stig där jag kan gå in utan att synas är det bara att ge upp.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag undrar om den här policyn från National Forest-kontoren drivs hårdare i Kalifornien än i andra stater. Allting görs litet mer extremt i Kalifornien är min uppfattning. Storebror är mer utbrett här än i vissa andra stater. Visst är det obegripligt som svensk att se dessa enorma naturområden där man inte får vara.

Anne-Marie said...

Annika: Du verkar ha en helt annan slags tillgänglighet runtomkring dig. Det mesta verkar annorlunda där på östkusten.
Man kan bara spekulera vad som hänt i skogsområdet men det skulle inte förvåna mig om hemlösa kanske tältat där.
Tror att jag håller en låg profil betr. att vara där. Troligen är det bäst att bara ge upp och inse att det är förändrat. Men jag blir litet rebellisk ;) när jag ser sådana här avstängningar.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Annelie: Jag tror att de flesta som bor i Sverige inte vet hur fantastiskt det är med tillgängligheten i naturen. Många har nära till skogsområden och man kan ju faktiskt gå i stort sett var som helst.
Svamp lär finnas i mina trakter men jag har aldrig sett till den. Troligen finns det ingen svamp nu pga den svåra torkan.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Maria: Nej, det är nog egentligen bäst att hålla sig därifrån. Tror nog att marken fortfarande hör till Weed Forestry and Fire Protection men att de velat markera att det inte är allmän mark.
Men jag blir litet rebellisk ;) - vill inte bli utestängd från vacker natur.
Kram!

Anne-Marie said...

Hej Anneli, Visst är naturen fantastisk! Den är egentligen den enda platsen jag kan känna fyller hela min varelse med bra energi. Att vandra utmed havet är också en otrolig upplevelse. Och så har du ju alla bra negativa joner vid vatten som gör att man mår så bra.
Antar att du hade en annan hund här i USA. Kan tänka mig att Lando kommer att tycka om stränderna. :)
Roligt att du tyckte om bilderna.
Ha en fin dag du också. Kram!

Anne-Marie said...

Marianne: Jag insåg inte, innan jag kom till USA, hur fantastisk allemansrätten är. Den skall vårdas och vara något som vi svenskar kan vara stolta över.
Här blir man väldigt less på alla skyltar som stänger ute i alla möjliga sammanhang.
Jag minns att det fanns väldigt mycket skräp och trädgårdsavfall (som folk bara dumpade i skogen) när jag bodde i Sollentuna.
Kramar!

Anne-Marie said...

Christina: Har du verkligen Redwoods där ni bor? De är fantastiskt mäktiga. Besökte en skog utanför Los Angeles för många år sedan och kände mig mycket liten. ;)
Porlande vatten är underbart. Ljudet och känslan av vattnet som rör sig.
Kram!