Wednesday, January 19, 2011

Svensk natur

Det sägs att svenskar har en alldeles speciell relation till naturen. Det tror jag stämmer eftersom vi har rätten att gå och vara i stort sett var som helst - Allemansrätten ger oss den möjligheten. Jag insåg aldrig hur lyckligt lottad jag var innan jag kom till USA.

Att enkelt inte kunna vara i naturen är troligen en av de saker som jag tycker är jobbigast med att bo i USA. Jag kan spy på skyltarna som stirrar mig i ansiktet och säger "Keep out", "Private Property", "No trespassing" osv. Det är helt enkelt en trist och fientlig inställning som man har här i USA och hur den går ihop med amrisarnas generellt vänliga sätt gentemot folk fattar jag inte riktigt. Rädslan för att någon skall komma in på privat mark är en del av det amerikanska samhället och den amerikanska mentaliteten som jag inte fattar och troligen aldrig kommer att förstå. Jag tror inte ens att jag vill förstå eftersom det går emot min egen känsla. Ni som bor i Sverige, var tacksamma för att ni har Allemansrätten och njut av möjligheten att kunna ta del av den fantastiska, svenska naturen. Det är lätt att bli hemmablind och glömma bort detta privilegium.

Här i USA finns stora nationalparker som man kan åka till men det är inte det jag saknar. Jag saknar möjligheten att enkelt kunna gå ut i naturen. Vi har faktiskt en promenadstig runt skolan som går genom den skog som finns där och det är en fin promenad men det känns fortfarande rätt begränsat. Där jag bodde i Sollentuna hade jag en rätt stor skog alldeles i närheten och en sjö, Rösjön, (en riktig sjö - i mina trakter finns många anlagda sjöar vilket också känns helt främmande) som givetvis var öppen för allmänheten. Jag minns att jag ofta tog kvällspromenader i skogen efter att ha jobbat och på hösten var det svampplockning som lockade. När jag skriver det här kan jag känna hur mycket jag saknar de här möjligheterna.

Naturen som finns i Stockholsmområdet är fantastisk tycker jag med all grönska, alla blommor och alla sjöar och vattendrag. Naturen där jag bor nu är mäktig på sitt sätt men den är karg och inte alls lika inbjudande. Kalifornien har helt enkelt inte någonstans den natur jag var van vid när jag växte upp. Det finns troligen delar av USA där det finns liknande natur men den ligger långt härifrån. Eftersom naturen känns viktig måste jag nog se till att jag kan bo närmare den sortens natur som jag känner mig hemma i. Vi får se var jag hamnar. Kanske det inte ens är USA:)

Jag har inga egna svenska naturbilder här i USA men här kommer ett par som min mamma tagit och skickat till mig. Vitsippor och blåsippor. Härliga vårbilder.



17 comments:

Saltistjejen said...

Jag tycker också det känns så tråkigt att man i stort sett alltid är hänvisad till parker av olika slag. även när det gäller nationalparker som ju ofta kan vara både stora och mäktiga, så är det den där vardagsnaturen som man kan sakna mycket. Att man endast får gå på särskilda leder och att man inte bara kan vandra fritt. Dock är jag fascinerad av hur otroligt storlsaen natur det finns i uSA. Så olika sorter också. Tyvärr har vi inte haft tillfälle att resa så mycket och sett särskilt mycket av allt som finns att uppleva här i naturväg.

Pettas said...

Jag förstår att du saknar den svenska naturen. Var någonstans i världen har man samma möjligheter att vandra som vi har i Norden.
Jag har själv aldrig varit i USA och har faktiskt inte någon längtan dit heller, därmed inte sagt att jag plötsligt är där (på besök).
Min make var till USA under studietiden för många år sedan, bodde i Georgia och kunde kanske ha blivit amerikan om det inte hade varit för just det du beskriver. Svårigheterna att nå naturen på ett naturligt sätt. Att i många timmar köra för att komma till en nationalpark var ingenting för honom. Alla dessa privata skyltar skrämde också och mycket annat. Jag tror nog att det kan vara väldigt svårt för oss från den här världsänden att förstå det dubbelpipiga "budskapet" med vänlighet och generositet parat med vapenhanteringen, skyltandet och rädslan för att främmande människor beträder ens mark.
Underbara vårbilder med vitsippor och blåsippor.
Hoppas du finner din plats på jorden där du kan vandra rakt ut i naturen precis som du vill.

Kram!

Trillingnöten said...

Jag håller verkligen med. Det var nåt av det som jag saknade mest i USA...naturen. Trots det är jag inte mer ute i naturen nu i Sverige...men tanken att man kan är fantastisk :)

Mon said...

Vilka underbara bilder.Amerika har underba natur.Dock pratar dem om att USA är den sista fria hemvisten på jorden men samtidigt har dem tusen förbud,det är lite synd.

em said...

"Oh, I never pay any attention to 'No Trespassing' signs," said Patty easily. "You'd never get anywhere in this world if you let them bother you."

Kom att tänka på Jean Websters Patty, när jag läste ditt inlägg. Det är trist med alla skyltar - fast i Sverige går det ibland för långt åt andra hållet. Människor ta'r sig friheter som inte allemansrätten tillåter, men hänvisar till den.
Det finns så otroligt mycket vacker natur i Staterna, vill du bo på platser som påminner om Sverige, kan du börja med att titta på svenskbygder - emigranter drogs ofta till platser som påminde om hemlandet. Och i New England finns många ställen där man kan känna sig hemma - fast höstfärgerna är ännu vackrare än i Sverige.
Margaretha

olgakatt said...

Det räcker att åka över Öresund för att sakna allemansrätten.

Annika said...

Vet du, jag är som Em, jag struntar i såna skyltar och har aldrig råkat på ngra problem. Inser också att jag är lyckligt lottad som bor där jag bor där jag faktist har parkvägar precis utanför dörren.
DET
r härligt. Men visst är det fint m allemansrätten i norden, ja minus Danmark då(visste inte att det var så, Olgakatt).
USA har ju en helt majestätisk natur, och det är tur att nationalparker och annat verkligen finns i parti och minut.
Här på min sida är naturen mer lik den svenska än hos dig, absolut. men även, som Em säger, norrut. Try CHIIIICAGOOOO...
Den staden gillar jag skarpt.
KRAMAR!!!

Cecilia Brock said...

Hoppas att du inte tycker att jag är fräck som tipsar om min webshop där jag säljer svenska saker främst till utlandssvenskar. Är själv gift med en man ifrån Nya Zeeland och har bott där tidigare. Jag tar gärna emot tips om vad ni tycker att vi ska sälja i webshoppen. I matväg är det än så länge bara godis och torrvaror men jag har tänkt mig att börja med halvkonserver nu framåt våren. http://www.scandinavianstuff.com

Ingalill said...

Jag tror det beror lite på var man bor. Här i Colorado har vi många promendområden av olika svårighetsgrad att välja på, och inte många skyltar. För min son som klättrar i berg är det paradiset att ha så nära till berg att bestiga.

Anne-Marie said...

Saltis: Visst finns det fantastisk natur i USA. Det är inte det jag känner mig begränsad av utan, precis som du skriver, den där vardagliga naturen som finns inpå knuten och som man, om man bor i Sverige, kan vara ute i hur enkelt som helst.

Karin: Vad bra du skriver! :) Jag hoppas också att jag finner en plats där det känns rätt. Det har jag faktiskt inte gjort i USA trots att jag bott här så länge. Intressant att din man också upplevde det som jag gör. De där skyltarna känns verkligen trista tycker jag och jag har inte vågat (som andra skriver i sina kommentarer) strunta i vad som sägs på skylten. Jag är väl en feg svensk. :) Kram!

Anne-Marie said...

Trillingnöten: Bara vetskapen att du kan tror jag gör att det känns annorlunda. Jag visste faktiskt inte om, när jag kom hit, hur begränsat det var och fick en smärre kulturchock.

Mon: Välkommen hit! Bilderna är från Sverige - i Täby - bara för att förtydliga. Det finns många dubbla budskap i USA. Det här är ett av dem. Visst har USA storslagen natur och alla möjliga sorters natur.

Anne-Marie said...

Margaretha: Jag är kanske bara feg och skulle våga som Annika gör. :) Men man vet ju inte riktigt vilka påföljder det skulle kunna bli. Kanske någon skjutglad "redneck" skulle komma ut med gevär. ;) Man vet aldrig! Ibland undrar jag om jag behöver ha den svenska naturen. Det känns som om något saknas inombords faktiskt. Svårt att förklara.

Olgakatt: Jaså, Danmark har ingen allemansrätt. Det hade jag faktiskt aldrig tänkt på. Sverige verkar rätt unikt.

Annika: Du är modig du. ;) Du bor verkligen fint med all grönska och alla promenadvägar som ni verkar ha. Har faktiskt aldrig varit ute i Chicago utan bara på flygplatsen. Ibland känns det som om jag skulle behöva ha den svenska naturen inpå mig. Vi får se framöver när jag är "free to move about the world." ;) KRAM!

Anne-Marie said...

Cecilia: Får ta och kolla in din webshop. Tack för tipset!

Ingalill: Välkommen hit! Kanske Kalifornien-borna är mer misstänksamma än andra. Har aldrig varit i Colorado men kan tänka mig att ni har en riktigt storslagen natur.

Anonymous said...

Om jag bodde där och kom från sverige och ägde mark skulle jag ge fan att sätta upp en sån skylt med private property

Freedomtravel said...

Visst är naturen tillgänglig här, och vi är också vana att vistas i den. Det har visat sig att en del människor med invandrarbakgrund föredrar att promenera i Kista centrum istället för att promenera i skogen - för att det känns helt främmande, eller kanske till och med läskigt. Och så är det säkert om man inte växt upp med det.

Andreas said...

Hej,

himla intressant att läsa om hur det är att leva i USA. Själv bor jag i Tyskland och kan känna igen mig i en del saker. Bl.a. alla begränsningar i naturen. Allt är förbjudet och sa alla skyltar om privat mark...

Hälsningar
Andreas

Anne-Marie said...

Anonym: Det är faktiskt jättetrist med de här skyltarna som finns precis överallt.

Freedomtravel: Kan tänka mig att invandrare kan tycka att det nästan kan vara skrämmande att vara ute i naturen om de aldrig varit vana vid det. Kista centrum låter inte som någon höjdare men jag kan förstå tankegången. ;)

Andreas: Välkommen hit! Kan tänka mig att Tyskland påminner om USA just när det gäller hur enkelt eller svårt det är att vara ute i naturen. Jag kommer emellertid inte ihåg att det fanns en massa skyltar under mina resor i Europa, bland annat i Tyskland, Österrike och Schweiz. Men de finns alltså om jag förstår dig rätt. Vi svenskar är nog litet bortskämda och inser inte hur bra vi har det i Sverige.