Monday, March 21, 2011

Att bara kunna engelska

Att lära sig ett språk som baby är inget som vi minns - jag gör det i alla fall inte. Om vi senare i livet lär oss andra språk blir det på ett helt annat sätt eftersom vi inte växer upp med det nya språket (om vi bor kvar i Sverige) utan det lärs genom att plugga grammatik, ord, uttryck osv.

När jag kom till USA kastades jag in i att prata engelska till 99%. Det var ingen jättegrej eftersom jag hade pratat engelska varje dag på mitt arbete. Men jag minns att min första tid här ibland var litet frustrerande eftersom jag inte kunde uttrycka djupare känslor och jag upplevde flera gånger att mitt ordförråd kändes litet begränsat. Allteftersom åren har gått har givetvis min engelska blivit bättre och bättre och idag känns det rätt naturligt att prata engelska. Nuförtiden är det nog så att jag faktiskt har lättare att ha vissa sorters samtal på engelska jämfört med om jag skulle ha dem på svenska.

Jag skulle till exempel inte kunna prata datorer och internet särskilt bra på svenska. När jag kom hit fanns knappt internet och inte särskilt många hade egna datorer hemma. Det jag har lärt mig kan jag egentligen bara på engelska. Om jag pratar med någon i Sverige och vi pratar om något som har med datorer att göra märker jag att jag måste säga det på engelska. Jag minns inte ens det svenska tangentbordet och jag skriver svenska med de speciella tangentkombinationer som ger å, ä och ö.

Att hälsa på en svensk bilmekaniker skulle också bli svårt. Jag hade ingen bil i Sverige och kunde inte mycket om bilar när jag kom till USA. Eftersom Michael och jag hade två äldre bilar och han kunde en hel del om bilar och att reparera bilar lärde jag mig väldigt mycket. Jag var hans assisterande bilmekaniker. :) För mig är bildelarna på engelska självklara. På svenska känner jag säkert igen många ord men kan dem inte själv.

Kanske det är så man lär sig ett språk. Man hör orden och ser vad de föreställer och så blir det en självklarhet. Intressant är det i alla fall.

På tal om språk. :)


Bilden från http://www.savagechickens.com/

22 comments:

Lotta said...

Intressant! jag har också hamnat i lägen då vissa situationer och dialoger inte faller sig naturliga på svenska längre, det låter ju hemskt men det är så! Jag kom på mig själv i en konversation med min mamma nyligen att jag inte hittade ett motsvarande ord på svenska som passade det jag ville ha sagt. Jag har också tänkt tanken att om jag skulle göra en presentation jag just gjort på arbetet på svenska, skulle jag få tänka till ordentligt. Engelskan har smygit sig på. Jag vill ogärna använda engelska ord som fillers när jag pratar svenska, men det händer tyvärr ändå.

Bildelar kan jag inte på något språk förutom basics ;)

Ha en skön kväll! Jag ska hoppa i säng nu. Kram!

J

magdalena said...

Välkommen till min värld- men tvärtom. Eftersom jag varit i USA så kort tid så känner jag mig ständigt begränsad och frustrerad i språket. Skruttiga bilar har jag haft i sverige och bildelar har ingen aning om vad de heter på engelska. Tyckte min engelska var hyfsad i Sverige, men man inser att det är stor skillnad på saker när man lever i ett land mot när man turistar. Tror att det också kan vara lättare att lära när man kommer till ett land ung. Själv är jag 40+ när jag tyckte det var bra att flytta. Kram

Saltistjejen said...

Intressant! Jag har utvecklat min engelska mycket sedan vi flyttade hit men tycker fortfarande att jag i vissa fall inte alls behärskar språket så bra. Å andra sidan har även jag det omvända problemet, som du har. I vissa fall föredrar jag engelska, eller kanske ska man säga att engelska ord och uttryck är de första som dyker upp i mitt huvud. Det kan gälla olika saker, men framförallt "barn" och saker som gäller barn. Vi fick ju barn här och lärde oss många ord på engelska som jag fick lära mig i efterhand på svenska. I vissa fall vet jag nog inte ens de svenska orden.
Det är häftigt med språk tycker jag, och att få följa dotterns språkutveckling är superkul! Särskilt som hon ju varit tvåspråkig i stort sett från början.
Kram!

Mimmi said...

Ha, ha... Jag håller verkligen med om det där med att prata datorer och internet på Svenska - det går helt enkelt inte.

När jag skriver Svenska så har jag Svenska inställt på mitt Amerikanska tangentbord, och det är inga problem för mig, för mina fingrar vet var de Svenska tangenterna är, och när jag skrivet på Engelska så ändrar jag tillbaka inställningen till det Amerikanska (lätt som en plätt med ett klick). Men det blir ju självklart svårare om man inte kommer ihåg hur den Svenska uppläggningen är.

Ja, det är mycket som jag har lättare att uttrycka mig på Engelska än på Svenska - även fast jag inte har nått problem med Svenskan i sig, men meningsuppläggningen har ju ändrats i och med alla åren som man har pratat Engelska dagligen.

När jag tänker, så blir det ofta blandat både Svenska och Engelska, men jag har lagt märke till att om jag räknar nått i huvudet så blir det på Svenska, och att jag har svårt för att göra det på Engelska - lite konstigt faktiskt, och jag vet inte varför det är så.

Precis som du säger så är det där med bilar också nått som jag skulle ha svårigheter med på Svenska.

När jag bodde i Sverige så läste jag till större delen Engelska böcker, och nu när jag bor här så har jag varje gång jag har varit i Sverige köpt lite Svenska böcker (för att göra det motsatta nu när jag bor här), men jag klarar inte av att läsa på Svenska, på nått sätt tycker jag det flyter så mycket bättre på Engelska. Jag har t.o.m. gått så långt att jag har köpt Svenska böcker översatta till Engelska (fy på mig!).

:o)

em said...

Något som alla i din situation upplever - jag vet inte hur många gånger jag diskuterat det. Och det är alltid lika intressant eftersom vi alla har olika ambitionsnivå när det kommer till språk. Och man får anstränga sig vilket språk man än använder för att inte blanda in det andra.
Hemma blandade vi friskt ända till vi insåg att det är farligt, eftersom märkliga uttryck slinker ur en utan att man reagerar - inte förrän folk tittar konstigt på en.

Naturligtvis minns man inte de första ba, la och ma ma. Men jag har tidiga (från två treårsåldern och framåt) när jag upptäckte nya ord.
Margaretha
som hejdar sig innan
hon kommer riktigt
i gasen

Desiree said...

Jag känner igen det du tar upp. Man kommer in i språket dessto längre man befinner sig på en plats och inom vissa områden som du säger som datorer och bilar så kanske man bara andvänder det ena språket. Även om jag och C båda pratar svenska så var det ändå så att vi mixade och använde vissa ord på engelska när vi pratade med varandra för att man tog till det ord man hittade först. För att hålla språket vid liv är det jättebra att skriva på svenska som du gör här på bloggen och att läsa svenska böcker. Jag försöker nu inte tappa för mycket av engelskan jag har fått med mig under våra år i AL genom att skriva och läsa och lyssna på engelskan så mycket som möjligt. När jag ser film här på engelska så tar jag bort textningen medvetet eller ser till att inte läsa om det inte går att få bort texten. Böcker och film gör sig ju ändå bäst på sitt orginalspråk.
Kram

olgakatt said...

Hur man behärskar ett språk inlärt efter barndomen är beroende på viss talang. Jag känner oerhört begåvade personer som trots 40 år i kvalificerat yrkesliv i Sverige är dåliga på svenska liksom precis tvärtom - efter bara ett par år kan någon ha en suverän språkbehandling. Jag glömmer aldrig första gången jag träffade en irakisk kollega och undrade för mig själv om han möjligen var dalmas (han är rödhårig kurd så så utseendet avslöjade inte honom). Ibland blir det riktigt roligt: en tvåspråkigt uppväxt medarbetare med en valpkull hemma ringde hem till sin mamma och bad:
Se till så att the puppies don´t go ut in the garden och eat koskit!

maria said...

kom in på din blogg av en slump. jag tycker också att det är intressant med språk och jag har bott i thailand det senaste året. så det blir en himla röra när jag pratar ibland. vissa saker är så mycket lättare att uttrycka på thailändska så det blir en lustig svensk-thai blandning när jag pratar!
tittar säkert in på din blogg igen :)

Katarina said...

Så intressant! Jag började ju använda min dagliga engelska vid 40 års ålder,,så det har varit en och annan uppförsbacke och är fortf. Hemma pratar vi engelska och ajg inser att jag börjat mixa en. ord i svenskan mer och mer. Samtidigt har min engelska stannat upp då jag inte befinner mig i ett rent engelsk språkigt land, varken filipp. eller Malaysia.

Att få fel på bilen,, ja, då får det nog bli kroppsspråket elelr aknske ljuda problemet, som vi kvinnor ibland gör.

Kram

Annika said...

Bra skrivet, AM!! Skriver under på så mkt du skrivit här. men, trots att jag har engelskan som i en liten ask efter alla dessa år så tycker jag fortfarane att jag ibland saknar nyanser. OCH, jag antar att jag aldrig får dem. Ja, även fast jag läst engelska sen i tvåan i grundskolan, och alltid varit BRA på språk. men ngt kommer alltid att fattas.
Jag tycker fortfarande att jag har min svenska kvar mer eller mindre perfekt, och kämpar med näbbar och klor för att inte fastna i ngt svenskgelska träsk. Karolinas svenska är jag noga med, att hon inte heller ska blanda. OCH hon är ju verkligen FÖDD med två språk.
MEN, ja...på dator"språk" kan jag enbart på engelska, skulle stå mig slätt inför det svenska. Visst, att byta till svenskt tangentbord och gå fram och tillbaka , via default, på tangentboret är ju ingen match. Det är allt det andra i datorvärlen.
SAMMA sak med fotovärlden. Där kan jag bara de engelska termerna.
Bilar kan jag noll om på bägge språken :-) Jag kör dem bara ;-)
KRAM!!

Freedomtravel said...

Visst kan man olika saker på olika språk. Jag är definitivt bäst på svenska, men vi skriver mest på engelska på jobbet. När jag ibland ska översätta tillbaka till svenska kan jag inte termerna eller begreppen... När jag bodde på Island för snart 20 år sen kunde jag vardagsspråket väldigt bra, ord som "äggkopp", "gardinstång" och liknande på isländska. Sånt kan jag inte på engelska...

Jag är däremot glad att jag kan mer än ett språk. När jag bodde på Island märkte jag hur svårt det var för en australiensare jag kände (som enbart pratade engelska) att förstå att språk kunde var uppbyggda på olika sätt. Han översatte orden rakt av och kunde inte riktigt förstå varför det blev fel...

Linnéa i Alabama said...

och det går så ruskigt snabbt att glömma de enklase orden!

Marianne said...

Så är det nog. Försäkringar kan jag bara på engelska, för jag har jobbat med det på engelska. Eller, nu har jag nog glömt det också, för det är ett så trist område

: )

Intressant betraktelse!

Kram!

Anne-Marie said...

Lotta: De områden jag har svårt att ha ett vettigt samtal är de där jag helt enkelt inte hade svenska ord innan jag kom till USA. Internet fanns knappt och bil hade jag inte. Ibland kommer det engelska ord först men i stort går det fortfarande bra att prata svenska. Men ibland känns faktiskt svenskan litet begränsad. Det är som om vissa ord och uttryck helt enkelt är bättre på engelska. Men jag tar ogärna in engelska ord i mina svenska samtal såvida jag helt enkelt inte kan det svenska ordet, pga att jag inte kunde det när jag flyttade från Sverige. Som tur är pratar jag precis som jag gjorde när jag bodde i Sverige. Ingen Dolph Lundgren här inte. ;) Kram!

Magdalena: Eftersom du inte arbetar kanske det blir litet extra svårt att komma in i engelskan. Men du pratar väl alltid engelska med din man? Du är säkert väldigt bra på engelska jämfört med många som bor i Sverige. Jag var 35 när jag kom till USA och hade jag inte haft engelska på mitt arbete varje dag hade det säkert varit mycket svårare. Kram!

Anne-Marie said...

Saltis: Du förstår precis vad jag pratar om. :) Att helt enkelt lära sig orden på plats på ett annat språk och sedan veta vad de betyder. Flyttade jag till Sverige skulle jag få lära mig mycket om datorvärldens språk på svenska. Dessutom utvecklas ju ett språk så den svenska som talades i Sverige för 14 år sedan är den jag har med mig. Det har säkert ändrats sedan dess. Kram!

Mimmi: Fanns det inte ord på svenska när vi bodde där är det ju rätt svårt att ha rätt ord. Jag jobbade som sekretare/försäljningsassistent i Sverige och skrev varje dag på tangetbord men nu har jag faktiskt glömt det svenska så det funkar inte att ställa om. Jag märker ibland att jag kan säga ett ord på svenska som man inte använder, till exempel på engelska säger man "to have lunch" och då kan det ibland nästan bli att ha lunch på svenska vilket ju är helt fel. Men för det mesta pratar jag precis som jag gjorde när jag bodde i Sverige. Men jag märker att jag tänker på engelska och ibland pratar med mig själv (ja, det händer :)) på engelska. Fy på dig Mimmi ;) med böckerna.

Anne-Marie said...

Margaretha: Jag försöker verkligen att undvika att blanda in engelska ord om jag kan det svenska ordet. Och då jag var 35 när jag kom till USA har jag ju svenskan med mig helt i ryggmärgen. Men kan man inte ens ordet på svenska eftersom det inte fanns när man bodde i Sverige då blir det knepigt. Svenska ord om datorer måste ju ha uppstått allteftersom datorerna brett ut sig. Helt okej att "gasa på". :)

Desiree: Eftersom du och C båda är svenskar antar jag att ni har samma sorts upplevelse av engelskan och svenskan och att blanda och prata. Jag minns att jag var litet orolig när jag slutade mitt jobb i Stockholm (det var en stor omorganisation som gjorde att jag helt enkelt blev arbetslös under ett år innan jag kom till USA) att jag skulle tappa engelskan. Tji fick jag! :) Inte visste jag att jag skulle komma att prata engelska 99% av tiden. Jag brukar faktiskt alltid ha textat här i USA eftersom jag ibland tycker det är svårt att höra när de pratar fort. Kram!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Det stämmer säkert hur språkligt begåvad eller obegåvad man är. Jag har alltid haft lätt för engelska, redan i 4:an i skolan - det var då vi började läsa engelska. När jag pratar med folk i Sverige kommer jag väldigt snabbt in i att prata svenska men någon enstaka gång kommer det ett engelskt ord i huvudet först. Ibland kan det bli lustigt med tvåspråkighet. :)

Maria: Välkommen hit! Intressant att det blir samma sak med thailändska. Det spelar alltså ingen roll vilket språk man talar utan det blir en blandning oavsett. I Sverige har man ju en förkärlek för engelska uttryck så de flesta svenskar har engelskan väldigt nära. Hoppas du tittar in här igen. :)

Anne-Marie said...

Katarina: Jag var ju också rätt gammal när jag kom till USA (35) så det spelar säkert in. Förstår att din engelska kanske inte utvecklats på samma sätt i ett icke-engelsktalande land som i ett engelsktalande land. Jag jobbade på ett amerikanskt företag i Stockholm - företaget hade kontor i hela Europa - och jag pratade med folk varje dag som inte hade engelska som modersmål så det var en liknande situation. Kram!

Annika: Tack! Skriver helt under på det du säger om att det aldrig blir likadant som med svenskan. Jag känner också att jag saknar nyanser som jag har på svenskan. Mitt eget ordförråd på engelska är inte alls lika stort som mitt ordförråd på svenska, trots 14 år i USA. Jättebra att du har gett Karolina två språk så att hon kan prata med alla släktingar hemma i Norden. Visst är det intressant att man faktiskt inte kan svenska ord inom vissa områden eftersom man inte hade svenska ord i Sverige. Folk hade ju inga digitalkameror när du lämnade Sverige. Svenska tangetbordet har jag glömt. Skulle troligen komma tillbaka snabbt om jag ansträngde mig. Det går bra att också bara köra bilen. :) KRAM!

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Visst är det knepigt ibland att kunna översätta från engelska till svenska. Min pappa och jag hade ett bokförlag där vi översatte böcker från engelska till svenska. Det var utmanande ibland att hitta bra ord och uttryck på svenska eftersom engelskan faktiskt har fler ord som betyder samma sak.
Isländska kan inte vara ett alldeles lätt språk. Äggkopp har jag ingen aning om vad det heter på engelska. Att tro att man kan översätta rakt av är ingen bra idé. Det kan bli tokigt.

Linnea: Välkommen hit! Ja, nog kan man glömma bort ord snabbt. Konstigt nog har jag nog inte tappat så många svenska ord under mina 14 år i USA.

Marianne: Visst är det intressant att fundera och filosofera kring det här med språk. Kan tänka mig att försäkringsspråk inte är det mest intressanta man kan hålla på med. :) Kram!

Freedomtravel said...

Isländska är både lätt och svårt. Lätt eftersom en väldigt stor del av orden liknar de svenska, så att man känner igen dem och kan lära sig att förstå dem snabbt. Svårt eftersom grammatiken är mer komplex med t.ex. fyra kasus, konjunktiv i både presens och imperfekt m.m.

Annika said...

Inte jag heller, AM--
Jag har inte tappat mkt svenska fast jag bott här nu på heltid i 18 år, men så ser jag till att INTE göra det heller.
Kram igen!!!

Traveling bags said...

Superb blog post, I have book marked this internet site so ideally I’ll see much more on this subject in the foreseeable future!

Go check out http://www.viaam.com/upload/Standard-Suitcase-1684874908.aspx?CatVal=35 We have so many designers, A price for every budget and an amazing selection of bags. You can shop by any size, personal style, product, price and we even have a very cool feature so that you can try the bag on and see if it is right for your height.

regards:
Traveling bags
:)