Thursday, August 22, 2013

Det här med bloggen

Jag hade stora tankar om att skriva ofta medan jag var i Sverige. Men icke. Jag har insett att när man är ensam om att ta hand om allt i ett dödsbo går det inte att ha ett “normalt“ bloggliv. Jag är rätt utmattad vid det här laget och märker att jag måste prioritera vad som är det viktigaste just nu. Till alla er som skrivit mail via bloggen om olika saker - jag kommer att svara men inte förrän jag är tillbaka i USA. Jag hinner helt enkelt inte medan jag är i Sverige.

Sedan jag skrev, vilket är länge sedan nu, har det hänt en hel del. Min mammas begravning ägde rum förra fredagen. Det var en fin ceremoni i ett litet kapell bredvid Danderyds Kyrka. De som var med tyckte att det var en ljus och fin ceremoni och de flesta följde med till mammas lägenhet efteråt och fikade. Jag hade köpt fina smörgåstårtor. Den lilla träffen efter begravningen var också uppskattad.

Nu har jag gått igenom allt i hela lägenheten inklusive ett källarförråd! YES! Good for me! ;) Och jag har ännu flera dagar kvar i Sverige. Allt har gåtts igenom. Vartenda papper. Jag insåg att jag inte kunde spara på alla diabilder som fanns utan de får bara lämnas. Som tur var fanns det en del pappersfoton dessutom på min barndom som jag sparat. Det enda jag sparat är 3 mindre kartonger, en resväska/kasse och en fin ullmatta som jag är fäst vid. Det är allt. De står nu hos en god vän som har ett stort hus. Hela min barndom och uppväxt finns egentligen här i mammas lägenhet och den kommer jag att lämna. Det här är att släppa taget på “hög nivå“. Och det kommer säkert att kännas konstigt att låsa dörren nästa torsdag och veta att jag aldrig kommer att återse allt det som funnits i min mammas lägenhet. Har ingen aning om i dagsläget hur det kommer att kännas. Men jag vet att jag måste göra detta och att det är meningen att jag skall släppa taget om ännu mer.

Många tankar har funnits om saker jag läst och sett bland allt jag gått igenom. Det har varit utmattande att vara tvungen att fatta många snabba beslut vad jag skulle spara (uppenbarligen väldigt litet) och vad som kunde lämnas. Idag hämtade en god vän ett par av mina möbler som passade perfekt hemma hos henne. Det kändes bra att de inte bara behövde lämnas “åt sitt öde“. Nu kommer de till användning och får en funktion. En av mina 4 kusiner - ja, vi är en väldigt liten släkt - kommer att överta en bokhylla och en tavla. De bokhyllor som står här är från 50-talet. Tala om att ha en svunnen tid hemma.

Mycket alltså som har hänt och Anne-Marie känner sig litet mör vid det här laget. :) Men det har gått bra och allt har flutit på.

14 comments:

Lisbeth said...

Försökte sätta mig in i vad du måste handskas med nu, men insåg att det inte går. Tufft är väl det minsta man kan säga..
Hoppas ändå att du kan få lite avkoppling också, och några fina dagar när du är här!
Tänker på dig!
Kram

Desiree said...

Jag har tänkt jättemycket på dig Anne-Marie. Ta din tid kära du, lämna bloggen och mail åt sidan för tillfället. Du har alldeles för mycket att stå i som det är och du har gjort ett jättejobb med att gå igenom allt och fatta beslut om vad som ska sparas och vad som ska gå vidare. Förutom allt det praktiska så finns ju även den känslomässiga biten med som säkert är minst lika utmattande. Så underbart att du är klar med genomgången nu och förhoppningsvis kan få lite mer lugn nu under de sista dagarna i Sverige.
Jag är väldigt glad över att det blev en fin och stämningsfull begravning. Hoppas du hinner njuta en smula av Sverige också även om denna resa inte alls egentligen är en trevlig visit.
Kraam!

Maria Northcutt said...

Varma Kramar till dig <3

Mimmi said...

Jag kollar in din blogg varje dag för att se om nått nytt har dykt upp - för det är alltid kul att läsa nytt från dig. Jag har dock inte förväntat mig att se några nya inlägg, då jag har full förståelse hur mycket du har att göra.

Jag tycker inte du skall känna dig tvungen att ursäkta dig för att du inte bloggar, eller inte svarar på mail. Om inte folk förstår vad du har på dina axlar just nu, så är det ju deras dumhet.

Fint att begravningen gick bra, och var uppskattad.

Hoppas du får allt uträttat, som du vill ha gjort, under den tid du har kvar i Sverige, och att du även hinner njuta lite av tiden där.

Kramar,

M :o)

olgakatt said...

Det är ju inte de fysiska tingen som är viktigast att få med sig efter ett stort avsked. Jag hoppas hela den här processen med att så brådstörtat behöva reda upp efter din mamma ändå kan bli till ett bra och positivt minne av en avslutad period i ditt liv. Berätta sedan gärna för oss som läser din blogg valda delar som du kan tänka dig att förmedla om hur det har känts och hur du fått det att fungera.

Lotta said...

Starkt att läsa det du skriver Anne-Marie! Tänker också på dig. Jag förstår att det är emotionellt det du går igenom, på olika plan.

Begravningen låter som mycket fin och stämningsfull. Fint och skönt med ett positivt avslut trots allt.

Ja, slappna helt av med blogg och mail. Det väntar. Så fina kommentarer här, mycket omtanke.

Ta hand om dig vännen.

Varm kram!!
Lotta

Pettas said...

Jag vet exakt vad du går igenom Anne-Marie. Jag har gjort detsamma tidigare och också nu. Märkligt nog så brukar det gå bra att stänga dörren en sista gång, man har ju redan då tagit det beslutet. Men visst känns det, framför allt är det känslorna man har som är påtagliga. Sakerna spelar inte någon roll i sammanhanget när det kommer till kritan. Styrkekram och låt bloggen vila ett tag tills du åter känner att du vill och orkar skriva.
Tänker på dig!
Kramar!

em said...

Många av oss har liknande erfarenheter och vi vet precis hur krävande din situation är. Vi förväntar oss inga rapporter förrän du orkar med det.
Förhoppningsvis ska du få lite tid att samla kraft nu, i den vackra sensommaren.
Sköt om dig!
Margaretha

Freedomtravel said...

Förstår att det måste vara utmattande, inte minst mentalt. Min pappa gick bort i höstas, men mamma är kvar, så vi behöver inte rensa så mycket. Har ändå gått igenom en del och lämnat pappas kläder till Myrorna. Du verkar iaf ha gjort ett stort jobb och det tycker jag att du ska vara nöjd med. Trevligt om en del kommer till användning, men det är omöjligt att spara allt.

Kattas Betraktelser said...

A-M. Att läsa det du skriver känns verkligen för mig som inte befinner mig i din situation. Mina tankar har funnits till och från med dig och om jag hade varit nära dig hade jag gärna erbjudit dig ett handtag och en färdiglagad måltid.Det du går igenom emotionellt nu tar är tröttsamt och tar energi och kraft, så bloggen och alla email, får vila.

Begravningen av din mor låter som en stilla och fin cermoni men också stämningsfull sådan.

Sänder dig en varm kram och när saker och ting börjat landa då finns vi bloggvännr kvar här! Ta hand om dig. Kram

Malix said...

Tror allt att bloggen kommer finnas kvar sedan med, blev varm i hjärtat av att begravningen blev ljus, sånt är viktigt för avsked. Oj vad jag skulle vilja ha lite av det mod i att släppa tag Har en sparbössa kvar sedan jag fyllde sju år. Har själv börjat inse att friheten handlar om att inte äga så mycket, ju mindre du äger ju friare blir du tror jag
kram på dig ta hand om dig det kommer dagar när du återvänder igen och då behöver du nog kraft då med.

Fullblodsekologen said...

Inte så konstigt du inte hinner med att blogga, du har ju fullt upp med annat. (Själv får jag tvångsdra mig fram till datorn nu sommartid). Sköt om dig! Kramar/Annelie

Annika said...

Förstår att du har totalt fullt upp på alla plan.
Verkligen, verkligen.
Jag är glad att begravningen blev en fin stund.
Skickar varma kramar och tankar till dig!

Anonymous said...

Anne-Marie, jag tänker på dig och vet att det är jätte mkt att stå i mm. Tänk på att man har mkt minnen och det är Du som har dem och de kommer alltid att finnas med dig. Sköt om dig och jag vet hur det är. Kramar Maria G