Monday, February 11, 2013

Från Enebyberg till Weed

Bara rubriken gör att det nästan hisnar. ;) Skillnaden mellan Enebyberg och Weed är som mellan natt och dag.

Ibland kollar jag på Dagens Nyheters nätupplaga och såg idag att Jonas Gardell fått flera nomineringar under Gaygalan - där även kronprinsessan deltog. Minnen av Enebyberg väcktes.
Jonas Gardell växte upp i Enebyberg tillsammans med flera syskon. En av hans bröder gick i min klass. Jonas är ett par år yngre än mig men jag minns att jag såg honom i både Enebyskolan (lågstadiet) och Brageskolan (mellanstadiet).

Enebyberg hör till Danderyds Kommun - Danderyd lär fortfarande vara Sveriges mest välmående kommun med högst medelinkomst. Min familj var inte alls rik men att växa upp i Enebyberg var helt klart en speciell, litet avskild, värld med många högutbildade och många, många mycket vackra hus. En del större än andra. Skall se om jag kan leta fram några bilder litet längre fram från Enebyberg - har några här i USA.

Mina minnen av Enebyberg är till största delen positiva. Jag trivdes väldigt bra i huset där jag och mina föräldrar bodde och det var lummigt och grönt på sommaren med många stora, fina trädgårdar. Vår trädgård var en så kallad skafttomt där det inte fanns mycket insyn alls. Vi hade stora syrenhäckar, trädgårdsland och en stor flaggstång som allteftersom tiden gick blev utsatt för hackspettarnas angrepp och blev mindre och mindre hållbar. ;)
Det var gångavstånd till skolorna, till mataffären, till posten (jodå, det fanns "riktiga" postkontor när jag växte upp), till kompisar osv. Det gick att cykla till Täby Centrum på sommaren och även till Rösjön och Rinkebyskogen, som jag har gått många promenader i.

När jag flyttade från Enebyberg, flyttade jag inte särskilt långt. På andra sidan Rinkebyskogen ligger Sollentuna och Kärrdal och där köpte jag en lägenhet. Det gick att promenera genom Rinkebyskogen från Kärrdal till Enebyberg, vilket jag gjorde många gånger. Fortfarande hade jag nära till Rösjön och även till Edsviken.

Sista gången jag besökte villan i Enebyberg var 2002 innan mamma flyttade därifrån pga min pappas bortgång. Det kändes litet vemodigt att veta att jag aldrig skulle komma dit igen men livet går vidare. Sedan dess har jag besökt grannkommunen Täby där mamma nu bor.

Jag kom inte till Weed när jag först kom till USA utan Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Det hade varit roligt att kunna blogga redan då men bloggvärlden fanns inte riktigt, i alla fall kände inte jag till den, under 1997. Första gången jag kom till Weed var när jag började som internationell elev på skolan där jag nu arbetar. Mina intryck av Weed var inte särskilt positiva. Det var nergånget och såg fattigt ut och jag minns att jag sade att jag nog aldrig skulle komma att bo i Weed. Man skall aldrig säga aldrig.

Det dröjde till 2007 innan jag flyttade till Weed och jag har bott här sedan dess - förutom ca 1,5 år när jag bodde i Lake Shastina. Fortfarande känns det fattigt och nergånget och att jämföra Enebyberg med Weed går nog inte ens. Ibland saknar jag verkligen den typen miljö jag växte upp. Men att bo i Weed gör att det är nära till jobbet och jag slipper köra långt i vinteroväder. Många av de USA-bloggar jag läser, bor bloggaren i den typen förort jag växte upp i. Väldigt få USA-bloggare verkar bo i glesbygden med hög arbetslöshet och fattigdom. Men det kanske är bra att jag kan skildra en annan verkliget som stora delar av USAs befolkning faktiskt lever i.

Jonas Gardell är en artist jag uppskattar. Har läst hans bok "En komikers uppväxt" och sett filmen "Pensionat Oskar" samt föreställningen "En finstämd kväll med Jonas Gardell". Det här YouTube-klippet är en höjdare - lade ut det för flera år sedan på bloggen men det kan ses om. :)

18 comments:

Anonymous said...

Hej!
Du skulle se TV serien "Torka inga tårar utan handskar" som Gardell gjort, helt suverän. Den visades på SVT och jag såg den här på Internet i höstas, den var helt suverän och en gripande skildring om hur Aids slog till i Stockholm på 80 talet bland homosexuella. Det var därför Jonas blev årets Homo, för just den serien som gick. Såg också att kronprinsessan delade ut priset, kul!
Kul att du gått i samma klass som hans syskon. Ja, det är intressant när man betraktar de olika skillnaderna som är mellan USA och ens uppväxt och boende i Sverige. Ha det!!!
Kram Maria G

Mimmi said...

Jag skulle också rekommendera "Torka aldrig tårar utan handskar", men miniserien visades tyvärr bara tom. 20:e November på SVTPlay. Jag själv kollade alla tre avsnitten i sträck bara några dagar innan tiden gick ut. Serien var intressant, framför allt som Stockholmare så var det kul att se 80-talets STHLM igen. Serien går säkert att få tag i den på DVD så småningom, om den inte redan finns tillgänglig.

Intressant att läsa om din uppväxt. :o)

em said...

Jo, det är nog bra att du kan visa andra sidor av Staterna än medelklassförorten, och uppåt. Drömmen om ett Amerika som inte finns tycks vara i hög grad levande, precis som för bortåt hundra är sedan när massor med svenskar hamnade i misär när de utvandrade.
Visst finns det ett angenämt U.S.A., men man hamnar in automatiskt där, om man flyttar dit.
Margaretha
som en sommar
åkte med
badbussen
till Rösjön,
varje dag

Desiree said...

Vad coolt att du gått i samma skola som Jonas Gardell och hans bror. Jag kan tänka mig att det är som natt och dag i när det gäller skillnaderna mellan Enebyberg och Weed. Jag tycker att det tar upp är just precis det som gör bloggens värld så intressant och fascinerande. Att du bor i en liten småstad i norra Kalifornien adderar till blogvärldens mångfald och visar också på hur stora skillnaderna kan vara mellan olika platser, välstånd och städer i USA.
Får du chansen att se miniserien som Jonas gjort som de andra rekomenderar här ovan så är den verkligen superbra och riktig stark.
Kram!

Annika said...

Ja, Torka aldrig tårar utan handskar var helt fantastisk, AM.
Den gick på SVT i höstas och jag både grät och skrattade då jag såg den.
Dessutom var det en nostalgitripp av rang.
HOPPAS att du kan få tag på den serien. Den lär nog inte finnas kvar på SVTPlay längre eftersom de ganska snabbt tar bort sina program.

TÄNK om bloggarna funnits då jag kom hit. PÅ ett sätt är jag glad att de inte gjorde det, på ett annat sätt hade det underlättat enormt.


Nu får vi glädjas åt dem istället.
Sant är att du bor på en lite annorlunda plats än många av oss andra bloggande svenskor i USA. De flesta av oss sitter, mkt riktigt, i välmående förorter i rika kommuner. Eller i städerna.
Det är intressant att del av ditt liv, som inte är som mitt (och de flesta andra US-bloggare) USA-liv.
Som Desiree säger ovan säger så tillför det det mkt i bloggosfären.

Kramar!

Maria Northcutt said...

Jag uppskattar din blogg mycket! Den är autentisk och mer intressant än en vanlig medelklass svensson USA blogg :) Hahaha...
Har bara varit i Weed ett par gånger, men skulle lätt kunna tänka mig att bo där. Det är ju så vackert!

Jonas Gardell är verkligen en inspirerande person! Har läst flera av hans böcker och haft några intressanta samtal med honom (när jag jobbade på ett Eva's Paley i Gbg.

Kramar Maria

http://discoveringranchlife.blogspot.com

Anonymous said...

Det är så intressant och trevligt att läsa dina berättelser om hur det är i Weed och jämförelserna med Sverige.
Jag bor i Sollentuna, så vem vet, kanske har vi setts nån gång.
Fortsätt och berätta!

Anna

Anne-Marie said...

Maria: Tack för ditt mail som jag inte besvarat ännu - sorry. Jag är tröttare än vanligt eftersom fotleden inte är återställd ännu. Känner mig "dränerad" ibland. Det verkar, med tanke på de andra kommenterna, som om TV-serien du rekommenderar kanske inte går att se längre via SvT Play. Får försöka hitta den på annat sätt.
Jonas bror var inte alls den där komikern som Jonas är utan en helt "vanlig" kille.
Enebyberg var en fin plats att växa upp på och helt annorlunda än Weed. Kram!!

Anne-Marie said...

Mimmi: Det låter som om jag måste få tag på serien på annat sätt än SvT Play. Bra att få en rekommendation. :)
Att växa upp i Enebyberg var helt klart en väldigt annorlunda miljö än vad jag har runtomkring mig nu. Sedan är ju USA ett mycket annorlunda slags land jämfört med Sverige.

Anne-Marie said...

Margaretha: Det känns ibland som om många svenskar tror att, bara de kommer till USA kommer allt att bli frid och fröjd och hur bra som helst. Men så är det ju inte riktigt. Det är säkert så att vissa människor har ett bättre liv här än i Sverige men det finns också många som bor i områden liknande mitt. Men de personerna kanske inte bloggar.
Fanns det en badbuss till Rösjön? Intressant. Vi brukade cykla den vackra vägen genom Rinkebyskogen.

Anne-Marie said...

Desiree: Jonas var nog som "vem som helst" på den tiden. Men jag minns familjen Gardell som bestod av 4 syskon tror jag.
Ibland känner jag mig litet som "kusinen från landet" (vilket jag kanske är ;)) om jag jämför med de liv som många andra USA-bloggare har. Men visst är det så att mångfalden behövs och att man kan visa en annan bild av USA än vad många känner till.
Skall se om jag kan få tag på TV-serien som verkar vara bra. Kramar!

Anne-Marie said...

Annika: Tänk att jag helt missat den TV-serien. Men jag kollar väldigt litet faktiskt på svenska program via SvT Play. Vet inte varför. Ofta glömmer jag bort den möjligheten.
Om jag hade haft andra bloggare att utbyta erfarenheter tror jag att mina första år i USA varit mycket lättare. Jag var litet som du beskrivit - jämförde ofta, ofta och för det mesta vann Sverige. Det tog mig lång tid att acceptera att jag faktiskt bodde i USA.
Ibland känns mitt liv "litet" på något sätt jämfört med t ex ditt och Lottas och hur annorlunda ni bor och hur annorlunda det ser ut. Men visst är det så att en annan bild också kan behövas av USA - eftersom en så stor del av befolkningen faktiskt lever i områden som kanske inte är så välmående. Kramar!

Anne-Marie said...

Maria: Vad glad jag blir att du tycker om min blogg. :) Tack!
Det finns säkert en hel del "medel-Svensson" amerikaner även i Weed men jag hör inte dit. Det gjorde jag inte ens i Sverige. Har alldeles för många åsikter och tankar som inte passar in i de flestas "referensram".
Naturen är vacker kring Weed men inte själva staden. Sorry, kan inte hålla med dig om det.
Kul att du träffat Jonas och pratat med honom. Kramar!

Anne-Marie said...

Anna: Tack för dina fina ord om bloggen och mina små "berättelser". :)
Vem vet, vi kanske setts på buss 607.
Så länge jag känner att jag har något att skriva om, fortsätter jag att blogga.

Lotta i USA said...

Tillbaka!

JG är en favorit hos mig med. Skön video som du lagt upp ;)

Och jag vet ju hur härligt det är med Rösjön och skogarna rund Sollentuna och Danderyd.

Tycker så mycket om det du skriver Anne-Marie!

Stor alla hjärtanskram!
Lotta

Anne-Marie said...

Lotta: Välkommen hem igen! Har saknat dina kommentarer. :)
Visst är Jonas en skön "prick".
Vet att du har gått i samma omgivningar som jag har gjort - visst är det vackert i skogarna.
Vad glad jag blir att du tycker om mina små "anekdoter" från fattiga Weed - långt från dina trakter där det nog liknar Enebyberg en del.
Stor kram till dig också på Alla Hjärtans dag!

Anonymous said...

Hej,

Det är så roligt att läsa din blogg då du skriver och reflekterar om både stora och små saker. Särskilt roligt tycker jag att det är att läsa om vardagssakerna som du har skrivit om tex deklaration, de runda handtagen, klimatet, arbetsförhållandet, maten mm.

Jag undrar om du kan tipsa om några amerikanska bloggare som också skriver om vardagen, jag skulle vilja förena nytta med nöja genom att försöka hålla uppe engelskan och samtidigt få underhållning på köpet.

Må så gott!
Kram
Ida

Anne-Marie said...

Ida: Tack för dina fina ord om min blogg. :) Blir glad.
Tyvärr har jag inte hittat någon blogg som skrivs av en amerikan som tar upp det du "efterlyser". Blogger har något som heter Blogs of Note. Kanske det kan finnas någon i den gruppen. Om du "googlar" Blogger, blogs of note skall du hitta dessa. Ha det gott! Kram!