Sunday, June 10, 2012

Solig söndag

Idag sken solen i norra Kalifornien och det var behagliga +25. De senaste dagarna har det varit ovanligt kyligt och det har till och med funnits frostvarningar. Nu till veckan skall det tydligen bli varmare igen.

Numera tänker jag inte så mycket på att jag ser berget varje gång jag kliver ut på gatan där jag bor. Men ibland slås jag av hur stort och mäktigt det är. Och då ser man absolut inte hela berget från Weed. Berget ser väldigt annorlunda från varje väderstreck.


Det finns ett par mindre rosenbuskar utanför huset och de har många knoppar just nu. Några har slagit ut.






Trots solskenet idag kändes det litet "mulet" hos mig. Min mammas tillstånd verkar tyvärr ha försämrats sedan jag åkte tillbaka till USA. Hon har haft ytterligare ett par fall - som tur är utan uppenbara skador och hennes glömska har blivit litet värre såväl som en allmän förvirring. Vi får se vad som händer framöver.

16 comments:

Desiree said...

Trist att din mamma inte mår något vidare. Jag hoppas det blir bättre. Berget är ju bara så otroligt vackert. Så mäktigt med snön mot grönskan som finns nere i dalen. Är berget snöklätt hela året runt?
Kram och ha en bra måndag.

Min plats i solen said...

Ledsamt med din mamma och att hennes tillstånd försämras. Styrkekram till dig.

Jag blir lika glad varje gång du visar bilder på det otroligt mäktiga och vackra Mount Shasta. Vilken syn att mötas av varje dag och en påminnelse om hur små vi faktiskt är mot den mäktiga naturen. Imponerande vackert!

Härligt att värmen börjar återvända hos er nu. Även här väntar och längtar vi efter lite värme nu. Nu känns det som det räcker med med regn och kyla och att sommarvärmen gärna får komma tillbaka.

Ta hand om dig vännen och så hoppas jag att saker och ting ordnar sig för din mamma.

Kram Lotta

Annika said...

Vad tråkigt och tungt med din mamma, Anne-Marie.
Så jobbigt att vara så långt borta.
Ja, du bor på en MÄKTIG och vacker plats.
Underbar natur.
Stora styrkekramar från mig!!

Lotta said...

Ja, vad tungt med din mamma! Ingen lätt sits. Svårt att vara så långt borta i sådan här lägen.

Weed är verkligen vackert.

Kramar från mig!

Pettas said...

Så vackert du bor Anne-Marie!

Styrkekramar, du behöver många sådana nu med tanke på din mamma!

Karin

Marianne said...

Men vad trist med din mamma! Jag hoppas att hon får den hjälp hon behöver och att hon har det bra. Jag förstår att det är jobbigt för dig, det är ju faktiskt långt till Sverige för din del.

Kanske är det då bra att hon är glömsk, så att hon inte minns att du har rest? Det kanske är lättare för henne, på så vis?

Önskar att jag kunde krama om dig på riktigt! Får skicka en tankekram i stället.

Anne-Marie said...

Desiree: Det är jobbigt att vara så långt bort från min mamma och att försöka hjälpa till trots allt. Jag märker att min koncentrationsförmåga inte är vad den brukar vara med allt som är på gång.
Berget är inte snöklätt under sommaren (senare på sommaren vanligtvis) men det finns alltid några glaciärer som aldrig smälter. Kramar!

Anne-Marie said...

Lotta: Tack för dina styrkekramar och din omtanke. :) Det är långt mellan Kalifornien och Sverige känns det som.
Berget är kanske litet extra imponerande eftersom det också är en vulkan. Skulle den vakna till liv måste alla ge sig av eftersom det är den typen vulkan som har väldigt våldsamma utbrott.
Idag var det uppemot +30 och det kändes nästan hett efter en period med nästan svensk sommarvärme. Stor kram!

Anne-Marie said...

Annika: Ja, det känns onekligen litet utmanande att vara så långt borta när mamma börjar bli rätt dålig. När min pappa var sjuk fanns min mamma som fortfarande var pigg och frisk så jag behövde inte ta tag i saker och ting alls på samma sätt.
Berget och naturen är definitivt mer dramatiska jämfört med östkusten där du bor. Jag tycker verkligen om din natur. :) Tack för styrkekramar. Kramar till dig!

Anne-Marie said...

Lotta: Synd att man inte bara kan ta jobbet med sig under en period och vara där man mest behöver vara. Weed känns väldigt långt bort från Stockholm.
Utan berget skulle Weed inte vara mycket alls. Berget "lyfter" definitivt staden.
Kramar till dig!

Anne-Marie said...

Karin: Tack! Kramarna känns ända från Åland till norra Kalifornien. :)
Berget gör att Weed inte bara är en liten "håla". Mt Shasta är turistorten men man ser ju berget från båda städerna. Stor kram!

Anne-Marie said...

Marianne: Tankekramar är bra de med. ;) Tack! Min mamma hade 2 fall i slutet av april/början av maj som ledde till en sjukhusvistelse. Då åkte jag till Stockholm och var där under ca 3 veckor och hjälpte till så gott jag kunde med allt möjligt och ordnade mycket praktiskt. Av någon anledning har hennes tillstånd försämrats de senaste 2 veckorna. Litet jobbigt att inte ha syskon och annan familj i en sådan här situation. Har bara kusiner nu eftersom annan släkt gått bort. Kramar!

Anne-Marie said...

Daniel: Återigen trodde Blogger att du var en Spam-kommentar. Lägger in den här "Håller tummar och tår för dig och din mamma! Fascinerande hur ni kan ha 25 grader varmt medan det är snö på berget inte så långt ifrån Weeds :-) Mvh Daniel"
Tack för hållna tummar och tår. :) Berget ligger så högt att det är mycket kallare på den höjden snön finns. Och det kommer otroliga mänder snö så högt upp under vintern.

Anonymous said...

Anne-Marie du får se det som så att det är bra att din mamma nu har all den hjälp hon behöver. Nu har du ordnat allt du kan på bästa sätt och hon är inte ensam. Det är ett viktigt första steg. Att hon blivit glömsk kan vara lite till fördel som någon nämnde.Skicka lite vackra kort till henne det kommer hon att tycka om.
Kram från Marie GA

Anne-Marie said...

Marie: Har precis skickat ett mail till dig där jag berättar litet mer om hur det går för min mamma. Hennes försämring går tyvärr i raketfart. Ja, glömskan kanske kan hjälpa ibland. Vi hörs snart igen. :) Kram!

Anonymous said...

Skickar också goda tankar från Småland! /Maria