Thursday, April 14, 2011

Tecken på att man bott utomlands ett tag

Den 21 april är 14-årsdagen när jag kom till Mt Shasta första gången. USA var inte okänt för mig eftersom jag hade varit här flera gånger tidigare som turist men inte kunde jag väl i min vildaste fantasi föreställa mig hur stor omställningen skulle bli när jag faktiskt bodde här. Jag, precis som många andra svenskar, trodde att det var väldigt likt Sverige men det är det inte. Inte när man bor här och försöker komma in i den amerikanska vardagen.

Under flera år gjorde jag nog motstånd till att USA var annorlunda. Jag var en "motvalskärring" helt enkelt. :) Efter ett tag insåg jag att det ju faktiskt var här jag bodde och att det inte hjälpte att göra motstånd och det var absolut ingen idé att försöka ändra på saker och ting. Med acceptans kommer mer flyt och inre lugn.

Nuförtiden kommer jag på mig med att ha lagt mig till med fler och fler "amerikanska vanor". Självklart är det inget konstigt med det men ett tecken på att jag bott här ett bra tag.

Tydliga tecken på att man bott utomlands ett bra tag är när man :

- Använder 12-timmarsdag istället för 24 timmar. Jag använder i stort sett alltid a.m. och p.m. nuförtiden.

- Inte minns hur man skriver svenska datum utan skriver månad-dag-år som man gör i USA.

- Tycker att det är självklart att kundtjänsten inom större företag skall vara öppen 24 timmar/dag. Många större företag i USA har öppet även under natten.

- Äter sin lunch vid sitt skrivbord och inte alltid lämnar kontoret för den "obligatoriska" lunchrasten som jag alltid gjorde i Sverige. Jag har lunch men den är bara 30 minuter och man hinner inte mycket på bara en halvtimme.

- Inte längre tänker på att det borde vara dags för fikarasten. :)

- Säger hej i stort sett utan att tycka det är konstigt till helt främmande människor man stöter på ute på gatan. (har man vuxit upp i Stockholm kan det vara konstigt att göra så ;)).

- Inleder samtal med folk i olika sammanhang - utan att man känner dem och tycker att det faktiskt är rätt naturligt. (återigen Stockholmsbakgrunden kan spela in här).

- Inte minns hur svenska elkontakter och eluttag ser ut. Jag vill ta med mig min batteriladdare för kameran när jag åker till Sverige och då måste den ju gå att sticka in i uttaget.

- Tycker att svenska papper ser konstigt stora ut jämfört med de amerikanska. Amerikanska standardpapper är mindre än de svenska.

- När vi ändå är inne på papper - tycker att tre hål i papper är helt normalt. Håslag i USA har tre hål - inte fyra som väl är standard i Sverige.

- Tycker det är helt normalt att hela tiden försöka klura ut vad saker och ting väger, hur långa de är, vad temperaturen egentligen är genom att ha omräkningstabeller eller ha dubbla uppsättningar av mått osv.

- Inte längre tycker det är konstigt egentligen (bara opraktiskt) att det är kallt inomhus på vintern och vet att det är så det är här beroende på otäta hus och fönster.

- Tycker att det faktiskt låter konstigt att höra svenska runtomkring sig när man är i Sverige. Verkar kanske hur underligt som helst, men så var det när jag var i Sverige senaste gången.

Listan skulle nog kunna bli mycket längre men det får vara bra för denna gången. :)

21 comments:

Lotta said...

Så kul! Jag tänkte precis på det här för bara några dagar sedan! Jag kan skriva under på nästan allt. Jag gjorde hål i lite papper idag som jag skulle sätta in i en pärm. Börjar helt klart vänja mig vid dem här tre hålen, inget konstigt alls och A4 liksom...vaddå? #9 och #10 envelopes och 8.5 x 11 är ju standard i papper typ, eller legal. Det smyger sig på!

Jag har skrivit fel ordning på datum ibland och det har ställt till det. Däremot skriver jag per automatik nästan alltid månaden med stor bokstav numera.

Folks telefonvanor här har jag också slutat att höja på ögonbrynet för. Ingen presentaion här inte, det är pang på. Det här med kniven som en åra vid tallriken är heller ingenting som jag reagerar på. Många skär upp maten i små bitar också först. Sedan hugger dem tag med gaffeln.

Jag äter 9 ggr 10 framför datorn. Jag tar i princip inte lunch som jag brukade.

Ja, vet inte hur charmigt allt det här låter men det funkar, trots allt.

Kram!

magdalena said...

Roligt inlägg Anne-Marie, och kul att läsa Lottas kommentar. Så trött att ögonen faller ihop så jag ska läsa det igen när jag vaknar imorrn. Ville bara önska dig en trevlig fredag. kram

Annika said...

KUL att läsa!
Kan bara instämma i mkt du skriver.
Visst vänjer man sig, men aj vilken snårig väg det var i början.
Nu bara inser man att det är annorlunda.

Just det där med hejandet och småpratandet är såå sant, och som stockholmska är man inte precis van vid det, hehe!!
Datum kan än idag förvirra mig lite :-)
OCh jag har inte fått in foot och inches i hjärnan, är tröööög med all matte.
Fahrenheith hajjar jag numera, men förmodligen bara för att jag är vädernörd.
tefonvanorna ja, just det...man är ju likadan själv nu ;-)

Jättekul att läsa :-)

Kram!!!

Anonymous said...

Sen måste det vara jobbigt att de har ett annat mått system i form av inch och feet samt temperatur skala än i sverige också! Jo en sak. Hur gör de i usa. Har hört ni ej har hall där., Vad gör man av jackorna då?

Spirello said...

En smart sak. Be de skicka celcius termoter från sverige. använd svenska recept. när de kommer hit nästa gång kan de köpa svenska mått. finns en massa recept på divers sidor på nätet

Marianne said...

Jag ska säga att jag är helförvirrad på datum, så jag skriver ALLTID ut namnet på månaden, antingen förkortat eller hela. Typ 15 april 2011. Då KAN det inte bli missförstånd. För här i Sverige ska man skriva datum baklänges, vilket jag tycker är lika snurrigt som det amerikanska sättet. Så 110415 kan bli rätt fel, beroende på hur man läser det.

Kramar!

Annika said...

Sveriges sätt att skriva datum är verkligen totalt ologiskt, som Marianne säger.
År månad dag...
galet...
Här säger de åtminstone; April fifteen twothousandeleven i dagligt tal. Så på ett sätt är det vettigare här.
Kan också berätta att jag har hall.
USA är stort, allt är inte stöpt i samma form.
Kram igen, AM!!!

Desiree said...

Det här var jättekul att läsa. Jag känner igen mycket på din lista. Ja nog blir det så att man lägger sig till med de vanor i det landet där man bor. Det är ju bara bra. Det där med datum och hur man skriver dem blandar jag ihop totalt fortfarande. Jag skriver ut datumet för att vara på den säkra sidan. Am och Pm är inte ett duggkonstigt för mig att använda. Att veta vilken vecka det är däremot känns fortfarande konstigt så som man gör i Sverige.
Kram!

Anne-Marie said...

Lotta: Roligt att du tyckte listan var kul. :) I böran här i USA tyckte jag att papper, kuvert osv såg konstiga ut men nu är det mer så att de svenska pappren ser stora ut. Jag jobbade som försäljningsassistent i Stockholm och skrev datum många gånger per dag och då satt det i ryggmärgen. Nu skulle jag inte känna mig säker alls. Ibland blir jag litet osäker till och med i USA och vet inte riktigt hur man skriver här heller. Stor bokstav på månadsnamnen tror jag var naturligt redan innan jag kom till USA eftersom jag jobbade på ett amerikanskt företag i Stockholm. Ja det där med folks telefonvanor i USA är ett kapitel för sig. Åh, gaffel och kniv glömde jag bort helt och hållet. Vad bra att du lade till det. Jag har nog blivit amerikaniserad eftersom jag hellre äter med gaffel och bara skär upp med kniven. Egentligen är det ju bakvänt som vi äter i Sverige med gaffeln upp och ned så att säga. Ja, efter ett tag funkar det och blir naturligt även om det är ovant i början. Kramar!

Anne-Marie said...

Magdalena: Hoppas att du sov bra. :) Vanorna smyger sig på allteftersom åren går. Ha en fin helg! Kramar!

Annika: Kul att du gillade listan. :) Man är helt klart ett vanedjur och det tar ett tag att ställa om sig. Jag vet inte om jag skulle kunna bibehålla hejandet om jag bodde i Stockholm. En kompis (hon är amerikanska men har bott i Stockholm lika länge som jag bott här i USA) har sagt att hon saknar det där hejandet och småpratandet mycket. Nu har hon nog mer eller mindre gett upp men i början vet jag att det verkligen störde henne att folk inte sade något utan bara tittade ner i marken. Kramar!

Anne-Marie said...

Anonym: Det är litet bökigt att räkna om mått, temperatur osv. Alla mina termometrar har både Celsius och Fahrenheit så då går det bra. Det stämmer att de allra flesta amerikanska hus inte har hall, vilket är väldigt opraktiskt. Jag brukar ta av mig skorna och ställa dem på ett ställe innanför dörren och sedan hänger jag av mina ytterkläder i en garderob i sovrummet. Jag har nästan glömt bort hur det är att ha hall. :)

Spirello: Som jag skrev i kommentaren ovan har mina termometrar både Celsius och Fahrenheit så det är inga problem. Jag kan laga mat med amerikanska recept och mått men det är enklare med vårt metersystem tycker jag. Jag kommer nog aldrig att helt lära mig det amerikanska systemet.

Anne-Marie said...

Marianne: Jag brukar också ofta skriva ut månaden med bokstäver här i USA eftersom det inte kan bli missförstånd. Nu när du pratar om det här känner jag mig ännu mer förvirrad. ;) Men man kan väl fortfarande skriva till exempel 15/4-11 i Sverige? Men det kanske inte är så officielt som 110415. Kramar!

Annika: Hade inte hunnit svara på din tidigare kommentar. :) Jag har inte riktigt fattat varför man i Sverige säger tjugohundraelva istället för tvåtusenelva. Jag tycker det känns mer logiskt med tvåtusen faktiskt, som man säger i USA. Vad härligt att du har en hall! Jag har aldrig haft hall sedan jag kom till USA. Det har alltid varit att komma rakt in i huset. Har ni byggt ert hus själva eller köpte ni det färdigt? Kramis!

Anne-Marie said...

Desiree: Roligt att du kände igen mycket på listen. :) Om man inte använder 24-timmarssystemet i Sverige blir folk troligen mycket förvirrade eftersom man inte har am och pm där - såvida man inte lägger till förmiddag eller eftermiddag. Veckonummer kan jag faktiskt sakna i USA. Vet inte varför man inte har det här. Det kanske är något europeiskt med veckonummer? Kramar!

Marianne said...

Jo, visst kan man fortfarande skriva 14/5-11, men på vissa blanketter med rutor, typ, måste man skriva helt baklänges. Urknasigt, tycker jag.

Jag fattar inte heller logiken med att kalla det tjugohundraelva. Jag tjugohundra-vägrar och säger alltid tvåtusenelva. Det är Språkrådet som har rekommenderat det, och så följer man det i radio och tv, och då sprider det sig.

Kram igen!

Anne-Marie said...

Marianne: Det är intressant att det är så olika hur man skriver datum i olika länder. Och givetvis vänjer man sig vid de olika sätten. Språkrådet, aha. Det kanske förklarar det hela. Antar att om man hör det via TVn och radion att det blir naturligt att säga samma sak själv. Helgkram! :)

Marie said...

De förbaskade hålslagen..och inches..för att inte tala om legal paper. Jag är fortfarande motvalls, även om jag helt klart uppskattar småpratet med vemsomhelst. Skönt att höra att det klarnar sen! Kram

Anne-Marie said...

Marie: Det klarnar litet mer och vissa saker blir till och med mer naturliga än de svenska. :) Du är i gott sällskap om du är motvalls. ;) Kram!

AnaVonR said...

Jag ska kanske flytta till USA med min pojkvän om några månader. Jag har aldrig ens vart utanför Europa! :O
Hur är det att bo där, kort sagt? inte läskigt med vapen va? (min största oro)

Anne-Marie said...

AnaVonR: Välkommen hit! Det blir en omställning att flytta ända till USA. :) Nu tror jag det största orosmomentet är all skit som kommer från Japan. Det skrivs egentligen inte officiellt om hur mycket som kommer till USA men det betyder ju inte att Fukushima inte spyr ut radioaktivitet 24/7. Du får läsa på bloggen om andra aspekter av USA. Det finns hur mycket som helst att berätta.

Cari said...

Angående att vi säger tjugohundraelva i Sverige hänger nog ihop med att vi sa nittonhundraxx. Då hänger det ihop, att vi räknar århundradena. Vi kommer ju inte att leva nästa århundrade men det blir nog otympligt att säga tvåtusenetthundraxx.
Angående kniv och gaffel, jag sa noga till min dotter som skulle bo ett år som student i Texas att hon skulle äta med både gaffel och kniv. Gillar inte att man bara öser in maten med gaffeln.
Önskar dig Glad Påsk.

AnaVonR said...

Jo jag tänkte att det nog kan vara knepigt eftersom USA och Japan är såpass nära varandra och med vind och hav färdas gifter kan man tänka sig. Tack så mycket för din kommentar och jag hoppas du har haft en riktigt trevlig påsk!