Thursday, January 9, 2014

Det fanns ett liv innan internet ;)

I helgen tittade jag på en film jag tycker om och har sett flera gånger. "The Net" från 1995 med Sandra Bullock. En film som fortfarande känns aktuell även om den har några år på nacken.

Sandra är en datorprogrammerare som utför uppdrag från sitt hem åt olika företag. En diskett (det var på den tiden man hade så kallade "floppy disks" - de där fyrkantiga disketterna som är dinosaurier idag :)) kommer hennes väg och den leder till att hennes identitet försvinner och hon blir inblandad i brott på högsta nivå.

Idag har jag svårt att tänka mig att leva utan internet. Jag skickar epost, betalar räkningar, "googlar", handlar via nätet, osv. Men i och med att vi lägger ut mycket av oss själva och vår information på nätet finns ju också risker med identitetsstöld och att "storebror" vet allt mer om oss - vad vi gör, vem vi skickar epost till, var vi handlar. Förra året visade att "storebror" vet väldigt mycket om oss med alla avslöjanden om övervakning av nätet och även våra telefoner. Och det som vi har läst om är nog inte ens hela omfattningen.

Det här citatet från filmen tycker jag sammanfattar rätt bra hur sårbart det kan vara med internet: "I just don't, I don't understand. Why me? Why me? I am nobody. I am nothing. They knew, they knew everything about me. They knew. They knew what I ate, they knew what I drank, they knew what movies that I watch, they knew, they knew, they knew what, where I was from, they knew what cigarettes I used to smoke, and, and, and everything they, they did, they must have watched on the, on the Internet, I don't know, watched my credit cards? Our whole lives are on the computer, and they knew, they knew that I could be vanished. They knew that nobody would care, that nobody would understand, and that you would, that it wouldn't matter anymore."

I och med alla sociala medier som finns på nätet är våra liv där ute i cyberrymden. Som Sandra säger i filmen "Our whole lives are on the computer". Allt vi skriver och tycker kan spåras. Allt är offentligt. Det har jag hela tiden i bakhuvudet när jag skriver här på bloggen. Det jag skriver skall kunna läsas av vem som helst och det skall ha så hög kvalitet som möjligt.

Jag har upplevt en tid då internet inte fanns. Som sagt, jag skulle numera ha svårt att helt vara utan internet men det gick uppenbarligen helt utmärkt att leva i en värld med "vanliga" telefoner, brev, vykort, tidningar osv.
Det var först när jag kom till USA som jag fick uppleva internet. Michael hade en gammal Mac-dator (mycket långsam i jämförelse med dagens datorer) och en "dial-up" koppling till internet, dvs den gick via telefonledningen. Redan då (1997) fanns det en hel del hemsidor här i USA men det var givetvis ingenting mot vad som finns idag. Det fanns inga sociala medier och allt var fortfarande i sin linda. Och informationsmängden ute på nätet var minimal mot vad den är idag.

Jag tror att det är bra att hela tiden ha i bakhuvudet att det vi gör via nätet - vad det än är - är offentligt och kan läsas av vem som helst.

Det gick att få fram information utan Google. ;)


Varför måste andra veta vad man gör just nu med uppdateringar under dagen? Det är en stor del av de sociala medierna. Även förr kanske behovet fanns. :)


Bilderna lånade från nätet.

18 comments:

malix said...

jo helt rätt har du och det är sårbart. den filmen är grymt bra

Äventyret framtiden said...

Det finns alltid två sidor på ett mynt. Mycket är positivt men det finns som sagt även negativa saker i allt detta. Sedan frågar jag mig, ur en helt annan synvinkel, varför människan har så stort behov av att uppdatera allt den gör, som på FB, Twitter och allt som finns tillgängligt, stup i kvarten...i början fattade jag inte varför det var så viktigt att berätta om vad man åt just då och då...att äggen var hårdkokta osv..
Naturligtvis så har det ingenting med dina funderingar att göra, men de här tankarna dök ner just nu hos mig.
Har människan i gemen blivit beroende av att få bekräfta sig själv på alla möjliga och omöjliga sätt? Jag menar att så många berättar hur mycket som helst om sig själva också, vi är inte endast "kontrollerade" av och i Internetvärlden, vi hjälper till ganska bra själva.

Intressant tema.

Kram
Karin

Anne-Marie said...

Malix: Det är litet läskigt egentligen med hur mycket som finns tillgängligt via nätet.
Visst är det en bra film!

Anne-Marie said...

Karin: Jag skrev inte mer om det du tar upp än min fråga vid den sista bilden. Kan nog bli ett inlägg om just det där att alltid låta omvärlden veta vad man gör. Jag gör det inte någon annanstans än på bloggen. Skriver aldrig uppdateringar via Facebook. Har inget Twitterkonto eller Instagramkonto. Jag håller helt med dig - varför måste man "basunera ut" till omvärlden vad man gör - hela tiden? Och ärligt talat - jag bryr mig inte särskilt mycket om vad någon annan åt till frukost. Det är rätt ointressant.
Ett av orden som kom in i svenska akademins ordlista var "selfie" - det kanske sammanfattar rätt bra hur vi ser oss nuförtiden.
Kramar!!

Katta said...

Intressant att läsa samtidigt som det ger en perspektiv. Det känns inte som det var så länge sedan jag köpte min första dator, dvs. år 1988, då användes den som en skrivmaskin, av mig. Internet var något suspekt och ingen kunde riktigt förklara var det var. Idag har närst intill alla generationer ett konto vid något social media, man är som inte med om man inte har det, så känns det iallafall.

Annika said...

Visst minns man livet före nätet mycket väl.
1998 köpte vi vår första dator med dial up, AOL. Minns än hur spännande det var medan modemet kopplade upp sig mot nätet via telefonen.
HAHA.
Jag tyckte email var gudasända. Kunde maila med kompisar hemma istället för att skicka brev med posten.
Sen att kunna läsa aftonbladet och DN. Vilken lyx!!!
Numera ligger ju hela världen vid våra fingertoppar, jag ser svenska tv-program, lyssnar på svensk radio direkt medan jag är ute och går, poddcastar etc.
Men visst ska man vara försiktig med allt. Sociala medier gillar jag, de allra flesta. Har dock inget twitterkonto och inget konto på Pinterest ännu. Instagram tycker jag är väldigt kul, och det är mer än bara frullar där ;-)))
Kram!!!

Marianne said...

Det som retar mig mest med övervakningen på nätet är reklamen. Att de ser exakt vad jag har tittat på tidigare, och så kommer den reklamen. Jag är ofta inne på Bokus, t.ex., så jag får hela tiden reklam från dem, OCH exakt de böcker jag har tittat på!

Det kommer (om det inte redan har kommit) en bok som heter 11 gram sanning av en kille som är någon slags chef inom databranschen här i Sverige. Daniel Akenine heter han. Och där målas en annan bild upp av just den makt nätet har och de personer som styr det hela. En hemskt bra bok, faktiskt (jag har korrekturläst den).

Men jag har inte sett den filmen.

Kram!

Min plats i solen said...

Det är en bra film det där. Funkar än idag (vilket inte alla filmer och tv-serier gör vilket ibland blir smärtsamt tydligt ;)).

Tänk, vi pratade om just detta vid lunchen idag. Om tiden före internet och vilka enorma möjligheter det finns i dag tack vare internet. Så mycket vi kan göra idag som vi inte kunde då vi var tonåringar. Skype, e-mail, film, musik, nyheter, sociala medier, shopping, bankärenden och nya arbetsmöjligheter. En värld full av möjligheter. Men också en värld fylld med skyldigheter, kritiskt tänkande, försiktighet och ansvar. Att röra sig på internet kräver en hel del av oss och en medvetenhet om att de spår vi lämnar finns kvar för alltid.

Jag tror att utveckling är bra och att dagens samhälle är mycket bättre än det vi växte upp i. Men visst kan jag tycka att det är synd att vissa saker försvinner som brevskrivande med papper och penna, skivbutiker, biografer, telefonsamtal, möten med människor öga mot öga istället för sociala medier. Förändring och utveckling är bra men vi får inte glömma bort att det är vi själva som står för förändringen genom de val vi gör. Vill jag ha kvar butikerna i min stad måste jag ju handla i dem och inte bara på nätet, vill jag ha kvar biblioteket måste använda mig av det och om jag saknar en vän kan jag ringa och prata istället för att bara skicka ett sms eller kolla FB.

Bekräftelsebehov tror jag att människan alltid har haft. Vi behöver alla bli bekräftade och sedda. Däremot undrar jag om behovet någonsin har varit så stort som det tycks vara idag och vad det säger om vår tid. Och varför detta oerhörda behov av bekräftelse från människor vi inte känner? Denna ständiga uppkoppling. Många klarar att hantera det men de finns också de som inte klarar det. Där det blir till ett missbruk.

Oj, nu blev det så där långt. Förlåt. Men tack för ett intressant inlägg Anne-Marie.

Ta hand om dig!

Varm kram
Lotta

Anne-Marie said...

Katta: Nej, det känns inte så länge sedan och utvecklingen har gått otroligt fort. Dagens unga har alltid haft internet och kan inte ens föreställa sig hur det var att inte ha det.
Jag håller mig borta så mycket som möjligt från sociala media - förutom bloggen - eftersom jag vet hur mycket alla dessa hemsidor övervakas.

Anne-Marie said...

Annika: Jodå, den lilla "truddelutten" när modemet kopplade upp sig minns jag också. ;) De hemsidor som fanns då var så annorlunda med färre bilder och inte alls alla "Flash" komponenter. Det tog tid att ladda ner en hemsida med bilder men det gick.
Jag skulle ha svårt att leva utan internet tror jag. Det känns litet beroendeframkallande faktiskt.
Men visst är det underbart att kunna skicka epost och ta del av till exempel svenska nyhetssidor och radio- och TV-program.
Jag ligger lågt med de sociala medierna. Använder Facebook i stort sett bara till att skicka kortare meddelanden.
Kram!!

Anne-Marie said...

Marianne: Jag håller helt med dig om annonserna. Om jag kollat på något som jag vill köpa via nätet kommer annonserna, som ett brev på posten - fast snabbare ;)- inom 1-2 minuter. Google lär ha ett mycket stort dataregister över alla våra sökningar. Om inte det är skrämmande vet jag inte vad som är.
Läste litet om boken du nämnde. Låter mycket intressant och spännande.
Filmen med Sandra Bullock kan rekommenderas. Den skulle absolut kunna vara en sann historia.
Kram!!

Anne-Marie said...

Lotta: Tack för din långa och intressanta kommentar! :)
Visst håller filmen med Sandra Bullock än idag.
Det känns som om det var en litet enklare tid och litet mera oskyldig tid innan internet. Allt tog litet längre tid vilket troligen skulle kännas konstigt nu men som var helt normalt då. Tyvärr är många människor väldigt godtrogna fortfarande och tror att deras privata Facebooksidor är privata - vilket de ju inte är.
Jag vet inte om man egentligen kan gradera samhället då och nu. Det var annorlunda då jämfört med hur det är nu. Då visste vi inte om något annat.
Absolut att vi kan påverka samhället. Tyvärr tycks många människor ha gett upp litet och känner att det är som det är.
Jag hörde rätt nyligen om en familj i USA där föräldrarna sagt till sin dotter att hon inte fick tillbringa så mycket tid på Facebook som hon gjorde. Hon blev så upprörd att hon tog livet av sig. Då har det gått för långt.
Roligt att du tyckte om inlägget. :)
Ha det bra Lotta! Stor kram!

Unknown said...

Ja, livet före internet. Ett annat liv helt enkelt, på gott och ont. Utan det hade man minsann inte hittat bloggande människor världen över som gett en nya tankar, idéer och perspektiv!

My kids' Mom said...

Hej Anne-Marie,

Jag berättade just för mina flickor att när mamma gick på College fick jag leta information till uppsatser och uppgifter i skolans bibliotek med hjälp av kartotek. Ja, precis som på bilden :-) Vilket jobb man la ned! Tänk vad lätt det ä idag men samtiding så mycket mer komplicerat. Jag tycker att internet är ett stress-moment. Folk förväntar att man ständigt sitter uppkopplad och att man informerar sig om allt som händer ständigt. Men det gör inte jag. På jobbet kollar jag min e-mail ett par ggr om dagen men FB t.ex. kan det ta en vecka mellan gångerna. Ha en trevlig helg! Kram från ett snöigt Dalarna.

Anne-Marie said...

Unknown: Absolut - internet och bloggvärlden är en fantastisk tillgång om man använder den klokt och med förnuft. :)

Anne-Marie said...

Hej Anneli: Dina tjejer är väl uppväxta med internet och måste tycka att mamma är en dinosaurie. ;) Men det gick ju. Det var ett långsammare tempo helt enkelt. Det jag kanske mest uppskattar med internet är att man faktiskt vet vad som händer på andra sidan jordklotet bara några minuter efter det att det hänt.
Jag fattar inte hur folk orkar och hinner att alltid vara uppkopplade och uppdaterade i alla möjliga sammanhang. Jag tror att det blir ett krav nästan hos vissa människor att de måste - hela tiden. Ha en fin helg! Och jag såg snön hos dig. Det regnade kanske en timme här i morse. Det var allt. Det är dags för regndanser snart. ;) Kramar!

Desiree said...

Jag minns också tiden innan internet men samtidigt skulle jag inte kunna tänka mig att leva utan nätet idag. Nu är internet en del av var människas liv och lika intergrerat i sammhället som telefonen är. Har också sett filmen med Sanda Bullock och den är bra. Man glömmer lätt att allt man gör, skriver, visar blir offentligt. Det är lättare att både spåra och kartlägga folk idag. Svårare att kunna försvinna om man skulle vilja göra det.
Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Nej, att vara utan internet skulle kännas konstigt. Det är en fråga om att använda det på ett bra sätt.
Jag tycker det är bra att hela tiden ha i bakhuvudet, framför allt när man skriver en offentlig blogg, att allt är allmän kännedom. Allt jag skriver på bloggen skall hålla för vem som helst att läsa och jag skall kunna stå för det.
Jag vet inte ens om det går att komma undan övervakningen. Vet inte om vår myndighet i USA som utför alla dessa kontroller har lyckats knäcka alla krypteringar som finns via proxyservers och andra IP-adresser.
Kram!