Wednesday, July 4, 2012

4 juli - USAs nationaldag

Bloggen har blivit satt i andra hand ett tag och det beror mest på att jag försöker ta hand om både min mammas och mitt liv.

På midsommarafton fick jag ett telefonsamtal vid halvåttatiden på morgonen. Det var hemtjänsten som sade att mamma skulle åka in på sjukhus igen. Eftersom skolan har stängt på fredagarna nu under sommaren tillbringade jag en stor del av dagen med att ringa till akuten på sjukhuset för att höra hur det var. Till slut fick jag veta att hon skulle bli kvar på sjukhuset.

Jag har stannat uppe sent för att ringa många telefonsamtal och det tar på krafterna att inte kunna lägga sig i normal tid. Mamma klarar tyvärr inte av längre att ringa den här typen telefonsamtal. Det är bara litet drygt en månad sedan jag kom tillbaka till USA efter mitt besök i Sverige och jag trodde aldrig att allt skulle gå så snabbt med en försämring.

Nu har mamma fått komma till ett så kallat korttidsboende eftersom hon var "färdigbehandlad" på sjukhuset. Att inte bo i Sverige och inte ha anhöriga eller nära vänner som kan hjälpa till med praktiska saker är knepigt. En sådan sak är till exempel att ta hand om den post som kommer.

Idag är det i alla fall ledigt från jobbet och en stor helgdag i USA - det är USAs nationaldag. Jag tillbringade en del av dagen uppe på berget tillsammans med en god vän. Vilken stor skillnad det är i temperatur mellan 1000 meter (den höjd som Weed ligger på) och ca 2000 meter där jag befann mig idag. Just nu hör jag mindre och större raketer som avfyras här i Weed.

Huvudgatan i Mt Shasta är alltid avstängd under några dagar kring nationaldagen eftersom man har stånd på gatan och ett löparlopp, men när jag kom ner från berget var allt borttaget och man höll på att packa ihop. Tog en liten promenad i värmen som var påtaglig jämfört med hur det var högre upp. I morgon är det arbetsdag igen.




12 comments:

Min plats i solen said...

Åh Anne-Marie, tänker på dig och skickar styrkekramar till dig. Jag kan inte ens föreställa mig den frustration och oro det måste innebära för dig att befinna dig så långt bort från din mamma just nu och med tidsskillnaden dessutom som verkligen ställer till det då dt gäller att få tag på myndigheter och liknande.

Fina bilder från Weed som alltid och skönt att veta att du fick några timmars firande av nationaldag tillsammans med din vän.

Sköt om dig. Tänker på dig.

Kram Lotta

Pettas said...

Styrkekramar från mig också, Anne-Marie. Du behöver många nu! Så svårt med en ocean emellan dig och din mamma.

kram
Karin

Saltistjejen said...

Varma kramar till dig Anne-Marie!!!
Hoppas så att det ska gå att fina en bra lösning för din mamma.
KRAM!!

antonoa said...

Hoppas att allt löser sig på bästa sätt! Hoppas att din mamma kan få ett bra boende som du känner dig trygg med. Min farfar på 96år bor på ett bra boende där de håller på och bygga en bar just nu! Så det äldre skall kunna ta sig en drink ;) De satsar verkligen. Men att få in honom var svårare, svårt det där med vilka som har "rätt" till äldreboende. Men kämpa på!

Lotta said...

Stor kram. Har tänkt massor på dig!

Hoppas verkligen det löser sig till det bästa för din mamma. Förstår att det är tufft och att orken och inspirationen inte finns där för annat.

Lotta

Jane said...

Usch vad tråkigt. Hoppas att din mamma får ett bra boende.

Anne-Marie said...

Lotta: Tack för din omtanke - den värmer. :)
Den här tidsskillnaden är jobbig faktiskt eftersom det är så få timmar som jag och svenska företag/myndigheter är vakna samtidigt.
Eftersom det gått så otroligt fort med min mammas försämrade tillstånd har det varit "fullt ös" den senaste månaden. Jag trodde nog när jag åkte från Sverige för litet drygt en månad sedan att läget var någorlunda under kontroll.
Bilderna är faktiskt från Mt Shasta den här gången. Att vara uppe på berget är inte dumt ibland.
Kramar!

Anne-Marie said...

Karin: Jag känner dina styrkekramar ända till Weed. :) Fick ditt FB-meddelande. Ja, ibland känns allt litet övermäktigt faktiskt. Det skulle det nog också göra om jag var i Sverige eftersom allt skett så snabbt. Litet enklare skulle väl allt vara eftersom jag i alla fall hade samma tid.
Kramar!

Anne-Marie said...

Saltis: TACK för dina tankar och kramar! De värmer. Det är bara att hålla tummarna för att saker och ting löser sig. Kramar!

Anne-Marie said...

Antonoa: Bar på äldreboende! Hmmm. Det var något nytt. Jag tror du har helt rätt att man nog får kämpa litet för att få ett bra boende. Det verkar inte vara något alldeles självklart i dagens Sverige.

Anne-Marie said...

Lotta: Tack för kram och tankar. :) Synd att jag inte bor på östkusten nu - litet lättare med tidsskillnaden.
Jag hoppas också att det hela löser sig på ett eller annat sätt.
Kram!!

Anne-Marie said...

Jane: Eftersom allt gått så fort har det blivit väldigt intensivt. Ofta kanske saker och ting tar litet längre tid och man hinner med.
Jag hoppas också att det kan bli ett bra boende framöver.