Thursday, March 14, 2013

En timme svenska per vecka

... är vad jag pratar på ett ungefär. Tanken kom till mig häromdagen att jag pratar otroligt litet svenska. Det brukar bli 1-2 samtal per vecka med min mamma och det blir ungefär en timme. Ibland "slår jag på stort" när jag även pratar med någon vän i Sverige.

Man kan tycka att med så litet svenskpratande per vecka att jag skulle ha tappat min talade svenska och låta som någon kvinnlig variant av Dolph Lundgren. ;) Men tydligen har jag lyckats behålla min svenska precis som när jag bodde i Sverige. De jag har frågat har sagt att jag pratar precis som jag gjorde för 16 år sedan.

Att läsa andra bloggar som är skrivna på svenska och själv skriva på svenska på den här bloggen hjälper givetvis till att bibehålla språket. Men det är ju ändå en liten del av dagen som upptas av bloggarna.

Numera känns det självklart på något sätt att min tillvaro till största delen består av engelska. Jag tänker på engelska och pratar med mig själv - jodå, det kan hända ibland ;) - på engelska.

Michael och jag gjorde tappra försök att få honom att lära sig svenska men han tyckte det var så komplicerat och att jag var så bra på engelska att vi snabbt skrinlade de planerna. Och så blev det. Engelska till 99% av min tillvaro.

Jag pratade mycket engelska redan när jag bodde i Sverige eftersom de arbeten jag hade var internationella. Mitt andra arbete var på ett amerikanskt företag som hade europeiska kontor. Där var koncernspråket engelska och det språk som alla använde. De flesta av oss hade det givetvis inte engelska som modersmål så det var engelska med många olika brytningar. Jag slutade på grund av en stor omorganisation där min tjänst skulle ha hamnat i Belgien - jag ville inte flytta till Belgien så jag tackade nej - och jag minns min oro att jag skulle tappa engelskan. Den oron var helt klart obefogad. ;)

Jag kan ibland tycka att det numera nästan är enklare att prata engelska. Jag kommer på flera kluriga uttryck och kan "leka" mer med engelskan än vad jag kan med svenskan. När jag kommer till Sverige får jag verkligen tänka till att nu får jag använda svenska uttryck och sätt att prata om jag till exempel är på ett bankkontor eller i en affär. Och att ha en konversation om bilar eller datorer på svenska blir knepigt. Där kan jag nästan bara de engelska orden.

Det här är svenska på "hög nivå" :)

17 comments:

Liza said...

Hmm, det är mer svenska än vad jag pratar per vecka!

eastcoastmom said...

Det ska nog mycket till innan man glömmer sitt första språk, svenskan. Men med mycket engelska runt sig kan det vara svårt att hitta de bra svenska uttrycken ibland. Jag måste anstränga mig, för jag vill ju att våra barn ska bli bra på svenska trots att de aldrig bott i Sverige.

Anonymous said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Pettas said...

Jag kan tänka mig att man kan "tappa" ord om man inte pratar sitt modersmål ofta, även om det säkert kommer snabbt tillbaka igen. Bloggandet måste ju vara väldigt bra att hålla språket levande

Ha en fin dag
Soliga kramar
Karin

Fullblodsekologen said...

När jag efter 10 år här bestämde mig att sommartid jobba i Sverige igen blev det helt kaos i hjärnan. Första dagarna kom det bara ut katalanska ord, det lät som att jag hade börjat stamma.Kände mig lite som Anita Ekberg ett tag, nästan lite pinsamt. Men det "gick över" efter ett tag. Det är ju egentligen inte så konstigt att det blir lite fel ibland språkmässigt. Man pratar, tänker, arbetar, läser. Ja man lever ju till 100% med ett språk. Ha en fin helg! Kram/Annelie

Anonymous said...

HEj Anne-Marie!
Jag tror att mkt beror på om man har språköra eller inte. Jag kan slå om till svenska jätte fort och har några kompisar I Sverige som är så fascinerade över att det inte hörs att jag bor här. Men jag har alltid haft lätt att härma dialekter och uttala andra främmande språk. Håller med dig att man kan engelska uttryck och sedan vet jag inte vad det heter på svenska. Jag har gjort mkt här hemma typ kaklat och sånt och vet vad allt heter på engelska men inte på svenska, så då får jag slå upp det. Ha en bra dag! KRam Maria G

Annika said...

Jag säger som du, jag har inte tappat den heller.
Inte i uttal, inte i skrift och absolut inte i tal.
Men, jag tänker på det också! Det är aktivt att jag inte faller ner i slarvgropar.
Ibland skojar jag till det på min blogg med svengelska, men bara för att det är roligt.
OCh jag tycker om att leka med ord, och språk.
Har av folk hemma fått höra att jag låter precis likadan som när jag flyttade hit.
Tjugo är senare.
MEN; jag har varit hemma i sve MYCKET, jag talar svenska med Karolina, jag har massor med svenska vänner här, jag skriver en blogg, löser korsord, jag läser mkt och skriver en del annat också.
VILL aldrig förlora svenskan, eller börja blanda...
Inte en chans.

Anne-Marie said...

Liza: Oj, det var inte mycket svenska du pratar. :) Jag tycker en timme är litet.

Anne-Marie said...

Eastcoastmom: Om man flyttar som vuxen skall det nog mycket till innan man glömmer svenskan. Men flyttar man som barn kan det nog vara "enklare" att glömma svenskan om man inte har föräldrar som tränar barnen. Eftersom man inte direkt hade datorer när jag flyttade och jag inte hade någon bil - och inte mina föräldrar heller - var det områden jag inte direkt hade svenska ord inom.
Jättebra att du tränar svenska med dina barn. Måste ju vara fantastiskt bra att vara tvåspråkig.

Anne-Marie said...

Karin: Eftersom jag var 35 när jag kom till USA var jag nog "för gammal" för att tappa språket. Kommer man som barn är det nog litet annorlunda. Men visst kan jag ibland få leta litet efter bra svenska ord och uttryck. Ibland finns det faktiskt inga riktigt bra ord utan de engelska är bättre.
Att läsa andra svenskskrivna bloggar och skriva själv är jättebra för att träna.
Ha en fin helg! Soluppgångskramar. ;)

Anne-Marie said...

Annelie: Så du pratar flytande katalanska? Spännande. Visst kan det bli litet "kaos" i hjärnan när man till nästan 100% bara använder ett språk. Mindes inte att Anita Ekberg också hade glömt en del svenska men det stämmer ju.
Det jag märker i början när jag varit på besök i Sverige är att jag tycker det känns konstigt att prata svenska i mataffärren till exempel. Jag är så van att jag pratar engelska där. :) Och sedan pratar man ju mer med varandra överlag i USA än i Sverige. Kram!

Anne-Marie said...

Maria: Visst är det en fördel att ha språköra. Jag har alltid känt mig väldigt "hemma" med engelska - redan när jag var runt 10. Och då min pappa och jag översatte böcker från engelska till svenska blev det också en träning där. När vi gjorde det blev det väldigt uppenbart hur många fler engelska ord det finns jämfört med svenska. Det var litet knepigt ibland att hitta bra svenska ord och uttryck.
Visst är det intressant att man bara kan ord på engelska inom vissa områden. Jag hade ingen bil i Sverige (som du vet) och jag kan bara biluttryck på engelska i stort sett. Tack för ditt mail :) Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Vet att du vårdar svenskan. Jag kan också skoja till det - eller om det helt enkelt inte finns några svenska ord/uttryck - med mer engelska eller svengelska på bloggen men jag vill verkligen skriva så bra svenska som möjligt. Blir irriterad på en del svenskar som tycks tro att det är häftigt att knappt skriva en förståelig svenska på sin blogg.
Du har nog haft mer svenska kring dig än vad jag haft genom att du har pratat svenska med K och har en del svenska vänner. Heja oss som varit här länge och som inte tappat svenskan. :) Kramar!

Jane said...

Det var inte mycket:) När jag bodde i Tyskland pratade jag några timmar per vecka, men eftersom jag frilansar som översättare så håller jag i gång svenskan där. Nu pratar jag otroligt mycket svenska, och den börjar komma tillbaka. Fast om du skulle väcka mig mitt i natten skulle nog mitt första ord komma på tyska, så inrotad är den. Tycker att jag fortfarande kan byta rätt bra mellan de tre språken men helt klar, vissa grejer saknar jag på svenska. Mycket bankspråk, vissa grejer kan jag bara på tyska eller engelska, mest jobbrelaterat eller skatterelaterat.
Tycker precis som dig, himla jobbigt att läsa bloggar med dålig svenska.

Anne-Marie said...

Jane: Nej, det är inte mycket per vecka. :) Jaha, så du är "proffs" på tyska. Jag har glömt i stort sett all tyska jag kunde. Pluggade tyska under ca 7 år och sedan hade vi tyska på mitt första jobb i Sverige. Jag kunde till och med stenografi på tyska ett tag. Men använder man inte språket, vilket jag inte gjort på mycket länge glömmer man.
Tror nog att engelskan och svenskan alltid kommer att finnas där eftersom jag bott så länge i USA nu. Kram!

Desiree said...

Din svenska är jättebra Anne-Marie. Jag tror att du håller den vid liv mycket också genom att skriva bloggen på svenska och att läsa en hel del på svenska även om det inte blir av att du pratar så mycket svenska. Jag märkte att min svenska kom tillbaka snabbt då jag bodde i Sverige även om jag inte hade tappat så mycket. Nu försöker jag hålla Engelskan igång ordentligt. Alla språk behöver underhåll för att hållas igång.
Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Tack! :) Du har ju hört mig prata också. Självklart hjälper bloggandet att "underhålla" svenskan. Jag läser nog mest bloggar på svenska och litet annat på nätet, som till exempel Dagens Nyheter. Böcker läser jag faktiskt bara på engelska. Jag tror att jag också snabbt skulle komma in i att "bara" prata svenska om jag bodde i Sverige men samtidigt kan jag tycka att svenskan ibland känns litet "fattig" jämfört med engelskan. Du kan väl snart prata och skriva tyska riktigt bra. Kram!