Monday, February 28, 2011

Home Sweet Home...

... kan jag inte riktigt kalla det hus jag nu hyr. Trogna läsare av bloggen vet att det har varit många underliga saker som hänt i huset sedan jag flyttade in i början av augusti förra året.

Den här söta "skylten" fick jag av en av de lärare som undervisar för oss (en liten present efter det att jag blivit amerikansk medborgare). Hon har följt min minst sagt "knaggliga väg" under de senaste åren när det gäller mina bostäder. Nu sitter den uppe som en påminnelse varje dag att det här är mitt mål - att kunna skapa "Home Sweet Home" och känna att jag har ett riktigt bra hem. Om det blir här i USA eller i Sverige eller någon annanstans det står skrivet i stjärnorna. Men det är bra att ha en påminnelse, ett positivt mål som jag strävar efter.




När jag först kom till USA pratade Michael och jag en del om att många amerikaner är väldigt rörliga. De flyttar många gånger under sitt liv. Ofta långt och till en helt annan del av USA. Jag vet inte hur det är i Sverige nuförtiden men när jag först kom hit var det vanligt att man (i Sverige) bodde mycket länge på samma plats och i samma hus. Det verkade som om svenskar inte alls var lika rörliga. Amerikaner verkar ha litet nomadblod i sig. Ofta är det på grund av brist på arbete eller att man fått ett nytt arbete som man flyttar. Kanske vi europeer är litet mer "stationära".

Flyttar man tillräckligt många gånger blir det inte en så stor sak. Det kan jag skriva under på. Från att ha bott i samma hus i Enebyberg under 25 år till att flytta varje år blir man litet av en nomad. ;)

17 comments:

Fredrik Arvidsson said...

Jag är 43 år och har väl flyttat ungefär 20 gånger. Blir i genomsnitt vartannat år.

Pettas said...

Jag tror på tanken att man känner sig hemma, där man mår bra med sig själv och har det allmänt bra. Jag har också flyttat många gånger, fastän inom Åland men ändå...och jag har nästan alltid känt mig som hemma.
Man blir kanske litet som en maskros, har lätt att rota sig:D.
Hoppas ändå att du hittar ditt att känna sig hemma, förstår att det inte är riktigt roligt med tanke på vattenläckor och annat strul.
Ha en fin dag!
Kram!

Katarina said...

Jag beundrar dig att du orkar stanna kvar där i ditt boende.. Att det läcker vatten från taket och är kallt,, brr.. Jag tror också att iallafall svenskar generellt är mer stationära än amerikaner. De verkar flytta mer "enkelt" än vi svenskar gör.

Jag ser bara på hur min amerikanksa familj är i jmf. med min svenska! :)

Taina said...

Jag tror också att de är mer av flyttfåglar än svensken. Och det beror delvis på jobb. Sedan kanske de vill komma ifrån problem med hus/lägenhet så som du? Men som vi skrivit om, flera av oss, så är husstandarden här något helt annat än den vi är vana vid från Sverige/Finland. Rena skämtet ibland.

Fin skylt och tänkvärda ord.

Ha en fin dag!

Kram

Annika said...

Jag tror också folk flyttar mer här än hemma. Peter flyttade massor, massor genom uppväxten. me hans pappa var i the air force så det var ju därför. Numera sitter vi där vi sitter. Peter är ganska bränd över alla flyttningar som bar, och vi har bott i Reston i 15 år, i samma hus i 11 år. Tror vi blir kvar här ett tag till. De allra flesta omkring mig bor stadigt kvar också. mern ofta flyttar de ju för att de ska till ngt större och bättre.
Och ja, husstandarden lämnar en del att önska. Tror nästan alla vi som bloggar fr USA har skrivit om den ngn ggn.
KRAM!!

Saltistjejen said...

Jag har också känslan av att genomsnittsamerikanen flyttar mer och längre än genomsnittsvensken. även om det säkert ändrats lite även i Sverige nu. Orsaken där liksom här i USA är väl ofta att man flyttar för att studera samt för att få jobb. Här är det vanligare att nya jobb kanske finns i olika delstater och därmed kan det bli så att man måste flytta långt. I Sverige är det väl snarare inflytt från landsbygden till de större städerna som är den stora "flyttvägen". Många av mina vänner i Stockholm är ju inflyttade från både Norrland och Skåne just för studier och/eller jobb. Inte lika långt hem som om man flyttar från Montana till Kalifornien såklart, men jag tror som sagt att orsakerna är ungefär desamma till just flytt. Dock är det få amerikaner jämfört med Europeer som faktiskt flyttar "utomlands". det känns som om de flesta amerikaner stannar kvar i USA och inte gärna lämnar landet om de inte absolut måste.
Hoppas såååå att du ska hitta ett bättre boende!!!! Men skylten var fin och till viss del stämmer det ju. Men jag tycker att man borde ha "rätt" till åtminstone ett FUNGERANDE boende när man hyr. Alltså icke-läckage och värme när det är kallt ute.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Fredrik: Det var inte dåligt så många gånger du har flyttat. Riktigt så mycket har jag inte flyttat ännu, som tur är.

Karin: Absolut att man känner sig hemma där man trivs. Vissa människor tror jag också har lättare att känna sig hemma på olika platser. Det jag har märkt med mig själv är att jag ofta upplevt att jag inte medvetet valt min bostad utifrån trivselfaktorn utan ofta utifrån en nödvändighet. Dessutom är det så i mina trakter att man kan få en rätt bra hyresbostad men då måste man betala mycket mer än vad jag har råd med som ensamstående person. De bostäder jag har råd med är inte riktigt i den klass som jag skulle önska. Bostäder i Sverige (och Norden troligen) håller överlag en mycket högre standard än vad de gör i USA. Önskar dig också en fin dag! Kram!

Anne-Marie said...

Katarina: Har man ett årslångt hyreskontrakt är det inte alldeles lätt att bryta det utan konsekvenser. Hade jag haft ett "month-to-month" hyreskontrakt skulle jag inte ha stannat kvar. Men jag skulle inte ha råd att betala flera månaders hyra om mina hyresvärdar inte kunde hyra ut den bostad jag nu hyr (om jag flyttade ut i förtid och bröt kontraktet). Det är så reglerna är. Jag hade egentligen fått nog redan när jag flyttade in - det var när min hyresvärd trodde att han kunde använda min el utan lov. Kram!

Taina: Jag kan inte bli klok på varför man inte bygger bättre bostäder i USA. Är man snål kanske och vill spara in på isolering, underhåll osv? Inte vet jag, men det är en milsvid skillnad jämfört med svenska bostäder. Kanske om man kan köpa sin bostad och verkligen välja en nyare bostad som är bättre byggd. Men allt har också att göra med hur mycket pengar man har. Med min lön har jag helt enkelt inte råd med några "utsvävningar". Visst var skylten fin. Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Kan tänka mig att Peter vill slå ner rötterna efter många flyttar. Eftersom ni äger ert hus kanske det är litet annorlunda eftersom det är ert och ni kan göra vad ni vill egentligen med huset. Som hyresgäst i USA är man rätt begränsad vad man kan och inte kan göra och sedan är det ju det här med pengar. Om jag kunde betala $1200/månad i hyra skulle jag kunna ha ett rätt bra boende troligen men då skulle jag inte ha något över egentligen till alla andra utgifter. Man får alltså passa mun efter matsäck (är det så man säger? ) KRAM!

Saltis: Visst stämmer det att många svenskar flyttar till storstäderna. Eftersom jag redan bodde i Stockholm var det ju inte aktuellt för mig. Jag har fått en känsla av att många amerikaner är rätt rotlösa egentligen eftersom de kanske bytt bostadsort många gånger under sitt liv. Självklart bor en hel del också i ett visst område hela sitt liv och har aldrig flyttat utanför detta område. Kvaliteten på hyrbostäder tror jag varierar oerhört beroende på var man bor i USA. Här i mina trakter tror jag att just Weed har de sämre bostäderna. Som jag skrivit till andra i kommentarerna skulle jag nog kunna ha en rätt bra bostad om jag kunde betala mer men pengarna räcker inte hur långt som helst. Att vara två är nog mycket lättare just med tanke på hur mycket man har att röra sig med. Kram!

Desiree said...

Det var en jättefin skylt med ett fint budskap. Jag skulle också behöva skaffa mig en sådan känner jag. Jag hoppas en dag hitta ett hem som känns som hemma. Jag har ingen aning om vart det blir. Just nu känns det hittills inte direkt som hemma fast jag befinner mig tillbaka i Sverige. Det är som du säger att det blir inte så stor grej då man har flyttat tillräckligt många gånger. Verkar som om många här i Sverige bor kvar länge på samma ställe. Så har det aldrig varit för mig och C, jag tror bestämt att vi har den där rastlösa nomadgenen i oss. Men jag gillar som sagt skylten och att finna ett ställe där jag känner att det här är hemma ska bli mitt mål någon dag i framtiden.
KRam!

Charlotte said...

Home is where the heart is...

Hej Anne-Marie!

Tänkvärt det du skriver. Jag har också märkt att folk flyttar mer här i USA, inga problem att ta sitt flyttlass från en kust till en annan om rätt tillfälle infinner sig.
Det börjar redan i collegeåren.

Jag är ingen expert på bostadsmarknader, men jag konstaterar att det är "For Sale" skyltar som sitter uppe LÄNGE och överallt. I Stockholm har du visning på söndag och måndag, och många gånger är försäljningen och budgivningen igång därefter. Man kan lägga till minst 20% på utgångspriset på bra objekt. Här är det snarare tvärtom. Man förhandlar om mäklararvoden, closing costs etc. En hel apparat innan det är klart och tid tar det.

Att äga sin bostad i Sverige är definitivt en investering med makalös värdeökning de senaste 5-10 åren. Många i USA har mer lån än vad husen idag är värda. Om man planerar att stanna i många år och ser långsiktigt på köpet tror jag att det är bra att äga, annars är hyra inget dumt alternativ.

Fin skylt!

Lotta

Anne-Marie said...

Desiree: Jag tror det är viktigt att känna att man har ett hem som man verkligen kan trivas i. När jag bodde hemma i mina föräldrars hem kände jag så men sedan dess har jag nog egentligen aldrig känt mig riktigt "bekväm" i de bostäder jag haft. Jag tror det är bra att ha ett mål som man kan bli påmind om genom positiva budskap. :) Kram!

Lotta: Varmt välkommen hit! Och tack för ditt mejl. Jag tror att amerikaner är mer "flyttbara" än vad svenskar är. Det är helt enkelt en del av den amerikanska kulturen. Jag har tappat kontakten med den svenska bostadsmarknaden eftersom jag bott så länge i USA men kan tänka mig att bostäder till exempel i Stockholm har ökat något helt enormt. Skulle jag flytta tillbaka till Sverige skulle jag aldrig bo i Stockholm igen utan det fick bli en mindre ort där det är mer humana bostadspriser. Bostadsmarknaden i USA har verkligen helt gått i botten. Trist med alla människor som förlorat sina hem i "foreclosures". Skall ta och kolla in din blogg också.

Fru Björnsson på ön said...

I Sverige kan man säga, här trivs jag och här ska jag bo, sen får staten betala socilabidrag eller dylikt, i många andra länder måste man röra på sig annars svälter man i hjäl utan jobb!

Fru Björnsson på ön said...

I Sverige kan man säga, här trivs jag och här ska jag bo, sen får staten betala socilabidrag eller dylikt, i många andra länder måste man röra på sig annars svälter man i hjäl utan jobb!

magdalena said...

Jag känner mig verkligen som nybörjare med allt här i USA, men i början hyrde vi i Townhouse också och förvisso var det skönt att kunna ringa värden när något var galet. Sen att de åtgärdade det på sätt som inte kunde låta bli att förundras över är en annan sak. Verkar som du har stor erfarenhet av det. Nu har vi ett eget hus - Lite Drömkåken på amerikanska - men det är vår lilla täppa. Det är väl lite vad som är mest praktiskt för tillfället, men jag erkänner att jag tycker om att boendet är mitt och jag kan göra hål och måla och flytta väggar som jag vill. Ska leta lite bland dina inlägg för att se om jag kan hitta bilder på där du bor nu. Jag är så nyfiken på det Kram

Anne-Marie said...

Fru Björnsson: Det ligger mycket i det. Man har det bra fortfarande i Sverige jämfört med hur det är i många andra länder.

Magadalena: Vad härligt att ni har ett eget hus. Ni är ju två så det blir kanske litet lättare att ha råd osv. Just det där att kunna ändra, måla osv är något jag saknar eftersom jag hyrt bostad sedan jag kom till USA. Jag har inte lagt ut några bilder av hur det ser ut där jag bor just nu eftersom jag inte alls trivs här och det inte är något särskult "kul" hus. Däremot finns det bilder på där jag bodde tidigare. Det var därifrån jag blev tvungen att flytta i januari 2010 då den bostaden gick in i foreclosure. Det var ingen rolig tid alls. Att förlora sin bostad var något jag hade trott aldrig skulle hända. Kram!

magdalena said...

Fy vad trist att behöva flytta när man inte vill. Har varit med om det några gånger i Sverige. Foreclosure är tyvärr något man ser här i oh var och varannan dag. Egentligen har vi nog inte råd med det här huset, men det råkade bli så att vi blev med det när en flip'n'house inte gick som det skulle.
kram