Friday, April 22, 2011

Dagens plus

Det som tidigare på dagen var orsak till frustration blev på kvällen dagens plus. Jag hade åkt till mataffären här i Weed innan jag började jobba igår på eftermiddagen. När jag kom till jobbet upptäckte jag att ena handsken hade försvunnit. Och det var inte några billiga handskar utan riktiga skinnhandskar. Inköpta i Stockholm för många år sedan men fortfarande "still going strong". Man kan inte ens köpa sådana handskar i mina trakter.

Hade TV hört mig hade de fått sätta in flera "bleep" ;). Jag blev irriterad på mig själv eftersom jag inte kollat innan jag klev in i bilen att båda handskarna fanns med. Jag ringde till affären och frågade om någon redan hittat dem men så turligt var det inte. Eftersom jag skulle vara på jobbet till 21 på kvällen var det bara att hoppas på ett mirakel. Mitt jobb är sådant att jag inte bara kan ge mig iväg eftersom vi har kurser som måste ha support hela tiden,

Till slut blev klockan 21 och jag kunde åka förbi affären och se om handskarna fanns där någonstans. När jag svängde in på parkeringen tittade jag mot parkeringsrutan där jag stått och döm om min förvåning när jag såg något svart som låg där på marken. Min handske!!! Jag blev så glad att jag nästan dansade fram till bilen. ;)

Nu är de ett par igen. :)


Och på vägen hem spelades en perfekt "glad-låt" på radion - I Wish med Stevie Wonder. Hittade den på YouTube och kunde inte låta bli att lägga ut den här också. Ett bra slut på gårdagen. Glad Påsk önskar jag alla!

16 comments:

olgakatt said...

Å, så skönt att du hittade din handske! Såna favoriter är bara förfärligt retfullt att tappa. Vis av skadan har jag numera namn och telefonnummer isydda i mina handskar och det har hjälpt mig att få tillbaka en tappad vid ett tillfälle redan. Har också "dyra" handskar som vara i decennier - om man inte tappar dom...

Lars Hultqvist said...

Vad bra att du hittade din handske Ann-Marie. Det är svårt att hitta bra skinn handskar här i USA.

Ett år innan jag skulle flytta till USA så hade Karen tappat sin vigselring. Jag var fortfarande i Sverige och vi var båda bedrövade över vad som hänt. Det var en diamant/guld vigselring som jag hade beställt hos en lokal guldsmed i min hemstad. Jag trodde att den var för alltid förlorad och med det de 20.000 som jag hade betalat för denna ring eftersom i USA är det endast diamantringar som gäller.

Vi pratade om detta på telefon och försökte kartlägga var Karen hade varit under dagen. Hon gick till alla platser som hon hade besökt och när hon kom till Kroger sa de att en kund hade lämnat in en guld/diamant ring tidigare och det visade sig vara Karens. Jag trodde aldrig att det skulle hända.

Lars

Äventyret framtiden said...

Grattis till upphittandet!
Bra handskar som man har haft länge, blir nästan som vänner:). Man vill absolut inte förlora dem.

Ha en fin dag och håll handskarna på!
Kram!

Magdalena and Co in US said...

Vad härligt att du hittade den. Jag hade en vän från Gotland som alltid sa: "Det som inte är stulet kommer igen" Vet inte om det var något från hennes hemtrakter eller om det bara var hon. Jag brukar själv säga det när jag tappat nåt, mer i hopp om att det är så. Och faktiskt ibland händer det att saker som varit försvunna länge kommer igen.
Otroligt för Lars som fick igen en sådan fin ring också.
Och så fick ju du en handske i påskpresent- kan man låtsas...

Katarina said...

Handsken låg där och väntade på dig! toppen!

Viktkamp said...

Tänk att den låg kvar, så perfekt =) Ödet sa att du skulle få ha kvar paret ;)

Desiree said...

Visst är det så irriterande då man tappar bort sina handskar. Skönt att du hittade den som var borta. Glad påsk till dig.

em said...

Dear Saint Anthony come around something is lost and can't be found.....
Dear Saint Anthony come around my button box is lost and can't be found....

Av mina katolska vänner har jag lärt mig att det är St Anthony som sköter hittegodsavdelningen. Det är honom man ska åberopa när något försvunnit. Kan vara bra att veta, även om det gick bra utan att åkalla något helgonen - den här gången.
Margaretha

Anne-Marie said...

Olgakatt: Jag skulle nog vara litet nervös att ha namn och telefonnummer i mina handskar i dessa tider. I USA i alla fall kan folk sno ens identitet till höger och vänster. Nu gick det ju bra i alla fall - litet tur skall man ha ibland. Den här typen handskar har jag aldrig sett i den här delen av USA så framöver kommer jag att vara mycket noga med att ha koll på mina kläder. :)

Lars: Vilken solskenshistoria du var med om. :) Det finns uppenbarligen folk fortfarande som är ärliga men tyvärr finns det ju många som också inte är så ärliga. Jag blev till exempel av med en läderjacka i Stockholm på en lunchrestaurang för många år sedan. Den återfanns aldrig. Som tur var fick jag ut pengar på hemförsäkringen och min chef tyckte synd om mig eftersom jag precis börjat jobba där så han gav pengar för självrisken. Jackan jag kunde köpa var faktiskt finare än den som blev stulen och jackan har jag faktiskt än idag - sliten har den blivit men läder går ju bra att använda ändå.

Anne-Marie said...

Karin: Tack! Vissa kläder blir mer favoriter än andra. De här handskarna har jag säkert haft i 20 år men de har i stort sett inte slitits. Nu behövs verkligen handskarna eftersom det blåser och är bara runt +8 grader. Ha det gott! Kramar!

Magdalena: Det var ett bra talesätt tycker jag. Vissa saker är nog inte meningen att man skall bli av med. Handsken och jag var inte färdiga. :) Ibland försvinner saker som du säger och kommer sedan tillbaka. Kram!

Anne-Marie said...

Katarina: Visst var det toppen! Jag blev verkligen glad att jag inte var tvungen att köpa nya handskar. Kram!

Viktkamp: Välkommen hit! Jag tror också att ödet hade ett finger med i spelet. Det var inte meningen helt enkelt att handsken skulle försvinna.

Desiree: Jag kan bli riktigt irriterad på mig själv ibland eftersom jag inte alltid kollar - ibland har jag en inre känsla av att jag skall kolla och så kanske jag inte gör det trots allt. Glad påsk till dig också. Ser att du har en ny bild som din profil - fint. Kram!

Anne-Marie said...

Margaretha: Det visste jag inte att Saint Anthony hade hand om "lost and found". :) Skall lägga det på minnet - förhoppningsvis behöver jag inte åkalla helgonet men man vet ju aldrig.

Mich. said...

Vilken rolig och inspirerande blogg du har! Det är så svårt att hitta bra förebilder med bra bloggar som inte bara vill provecera utan faktiskt upplysa människor! Önskar verkligen att det fanns fler sådana bloggar och människor, din blogg är definitivt en favorit och jag hoppas du kommer blogga långt framöver!

Anne-Marie said...

Mich: Välkommen hit! Vad glad jag blir av dina fina ord om min blogg. :) Tack! Hoppas att du återkommer. Skall kolla in din blogg också.

Annika said...

Vad bra att den kom fram!!
skönt, för det är så förargligt att tappa saker!
Kram!!

Anne-Marie said...

Annika: Det är verkligen förargligt om man själv inte kollar som man skulle kunna. Jag var otroligt tacksam att handsken låg där på marken. Kramar!