Sunday, February 24, 2013

Rabatter för oss som har låga löner

Ibland slås jag av hur annorlunda mitt liv är här i USA jämfört med det liv jag hade i Sverige. Inte bara det att jag bor i ett annat land och lever i en annan kultur men också att det är så annorlunda med till exempel löner och hur mycket - eller litet - olika personer tjänar.

Jag hade ett bra arbete med en helt okej lön i Stockholm innan jag kom till USA. Det var absolut ingen hög lön men det blev ändå en del över varje månad efter det att räkningarna var betalda och varje år fick jag en lönehöjning.

Som jag nämnt tidigare har den grupp anställda jag hör till inom skolan inte haft en enda lönehöjning på 6 år och nu arbetar vi för mindre lön under 2 år. Dessutom är vi troligen den grupp som har de lägsta lönerna inom community colleges i Kalifornien.

Men vi är inte alls unika egentligen. Väldigt många människor i USA har till och med flera jobb för att kunna betala sina räkningar. Och detta beror till stor del på att många arbeten har rätt låga löner - precis som i mitt fall. I USA finns det även så kallade "minimum wages" och de ligger runt $8-9/timme. Det är inte mycket. http://www.dol.gov/whd/minwage/america.htm

Under flera år fick jag rabatter hos telefonbolaget och elbolaget eftersom min lön var låg. Det var när jag hade färre timmar inom skolan. Trots att jag nu har fler timmar tjänar jag inte så väldigt mycket mer men tydligen anser telefonbolaget och elbolaget att jag har tillräckligt med pengar. Min senaste elräkning, utan rabatt, var påtagligt högre.

Här i Kalifornien finns det något som heter California LifeLine Program som ger rabatt för låginkomsttagare som har en telefonservice (gäller inte mobiltelefoner). Jag minns att det var en rätt bra rabatt jag fick för flera år sedan.

Elbolaget, Pacific Power, har en liknande rabatt men de hade helt plötsligt sänkt sina gränser för vad man får tjäna. Eftersom man måste skicka in en ny ansökan vartannat år kvalificerade jag helt plötsligt inte för en rabatt. Och detta trots att min lön blivit lägre i och med i år. http://www.pacificpower.net/ya/wtp/fa/california/ccp.html

Här i Weed finns det ett område med lägenheter som byggdes bara för några år sedan. Dit får man bara flytta om man har en låg lön. Jag blev paff när jag ringde upp dem för några år sedan och fick veta att jag tjänade för mycket. Det var inte mycket över deras gräns men fortfarande för mycket.

Bilder från lägenhesområdet - tog dessa för ett par år sedan.







9 comments:

Jane said...

Jag tycker att det är viktigt att ibland reflektera hur vi hade haft det om vi hade fötts i USA. Hade vi haft tillgång till samma utbildning t.ex. Nu menar jag inte att vi hade haft det sämre men det är viktigt att ibland tänka på hur man hade växt upp etc. Jag vet t.ex. att många här i OC inte gifter sig pga kärlek, man är verkligen noga om man är tjej att gifta sig med någon som har det bra ställt, ja och många män väljer efter utseendet. Många amerikanska kompisar har påpekat detta och som svensk känns det lite konstigt.
Men iböand kan jag ta mig en tankeställare, hade jag kunna plugga och haft den flexibilitet som jag hade om vi hade behövt betala för college etc. Vi tar mycket för givet.
Jo, nog suger det att vara lågavlönad i detta land, de billigaste lägenheterna här ligger på runt 1400 dollar i månaden. Annars får man flytta till andra sidan av bergen, eller till något område som man helst inte vill bo i, om man tänker på kriminalitet etc. Då kan hyra gå ner till 1000. Mycket pengar om man som många endast tjänar minimum wage - utan förmåner.

Kram!

Anonymous said...

Det vore intressant att jämföra levnadskostnaderna. Jag plockade ut kilopriserna på några basvaror på en lågpriskedja och konverterade till dollar: mjölk cirka en gallon (4 l) 8 dollar och rostbiff 1 pound cirka 18 dollar. En 3:a i Sollentuna på 77 kvm kostar 1527 dollar och en äldre 3:a på 82 kvm kostar 944 dollar i månaden.
Hur står det sig jämfört med Weed?

Anna

Desiree said...

Jag tycker det är väldigt bra att det finns dessa typer av rabatter och att man även bygger bostader som dessa för låginkomsttagare. Tycker att detta lägenhetsområde som du visar bilder på här ser jättefint och fräscht ut. Det ser ut som ett riktigt bra område och något man abosolut själv hade kunnat flytta till utan att tveka. I Alabama hade de vissa bostäder för låginkomsttagare som kallades för The Projects men de var inte alls lika fina och låg dessutom i ett område som inte var så fint, vackert eller tryggt. Ett område man passerade i bil men helt inte gick igenom.
Kram!

Anne-Marie said...

Jane: Det är bra att ta sig en funderare ibland. Det där med utbildning stämmer precis som du säger.
Tänk att så många i dina trakter kanske gifter sig pga pengar och utseende. Ingen risk i Weed. ;)
Det jag tycker är det mest påtagliga är att man i Sverige kan tjäna relativt bra utan att ha en riktigt hög utbildning medan det i USA nästan verkar krävas en högre utbildning för att tjäna bra. Och då kan man tjäna bra mycket mer än i Sverige. Dyrt med bostäder där du bor. Jag tycker det är dyrt här också för att vara i glesbygden. Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Det är alltid intressant med prisjämförelser även om det givetvis är svårt att riktigt kunna jämföra pga olika prisnivåer i olika länder och framför allt olika lönenivåer.
Nu tog du upp ett par saker som jag egentligen aldrig köper. Nej, jag köper nästan aldrig mjölk och inte heller rostbiff. Får ta ett par andra exempel. Den yogurt jag brukar köpa (som inte är ekologisk) kostar $3.45 (runt 22 kronor). Då är det en förpackning på ung. 900 gram. Det tycker jag är dyrt faktiskt. En limpa bröd som är sorten nyttigare kostar $3.95 (runt 26 kronor). Nu hör det till saken att vi betalar mycket för i stort sett allt i Mt Shasta-området trots att folk tjänar litet och det är små orter. I staden Redding (har ca 100,000 inv.) kostar allt mindre.
Vi har rätt få lägenheter men en lägenhet eller ett hus som har 3 rum (kallas troligen 2 bedroom här) kostar runt 800-1000 dollar/månad. Dyrt i glesbygden.
MEN den stora skillnaden är att de flesta tjänar mycket mindre där jag bor jämfört med vad man gör i Sverige.

Anne-Marie said...

Desiree: Jag tycker också det är bra med rabatter för låginkomsttagare. Synd bara att jag tjänar för mycket nu - vilket inte alls är mycket utan fortfarande mycket mindre än vad jag tjänade i Sverige för 16 år sedan!
De här lägenheterna i Weed är faktiskt riktigt fina. Har aldrig varit inne i någon av dem men det ser trevligt ut från utsidan. Kram!

Annika said...

Hej Anne-Marie,
Jag började läsa lite i din blogg och tyckte den var intressant så ville lämna en kommentar också.

I Colorado levde jag på marginalen, som låginkomsttagare (adjunct i historia) i en stad med en familjemedelinkomst (2 vuxna)på 24,000 om året. Det fick mig verkligen att tänka om när det gäller hur mycket svenskar tar för givet.

Det här t.ex. med att när man lever på marginalen måste man förlita sig så mycket till familjens resurser. Familjen eller kyrkan. Att planera sin framtid tidigt och totalt om man ska kunna ta sig ur sin situation. Att tävla. Att lära sig leva utan trygghet - dvs. jobbsäkerhet eller säkerheten som det ger att man kan få sjukvård åt sig själv eller sin familj om man blir sjuk. Sånt som leder till typiska amerikanska fenomen (superambitiösa föräldrar ifråga om barnens skolgång, vikten som läggs vid idrottsstipendier, att SPARA pengar åt barnen till ett "nest egg", att fort hitta en kyrka när man flyttar till en ny plats). Allt sånt får en helt ny mening om man hotas av total fattigdom.

Jag har väldigt svårt att kommunicera den verkligheten till svenska vänner som kanske har ungefär samma inkomst som vi hade men som känner sig trygga att lägga sina extra pengar på hobbies eller resor utomlands snarare än att ha en "buffert" för ett halvår om dom plötsligt skulle bli arbetslösa. Som litar på att det ordnar sig. Eller som någon nämnde ovanför som tycker det är självklart att man inte gifter sig för pengar (vilket flera av mina studeranden sade att dom skulle ta med i beräkningen för dom vill inte vara fattiga och sakna möjlighet att erbjuda sina barn en bra utbildning eller bra framtid).

Nu ser det ut som jag är ute ur marginalen för gott men jag kommer inte glömma hur det var.

Ha det bra - tack för en bra blogg. Lycka till - jag förstår att du funderar på att försöka åstadkomma någonslags förändring snart också.

Anne-Marie said...

Annika: Roligt att se dig här. :) Har sett dina kommentarer tex hos Annika i Reston.
Tack för det du delade med dig. Det verkar som om människor i Sverige har väldigt svårt att förstå hur tufft många, många människor har det i USA.
De TV-program som sänds i Sverige är rätt missvisande med "Hollywoodfruar" och andra som egentligen bara visar de rika områdena och hur bra många har det. Självklart finns det många som har det väldigt gott ställt i USA men majoriteten har det tufft ekonomiskt. Och tuffare lär det bli. Runt 46 miljoner människor lär vara beroende av "food stamps" numera. Det är en stor, och litet skrämmande siffra.
Jag har aldrig haft så kärvt som i USA med liten marginal. Jag hoppas att jag kan finna en ny, bättre plats för mig och mitt liv.
Roligt att du tycker om min blogg. :) Välkommen åter!

Anonymous said...

mounatin view där ligger ju google