Monday, November 25, 2013

Besökare från rymden

Att titta upp på natthimlen har människor alltid gjort. Man har förundrats över stjärnor, kometer, och kanske gröna, små män. ;)

Bor man i en storstad är det inte lätt att se stjärnhimlen på grund av all belysning. Här i Weed däremot är det imponerande med alla stjärnor som syns. När jag bodde i Lake Shastina syntes Vintergatan väldigt tydligt och jag stod ibland och bara tittade upp på den svarta himlen med alla dess stjärnor.

Kometer ansågs förr ofta vara budbärare om krig och andra händelser som påverkade jorden. Vissa har blivit väldigt starka och man har kunnat se dessa "resenärer" utan att ens ha ett teleskop.
En sådan komet var Hale-Bopp. Den syntes i april 1997 både i Sverige och här i norra Kalifornien. Den var en följeslagare på min första resa till Mt Shasta.

Nu har vi en annan komet - Ison - som många hoppas skall bli storslagen under december. Men den skall först överleva närheten till Solen. På själva Thanksgiving (28 november) kommer den som närmast Solen och om den klarar sig, finns det bra chanser att kunna se Ison. Det verkar som om tidiga morgonen är den bästa tiden att se denna komet som många hoppas skall bli en "great comet", det vill säga en komet som blir ovanligt ljusstark.

Så här tolkade man den stora kometen från 1577.


Bilden från Wikipedia.

6 comments:

Malix said...

sånt är intressant i höstas låg jag och maken ute och tittade på alla stjärnfall som var i augusti. Vi tog ut madrass och täcken och la oss ut på altanen och titta tills vi somnade nu är det för kallt men att smyga upp i morgonen och leta komet är ju inte fel tack för tipset och en underbar dag :)

Annika said...

När jag var i min sommarstuga i september såg jag en natthimmel av sällan skådat slag. En sådan jag aldrig kan se här i DC, eller i Sthlm.
Hela vintergatan låg som en stoft över mig. Jag räknade otaliga stjärnfall.
Det var bland det häftigaste jag varit med om. Minns också iskalla vinternätter hos min mormor då jag var yngre. Sen stjärnhimmel av sällan skådat slag.
Ibland längtar jag till landet…
ja, jag hörde om kometen igår på nyheterna. Läckert.
Kram!

Anne-Marie said...

Malix: Stjärnfall är väldigt vackert och jag har sett en del också här i Weed-trakten.
Hale Bopp minns jag så väl eftersom den syntes både i Sverige och här i Kalifornien. Den var en "medresenär" när jag först kom hit. Ha det bra!

Anne-Marie said...

Annika: Man behöver verkligen vara på en plats med väldigt litet ljus för att få den där enorma upplevelsen av Vintergatan. Låter väldigt fint det du fick vara med om.
Just i Lake Shastina är det väldigt mörkt. Ingen gatubelysning och utspridda hus. Och det häftiga tycker jag också är att en del av de stjärnor vi ser kanske inte ens finns längre men ljuset har färdats under lång tid.
Kramar!!

Anonymous said...

Påminner mej om den tid vi bodde i Lovelock, Nevada, en liten ort mellan Reno och Winnemucca och just ingenting emellan. Min man var på field work där i fyra somrar. Det var underbart att se stjärnorna därute - bara öken runt om lilla Lovelock (befolkning ca 1000) och inte mycket ljus fr de få gatlyktor som fanns där. Himlen tycks så nära.

Ruth i Virginia

Anne-Marie said...

Ruth: Det är mäktigt att se hela Vintergatan med alla stjärnor. Man känner sig rätt liten tycker jag.
Minns ett besök jag och mina föräldrar hade av goda vänner från Los Angeles. Trots att vi bodde utanför Stockholm (i Enebyberg) sade de "you can actually see stars here". Det var en upplevelse!