Saturday, December 17, 2011

Svensk överraskning i biblioteket

Min chef berättade att det fanns en bunt böcker i biblioteket som var för mig. De hade lämnats av mannen som var chef där. Han gick i pension i somras men hjälper fortfarande till som frivillig. Hans släkt kommer bland annat från Sverige och han och jag pratade ibland om platser han besökt och svenska företeelser.

Böckerna var sådana som han inte längre ville ha. De flesta var på engelska men det fanns även ett par böcker på svenska. Jag gick igenom böckerna idag och behöll ett par stycken.

Skandinaviska recept tyckte jag kunde vara kul. En del av boken hade svenska recept - med amerikanska mått. Praktiskt. Ett recept för svenska, tunna pannkakor fanns bland annat. Men det fanns även recept på danska, norska och finska maträtter.


Litet skandinavisk humor kan aldrig vara fel. Sill och lutfisk tycks ha en framträdande plats i boken. :)

Att lämna det land där man vuxit upp gör att man helt plötsligt kan se på sin kultur utifrån. Den är fortfarande en del av personen men man har en annan referensram. Saker och ting som tidigare var självklara kanske man får en annan syn på. Sedan jag kom till USA har jag fått leta efter det svenska. Det finns inga affärer här som direkt säljer någon svensk mat. Vi har ingen svensk kyrka som har jul- eller midsommarfirande. Jag levde med en amerikan och har sedan jag kom varit omgiven av den amerikanska kulturen. Bor man i en stor stad som San Francisco eller New York finns det alltid möjlighter att få del av svensk kultur på ett helt annat sätt. När jag kommer till Sverige numera känner jag mig faktiskt litet vilsen. Det känns som om jag tittar på den svenska kulturen utifrån och även om jag är svensk förstår jag inte allt. Så kan det gå när man har bott utomlands i snart 15 år. :)

13 comments:

Pettas said...

Spännande böcker!
Jag kan förstå din känsla av litet utanförskap när du kommer "hemåt". Dina perspektiv har blivit annorlunda. Så vet jag att min son känner också när han hälsar på och han far hem och kommer hem:)

Ha en fin fjärdeadventshelg!
kramar

Freedomtravel said...

Förstår att man får ett annat perspektiv! Man blir ju hemmablind där man bor och vissa saker blir självklara, så att man inte kan se det utifrån... Bara att vara ute och resa kan hjälpa lite tycker jag, men har man bott utomlands sådär länge blir det självklart en helt annan sak!

em said...

Knepig känsla när man åker hem till vilket land man än åker.

Jag har träffat många svensk-amerikaner, alla blir lite vemodiga när de talar om det gamla landet. Alla envisas de med att tala svenska fast man nästan inte förstår vad de säger.
En liten tant som var hundra år (född 1882) blev tårögd när hon talade om björkdungarna hemma.

Roliga böcker.
Margaretha

Maria "Mia" Widén said...

Jag bor i Skåne men kan emellanåt bli tårögd när jag pratar om Småland som jag kommer från :) Men när jag är i Småland, då känner jag mig som en urskåning. Konstigt det där...

Saltistjejen said...

vad roligt med böckerna särskilt kokböckerna. men visst känner även jag igen känslan av att liksom se på något utifrån samtidigt som man är så otroligt "hemma" med mycket inom den kultur man växt upp i. En blandad känsla. Och vi har ändå inte bott här sååå länge bara 6 år. Jag tror att vinsten av att byta kultur(er) och land/länder är att man får flera "Hemma" men nackdelen är såklart att man även förlorar en det där "Superhemma" som man har om man stannar på ett och samma ställe. Detta tror jag även att olika personer känner olika inför. Vissa tycker det är oerhört viktigt med att ha fasta och djupa rötter medan andra tycker om att ha erfarenheterna från olika "hemma".
Kramar!

Anne-Marie said...

Karin: Jag känner mig ibland litet som en åskådare när jag kommer till Sverige. Samtidigt som jag givetvis också upplever att jag är i en miljö och kultur som är "min" och som jag kan. En märklig känsla. Har man en gång lämnat sitt hemland har man för alltid förändras, på många sätt. Just det, det är fjärde advent. Känns som om det vore en helg för tidigt eftersom julafton är nästa helg. Kramar!

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Man behöver nog vara ett bra tag utanför Sveriges gränser för att få detta perspektiv. Mina första år i USA var ett ständigt jämförande mellan Sverige och USA. Ofta "vann" Sverige. Sedan insåg jag en dag att jag ju faktiskt bodde i USA och accepterade det. Då blev det lättare.

Anne-Marie said...

Margaretha: Jag pratar i alla fall precis som jag gjorde när jag bodde i Sverige. Alltid något. :) Jag blir nog också litet nostalgisk när jag ser svenska björkar. Vi har knappt några björkar i mina trakter. Att ha lämnat ett land gör att man inte kan bli "riktigt" svensk igen eftersom man alltid också har med sig den andra kulturen.

Anne-Marie said...

Maria (Mia): Välkommen hit! Tror inte att jag sett dig här tidigare. Visst är det intressant att se hur man förändras beroende på var man befinner sig. Numera känner jag mig inte alls så svensk när jag besöker Sverige som jag gjorde de första åren jag bodde i USA. Jag lever i ett "kulturellt mellanland" mellan Sverige och USA.

Anne-Marie said...

Saltis: Det var kul med böckerna som den tidigare bibliotekschefen hade samlat ihop. När jag hade bott här i USA 6 år var jag mycket mera "svensk" än vad jag är nu. Trots 15 år i USA känner jag mig inte helt hemma här. Som jag skrev till Maria (Mia) befinner jag mig nog i något märkligt "kulturellt mellanland" där jag inte riktigt hör hemma någonstans. Om jag hade en familj här i USA kanske det skulle vara litet annorlunda. Kramar!

Maria "Mia" Widén said...

Tack Anne-Marie! Jag läser din blogg regelbundet.

The Part Time Grappler said...

Mannen börjar saknas konstiga saker som osthyveln och bussremsor :)

Eller är det bara jag?

Anne-Marie said...

The Part Time Grappler: Den svenska osthyveln är lätt att sakna. ;) Jag har två här hos mig som jag tog med mig från Sverige. Bussremsor skulle jag nog inte sakna men smaken är ju olika. :)