Friday, February 18, 2011

Ny amerikan :) och ny läcka :(

Min resa till Sacramento blev längre än vad jag trott. Kom inte tillbaka förrän igår morse till ett Weed i snöstorm.

Jag är nu amerikansk medborgare! :) Det har nog fortfarande inte riktigt sjunkit in att jag efter 14 år inte behöver ha ett dugg mer med USAs immigrationsverk att göra. Det har blivit en del under så många år - som turist, elev och permanent resident.

Det var bra att jag åkte till Sacramento en dag tidigare eftersom det snöade ordentligt på måndagen. Jag höll mig på hotellet större delen av dagen och gick igenom min ansökan och de 100 frågorna en sista gång .
På tisdagen var det nervöst och timmarna tycktes röra sig framåt med snigelfart. Min intervju var inte förrän halv ett och jag var på plats ungefär en halvtimme innan. Man får inte komma tidigare eftersom de har begränsat med sittplatser. Det var många andra som väntade på sin tur och ca 20 minuter försenat ropades mitt namn upp. Jag blev intervjuad av en kvinna som gick igenom min ansökan med en rasande fart. Jag var nästan löjligt mycket förberedd - men jag tror på att vara mer förberedd än vad man behöver vara. Jag fick sex frågor som jag klarade av utan problem och jag fick skriva en mycket enkelt mening och läsa en lika enkel mening. Det var allt och jag var godkänd!

Jag fick lämna ifrån mig mitt gröna kort - det kändes nästan konstigt faktiskt. Vi kom överens om att jag skulle få sväras in som medborgare samma dag eftersom jag gjorde det rätt klart att jag hade en mycket lång resväg. Efter ca 1 timme blev jag inkallad till ett rum och en man läste Oath of Allegiance och jag fick svara "I do." Jag fick mitt Certificate of Naturalization (jag är nu en så kallad "naturalized citizen" till skillnad från amerikaner som fötts här och på så sätt erhållit sitt medborgarskap) och allt verkade vara korrekt. Men jag såg inte att de missat en mycket viktig detalj - det såg jag först när jag kommit tillbaka till hotellet. De hade inte daterat mitt certifikat!!! Det är en detalj som inte går att utelämna. Hur skall man annars veta när jag blev medborgare. Jag kastade mig i en taxi men kontoret hade stängt tyvärr så jag fick ringa min chef och berätta att jag blev kvar ytterligare en dag. Jag var helt bestämd på att jag inte skulle lämna Sacramento innan jag hade mitt datum.

Nästa dag kom och jag åkte tidigt till immigrationskontoret. Det kontor jag hade besökt dagen innan hade inte ens öppnat. En kvinna passerade mig i korridoren och jag frågade om hon jobbade där. Det gjorde hon och jag förklarade vad som hänt. Hon tog mitt certifikat och kom tillbaka med det och nu hade det en datumstämpel. De skrev inte ut ett nytt certifikat. Jag frågade om det här kan hända och hon sade "oh ja, det har hänt" !?! Och att det här var vad de gjorde, dvs de fick stämpla datumet. Men herregud, varför är de inte mer ordentliga om det nu verkar vara något som händer litet då och då. Jag är SÅ glad att inte behöva ha med dem att göra mer. Jag hade nu mitt daterade certifikat men fick vänta många, många timmar eftersom bussen skulle gå först klockan 2 på natten. Greyhound har en mycket konstig tidtabell från Sacramento norrut - klockan 2 på natten och 7 på morgonen! Inget däremellan. Jag hade förlängt mitt hotellrum ytterligare en dag (den här resan kostade en förmögenhet med hotell, taxi- och bussresor) så jag tittade på TV, sov litet och gick och åt.

Till slut var det dags att bege sig till busstationen där vi fick vårt handbaggage genomsökt! Det här landet verkar helt ha spårat ur med kontroller precis överallt. Bussen tog sig genom snöstormen med nöd och näppe och en timme försemade var vi tillbaka i ett kallt och snöigt Weed. Och när jag kom hem möttes jag av en ny takläcka i en annan del av huset! och min hyresvärd har fortfarande inte kommit (han påstår att han och hans fru är sjuka - jag tror att han helt enkelt inte vill göra något) så jag får väl strida igen. Mitt tålamod beträffande det här huset har tagit slut och om jag kunde flytta ut skulle jag göra det med en gång. Vi får se om jag kan bryta mitt kontrakt.

Idag var det tårtkalas för mig på skolan. Min chef (jag har en mycket bra chef) hade ordnat med det för att fira mitt medborgarskap. Jag har blivit grattad och fått kort. Tänk att det hela har tagit slut - äntligen. Nu skall jag se till att jag skaffar ett amerikanskt pass eftersom mitt enda bevis just nu på att jag är medborgare är mitt Certificate of Naturalization. Dessutom vill jag ju kunna åka till Sverige på senvåren och då måste jag ha ett amerikanskt pass. Jag är otroligt tacksam att processen att bli medborgare bara tog litet drygt 3 månader.

Att vara amerikansk medborgare känns som en befrielse. Jag är fri att kunna stanna eller flytta utan att vara begränsad av alla möjliga regler för icke-amerikaner. Härligt!

38 comments:

Saltistjejen said...

GRATTIS!!
vad underbart det måste kännas!!! Härligt! och att slippa oroa sig för allt som har med immigration att göra. Så bra!
:-)
Tur också att du såg att de missat datumet. Det blir ju fel ibland. NärE fick sitt birth certificat så stod det att hon var en "boy" så det fick vi skicka tillbaks och få nytt.
Gulligt a din chef att fixa tårta också!
Hoppas det löser sig med ditt hus och hyresvärden också Sådant är verkligen inte kul.

Mimmi said...

GRATTIS!!!!

Vad skönt att ha det fixat, och ur vägen. :o)

Malin said...

STORT GRATTIS!! Underbart att du slipper bekymra dig över immigration och att du är fri att bo var du vill, när och hur länge du vill!!!

Martina Åkerman said...

Jag har bott här i USA, också I Kalifornien, i 42 år...men bara inte kan släppa mitt svenska medborgarskap. Jag var född i Sverige, är svensk, känner mig hemma i Sverige, längtar dit varje dag som går.
När jag kommer till Arlanda säger dom till mig "välkommen hem"...och det värmer i hela kroppen!
Lämnade Sverige som 11åring, och är nu 53.
Grattis till DIG...men jag bara inte kan.

Umepojk i Mason, Ohio said...

Grattis! Vad menar du att man har för begränsningar på att flytta inom USA om man har ett green card?

Katarina said...

Stort grattis! Vad trevligt att du firades med tårta på din arbetsplats!

Trillingnöten said...

Grattis!!!!!

Fransyskan said...

Grattis! Så underbart!! Måste kännas jättehärligt att äntligen ha det här ordnat:-)

olgakatt said...

Mina varmaste lyckönskningar! Hoppas nu att du kan gå vidare och hamna på ett ställe där du trivs!

Tord said...

Kul, gratis :-)

Pettas said...

Många gratulationer. Så skönt det måste kännas efter den senaste tidens alla äventyr för att bli amerikansk medborgare.
Hoppas att du snart får ordning på boendet också och slipper läckage och undflyende uthyrare!

Kram!

Mrs Clapper said...

Grattis! Vilken lättnad det måste vara.
Hoppas verkligen att det ordnar sig med vattenläckan, det är så stressigt att bo på ett ställe där man inte kan lita på att sådana saker ordnar sig snabbt. Hoppas att du får en trevlig helg! Kramar

Madeleine said...

Stort grattis! Vilken känsla det måste vara.

em said...

GRATTIS!
Nu gäller det bara att du slipper läckan - helst hittar en ny bostad.
Margaretha

Sparkling said...

Grattis! Vad skönt för dig!

El Sueco said...

Congratulations! Har du dubbelt medborgarskap nu eller USA tillåter inte det?

Taina said...

Vad kul att det gick bra trots strul med utelämnat datum och en extra dag! Ett STORT GRATTIS!!!!!

aurorabuddha said...

Grattis fran en annan!

Annika said...

Grattis, stort GRATTIS!!
Nu har du en helt ANNAN frihet och nu är du medborgare!! SÅ underbart.
OCH medborgare i två länder dessutom!!
Jag hoppas snart kunna vara medborgare här, jag också!
Kram!!

Anne-Marie said...

Saltis: Tack! Det är verkligen skönt att slippa immigrations"nissarna". Kan ju inte precis säga att jag har blivit speciellt imponerad av dem under årens lopp. Ingen lösning ännu på husproblemet och jag tror att det enda som kommer att lösa det hela är att jag flyttar. Och inte bara till en annan bostad här utan härifrån. Jag har faktiskt fått nog av det här området.

Mimmi: Tack! Och tack för din Facebook-hälsning.

Maling: Tack! Ja, att inte vara bunden så som jag varit under så många år är en befrielse.

Anne-Marie said...

Martina: Tack! Men jag har inte gett upp mitt svenska medborgarskap. Jag trodde du följde min blogg och har läst om det. Antar att du vet att man som svensk kan ha två medborgarskap. Jag skulle ALDRIG ge upp det svenska. Är bara litet nyfiken på varför du inte flyttar tillbaka till Sverige om du nu saknar ditt hemland så mycket? Har aldrig blivit välkomnad av den svenska passpolisen. Hur vet dem att du bor utomlands?

Umepojk: Tack! Jag skrev inte att man har begränsningar att flytta inom USA. Det var nog din egen tolkning av det jag skrev. Det jag menade var att man är begränsad att flytta ut från USA (om man av någon anledning skulle vilja det) och sedan återvända efter en längre period med ett grönt kort.

Anne-Marie said...

Katarina: Tack! Ja, det var trevligt att få tårta och bli litet uppmärksammad. :) Inget jag hade förväntat mig så det var en trevlig överraskning.

Trillingnöten: Tack!!!

Fransyskan: Ja, det är väldigt skönt att vara på samma nivå som "riktiga" amerikaner och ha samma slags "status". Jag har inte känt så på 14 år sedan jag lämnade Sverige.

Anne-Marie said...

Olgakatt: Tack! Mitt nästa steg är att skaffa ett amerikanskt pass så att jag kan resa till Sverige på senvåren/försommaren. Jag kommer inte att stanna kvar i det här området men om jag flyttar inom USA eller kanske till och med tillbaka till Sverige under en tid står ännu skrivet i stjärnorna.

Tord: Tack!

Karin: Tack! Jag är så trött på att ha att göra med dåliga hyresvärdar. Att köpa min bostad framöver blir ett måste. Kanske jag måste hyra något under en tid men målet är att äga min egen bostad. Helst ett eget hus. Kram!

Anne-Marie said...

Mrs Clapper: Tack! Ingen åtgärd ännu från hyresvärden. Jag skulle vilja sätta dit dem på något sätt men får nog vara litet försiktig så länge jag bor i det här området. Kram!

Madeleine: Tack! Ja, det är en befrielse faktiskt att vara likvärdig i två länder - inte bara i Sverige. Jag fattade aldrig hur kontrollerat det kunde kännas att inte vara medborgare i ett land. Jag tänkte ju aldrig ens de tankarna när jag bodde i Sverige.

Anne-Marie said...

Margaretha: Tack! Som jag skrivit till andra så har hyresvärden ännu inte gjort något. Jag är både frustrerad och arg över hur illa han sköter sina plikter som hyresvärd. Vi får se var jag slutligen hamnar. Först på listan står ett amerikanskt pass så att jag kan resa till Sverige och kolla läget där.

Sparkling: Tack!

El Sueco: Tack! eller kanske Thanks! :) Som jag skrivit tidigare kommer jag att ha dubbelt medborgarskap. USA erkänner, på pappret, inte annat medborgarskap men de skulle aldrig ta ifrån mig mitt svenska. Och jag ger inte upp det svenska.

Anne-Marie said...

Taina: Tack! Ja, det var litet strul men det gick ju i alla fall väldigt snabbt med hela medborgarskapsprocessen och att jag kunde vara borta från jobbet en extra dag.

Aurorabuddha: Tack! Har du amerikanskt medborgarskap? Vet att du varit här i USA ett tag.

Annika: TACK! Ja, det är en befrielse att kunna vara en "värdig medborgare" i två länder. Och att kunna ha många fler valmöjligheter. Hur långt har du kommit nu? Har du fått kallelse till din intervju? Kram!

Mattias said...

Grattis! Jag har följt bloggen "anonymt" i över ett år nu. Riktigt roligt när man varit med så länge :) Själv vann jag ett green card i lotteriet och kommer till USA i september, Pittsburgh, PA. Återigen, grattis!

Marie said...

Grattis Anne-Marie! Vilken lycka att resan äntligen är över. En myndighet mindre att strida med! Vi hade glykolläcka i vårt garage i veckan, mindre kul och väldigt dyrt men så länge huset är varmt är jag glad! Hoppas du hittar ett mysigt boende och kan flytta snart. Grattis igen!

Malin said...

Grattis

Ja ungefär så var det för mig också när jag fick mitt medborgarskap (minus jobbig resa). Det enda som hände var att jag ville ha bindestreck mellan mitt svenska och amerikanska efternamn, och det får man ju inte ha i Sverige. På alla personbevis stod det ju separat, MEN på mitt vigselbevis från Hawaii stod det med bindestreck, så de gonkände det. Därför har jag mitt namn lite olika i mitt svenska resp. mitt amerikanska pass...

Anne-Marie said...

Mattias: Vad roligt att du kommenterade! :) Tack! Och kul att du kommer till USA med ditt gröna kort. Hoppas allt går bra.

Marie: Tack! Ja, det känns skönt att vara "befriad" från immigrationsverket. Du har några år kvar men inte så länge eftersom du är gift med en amerikan (om du väljer att ansöka om medborgarskap).

Malin: Tack! Visste inte att det inte är tillåtet i Sverige att ha bindestreck mellan dina efternamn. Det är så många detaljer att man ibland blir tokig. :)

Surviving Sweden said...

Grattis! Vad roligt!

Lollo said...

Nej men gud vad roligt! Grattis! Skönt att det gick så himla fort! :D

Mimmi said...

Ang. bindestreck iom. två efternamn. Jag har känner några som i USA kört med två efternamn (flicknamn + makens efternamn), och i och med det har bindestreck, och det har godtagits i Sverige. Men man kan inte skaffa sig det i Sverige.

En familj som jag har hört talas om har två barn, ett föddes i USA och fick mammans och pappans efternamn med bindestreck, och det godtogs med bindestreck när de flyttade till Sverige. Men när de fick sitt andra barn, och ville ha samma efternamn för henne (bådas med bindestreck), så gick det minsann inte. Så namn med bindestreck från andra länder godtas, men det går inte att få det när man väl är i Sverige (hur korkat som helst tycker jag).

Jag kan inte bestämma mig för vad jag skall göra när jag väl blir medborgare - om jag skall behålla mitt efternamn, ta makens, eller köra med bindestreck. När vi gifte oss så bytte jag inte efternamn, utan behöll mitt, och jag kör med båda med bindestreck ibland (för icke officiella tillfällen). :o)

Anne-Marie said...

Surviving Sweden: Tack! Det känns bra att vara klar med alla turer med immigrationsverket.

Lollo: Tack! Ja, det gick fortare än vad jag trodde. Litet drygt tre månader. Inte dåligt.

Mimmi: Kul att du förtydligade. Du verkar vara insatt i väldigt mycket. Bra att du lämnar kommentarer här. :)

Marianne said...

STORT STORT GRATTIS! Ja, vilken frihet det måste vara att ha det amerikanska medborgarskapet. Nu kan du göra precis vad du vill, och flytta hem till Sverige ett tag om du känner för det, och sedan tillbaka till USA om du känner för det. Resa fram och tillbaka och RÖSTA!

GRATTISKRAM!

Anne-Marie said...

Marianne: TACK! Ja, det är otroligt skönt att vara litet friare. Jag insåg först mot slutet av den här medborgarskapsprocessen hur låst jag faktiskt känt mig under många år. Stor kram!

Cissi said...

Grattis, slappna av och njut...
Kan inte ens föreställa mig hur svårt det har varit för dig. Skönt att det är över och du har fått ditt efterlängtade medborgarskap..
Mvh Cecilia Dahlgren

Anne-Marie said...

Cissi: Välkommen hit! Tack! Jag bestämde mig faktiskt först i höstas att ha även amerikanskt medborgarskap. Tidigare kändes det inte så nödvändigt men efter att ha funderat en hel del fram och tillbaka tyckte jag att jag ju inte hade något att förlora på att ha dubbelt medborgarskap.