Friday, January 21, 2011

Pension efter bankbesök

Efter ett besök hos min bank idag blev jag påmind om att åren går och det är bara att konstatera att jag inte blir yngre. ;) De som jobbar på "mitt" bankkontor i Weed är fantastiskt trevliga och hjälpsamma och hejar alltid på mig med mitt förnamn. Idag blev jag också inbjuden att prata med någon pensionsexpert om att investera pengar för min pension. Helt plötsligt kände jag mig litet äldre.

Jag vet att jag verkligen borde ta tag i det här med att försöka klura ut vad jag egentligen kommer att få i pension men det känns motigt och jag skjuter det framför mig. När jag bodde i Sverige hade jag en privat pensionsförsäkring där jag hann sätta in en hel del pengar men den har legat i total dvala sedan jag kom till USA. Och pengarna kan jag ju inte få del av ännu. Vad jag kommer att få från den svenska staten står nog skrivet i stjärnorna eftersom jag aldrig valde var de skulle investeras utan valde den "allmänna potten". Jag hade redan kommit till USA och det hela kändes väldigt avlägset.

Här i USA finns något som heter Social Security och det är motsvarigheten till den statliga, svenska pensionen. Eftersom jag började jobba först 2005 i USA (det var många år jag inte jobbade här) tror jag inte att jag kommer att komma upp i några stora belopp. Jag har heller ingen privat pensionsförsäkring här eftersom jag helt enkelt inte har råd att avsätta pengar varje månad. Genom min arbetsplats sätts det in pengar på ett konto för statligt anställda men med tanke på hur Kaliforniens ekonomi är kan det nog vara pengar som är i farozonen. Det blir nog att äta "soppa på en spik" om jag fortfarande bor i USA när jag är litet äldre. Eller så kanske jag borde spela på lotteri eller åka till staten Nevada och spela på enarmbade banditer. Eller hitta en rik amerikan. Hmmm.

Har man flyttat till ett annat land och inte jobbat ett helt arbetsliv någonstans tror jag att man hamnar litet mellan "två stolar" och inte får någon riktigt bra ersättning från något av länderna. Man måste nog se till att ha en hel del egna besparingar och kanske jobba länge. Tänk vilket funderingar ett besök hos banken kan sätta igång!

Har aldrig sett den här skylten någon annanstans än i England - snart är pensionsåldern här. ;)

15 comments:

Saltistjejen said...

Ja det är ju lite trixigt detta med pensionen tycker jag, Med olika system och ja, jag tycker det känns väldigt krångligt om jag ska vara ärlig.
Kram!

larshultqvist said...

Ann-Marie,

Det som du skulle placera i Sverige var den s.k Premie Pensionen vilket endast är en liten del av pensionen som Svenska staten skall betala till oss.

Men allt detta är oklart även för mig. Jag jobbade 24 år (mycket längre än så om jag räknar ungdomsjobb) i Sverige innan jag emigrerade och det skulle vara hemskt om jag inte får någon pension för dessa år.

Folk som flyttar mellan länder kan ju inte gå pensionslösa. Men helt klart är det inte.

Trillingnöten said...

Uj! Påminne mig inte om detta! Jag är orolig både för maken mig. Vi vet ju inte var vi ska bo och maken har knappt jobbat (är 28 nu) och jag har jobbat ett bra tag i Sverige...hur blir det när man flyttar till USA sen? Usch...eftersom världen är så global nu bordet detta också kunna lösas på nåt sätt...

Pettas said...

En av fördelarna med att vara företagare är att man måste betala pensionsförsäkring varje månad. Den är lagstadgad. Åtminstone i Norden, kanske inte i USA.

Kram!

Uora said...

pensionsmyndigheten.se har bra info om hur och när (och om) man kan få pension från Sverige. Inom EU är det relativt enkelt att få pension från olika länder beroende på hur länge man har jobbat inom respektive land. Pensionsmyndigheten ansöker respektive lands pensionsmyndighet - men det gäller att ha koll på exakt når man flyttade, exakt hur man jobbade och vilken lön man hade. Det är många papper som skall fyllas i och kopior som skall skickas in - och man måste själv hålla koll på att ansökan görs!
Utanför EU får man oftast ingen garantipension och det gör att pensionen blir lägre om man inte har jobbat länge i Sverige.

Marianne said...

Usch ja, det där är rena huvudvärken som man bara inte orkar ta tag i fast man verkligen BORDE! Jag har ju ett tolvårigt uppehåll i min svenska pension, och inte mycket pension från annat håll under den tiden, även om Ikea faktiskt har satt in lite i medföljandepension. Men det började inte förrän 2003 eller ditåt, så här kommer det också att saknas pengar i kassan den dagen. Man får väl jobba tills man kryper fram, antar jag. För var man än bor ska man nog inte räkna med att få ut sina pensionspengar som staten har hand om!

Lycka till med intervjun för medborgarskapet!

Kram!

Anne-Marie said...

Saltis: Skönt att höra att jag inte är ensam om att egentligen inte riktigt veta vad som gäller. Vad trevligt att du lagt till en bild på din profil. :) Kram!

Lars: Just det, det var bara premiepensionen det gällde. Jag jobbade ca 15 år på heltid i Sverige innan jag flyttade och här har jag bara jobbat ca 5,5 år på "riktigt" så jag får nog ta och se om jag kan vinna stort på lotteri. :)

Anne-Marie said...

Trillingnöten: Det borde finnas någon central instans som man enkelt skulle kunna vända sig till och få lättförståelig information. "Retirement for Dummies" ;) eller något liknande. Men här rör det sig ju om två olika länder med olika lagar. Knepigt.

Karin: Jag tror inte att det är något krav här i USA. Michael (mannen jag var gift med) var egenföretagare och jag minns inte att han betalade in till någon speciell pensionsförsäkring. Allt är litet mer oklart och svävande här i USA tycker jag och USAs skattelagar till exempel lär vara de mest komplicerade som finns. Suck! Kram!

Anne-Marie said...

Uora: Tack för den informationen. Skall kolla deras hemsida vid tillfälle. Om man vill ringa och prata med någon i Sverige är det mycket knepigt med tanke på den stora tidsskillnaden mellan Kalifornien och Sverige (9 timmar). Vi har dagtid när Sverige sover och tvärtom. Det var många nätter jag fick stanna uppe när jag hade frågor till exempel till Skatteverket.

Marianne: Kryper fram är nog det rätta uttrycket. Här i USA är det mycket vanligt att folk jobbar tills de är i 70-årsåldern. Helt enkelt för att de inte får ut tillräckligt i pension. Håller helt med dig om att det som staten har hand om troligen är mycket osäkert. Kram!

Malin said...

Jag har inte jobbat på snart 5 år utan valt att vara hemmamammma, men slås av hur många av mina svenska väninnor som inte jobbar och är gifta med amerikaner, inte har eget pensionssparande. Själv sätter jag in en liten summa varje månad på sk roth IRA (dvs efter skatt dragits). Maken har ypperligt bra sparande genom sitt jobb men det är ju tekninskt sett hans pengar OM något skulle hända mellan oss. Visst kan du få ut din pension från Sverige när du har åldern inne, men det är ditt ansvar att se till att du får det. Jag tror också att det finns något sorts avtal som gör att du inte kan få både och, dvs, om du väljer att ta ut din svenska pension så dras motsvarande av din ss. Är inte helt säker på hur detta fungerar dock. Men visst är det något man måste tänka på, pension och sjukförsäkringar (ss, mediccare, medicaid etc) om det nu finns kvar när man är 65...

Anne-Marie said...

Malin: Det verkar vara litet av en djungel om man skall kunna allt som rör två olika länder och hur en person kan ta del av vissa saker från ett land och hur det då påverkar vad man kan få ut från det andra landet. Jag kan det inte men visst borde man sätta sig in i det hela. Tror att statliga pensioner kanske inte alls finns kvar som idag när vi är så gamla.

Mimmi said...

Ja du, det är verkligen nåt man borde ta tag i.

Varje år får jag ett Pensionsbesked från Sverige, och den summan de har räknat ut att jag får ut när jag pensioneras räcker nog inte ens till en spik för "soppa på en spik".

Precis som du så har jag inte heller råd att lägga undan något på 401K trots att min arbetsgivare matchar det jag skulle lägga in. Nä, det blir till att jobba tills man dör, eller vinner på lotto (jag hoppas på det sistnämnda). :o)

Anne-Marie said...

Mimmi: Det verkar som om de flesta av svenskamerikaner inte har så bra koll på det här. Jag är alltså i gott sällskap. ;) Ja, soppa på en spik blir nog vår framtid diet. Jag hoppas också på en storvinst - det skulle säkert underlätta om man spelade, vilket jag inte gör. :)

Anna, Fair and True said...

Du kan kontakta PPM för att få information om hur det ligger till och vad du kan göra. Det är aldrig för sent att placera om det du har i Sverige i andra fonder än den förvalda. Detta gäller din privata pensionsförsäkring också.

Anne-Marie said...

Anna: Jag tror jag skjuter det litet framför mig eftersom det känns avlägset fortfarande. Men egentligen är det ju inte det eftersom jag fyller 50 i år. Jag tror dock (och många andra jag känner säger samma sak) att systemet troligen kommer att se annorlunda ut när jag är 65.