Sunday, April 21, 2013

Stockholmssyndromet

Det är alltid trevligt med TV-serier där man inte behöver följa varenda avsnitt utan kan se individuella avsnitt och fortfarande ha behållning av programmet. En sådan serie är "Criminal Minds" som följer så kallade "profilers" inom FBI's Behavioral Analysis Unit och som löser olika komplicerade brott. I stället för att fokusera på själva brottet fokuserar man mera på brottslingarnas "profiler" och psykologin bakom brottshandlingarna. Välspelat med duktiga skådespelare.

Igår var det dags för ett avsnitt jag inte hade sett tidigare. Under avsnittet nämndes "The Stockholm Syndrome" eller "Stockholmssyndromet". Jag hade hört talas om det tidigare så behövde inte "googla". Stockholmssyndromet är enligt Wikipedia "ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – fångar – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren".

Jag är tillräckligt gammal för att minnas när det här begreppet uppstod. Mellan den 23 och 28 augusti 1973 pågick ett gisslandrama och rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg - Norrmalmstorgsdramat. Jan Erik Olsson gick in på banken med en kpist, tog några ur personalen som gisslan och krävde att Clark Olofsson skulle föras till banken. Dessutom krävde han tre miljoner kronor. Olofsson fördes till banken där sedan rånarna och gisslan barrikaderade sig i bankvalvet. Det hela upplöstes när polisen borrade hål i taket till bankvalvet och släppte in gas. Gisslan sympatiserade på olika sätt med rånarna och försvarade till viss del deras agerande - Stockholmssyndromet som psykologiskt fenomen föddes.

Jag minns det här väl eftersom jag gick på mellanstadiet och samtidigt som Norrmalmstorgsdramat pågick låg Kung Gustav VI Adolf på sin dödsbädd. Båda nyheterna var givetvis stora och dominerade nyhetssändningarna. Vår klassföreståndare, som också undervisade oss i de flesta ämnena, ville att vi skulle skriva en uppsats om antingen Norrmalmstorgsdramat eller Kung Gustav VI Adolf. Eftersom det här är länge sedan, nästan exakt 40 år, minns jag inte vad jag skrev om men jag minns så väl att jag satt i klassrummet och skrev om en av dessa stora händelser.

Förresten, har ni också märkt att Sverige och svenskar ofta omnämns i utländska filmer och TV-serier? Det är väl något speciellt med oss svenskar antar jag. ;)


Bilden lånad från sverigesradio.se

20 comments:

Malix said...

kan det vara så att vår så stora inrotade jantelagssyndrom är så tydlig att de i filmer från utlandet försöker bota oss från just det syndromet:)
eller så är vi bara ett märkligt folk
hoppas du känner dig bättre i foten.

Anonymous said...

Hejsan !

Den första kända svenska. Måste,
ju vara svenke kocken i mupparna.

Sedan rullade det på. Hälsningar Stig

Anonymous said...

Hej Anne-Marie!
Tänk jag kommer ihåg Norrmalmstorgsdramat och jag var ju endast 7 år då men kommer ihåg att vi gick dit till avspärrningarna och tittade. Det var ju bara så spännande och vi bodde då på Östermalm så det var inte långt för oss att gå dit. Jag älskar Criminal Minds och gillar också fristående avsnitt. Ja, vi svenskar är speciella, ha! ha! Har du sett Gevalia reklamen med Johan? Han skall nog föreställa svensk men verkar mer prata med tysk brytning och det stör mig. Har än inte smakat det kaffet här i USA. Vet förut nån gång köpte jag Löfbergs Lila på IKEA men det var inte finmalt som det svenska kaffet är så jag är lite misstänksam. Har du testat det om du dricker kaffe vill säga? Ha en bra dag! Kram Maria G

Anne-Marie said...

Malix: Kanske både och. :) Men jag tycker det är märkbart oftare som svenskar och Sverige figurerar i filmer och TV-program jämfört till exempel med norrmän och danskar.
Foten blir långsamt bättre men igår märkte jag hur ovan jag är att gå litet mer. Flera månader med mest sittande blir märkbart. Jag handlade i Walmart - vilket jag inte gjort sedan stukningen skedde - och gick mer än vad jag gjort på ett bra tag. Men det är bara att fortsätta med det jag gör och vara medveten om att det här kommer att ta sin tid.

Anne-Marie said...

Stig: Aha, du tror att det började med Muppetkocken. Kanske det. Det verkar som om vi svenskar är kända på ett litet annat sätt än till exempel finnar.

Anne-Marie said...

Maria: Härligt att du fick fira din födelsedag vid kusten. Låter mysigt. Tänk att du bodde så nära Norrmalmstorg. Kan tänka mig att ni gick dit och tittade. Jag såg dramat via TVn.
Visst är Criminal Minds bra! Gillar verkligen de olika rollpersonligheterna.
Tror inte att jag sett den reklamen du skriver om men jag ser ju inte direkt svensk TV. Tyvärr har jag inga bra kaffetips eftersom jag inte dricker kaffe. Minns att en familj utanför Los Angeles som jag lärde känna 1985 fick svenskt kaffe av oss när jag och min pappa hälsade på dem och de blev helt sålda. :) Ha en fortsatt fin söndag! Kram!

Anonymous said...

Gevalia reklamen är här i USA Anne-Marie och de har lanserat den hårt på senaste tiden med en sk svensk som heter Johan. Men han är nog så långt ifrån svensk man kan bli.
JAg har även hört hip hop musik på ett Staples reklam inslag och man blir lika förvånad varje gång man hör nåt svenskt eller att Sverige kommenteras. Ha det! Hej hopp! Maria G

Lotta i USA said...

Minns Norrmalmstorgsdramat men hängde inte med exakt vad som pågick...men det var otäckt minns jag att jag tyckte. Fristående avsnitt är verkligen min grej.


Tror också det är något speciellt med Sverige ;))

KRAM

Annika said...

Jag minns också det dramat fastän jag vara var 7 år.
Ja, sant det där med att Sverige ofta omnämns i serier o filmer.
Lite kul.
Oftare än andra nordiska länder.
Lustigt.
Kram!

Anne-Marie said...

Maria: "That would make sense" ;) med tanke på att vi talar om utländska program. Jag tänkte inte längre än näsan räcker.
Har säkert sett reklamen men jag blir så trött på all reklam som är så töntig och urbota dum.
Sverige verkar ha en speciell plats inom TV- och filmvärlden. :)
Kram!

Anne-Marie said...

Lotta: Jag hade säkert inte mints det hela så bra om vi inte fått skriva den där uppsatsen.
Men att det var stort på den tiden det är ju helt klart. Och båda rånarna blev ju väldigt kända.
Tror nog också att det är något speciellt med oss svenskar. ;)
Kram!!

Anne-Marie said...

Annika: Jag verkar äldst i gänget här som minns detta drama. ;)
Såg litet bilder på nätet och i stort sett alla var i svartvitt. Tiden går.
Jag minns en film med Tom Cruise (Minority Report - en mycket bra, litet skrämmande film som nog faktiskt visar vart vi är på väg här i USA) där det till och med talades svenska under en kort del av filmen. Lustigt.
Kram!!

olgakatt said...

Skulle tro att Greta Garbo, Ingrid Bergman, Anita Ekberg, Ingemar Johansson, Ingmar Bergman m fl lagt grunden till Sveriges rykte i USA långt innan Mupparna....

Jante är f.ö. ingen svensk idé, apropå en av kommentarerna ovan. Jante är namnet på en fiktiv norsk by i en roman av Aksel Sandemose. Företeelsen är universell, ungefär som att ingen blir profet i sitt eget land.
Inte verkar det jantelagsaktigt heller när något svenskt sportlag har vunnit? Då verkar det ju som om ALLA har vunnit!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Tror nog att du har rätt men det är intressant att så många filmer och TV-program nämner svenskar och inte till exempel danskar eller norrmän.
Helt rätt att Jantelagen kom från Aksel. Men tydligen hade han sin danska by som underlag för Jantelagen. Hittade det här eftersom jag blev nyfiken på hans ursprung:
"Jantelagen formulerades av den norsk/danska författaren Aksel Sandemose i hans bok En flykting korsar sitt spår från 1933. Han skrev boken på norskt bokmål men han växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallar Jante, därav namnet Jantelagen."
Svenskar är kollektivistiska så då kanske det är mer okej att vara stolt när ett helt lag vunnit. :)

olgakatt said...

Anne-Marie:
Se där, du är mer påläst än jag. Hade helt glömt Sandemoses danska uppväxt. Danskt och norskt, inte det minsta svenskt med Jante, i alla fall. Bortsett från att det ju faktiskt är ett allmänmänskligt beteende, ett av de tråkiga.
Det kollektivistiska hos svenskar börjar förtvina! Föreningslivet sinar ut, solidaritet vet snart ingen vad det betyder, folk går ur facket för att spara in avgiften och inser inte att det kan kosta dem halva pensionen en gång.
Men en nyligen gjord undersökning visar förstås att allt fler börjar inse att trygghetssystemen inte längre fungerar som förut. Framtiden får utvisa hur vi vill ha det. Bl a skiljer det väldigt från kommun till kommun hur t ex äldrevården funkar, ibland från stadsdel till stadsdel, t. o. m. Hoppas verkligen att det löser sig för din mamma!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Kanske svenskarna tog det till sig mer än våra grannfolk. Norrmännen har en helt annan mentalitet tycker jag, framför allt efter OS 1984 som de höll.
Tänk vad mycket Sverige har förändrats sedan jag flyttade därifrån.
Har förstått att Täby kommun (där mamma bor) är bland de "värsta" betr. äldrevård och platsbrist. Inte roligt att bli äldre i dagens Sverige verkar det som.

Fullblodsekologen said...

Tänk vad roligt det varit om du haft kvar det du skrev i skolan 1973. Skulle varit roligt att läsa:) Ha en fin dag! Kram Annelie

Anne-Marie said...

Annelie: Jag har sparat en del från min skoltid i Sverige. Men jag minns inte exakt vad jag sparat - allt finns i Sverige. Ja, det hade varit roligt att läsa. :) Ha det gott! Kram!

antonia said...

Jag är också förtjust i Criminal Minds och gillar verkligen serier som man inte behöver följa slaviskt.

Anne-Marie said...

Antonia: Criminal Minds tycker jag är en mycket bra serie. Perfekt med avslutade avsnitt. :)