Monday, February 21, 2011

Att ge gåvor och presenter

Något som jag tyckt varit det svåraste med att komma som vuxen till ett annat land och en annan kultur är att förstå de där små kulturella skillnaderna och nyanserna, jag brukar kalla dem "oskrivna regler". När man växer upp i ett land lär man sig hur man gör och säger i olika sammanhang helt enkelt för att man växer upp där och man ser hur andra gör och säger.

Att flytta till ett annat land innebär att man måste lära sig på nytt. Eftersom jag flyttade ihop med en amerikan fick jag självklart en viss inblick i hur man beter sig men Michael var en man som inte alls gjorde som alla andra så det var inte till så väldigt mycket hjälp.

För ett tag sedan pratade jag med min chef om det här att ge gåvor och presenter när man till exempel hälsar på någon. Jag har alltid tyckt att jag inte riktigt vetat vad som gäller eftersom Michael och jag hade ett minimalt umgänge (han var en riktig eremit ;)). I Sverige är det ju väldigt vanligt att ge blommor som gåva när man hälsar på någon. Enligt min chef är det också något folk gör här i USA men det verkar inte fullt så vanligt som det är i Sverige. Hon sade att många ger en flaska vin - det gör man kanske även i Sverige. Men det verkade också som om det är rätt vanligt att man inte tar med sig en gåva när man går bort. Nu kan säkert det här skilja sig från område till område och från stat till stat (som med allt annat i USA).

Eftersom min chef är en person som gjort många resor och som är mycket intresserad av andra länder har jag alltid känt att jag kan vara rätt svensk ihop med henne på jobbet. Väldigt skönt tycker jag. Och därför bestämde jag mig för att ge henne en vacker blomma som tack för att hon ställde upp förra veckan och tog mina arbetspass när jag befann mig i Sacramento. Och tårtkalaset gjorde ju inte saken sämre. :)

20 comments:

Annika said...

Om jag bjuder på middag, eller fest har närapå samtliga med sig en flarra vin. Eller en blomma. Men vin vinner. Jag brukar själv ta med vin också då vi är bortbjudna. Väldigt, vädigt få kommer tomhänta iaf i min del av detta stora land. Det diffar säkert från plats till plats.
Iaf uppskattar man verkligen en liten gåva som värdinna.
Vad trevligt att du gav din boss en blomma. Uppskattades ju massor, alla ggr.
Kramen!!!

Katarina said...

Det där med att ta med sig en gåva eller inte, är alltid svårt. På Filippinerna ger man inte varandra gåvor när man går bort. Här i Malaysia skiljer det sig beroende på vem man går till, är det till en kines, malay eller indier. Likaså vilken sorts mat man inte kan servera om man bjuder hem några som antingen är muslimer, indier eller kineser.

Det är inte helt enkelt att vara ny i ett land, vill jag nog påstå.

Jag skickar ofta blommor till vår familj i USA, via någon internet sida som levererar blommorna antingen till deras arbete eller bostad. Men enligt min familj där är det inte så vanligt att få blommor levereade till dörren, som det verkar vara i Sverige, eller?

Anne-Marie said...

Annika: Då verkar det ju stämma rätt bra med vad min chef sade. Tar du alltså alltid med dig något även till riktigt nära vänner? I Sverige minns jag att mina riktigt nära vänner och jag inte tog med oss något till varandra såvida det inte var någons födelsedag. Ja, min chef verkade bli uppriktigt glad över blomman. Jag bjöds in på te med muffin så det var trevligt. Kram!

Katarina: Kulturen i dina trakter verkar väldigt annorlunda på många sätt. Alltid lika intressant att läsa om hur det är där du bor. Det måste ta tid att komma in i den kulturen och förstå vad man "skall" göra och inte göra. Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är med leverans av blommor till dörren i USA. I mina trakter tror jag inte att det är så vanligt. Jag minns när jag fyllde 40 och mina föräldrar skickat blommor så var blommorna nästan gamla när de levererades till mig vilket visade att det kanske inte var så stor omsättning på blommor i affären i Mt Shasta.

Anna - Man ser floden said...

Här i Portugal visar man mycket lite känsla inför en gåva. Man tackar knappt. Tar aldrig upp i efterhand och kommenterar vad man fått.

Det känns faktiskt väldigt jobbigt. Gjorde vi rätt eller fel. Blev personen glad eller förolämpat. Ingen aning faktiskt. Tänk om de trodde det var en muta istället för ett uppriktigt menat tack.

Ja, det kan ibland vara mycket jobbigt att leva i ett annat land och det är just de små subtila koderna man går bet på.

Gratulerar förresten till medborgarskapet. När jag läste ditt inlägg lät det nästan som lite av ett västgöta klimax, utom det där med dataringen förstås.

Annika said...

Jo, om jag är bjuden på middag eller fest tar jag alltid med mkig ngt, mest vin då, till riktigt nära vänner också. Är det bara en fika tar vi jag inte med ngt.
Kram igen!!

Anonymous said...

I Grekland liknar det nog Portugal- man tar gärna med sig en flaska vin eller en bakelsekatong, men det kommenteras inte, det ses väl som alldeles självklart.

På namnsdagar har konditorierna fullt upp att göra och alla människor traskar hem till alla andra med bakelser ...eftersom så många heter Jannis, Kostas, Maria, Nikos o.s.v är det extra fart på kommersen då.
Monica P

Marianne said...

Ja det kan verkligen skilja med vad som är passande och uppskattat. I Turkiet är det vanligt att man tar med en tårta, eller frukt. Jag måste säga att jag har tyckt det var rätt jobbigt (som svensk) när gäster har haft med sig stora tårtor - det går ju inte åt och så har man själv stått och gjort efterrätt ...

Kram!

magdalena said...

Perfekt att ha hittat din blogg så jag kan lära mig lite av hur man ska bete sig ;)Jag brukar le och säga, Im from Sweden, när jag är osäker på alla oskriva regler. Man vill ju inte göra något oförskämt utan att ens veta om det. Nu har jag inte så många vänner här än, så middagsbjudningar kanske det blir i framtiden. Ha en fin kväll

Anne-Marie said...

Anna: Intressant att även du och Jan inte vet riktigt hur man beter sig i Portugal. Visst är det jobbigt när man inte vet om man gör fel eller inte. Jag minns en resa till Kreta som min mamma och jag gjorde för mycket länge sedan. Vi hade lärt känna en grekisk familj litet grand och ville ta med oss något. Vi hade köpt ett par riktigt fina handdukar och en exklusiv tvål. Inte trodde vi att de skulle ta illa upp, men det gjorde dem. De trodde väl att vi tyckte att de var smutsiga.

Annika: Okej! Kanske fika är litet mer "laid back" och inte kräver present. Kram!

Anne-Marie said...

Monica: Välkommen hit! Intressant att man inte tackar så som vi svenskar gör. Men jag tror att vi svenskar är ett tackande folk faktiskt. Vi tackar i alla möjliga sammanhang, mycket mer än vad man gör i USA. Har man alltså namnsdagar i Grekland? Det visste jag inte. Här i USA finns inga namnsdagar.

Marianne: Tårtor verkar litet opraktiska. Framför allt då värden/värdparet för festen ofta har egen efterrätt. Frukt kanske är litet enklare och som också kan komma till användning. Kram!

Magdalena: Det är nog en bra taktik att säga att man inte är från USA. Då blir säkert folk litet mer "förlåtande". Jag gör det ibland på jobbet när jag kanske gör på ett annat sätt än vad folk är vana vid. Ha en fin kväll du med!

Desiree said...

Jag tror det allra vanligaste i sverige är att komma med just en blomma eller en flaska vin. Jag upplevde inte dessa två gåvor som lika vanliga i Alabama där vi bodde. När det ställdes till med kalas och bjudningar så var det nästan alltid knytis och då skippade man gåvor men såg alltid till att komma med något man kunde sätta på bordet och bjuda på. Det tog oss ett tag att fatta detta. Jag tror att de förlät oss i början mycket för att vi var utlänningar och inte visste.
Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Det är praktiskt med knytis eftersom man ju inte behöver fundera ut någon present utan tar med sig den mat man vill äta själv och bjuda på. Självklart måste folk fatta att man inte kan veta exakt vad som gäller när man är relativt ny i landet. Kram!

Min plats i solen said...

Vad snällt av dig att ge din chef en blomma och jag är säker på att hon uppskattade den oavsett om det är " enligt sed" eller inte. :)

Sådant där är inte lätt. Det är ju mycket av de där "oskrivna reglerna" som vi får med oss från barnsben. Sådant som aldrig uttalas utan bara finns där. Jag tror nog att vi svenskar kan vara lite dåliga på att delge de där oskrivna reglerna till människor från andra länder som flyttar hit till Sverige. Något vi helt klart måste bli bättre på och dessutom har större förståelse för. Sedan tror jag att vi har mycket att lära av varandra. Att rucka lite på de där "oskrivna reglerna" ibland. ;)

Kram på dig

Anne-Marie said...

Lotta: Hon verkade uppriktigt bli glad. Alltid kul när man kan glädja någon i sin närhet. Det stämmer säkert att de som flyttar till Sverige känner sig lika vilsna som de som flyttar ut från Sverige. Det är alltid bra att rucka på regler. Men ibland vill man ju inte helt göra bort sig. ;) Kram på dig!

Martina Åkerman said...

Hej. Jag har bott här i USA, Kalifornien, i 42 år. Det är aldrig FEL att ta med nåt, och det är heller inte FEL att INTE ta med nåt. Det betraktas som specielt "nice" om man tar med nåt, men anses INTE oartigt att INTE ha nåt med sig.
Både vin eller blommor passar bra. Har man med sig en vin flaska så är den oftast betraktad som en "gåva" och därför är det inte nödvändigtvis aktuellt att den är öppnad och bjuden på under festen. Den sparas altså och det anses helt ok. Dom flesta har ju redan vin som dom redan bjuder på.
Om man kommer hem till en "nära" vän kan det mycket väl hända att man tar med en gåva, som till exempel ett par örhängen eller nåt smått...men det är inte väntat alls.
Hur som helst...ALLT tackas med mycket och många, oftast överdrivna "Thank You!", pussar och kramar i överflöd. :-)

Martina Åkerman said...

Hej. Jag har bott här i USA, Kalifornien, i 42 år. Det är aldrig FEL att ta med nåt, och det är heller inte FEL att INTE ta med nåt. Det betraktas som specielt "nice" om man tar med nåt, men anses INTE oartigt att INTE ha nåt med sig.
Både vin eller blommor passar bra. Har man med sig en vin flaska så är den oftast betraktad som en "gåva" och därför är det inte nödvändigtvis aktuellt att den är öppnad och bjuden på under festen. Den sparas altså och det anses helt ok. Dom flesta har ju redan vin som dom redan bjuder på.
Om man kommer hem till en "nära" vän kan det mycket väl hända att man tar med en gåva, som till exempel ett par örhängen eller nåt smått...men det är inte väntat alls.
Hur som helst...ALLT tackas med mycket och många, oftast överdrivna "Thank You!", pussar och kramar i överflöd. :-)

Anne-Marie said...

Martina: Vad bra att du klargjorde det här med presenter och gåvor ytterligare. De där "oskrivna reglerna" kan vara litet knepiga fortfarande tycker jag trots att jag bott här snart 14 år.

Anna, Fair and True said...

Britternas information till sina diplomater i Sverige påtalar detta om att det är kutym i Sverige att ha med sig något. Men min erfarenhet från mina år i UK är att folk tar med sig något också men kanske inte lika ofta. I Sverige tar man ju så gott som alltid med något, om det inte är så att man är hos vännerna flera gånger i veckan eller månaden. Vin är en väldigt vanlig present.

Anne-Marie said...

Anna: Jag tog i stort sett aldrig med mig något när jag besökte kompisar, även om jag inte träffade dem särskilt ofta. Det känns nästan litet överdrivet att man skall behöva ta med sig något så fort man går bort. Kanske det är jag som är konstig. ;) Och mina kompisar tog inte med sig till mig heller. Så det gick på ett ut.

Anna, Fair and True said...

Inte varje gång om man träffas ofta men då och då :)