Saturday, July 20, 2013

Tack!

Skriver ett gemensamt TACK till alla fina ord och tankar och god energi som kommer till mig. :) Det känns bra.

Jag har ringt många samtal idag till de som behöver veta vad som hänt och skrivit många email. En sak i taget och en dag i taget.

Jag kände min mammas närvaro idag och hon sade (jag kan känna saker intuitivit/telepatiskt ibland även om det kanske låter konstigt) att hon var så glad att hon kunde tänka som vanligt igen. Var ju tvungen att le åt det. :) Skönt att höra att hon redan mår bättre. Min pappa (som gick bort 2001) har funnits nära henne igår och idag. Känns mycket bra. Allt har en mening och när en persons tid är kommen då är det bara att släppa taget. Finns inget annat val för mig. Och jag tror inte alls att saker och ting tar slut bara för att man lämnar sin fysiska kropp. Allt fortsätter på ett annat plan tills det är dags för ett nytt "uppdrag".

Vi har rekordvarmt igen - runt +40. Jag passade på att åka och handla litet mat idag eftersom jag inte behövde vänta vid telefonen. Det fick jag göra igår.

Kommer att kontakta en begravningsbyrå i morgon natt (svensk måndag) för att få veta hur allt skall tas om hand praktiskt. Har förstått att de kan hjälpa till med det mesta vilket jag kommer att be de göra eftersom jag inte har ork och energi att ta hand om alla detaljer. Och dessutom kan jag ingenting om hur allt kring dödsfall fungerar i Sverige. I USA vet jag men jag behövde inte ta tag i den biten medan jag bodde i Sverige.

30 comments:

hans said...

Som någon kommenterade tidigare, det som hänt dig nu kommer förr eller senare hända de flesta av oss. Skönt att känna ett lugn i att acceptera livets villkor som du verkar göra.
Tänker på dig
Hans

Mrs Clapper said...

Vad fint du skriver. Och jag håller med, bara för att den fysiska kroppen inte längre "är aktiv" så betyder det inte att själ och ande finns kvar.
Den som varit med när någon dör kan verkligen känna det, det är ett skal som är kvar. Själva personen och livsanden släpps fri. Det är en oerhört stark och påtaglig känsla.
Hoppas att det går bra och att du får bra hjälp här ifrån Sverige i detta.
Många kramar,
Malin

My beautiful daughters' mom said...

Kära Anne-Marie, Mina tankar är med dig. Du har sådana fina tankar runt det som händer/har hänt. Att släppa taget om livet här och att vi finns och vandrar vidare i en annan dimension. Hoppas att det går bra med begravningsbyrån i Sverige och allt annat som skall ordnas upp nu den närmsta tiden. Jag skickar dig massor av styrka, ljus, och värme.

Många kramar Anneli

Jane said...

Jag beklagar din mammas bortgång. Hoppas allt går bra med begravningsbyrån och allt runt omkring. Det är alltid lite jobbigare när man bor långt borta och tidsskillnaden ställer ju till en hel del också.

Styrkekramar!
Jane

Desiree said...

Jag tror också att din mamma är på en bättre plats nu där hon vill vara tillsammans med din far. Helt rätt att ta en sak i taget och en dag i taget. Tror att det lätt blir att man känner en enorm stress annars över allt. Klokt också att låta en begravningsfirma hjälpa till. Det hade jag också gjort även om jag bor närmre för det finns så mycket jag inte heller vet hur det går till rent praktiskt vid dödsfall.
Kraaam!

Annika said...

Jag beklagar din sorg - bra att du kan ta lite i taget och att din mamma inte behöver lida eller vara förvirrad längre. Kram!

Malix said...

beklagar din sorg, men egentligen är det ju bara kroppen som stannar. Nu kan ju din mamma vara nära dig hela tiden istället. Sorg gör ont ska göra ont, men en dag står du där och skrattar igen. Det är ju som du skriver släppa taget och bevara minnena som ändå finns kvar

Trillingnöten said...

Jag beklagar din sorg! Oavsett hur det går till och när det händer är det svårt, kanske inte på en gång ibland, men lite senare när allt liksom sjunker in. Jag har förlorat många (och än är jag inte sååå gammal, 30 år) och jag känner allas närvaro vid olika tidpunkter. Det känns betryggande tycker jag. När min svärmor gick bort i våras försökte vi förklara för vår dotter hur farmor fortfarande lever inom oss. För henne var det lite svårt att förstå, men så småningom...då förstår hon!
Det är skönt att det finns begravningsbyråer som kan hjälpa till med det praktiska. de har advokat att tillhandahålla om det skulle behövas också (nu kanske det inte är nån bodelning som ska till, men det är bra att veta!). När vi planerade en begravning 2009, fick vi hjälp med allt. Det var helt klart värt kostnaden. De gör ett fint jobb!
Ta väl hand om dig och tänk på alla fina minnen du har av din mor. De är värda mycket!

Anne-Marie said...

Hans: Tack för din omtanke. Det är lättast att acceptera det som skett och inte kämpa emot. Jag vet att min mamma befinner sig på en bättre plats nu och det känns väldigt bra. Jag vet att allt har en mening och det gäller bara att se hur allt hänger ihop.

Anne-Marie said...

Malin: Tack! SKönt att du har samma erfarenhet och känsla. :) Tror att vår kultur lagt alltför mycket sorg i dödsprocessen. Andra kulturer ser det som en resa där man kommer till olika "stationer". Det känns mycket mera naturligt.
Kommer att ta så mycket hjälp jag kan från de som kan. Jag har tappat så mycket av hur saker och ting fungerar i Sverige.
Stor kram!

Anne-Marie said...

Hej Anneli: Tack för dina ord - de värmer. :) Ser man livet som flera dimensioner går det inte att tro att den fysiska kroppen är allt som finns. Vet att mamma mår bra igen och det känns fint. Vet att det här "skulle" ske och det kommer att ge öppningar på alla möjliga sätt.
Nu gäller det "bara" att ta sig igenom allt praktiskt. Synd att min mamma inte var minimalist. ;)
Stor kram!

Anne-Marie said...

Jane: Tack! Tidsskillnaden är litet jobbig eftersom jag får stanna uppe på natten amerikansk tid. Men det är bara att se framåt och veta att allt detta kommer att ha ett slut. Tur i alla fall att inernet finns nuförtiden. Saker och ting blir mycket lättare då. Stor kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Mamma mår bra igen. Jag kan nästan se henne som yngre där hon är rak i ryggen och kan tänka klart. :) Jag har tappat så väldigt mycket under mina år i USA hur man gör saker och ting i Sverige. Och att gå igenom processerna kring ett dödsbo var ju aldrig aktuellt när jag bodde där.
Varm kram!

Anne-Marie said...

Annika: Tack! Ett steg i taget. Något annat går inte. Och det är tur att det finns andra som kan hjälpa till där man själv saknar kunskap. Kram!

Anne-Marie said...

Malix: Tack! Jag ser på tillvaron och livet kanske på litet annat sätt än många andra. Ser andra dimensioner och får känslor och insikter som visar att den fysiska dimensionen bara är en liten del av det som finns omkring oss.
Mamma har det bra nu. :)

Anne-Marie said...

Trillingnöten: Tack! Visst tar det tid att riktigt inse vad som hänt men jag tror att det gångna året förberett mig rätt väl. Jag har upplevt hur det är att vara själv - trots att min mamma funnits så har hon inte riktigt varit min mamma längre. Demensen har förändrat mycket av hennes personlighet. Nu har hon det bra. :)
Nej, ingen bodelning i mitt fall eftersom jag är enda barnet. Litet enklare samtidigt som allt ju självklart faller på mig.

Lotta said...

Kram vännen!!

Du vet att jag tänker på dig.

Lotta

Freedomtravel said...

Tråkigt att höra om din mamma. Tror att sorgen kommer i vågor, både innan och efter. Ibland börjar ju förlusten och bearbetningen redan innan. Precis som minnena kommer i vågor. Och de fina minnena kan man som tur är ha kvar! Min pappa gick bort i höstas efter en tids sjukdom, och det var en omtumlande och på många sätt jobbig tid. Om man är riktigt sjuk kan det ändå också vara en lättnad att få gå vidare. Sedan vill man ju hålla fast vid de fina minnena!

Maria Widén said...

Oj! Jag beklagar sorgen och skickar en stor internetkram från Sverige!

Anne-Marie said...

Lotta: Jag vet att du gör fina Lotta. :) Stor kram!

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Vet att min bearbetning började redan förra sommaren. Och jag är tacksam att jag fick ett år att förbereda mig. Tråkigt med din pappa. De fina minnena skall man givetvis ha kvar. :)

Anne-Marie said...

Maria: Tack! Din omtanke värmer. :) Kram!!

Kattas Betraktelser said...

Anne-Marie
Jag läser nu dina rader och ser att din mor somnat in. Mina tankar går till dig och jag sänder dig en stor varm kram. Inga ord känns just nu passande, än att jag förstår att det du nu går igenom är en svår tid. KJram och kraft till dig. Katarina

Annika said...

Kramar till dig, fina Anne-marie.
Jag mailar dig privat.
Tankar och styrka i denna svåra stund.
KRAMAR!!

Anonymous said...

Hej Anne-Marie, Vill också beklaga sorgen efter din mamma. Jag vet inte om du kommer ihåg mig, jag heter Dag och gick i din parallellklass mellan ettan och nian. Vi gick också i samma lekisgrupp vill jag minnas... Min pappa gick bort nu i maj och min mamma för ett år sen. De bodde kvar i villan i Enebyberg hela tiden, vi håller på att tömma huset nu. Hälsningar Dag


Anne-Marie said...

Katta: Tack för ditt mail och dina ord. Skriver till dig privat. Det är en omställning men jag mår relativt bra trots allt. Varm kram!

Anne-Marie said...

Annika: Tack för ditt mail och din hälsning här. Jag har gjort mycket inre arbete och förberedelse det senaste året så det känns som om jag är litet förberedd i alla fall. Stor kram!

Anne-Marie said...

Dag: Visst kommer jag ihåg dig. Men så roligt att du hittat hit till min blogg. :) Litet nyfiken på hur du hittat mig. Jag minns ett kort från lekis där vi sitter på golvet alla i vår grupp. Det finns kvar i min mammas lägenhet. Ett av de foton jag kommer att spara.
Beklagar dina föräldrars bortgång. Tänk att de kunde bo hemma i sin villa till slutet. Mamma flyttade från vår villa 2003. Ha det gott!

Anne-Marie said...

Stig: Av någon anledning kom inte din kommentar in här. "Klistrar" in den: "Beklagar sorgen, har mist mina
bägge föräldrar. Men lyfter fram,
ljusa minnen.Det hjälper mej. Att,
tänka ljusa tankar lindrar. Så,
har jag gått vidare.

Hälsningar Stig B"
Visst är det så att det ljusa hjälper mycket och jag vill inte se det som ett slut utan en fortsättning. Då vet du hur det känns att vara utan föräldrar. Kanske du har syskon vilket jag inte har. Ha det gott!

Anonymous said...

Jag roar mig ibland med att googla gamla skolkamrater, vid tillfälle för nåt år sen sökte jag på ditt namn och hamnade på din blogg. Nu när du skrev att din mamma gått bort kände jag att jag är i samma situation och när jag dessutom befann mig i Enebyberg så blev det då påtagligt på nåt sätt att jag ville höra av mig. Skickar nog ett mail så småningom när jag får tid. Ha det så bra och glöm inte bort att ta hand om dig själv också... /Dag