Wednesday, April 18, 2012

Jag finns kvar ;)

Det har varit tyst här en tid på bloggen. Kände helt plötsligt att jag inte hade någon inspiration.
Ville i alla fall skriva och säga att jag finns kvar. ;)

Har också funderat och funderar fortfarande en hel del på vad det skall "bli av mig" framöver. Det känns som om många saker är oklara just nu.

Har också känt mig långt från Sverige eftersom min mamma inte mår riktigt bra.

Ibland måste man gå inåt och fundera i lugn och ro. Kan inte påstå att jag alls har alla svar som jag skulle vilja ha. Antar att det är en process.

Att bo och arbeta i samma lilla stad gör också att livet ibland känns "litet". Att det helt enkelt inte finns så mycket att dela med sig av.

Vädret inbjöd heller inte till att fota utomhus. Under 2-3 veckor bara regnade och snöade det.
Men, nu har de sagt att det skall bli sommartemperaturer till helgen. Och soligt!

Det får bli ett litet kortare inlägg idag och som sagt, jag skriver när jag känner att jag har inspiration. Och orkar.
Tack till alla som undrat hur jag har det. Har skrivit till flera av er privat. :)

I lördags var jag och C iväg till södra Oregon. På vägen hem möttes vi av ett mycket vitt Mt Shasta.

32 comments:

Katarina said...

AM.. Bra att få ett livstecken från dig,, jag har saknat dig och dina inlägg här på bloggen. Jag förstår att du har många funderingar om livet, tillvaron mm. Det är nog sådant vi utlandssvenskar hamnar i nu och då, av olika anledningar. kram

Pettas said...

Igår, tänkte jag särskilt mycket på dig och beslöt att ta kontakt per e:post idag för att höra hur du har det. Jag har saknat dina inlägg men inser också att det är nödvändigt att bara vara med sig själv emellanåt. Jag har också känt så.

Fint att få veta....

Kram
Karin

Desiree said...

Anne-Marie, det är skönt att höra att du mår bra. Jag hoppas att allt faller lite mer på plats. Det är så många faktorer som spelar in att det är jättesvårt att veta vad som är bäst och mest rätt. Jag kan själv än idag inte svara på den frågan om mycket som vi gått igenom mer än att erfarenheterna har gjort mig rikare på många sätt. Jag behövde jämföra men jag vet inte om det var rätt för oss att flytta hem trots allt. Du har rätt i att alla dessa tankar är en process men sedan finns det så mycket man helt enkelt inte heller vet hur det blir som sedan spelar in.

Jag följer din lilla väder ikon dagligen och ser att du i allafall har börjat få lite vårvärme. Synd att vädret varit så kallt och ogästvänligt senaste veckorna. Nu när vi varit i dina trakter så vet jag ju hur vackert det kan vara men också hur kallt och ruggigt det kan vara då det regnar. Jag hoppas du får njuta av skön och fin vår till helgen.
Kram!

Liza said...

Tur, vi blev lite oroliga där ;)

Anonymous said...

Welcome back! :-) Jag är själv rådvill över mitt liv men har några alternativ "inzoomade" nu. Fundera på vad du vill göra om kan välja fritt. Sedan plocka ner det till fullt realistiska tankar och ideer o känn efter ett tag o känns det fortfarande bra och genomförbart då så har du nog en bra bild av vad som kan bli början på ditt nya liv.

Anonymous said...

Glömde skriva under med Daniel.

Anonymous said...

Welcome back! :-) Jag är själv rådvill över mitt liv men har några alternativ "inzoomade" nu. Fundera på vad du vill göra om kan välja fritt. Sedan plocka ner det till fullt realistiska tankar och ideer o känn efter ett tag o känns det fortfarande bra och genomförbart då så har du nog en bra bild av vad som kan bli början på ditt nya liv.

Annika said...

Fint att höra ifrån dig, AM.
Ta den tid du behöver och tack för uppdatering.
Förstår att det är ett och annat att fundera över.
Inga lätta beslut.
Stora kramar från mig!

Lotta said...

Jag brukar inte skriva, men har läst din blogg länge.
Saknade dina inlägg som ger mig inspiration på olika sätt.
Skönt att du är tillbaka :-)

Kramis Lotta

Saltistjejen said...

Stor KRAM Anne-Marie!!! Så där kan det kännas periodvis. Man behöver fokusera på andra saker. Och när man har många tankari huvudet är det kanske inte alltid bloggen som prioriteras. Känn absolut ingen stress över det. Vi finns kvar. men jag funderade verkligen på dig härom dagen och tänkte jag skulle maila ifall jag inte såg ngt inlägg denna veckan. Blev lite orolig. Så det känns fint att du tittar fram och säger hej. :-) Sedan tyckr jag att du ska göra precis det du själv känner för. Om det är att blogga mer eller mindre, eller kanske inte alls ett tag framöver, det bestämmer du ju helt själv. Jag vet hur mycket energi sådana där tankar och funderingar kan ta. När man känner osäkerhet och oro inför framtiden är det otroligt jobbigt och energikrävande. Jag går in och ut ur sådana perioder lite hela tiden nu tycker jag eftersom jag fortfarande inte fått något jobb och det kan ibland kännas otroligt jobbigt.
Så jag kan förstå dig en del.
Stor Kram!!!

Unknown said...

Skönt att du hörde av dej, man blir nästan lite orolig. Jag kommenterar sällan men läser jämt din ovanligt intressanta och trevliga blogg.
Hoppas du snart får ordning på dina tankar och känslan av vad du verkligen vill. Må så gott, hälsni. Lena

Jane & Gavin said...

fortsätt gärna att skriva:)
Vi funderar ständigt på var vi ska bo någonstans. Och svaren ändrar sig ofta
Jane

Anonymous said...

HEJSAN!

JAG FÖRSTÅR ATT DET ÄR JOBBIGT NU NÄR
DIN MOR INTE MÅR BRA. OCH DU ÄR SÅ LÅNGT IFRÅN. TA DEN TID, DU BEHÖVER, HAR FÖLJT DIN BLOGG LÄNGE. HOPPAS ALLT LÖSER SIG TILL DET BÄSTA. HÄLSNINGAR STIG B

Annica said...

Det var då för väl att du "hörde av dig" här på bloggen. :o) Liksom många andra har jag undrat över tystnaden.

Ibland måste man ha lugn och ro för sina tankar och funderingar. Det är minsann inte alltid livet bara rullar på, då och då händer det saker som gör att man måste stanna upp och reflektera. Att din mor inte mår bra måste kännas mycket jobbigt när du är så långt ifrån.

Jag hoppas verkligen att allt ska ordna sig till det bästa.

Med vänliga hälsningar.

Lotta said...

Kram på dig Anne-Marie! Jag tänker på dig. Blogga när du känner för det, vi finns här!

<3

Anne-Marie said...

Katarina: Det snurrar runt litet i huvudet just nu och har gjort ett tag. Svårt att riktigt kunna fokusera på hur mycket som helst. Samtidigt som jag givetvis också vill skriva här på bloggen. Antar att jag får följa min inspiration. Kram!

Anne-Marie said...

Karin: Tänkte faktiskt på dig också häromdagen. Brukar ofta vara så tycker jag. Tror nog att man kan ha litet telepati även via bloggarna. :)
Man måste följa sin inspiration och intuition. Det är det jag försöker göra så gott jag kan. Kramar!

Anne-Marie said...

Desiree: Tack för din kommentar här och ditt mail. Har skickat ett kort svar - kommer ett längre under helgen. Just nu är det +20 och klockan är 18. Vi har haft vinter väldigt länge. Synd att det var så dåligt när du och C var här. Att ni inte fick chansen att se alla höga berg. Kram!

Anne-Marie said...

Liza: Tack för omtanken! :) Vet ju att rätt många läser min blogg även om de inte kommenterar. Känns bra att veta att folk där ute bryr sig - människor jag aldrig träffat. :)

Anne-Marie said...

Daniel: Tack! :) Får se hur ofta jag skriver. Måste känna inspiration, annars är det bara onödigt att försöka skriva. Jag gör nog mycket som du gör. Och följer det jag känner i hjärtat och magen. :)

Anne-Marie said...

Annika: Hade tänkt skriva till dig via mail men såg din kommentar här på bloggen. Skriver nog mail också snart. :) Det finns en hel del som pågår i huvudet just nu. Många kramar!

Anne-Marie said...

Lotta: Roligt med ytterligare en "okänd" läsare som kommenterar. :) Det värmer att det jag skriver kan inspirera. Tack! :) Som sagt, jag skriver när jag har inspiration och ork. Kram!

Anne-Marie said...

Saltis: Jag tror att man måste vara utlandssvensk för att riktigt kunna förstå hur det kan vara ibland med funderingar kring allt möjligt. Bloggen är ju faktiskt inte det viktigaste - även om det givetvis är roligt och trevligt :) - så jag försöker följa min inspiration. Har jag inget att skriva, skriver jag inget.
Kan tänka mig att du också har många tankar om just jobb. Det verkar knepigt med jobb både här i USA och i Sverige faktiskt. STOR KRAM till dig också. :)

Anne-Marie said...

Lena: Det var verkligen roligt att så många som inte brukar kommentera, gjorde det nu. :) Det värmer.
Tack för dina fina ord om min blogg. Jag hoppas också att allt skall klarna mycket snart.
Ha det fint!

Anne-Marie said...

Jane & Gavin: Jag skriver så ofta jag orkar och har något att säga. :) Och har man väl flyttat ut från Sverige, har man för alltid förändrats och blivit en annan person till viss del. Det märker jag nu när jag har olika tankar på gång.

Anne-Marie said...

Stig: Tänk att så många som inte brukar kommentera skrivit här nu. Roligt! :) Tack för att du är en trogen läsare. Att vara enda barnet och bo i Kalifornien när ens mamma bor i Stockholm, känns faktiskt långt bort. Saker och ting brukar lösa sig på ett eller annat sätt. :)

Anne-Marie said...

Annica: Det värmer att så många funderat och undrat. Människor jag aldrig träffat. Tack för att du också bryr dig. :) Ibland måste man ta sig en extra funderare och gå inombords. Jag brukar verkligen försöka följa mitt hjärta och min intuition och inte bara logiskt tänka på lösningar. Ha det fint!

Anne-Marie said...

Lotta: Goa du! :) Kommer nog att skriva ett mail till dig snart. Kanske under helgen. Skulle gärna bolla litet tankar med dig. Kramar!

Anonymous said...

Har saknat dina inlägg.
Har ju förstått via dina mail att du haft mycket att fundera på.
Tänker på dig.
Kram CC

Anne-Marie said...

CC: Tack! :) Ja, det är en hel del att fundera på just nu. Skriver så mycket jag orkar och känner inspiration inför.

Fourmum said...

Kram!! Avstånd till nära och kära är inte lätt! Hur är det med möjlighet att resa "hem"? Eller skulle din mamma kunna resa till dig? Kram!

Pinglans pyssel said...

Följer din blogg och förstår om det är tungt ibland att bo så långt iväg. Lite avis på dig ibland för jag själv skulle vilja vara där du är :))
Mvh Ingela