Thursday, November 8, 2012

Konsten att inte samla på sig

Numera finns det rätt många program i amerikansk TV som handlar om så kallade "hoarders". Människor som inte kan göra sig av med saker och ting och samlar på sig väldigt mycket.

Det första programmet jag såg om just "hoarders" var på "The Oprah Show" för flera år sedan. När jag såg det förstod jag att jag upplevt det när jag växte upp - min pappa var till viss del var en "hoarder". Jag växte upp i ett rätt stort hus men det var fyllt från källare till vind och när min mamma skulle sälja huset efter min pappas bortgång var det ett mycket stort projekt. Min mamma var fenomenal på att sälja mycket men en hel del fick skänkas och slängas.

När jag bodde i Sverige hade jag "normal" mängd med saker i min lägenhet. När jag flyttade till USA tog jag inte med mig mer än kläder, några få böcker och några kökssaker. Jag flyttade ju till ett hem som redan fanns hos Michael. Efter det att Michael gick bort bestämde jag mig för att bara ha det jag verkligen behöver. Eftersom jag levde själv ville jag bara ha sådant som jag faktiskt kunde bära själv. Alltså är mitt hem mycket sparsamt möblerat och med enkla, lätta möbler.
Kanske är mitt spartanskt möblerade hem också ett utslag av att jag var omgiven av så mycket när jag växte upp.

Det jag har lärt mig under mina år i USA är att man behöver så väldigt mycket mindre än vad man tror. De flesta av oss samlar på oss allteftersom åren går och så blir det inte av att göra sig av med saker som inte längre behövs. Eftersom jag flyttat (alltför) många gånger har jag medvetet hållit mina ägodelar till ett minimum.

Nyligen skrev jag om olika sätt att bo och de flesta av dessa annorlunda bostäder kräver en minimering av hur mycket man har. Jag gillar verkligen den här livsstilen att inte ha alltför mycket. Den befriar och gör att man kan leva litet enklare. :)

I stället för en soffa har jag en bekväm stol som är enkel och lätt att lyfta. Den här köpte jag från Bed, Bath and Beyond via nätet. Ibland saknar jag faktiskt min lilla soffa jag hade i Sverige - den står nu hos min mamma så jag använder den när jag hälsar på. :)


De allra viktigaste böckerna. Eftersom jag var omgiven av ca 20,000 böcker i mina föräldrars hem har jag försökt hålla det hela på en litet mer "hanterbar" nivå. Vi hade faktiskt en bokhandel i källaren när jag var liten. Plus att min pappa hade ett stort privat bibliotek.

19 comments:

Pettas said...

Det är en stor konst att ha så där lagom. Jag har inte kommit därhän ännu, jobbar på det ständigt och jämnt..:)

Stolen ser ut ungefär som den stol jag sitter i varje dag.

Ha en bra fredag!
kramar

olgakatt said...

Inte utan att jag blir litet avundsjuk på dig som lyckas hålla nere prylvolymen. Min man är en ekorre som gärna samlar på sig och jag bönfaller honom allt oftare om att "dödstäda" i vår källare. Det går väääldigt sakta....

Marianne said...

Ja här har vi en ekorre till. Men jag gör av med saker när ekorren inte ser, det har jag gjort ända sedan vi flyttade från Bulgarien. Och han märker det inte. Men om jag skulle fråga honom så är det mycket viktigt att spara den där brädbiten för den kan man använda till ... Min pappa var tvärtom, han var nästan för spartansk. Han gav bort nästan alla möbler han hade, och behöll bara det han var tvungen att ha. Men det blev lite tråkigt.

Stolen ser ut som en Poäng, som Ikea har. : )

Kram!

Lotta said...

Ibland känns det som jag skulle kunna öppna porslins- och väskaffär ;)

Så skönt att ha ett lätt bohag. Det man behöver. Jag har sett program om hoarders. Det ser plågsamt ut, att inte kunna sortera och ha ordning, inte kunna ge bort eller slänga.

Kram!
Lotta

Maria Northcutt said...

Visst är det skönt att bara ha det man verkligen beöver och använder! Jag vill ha det så. Min styvpappa var en sån som samlade på sig saker. Jag avskydde det. Så fort jag flyttade hemifrån bestämde jag mig för att bara ha det jag verkligen ville ha - vackra, hållbara saker som jag har användning för. Jag lyckades hålla det så tills jag gifte mig. Ha ha ha...

Anne-Marie said...

Karin: Alla mina flyttar här i USA har fått mig att inse att det är smart att inte ha för mycket. :) Och att flytta över Atlanten till USA utan att ta med sig särskilt mycket var en bra "övning" i att släppa taget. Jag har faktiskt mer möbler i min mammas lägenhet (som hon använder) än vad jag har här i USA. Låter kanske litet konstigt men det funkar. :) Ha en fin fredag du också. Kramar!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag har märkt att det blivit lättare och lättare att göra sig av med saker. Det är som en övning att släppa taget och inte hålla kvar vid saker som man inte behöver längre. Min mamma gjorde en heroisk insats när hon skulle sälja villan.

Anne-Marie said...

Marianne: Ekorrar finns det nog gott om. :) Din man låter som min pappa - allt kunde komma till användning och skulle sparas. När mina föräldrar byggde om och till villan i Enebyberg lånade hantverkarna verktyg av min pappa eftersom han hade mer än vad de hade. Inte dåligt. ;)
Stolen är inte alls dum men ibland skulle det vara skönt att halvligga i en soffa. Kram!

Anne-Marie said...

Lotta: Vore spännande att se din affär. ;)

Jag hjälpte min pappa ibland att städa bland vissa saker och jag såg hur svårt det var för honom att ens tänka tanken att slänga vissa saker. Vi fick ge bort så mycket kläder när han gick bort (som han sparat på) att vi trodde att Myrorna kanske skulle bli misstänksamma när de såg alla säckar.

Kram!

Anne-Marie said...

Maria: När man inte bor själv måste man ju kompromissa och kan inte ha det bara som man själv vill.
Tror att många skulle må bra av att kunna släppa taget om saker och ting som inte längre behövs.
Jag skänkte nyligen ett par saker till en thrift store här i Weed och det kändes bra. Kram!

Desiree said...

Det där är så sant. Man har en tendens att samla på sig mycket mer än vad man behöver. Vi har ju flyttat många gånger och den stora fördelen med det är att man måste gå igenom allt och rensa. Varje gång känns det otroligt befriande. Man inser att man behöver mycket mindre än vad man tror. Jag skulle aldrig kunna leva i ett hoarder hem. Det skulle stressa ihjäl mig. Som tur är har jag inga problem att rensa och göra mig av med saker som jag inte behöver eller använder. Men jag tycker det känns viktigt att börja tänka till både en och två gånger innan man köper en massa nya prylar. Försöker göra det mer numer.
Kram!

Maria "Mia" Widén said...

Jag lyckades övertala min man att flytta till en mycket mindre lägenhet än den vi hade och när vi väl flyttat och gjort oss av med en massa saker saknar han ju såklart inget. Han är jättenöjd att vi har flyttat. Men han var liksom tvungen att u.p.p.l.e.v.a att leva med mindre prylar innan han fattade hur bra det var. :) Jag skulle vilja bo i ett litet trähus på hjul men nu tycker han att det räcker, ha ha!

Maria "Mia" Widén said...

Jag lyckades övertala min man att flytta till en mycket mindre lägenhet än den vi hade och när vi väl flyttat och gjort oss av med en massa saker saknar han ju såklart inget. Han är jättenöjd att vi har flyttat. Men han var liksom tvungen att u.p.p.l.e.v.a att leva med mindre prylar innan han fattade hur bra det var. :) Jag skulle vilja bo i ett litet trähus på hjul men nu tycker han att det räcker, ha ha!

Anne-Marie said...

Desiree: Det är befriande att kunna göra sig av med saker. Tyvärr hade min pappa väldigt svårt för det.
Jag har gått igenom mina saker varje gång jag flyttat och kanske slängt vissa grejer.
Jag köper bara det jag behöver och jag gjorde mig av med massor när Michael gick bort. Så här i efterhand gjorde jag mig nog av med litet för mycket. Kram!

Anne-Marie said...

Maria: Så kan det nog vara - att man faktiskt måste uppleva att man "överlever" även med färre saker. Vad bra att din man kom till den insikten. :)
Att bo i ett litet trähus på hjul kan nog utmana många - vet inte ens om jag skulle kunna ha så litet.

Mimmi said...

Jag är verkligen fascinerad av "Hoarders" - det är helt otroligt.

Vi skall snart flytta, och då skall jag passa på att skära ner min "hoard". Jag har fortfarande flera ouppackade lådor från min flytt från Sverige, och där vet jag att det finns massor som kommer att kastas, eller ges bort.

:o)

Anne-Marie said...

Mimmi: Vissa av de TV-program jag sett är rätt otroliga med tanke på hur mycket saker de har. Vissa rum är fyllda från golv till tak. Så var det inte i mitt barndomshem men det fanns väldigt mycket, framför allt i källaren och på vinden.
Tänk att du till och med har ouppackade lådor från din flytt. Bra tillfälle att göra sig av med en del. :)

Liza said...

Min sambo är också lite av en hoarder. Han har prylar och kläder som är flera år gamla och inte alls passar längre.
Han både vill och vill inte göra sig av med dem av sentimentala skäl. Kanske en undermedveten USA-mentalitet?

Anne-Marie said...

Liza: Välkommen hit! Tror inte att jag sett dig här tidigare. Tror nog att det finns hoarders överallt. Det är nog mest en inre föreställning att man upplever en brist eller att man skall sakna något om man gör sig av med saker och ting. Kul med en bloggerska på västkusten. :) Skall kolla in din blogg.