Thursday, May 31, 2012

Tillbaka i Weed

Igår morse kom en trött Anne-Marie tillbaka till Weed. Efter en resa på ca 1,5 dag var det skönt att komma tillbaka till en egen säng och att äntligen kunna göra saker på nätet som hade blivit liggande medan jag var i Sverige.

Sådana här "expeditioner" tar på krafterna. På det stora hela gick resan enkelt men jag hade till exemepel ca 8 timmar på Chicagos flygplats då jag fick sitta, halvsova och äta.

På Chicagos flygplats upplevde jag för första gången en så kallad "pat-down". Eftersom jag inte hade lust att gå igenom en av deras "body scanners" sade jag att jag ville "opt out" (det är de orden man skall säga om man inte vill bli scannad). En väldigt trevlig kvinna gjorde kontrollen och inget av det jag läst om att vissa personer blivit utsatta för hände. Hon talade hela tiden om vad hon skulle göra och det var professionellt och snabbt gjort.

När jag kom fram till Sacramentos flygplats glömde jag (troligen på grund av utmattning) en kofta på planet. Som tur var upptäckte jag det hela innan jag lämnat flygplatsen och lyckades få tillbaka koftan. När jag befann mig vid "security" för att få koftan överlämnad frågade en av personerna som arbetade om jag visste att jag hade en klädnypa på tröjan jag hade på mig. Klädnypa? Jag fattade ingenting men mannen som frågade mig tog loss klädnypan. Det enda jag kommer ihåg från flygningen var att jag kände något på armen bakifrån ett par gånger. Nog finns det många konstiga personer men det tog nog priset. Troligen fick "security" på Sacramentos flygplats något att prata om den dagen! :)

Idag var jag tillbaka på jobbet igen. Jag kollade min arbets-email igår och såg att jag hade runt 1200 e-mail! Som tur är behöver jag inte alls åtgärda alla men alla skall gås igenom. Jag kommer att ha litet att pyssla med de närmaste dagarna.

I kväll bjöd min chef mig på middag på en restaurang här i Weed. Eftersom både hon och jag bor i Weed var det nära för oss båda. Väldigt trevligt att kunna umgås och prata litet utanför jobbet.

Hettan har kommit till norra Kalifornien. Idag var det nära +30. Tydligen skall det bli svalare igen i nästa vecka.

Det blev inte särskilt många foton tagna i Sverige - mycket beroende på att min inspiration var litet låg på grund av allt som var på gång med min mamma. Det här var nog en av de mer märkliga saker jag sett - en enda gummistövel som hängde i ett träd. Hur man kan tappa en gummistövel är fortfarande en gåta.

9 comments:

Desiree said...

Skönt att du har kommit välbehållen tillbaka till ditt hem Anne-Marie. Det är en otroligt lång resa så jag förstår mycket väl att du måste varit jättetrött då du kom fram. Skönt att allt gick smidigt. Hi hi allt lite roligt med klädnypan på koftan. Kanske satt det några barn bakom dig som skojade lite med dig då du sov eller något sådant. Oj oj det var inte lite mail som hade trillat in medan du varit borta. Tur att du får lite tid på dig att gå igenom allt. Du verkar ha en jättegullig och bra chef. Sådant är guld värt. SKöt om dig i hettan. Här regnar det och är ruggigt kallt idag. Jag är så glad att vi fick ses och att vi fick njuta av en underbar sommarkväll ihop.
Kram!

Saltistjejen said...

Välkommen tillbaka hem! Förstår att din resa avgift mkt energi. Både rent praktiskt men kanske framförallt mentalt.
Hoppas du kan ta igen dig lite nu ändå. Stöveln måste ngn à tappat från en ryggsäck eller så gissar jag. Det har hänt mig när man vandrat och haft stövlar eller skor fastsatts utanpå ryggan. Trist när man upptäcker det...
Kram!

Annika said...

Välkommen tillbaka igen.
Förstår om du är trött. Men glad att resorna verkar ha gått smidigt ialllafall.
Nu får du tampas med jetlag ett tag.
Förstår att du har mkt att smälta från resan också.
Kram!

olgakatt said...

Skönt för dig att vara hemma igen även om jag antar att en viss oro för din mamma ändå kvarstår, det är nog ofrånkomligt.
Stöveln har säkert fallit av en ryggsäck, precis som Saltis föreslår. Det är farligt att knyta något utanpå även om det är nödvändigt ibland. En vandrarkompis knöt sin kamera utanpå säcken och blev arg när jag påpekade risken. Sen tappade hon kameran i en jokk när vi vadade över..... Gissa om jag bet mig i tungan;)

Anne-Marie said...

Desiree: Ja, det är en otroligt lång resa eftersom jag bor så långt från en större flygplats här i USA. Det där med klädnypan skulle nog kunna platsa i någon sammanställning över underliga händelser på flyg och flygplatser. ;) Har kommit ner till runt 900 email idag! Eftersom vi inte har några videokurser som vi supportar under sommaren går det bra att ta sig igenom alla mail. Hettan fortsätter idag men nästa vecka skall det tydligen bli mycket kyligare än normalt. Det var jättetrevligt att kunna träffas. :) Synd att vi bor så långt från varandra. Kramar!

Anne-Marie said...

Saltis: Tack! Att bo så långt från min mamma som jag gör känns litet stressande eftersom hon inte alls är i någon särskilt bra form. Men hon har i alla fall hjälp och möjlighet att kalla på hjälp om något akut händer. Tänkte inte ens på att stöveln kunde ha fallit av från någons ryggsäck. Självklart att det är irriterande när sådant händer. Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Tack! Det vore skönt ett sådant här tillfälle att bo på östkusten i USA för att korta ner avståndet till Sverige. Dina/era resor till Sverige måste ju vara rätt enkla jämfört med hur det är att ta sig från västkusten. Jag får inte direkt någon jetlag (vet att du brukar lida av det) utan jag verkar komma in nästan med en gång i dygnsrytmen både i Sverige och här i USA. Kramar!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag kommer nog att ha en viss oro och stress för min mamma framöver eftersom jag tror att hon för alltid har blivit skadad av de två senaste fallen. Både i ryggen och möjligen även i huvudet. Tyvärr. Det känns litet lugnare i alla fall att hon har människor som kommer 4 ggr/dag och ser till henne. Kan tänka mig att du bet dig i tungan. :) Eftersom jag i stort sett aldrig vandrar i skogen med ryggsäck har jag inte ens tänkt på riskerna med saker som kan falla av.

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag kommer nog att ha en viss oro och stress för min mamma framöver eftersom jag tror att hon för alltid har blivit skadad av de två senaste fallen. Både i ryggen och möjligen även i huvudet. Tyvärr. Det känns litet lugnare i alla fall att hon har människor som kommer 4 ggr/dag och ser till henne. Kan tänka mig att du bet dig i tungan. :) Eftersom jag i stort sett aldrig vandrar i skogen med ryggsäck har jag inte ens tänkt på riskerna med saker som kan falla av.