Saturday, September 11, 2010

Filmtips - The Quiet American

Många amerikaner har minnen från Vietnam. Antingen har de varit där själva under kriget eller så har de anhöriga som varit där. Jag känner två personer som var med i kriget i Vietnam. Många, många har problem som de fortfarande lever med - både fysiska och psykiska.

Författaren Graham Greene skrev den bästsäljande boken "The quiet American." Boken har spelats in som film, först 1958 och senare 2002. I kväll gick filmversionen från 2002 på TV. Den utspelas på 1950-talet i Saigon i Vietnam, under det första Indokina-kriget. Det är dels en kärlekshistoria som utvecklas till ett triangeldrama och dels är det en berättelse om den politiska kris som fanns och hur amerikanernas inblandning ledde till det senare Vietnamkriget.

Två av filmens huvudroller spelas av Michael Caine och Brendan Fraser. Caine är en utsänd engelsk reporter som rapporterar om kriget medan Fraser är en CIA-utsänd amerikan som skall se till att USAs intressen tas om hand i kriget. De båda männen har en kärlekshistoria med en vietnamesisk kvinna.

Jag hade inte hört talas om den här filmen men den var verkligen värd att se. En välgjord film med duktiga skådespelare. Michael Caine blev också nomierad för en Oscar för sin roll.

Rotten Tomatoes (en stor och välkänd hemsida i USA som recenserar filmer) ger den här filmen tummen upp. Kan bara hålla med dem.

Bilden från Wikipedia.

5 comments:

Freedomtravel said...

Tack för tips! Hade inte hört om den filmen.

Det som var intressant när vi var i Vietnam var att kriget refererades till som "The American War". Då inser man själv att man alltid har ett väldigt västerländskt, och många gånger amerikanskt, perspektiv...

Vi var också fascinerade av allt som tycktes dröja kvar, som all amerikansk 50- och 60-talsmusik. På nåt sätt trodde man att vietnameserna skulle vilja glömma det som hade med de amerikanska soldaterna att göra. Istället spelades amerikansk 50- och 60-talsmusik överallt. Jag har aldrig hört så mycket Simon & Garfunkel som under vår Vietnamresa...

Var också lite fascinerad över de amerikanska turisterna och relationen mellan vietnameser och amerikaner. Ok, uppfattade detta bara på ett väldigt ytligt plan. Men i Europa är vi ju vana vid att konflikter kan pågå under tusentals år (!), så man började ju fundera över asiaternas förlåtande attityd, i jämförelse med vår.

Dessa iakttagelser alltså från ganska ytliga iakttagelser och utan att veta så mycket mer... Hur uppfattar du amerikanarnas relation till Vietnamkriget och vietnameser idag?

Katarina på Filippinerna said...

Filmen har jag inte sett,, men säker maken.

Hans farbror var en av amerikanrna som var i Vietnamn, han har jag träffat då jag var i USA förra året. Han minns massor av detaljer från sin tid där.

När han vid ett tillfälle had permis flög han över till Filippinerna och han är sedan lång tid tillbaka gift med en filippinska, idag bor de i LA.

Freedomstravel refererar till hennes resa där, även jag har gjort en 6 veckors lång resa från Saigon till Hanoi, flera dagar var just kring den militära zonen,, det har inte varit lätt för alla de barn som kom till på den tiden, en mix mellan vietnameser och amerikaner, ingen ville ha dem..

Idag har du fortfarande många områden i vietnamn som inte är "uppstädade" dvs. man beträder områdetna på egen risk, eftersom det finns stor risk för minor där. Jag blir ledsen när jag tänker på vilka konsekvenser ett krig ger.

Vi reser nog över till Vietnman i vinter, då har vi våra amerikanska vänner som lever där och tillverkar grejer till för ett svenskt företag!

Förresten har du många krigsveteraner i Weed området?

Maria Byström said...

Å, tack för tipset. Kram!

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Intressant att läsa om era upplevelser när ni reste i Vietnam. Har de på något sätt fastnat i den tidsepok då krigen utspelade sig kanske? Jag tänker då på t ex musikvalet som du beskrev. Jag har inte hört så mycket om hur folk egentligen relaterar nuförtiden till kriget mer än att väldigt många veteraner från kriget har ärr - både fysiska och psykiska. De är nog mest arga på USA och att de sändes ut för att delta i detta hemska krig. I USA finns en hel del speciella tjänster just för veteraner som man inte är van vid från Sverige, t ex att de får rabatter av olika slag som vi "vanliga" inte får. Sådant här känns främmande som svensk - vi har ju ingen nära koppling till ett stort krig.

Anne-Marie said...

Katarina: Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter och upplevelser i Vietnam. Eftersom jag aldrig varit där är det intressant att höra litet mer om ett sådant främmande och annorlunda land. Det låter otroligt egentligen att det inte "städats upp" under så lång tid. Det är hemskt med de konsekvenser som minor kan ge - till och med så många år senare. Som jag skrev i inlägget känner jag två personer som var med i kriget. Båda har absolut fått "ärr" - mest psykologiska. En av dem (en tidigare jobbkollega) har haft mycket besvär med "posttraumatic stress". Jag tror det finns en hel del veteraner i Weed-området och Mt Shasta trakten. De finns överallt i USA och det de var med om genomsyrar kulturen på något sätt genom att så många blev skadade både fysiskt och mentalt/emotionellt. Svårt att riktigt ta till sig hur stor påverkan det här kriget faktiskt hade i och på USA .

Maria: Varsågod! Kram!