Thursday, January 31, 2013

Sista januari - litet ljusare

Januari har varit en konstig månad i år. Det känns som om jag gått i en dimma med den stukade foten, ryggbesvären, beskedet om mammas demenssjukdom osv. Men idag är det den sista januri och månaden är över.

Något som blev väldigt påtagligt min första vinter, för 15 år sedan, i norra Kalifornien var de längre dagarna. Det var en trevlig överraskning med dagsljus fram till 17-tiden på eftermiddagen när det var som mörkast. Eftersom jag inte pluggade eller arbetade var jag inte uppe så tidigt på morgnarna den vintern. Men det var ljusare även då jämfört med mörkret jag varit van vid från Stockholm.

Nu börjar det bli ljust runt 7-tiden på morgonen och det blir inte mörkt förrän vid halvsex-tiden på eftermiddagen. Den 31 januari går solen upp 7.21 och ned 17.24 i Mt Shasta-området.

Jag har svårt för mörkret och uppskattar att vi har mer dagsljus här i norra Kalifornien. Idag var det dimma fram till mitt på dagen så det var litet småskumt men vi har rätt många dagar med sol även på vintern. Jag minns en november i Stockholm när det var dimma och moln varje dag - 3 timmar med sol var allt! Inte konstigt om man blir inåtvänd och butter. ;)

Minns ni den lilla solfilmen som brukar visas ibland på TV - eller brukade visas, kanske den inte sänds längre - med solens upp- och nedgång. Känns väldigt svensk på något sätt. Kan inte tänka mig att stora The Weather Channel i amerikansk TV skulle kunna visa något liknande.

Det är ljust i Sverige under sommaren, den saken är klar. Så ljust har vi det inte här i Kalifornien.

13 comments:

Mimmi said...

Ha, ha... Jag kommer så väl ihåg den där lilla solfilmen - en klassiker (precis som Anslagstavlan). Det var väldigt länge sen jag såg den. :o)

Det är verkligen skönt att dagarna här är längre så här års, än vad de var i Stockholm. Bara tanken på de korta, glåmiga dagarna i Januari i Sverige... Fy, usch, bläää!

Jag brukar alltid säga till min man att jag hatar Januari, och han har alltid undrat varför, och det var just det, de mörka, gråa, urtrista dagarna. Men nu har jag inget emot Januari längre, för de är inte alls så här, som de var i Sverige. De flesta dagarna är hus soliga, och härliga som helst. Needless to say, jag är ingen Januarihatare längre. ;o)

Desiree said...

Ja det där med ljuset spelar jättestor roll. Det känner jag personligen påverkar mig otroligt mycket. Just mörket i Stockholm tycker jag är värre än kylan. Jag är så lycklig att jag får betydligt mer ljus nu när jag flyttat till Basel. Vi har solljus ungefär samma timmar som du har mellan 07:30 och 17:45. Så otroligt skönt att solen går ner då det är kväll och inte mitt på eftermiddagen. Visst minns jag solfilmen :-)
Ha en fin helg.

Desiree said...

Efter att ha bott i Alabama hade jag väldigt svårt att vänja mig vid mörkret igen. Det var jättejobbigt då vi flyttade hem igen. Kände en kille på mitt jobb i Sverige som vuxit upp i Umeå men som nu flyttat till Stockholm och han sa att även om han vuxit upp i norrland så skulle han ha väldigt jobbigt med att vänja sig vid mörkret där igen.

Annika said...

Jag har inget problem med mörker, faktiskt.
Skrev just på Anns i Alaskas blogg att jag nog absolut skulle kinna bo däruppe ett par år.
Jag skulle kunna bo i Kiruna också, eller i norra Kanada.
Jag skulle inte lida, inte av mörkret.
I DC är det numera ljust till nästan 17:45 på kvällarna. Tror att solen går upp 7:15.
Det är fint, men som sagt, mörker stör mig inte.
Kram

Maria Northcutt said...

Jag kom ihåg sol filmen!! Vad kul att du postade den :) Hayley skrattade gott åt den glada melodin :) Underbart att dagarna blir längre :)

Anonymous said...

Solfilmen visas fortfarande!
Särskilt nu när det börjar bli ljusare.

curt

Anne-Marie said...

Mimmi: Just det, Anslagstavlan fanns också. Har bara suddiga minnen av den. Sol-filmen har jag sett när jag varit på besök i Sverige.
Januari är en lång månad och den blir ju inte kortare av mörkret i Sverige. Här har vi, som sagt, inte alls så mörkt och fler soldagar. Och dessutom har vi ju MLK-helgen som gör att månaden känns ännu litet kortare.

Anne-Marie said...

Desiree: Vet att du också lider av mörkret. Det är jobbigt när man stiger upp när det är mörkt, åker till jobbet när det är mörkt, sitter inne på jobbet när det är LJUST och sedan åker hem och är hemma i det becksvarta mörkret. Jag tycker till och med att det är mörkt nu på morgnarna.
Vet inte vilken breddgrad Basel ligger på men vet att New York ligger på samma breddgrad som delar av Italien. Ha en fin helg! Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Du är en riktig vintermänniska. ;) Snö, kyla och mörker. Jag är precis det motsatta. Vill helst ha sol, litet mer värme och ljus. Jag skulle troligen bo på havsnivå, kanske på öskusten. Vi har det alldeles för kallt för länge uppe i bergen.
Tur att smaken är olika. :) Kram!

Anne-Marie said...

Maria: Sol-filmen är söt. :) Och känns väldigt svensk.
Hayley verkar som sagt ha lätt för att skratta och vara glad. Kul att hon också tyckte om musiken. Kram!

Anne-Marie said...

Curt: Bra att veta. Kanske det är psykologiskt att visa den mest när det börjar bli ljusare. Skulle folk se den hela hösten och vintern kanske de skulle deppa ihop helt. ;)

Min plats i solen said...

Din stackare, det har inte varit någon vidare januari för dig. Jag hoppas innerligt att februari blir så mycket bättre Anne-Marie.

Ljuset spelar stor roll. Dessa mörka månader är rätt tuffa och det är lycka nu när det blir ljusare för varje dag som går. Jag längtar till de där ljusa sommarnätterna i juni. De är underbara. :)

Solfilmen visas fortfarande då och då. Speciellt sommartid. :)

Ta nu hand om dig kära Anne-Marie och ha en riktigt fin helg.♥

Kram Lotta

Anne-Marie said...

Lotta: Tack för din omtanke. :) Nej du, det har inte varit någon vidare januari. Den här stukningen av foten har varit jobbig eftersom den var rätt allvarlig. Man blir så begränsad när man inte kan röra sig som vanligt. Nu är det bara att hoppas och hålla tummarna för att februari blir litet bättre.
Kul att man visar solfilmen fortfarande. Har sett den många gånger när jag bodde i Sverige.
Du har kanske litet ljusare där du bor än i Stockholm? Ljuset har stor betydelse för hur man mår.
Ha det gott Lotta och ha en fin helg du med! Kram!