Wednesday, August 18, 2010

Bo i USA eller flytta till Sverige

Innan jag fortsätter med dagens inlägg tänkte jag bara återkomma till det här att ge dricks till hårfrisörskor/frisörer. Jag frågade min chef - hon är ju amerikan och har bott här hela sitt liv. Hon sade att hon hört följande - om hårfrisörskan/frisören äger salongen då är det inte lika vanligt att ge dricks. Om det är en person som är anställd då brukar man ge dricks. Sedan hade hon frågat en granne som jobbar som hårfrisörska och den personen hade sagt att vissa ger dricks, andra ger inte dricks och att det är upp till kunden. Glasklart eller hur! ;)

Under sommaren har jag fått flera kommentarer där man undrar - "varför bor du kvar i USA, varför flyttar du inte hem till Sverige?" Jag börjar bli litet undrande - vill läsarna att bloggen skall byta namn till "Att bo i Sverige"? ;)

Jag flyttade till USA beroende på att jag träffat Michael. Det var aldrig tal egentligen om att vi skulle bo i Sverige utan det var självklart på något sätt att vi skulle bo i USA. Trots att vi hade bestämt oss för att bo i USA var mina första år kluvna mellan USA och Sverige. Jag jämförde ofta de båda länderna och det tog mig flera år att acceptera mer och mer hur det är i USA och känna mig relativt hemma här.

Inte ens när Michael gick bort hade jag egentligen några allvarliga tankar på att flytta tillbaka till Sverige. Jag hade bott så lång tid i USA att det kändes mer hemma än Sverige.

Jag saknar fortfarande självklart Sverige ibland - allemansrätten, att människor överlag verkar mindre misstänksamma gentemot andra än vad amerikaner är (då tänker jag på alla vapen som privatpersoner har i USA, skyltar som talar om att det är "private property" osv), att jag faktiskt kan den svenska kulturen, dvs jag kan alla de olika "oskrivna reglerna" som finns, min familj och mina vänner.

En stor anledning till att jag stannat i USA, även efter det att Michael gick bort, är att jag lärt mig otroligt mycket här och att jag vuxit som person på ett sätt som jag vet att jag inte skulle ha gjort i Sverige. Sådant är viktigt för mig. Att inte stanna upp i sin utveckling utan att hela tiden sträva efter att bli mer och mer "hel" som person. Kanske låter flummigt men så har jag levt mitt liv under många år.

Jag är inte bunden till att bo i USA. Om det skulle vara så att jag skulle flytta tillbaka till Sverige, det vet jag inte. På senare tid har det mer och mer börjat kännas som om jag nått någon slags mättnad med USA men något annat har inte öppnat upp sig eller känts rätt. Så tillsvidare bor jag kvar i USA. Att göra något nytt kräver timing och att allting faller på plats naturligt. När det gör det, då är det rätt. Så var det när jag flyttade till USA.

Så det blir säkert en del fortsatta skriverier från USA och sedan får vi se.

24 comments:

Trillingnöten said...

Jag håller med dig! Många i min närhet fattar inte varför jag och maken ska flytta till USA så småningom. Men det känns som att det är ett steg i MIN utveckling. Det kanske inte är för alla att flytta till andra länder, men för mig är det just det. Jag tycker att Sverige har gett mig det landet har att erbjuda, jag behöver nytt. Och som du sa, det finns inga garantier var man bor till slut iaf. Man kanske flyttar tillbaka eller till ett helt annat land! Vem vet?

SOFIAS DAGLIGA ღ PEAK DESIGN said...

Hej Ann-Marie!
Jag tycker det är kul och intressant att läsa din blogg så du får gärna fortsätta med det. Jag brukar gå in och ta en titt varje dag. USA är ett faschinerande land som lockar mig och dina inlägg får mig mer och mer sugen på att en dag packa väska och familjen och flytta.
Mvh Sofia

Tord said...

Keep on writing

Inger said...

Hej!
Jag gillar också att läsa din blogg, varje dag. Du skriver så varierande och belyser så många olika saker.
Sedan tycker jag att det är intressant att läsa från någon som bor i ett annat land än Sverige, speciellt USA, som har en speciell plats i mitt hjärta.
Hoppas du trivs i det nya boendet!
Må gott!

Ms Spider said...

Du kommer aldrig kunna finna dig helt tillrätta i Sverige igen, för så fort man flyttar ut börjar man förändras. Jag har bara flyttat till Tyskland men jag känner också av det. Jag älskar Sverige, åker på besök då och då men jag kommer alltid stå lite utanför. Det innebär inte att det inte finns vissa saker med landet som jag saknar, men ska man ändå inte passa in helt är det enklare att göra det i ett landd som man ändå inte förväntas förstå till 100%... Jag stannar utanför landets gränser, jag med.

olgakatt said...

Ett klokt svar på de "näsvisa" frågorna, Anne Marie!

Det gäller att känna efter vad som är rätt för en själv och det är inte alltid yttre faktorer som avgör ett visst val.
Sen tror jag inte att det är hugget i sten att man inte kan finna sig tillrätta igen om man byter land igen. Men självklart är både man själv och världen omkring inte densamma som förut.

Jag uppskattar mycket dina berättelser om USA men skulle säkert också uppskatta att höra om hur det vore att återkomma till Sverige. Följ din känsla och de impulser som kommer!
Hoppas också att din bostadssituation blir riktigt bra snart!

Anonymous said...

Ja eller flytta till ett annat land där finans krisen ej drabbat så mycket som australien tex.

Heather Lundquist said...

Kul att får ett svar, tack så jättemycket :) Tycker det är jätteintressant att du känner dig hemma här.

Jag som amerikan fast känner mig mer svensk efter 12,5 år i Sverige, känner mig inte ens hemma i amerika ännu, även efter 1 år här. Men kanske någon gång.

Har för mycket hemlängtan nu till Sverige jämförde med sonen o maken... men det går säkert över någon gång!

/Heather i Buffalo, NY

Anonymous said...

ÅÅå, för mig är verkligen USA en del av svensk kulturhistoria då så många som 25 % av våra invånare en gång emigrerade till landet i väst för att bygga upp en ny framtid där. Jag skulle tro att det finns fler svenskättlignar i Amerika än de finns i Sverige (eller ungefär lika många)då många svenskar i USA skaffade (hade råd att förörja) större familjer.

Klart du ska bo kvar så länge du trivs. Sverige finns ju alltid kvar...

Kram!

Marie said...

Det är fantastiskt att flytta utomlands men verkar som att det tar flera år innan det nya landet känns som hemma. Härligt att du känner dig hemma i USA! Om du nu väljer att flytta någonannanstans hoppas jag att du känner dig hemma där med! Behöver ju inte vara Sverige bara för att du växt upp där.Fortsätt gärna att blogga vart du än flyttar, jag fortsätter läsa! Kram

Mimmi said...

Jag har aldrig uppfattat något av dina blogginlägg som kritik mot USA, och att du tycker att det skulle vara bätre i Sverige, så jag förstår inte riktigt var kommentarerna med frågan om varför du inte flyttar till Sverige kommer ifrån.

Jag ser din blogg som precis som namnet på den säger; "Att bo i USA", där du helt enkelt berättar om hur det är att bo i USA, och i vissa fall jämför med hur det är i Sverige (på ett väldigt bra sätt också måste jag säga).

Jag själv har bott i USA i snart 15 år, och jag tycker att jag har utvecklats på ett sätt som jag inte tror att jag skulle ha gjort om jag hade bott kvar i Sverige. Jag tycker att jag är mycket mer öppen till att allt inte är som i Sverige (vilket jag tycker att Svenskar generellt sett har svårt att acceptera - om de inte flyttar från Sverige förståss).

Keep on blogging! :o)

Anne-Marie said...

Trillingnöten: Vad trevligt att du fattar vad jag pratar om. :) Och jag håller helt med dig. Att flytta utomlands är inte alls för alla. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle komma att bo i USA. Jag minns till och med att jag sagt till mig själv att jag skulle bo kvar i Sverige. Och så träffade jag Michael.

Sofia: Vad trevligt att höra. :) Fortsätt att titta in. Har inga planer just nu på att sluta. Hade en lång paus förra sommaren men inspirationen har kommit tillbaka. Du får komma till USA och se hur det är.

Tord: Tack!

Inger: Vad trevligt att du fortsätter att läsa. Tack! Det nya boendet har redan haft litet utmaningar men det verkar vara standard här. :)

Anne-Marie said...

Ann-Katrin: Så sant. Har man en gång flyttat har man för alltid förändrats. Det bara är så. Jag kände mig alltid litet utanför i Sverige - känner nog mig litet utanför också här i USA men det är "högre i tak" i USA (min högst personliga åsikt) vilket jag saknade i Sverige.

Olgakatt: Tack! Hoppas du fortsätter att läsa. Har inga konkreta planer på att byta land just nu. Det jag har börjat känna är att jag är "klar" med Mt Shasta området. Har haft den känslan flera gånger tidigare i mitt liv och det har alltid inneburit en större förändring.

Anonym: Australien är otroligt svårt att lagligt kunna flytta till. Tror också att jag avstår från alla giftiga kryp de har. :)

Anne-Marie said...

Heather: Intressant att du känner dig mer hemma i Sverige än i USA. Det är knepigt det där att finna sig tillrätta när man väl flyttat en gång. Har man flyttat är det ena eller det andra landet aldrig riktigt detsamma.

Maria: Bra kommentar! Det finns otroligt mycket svenskt och skandinaviskt i USA. Inte i mina trakter men kan tänka mig att t ex Minnesota skulle vara som "hemmaplan" nästan. :) Kram!

Marie: Tack! :) Det tar tid att anpassa sig. För vissa går det snabbare än för andra. Det tog rätt lång tid för mig. Det viktiga tror jag är att vara trygg i sig själv. Är man det kan man nog bo i stort sett var som helst.

Anne-Marie said...

Mimmi: Kul att höra om din upplevelse eftersom du också bott här länge. Litet kritisk kan man vara tycker jag men det jag tycker är roligt är att kunna dela med mig av hur det är att bo här och visa på skillnader (och likheter) mellan de två länderna. Det är rätt stora skillnader även om det på ytan kanske inte verkar så. I will. ;)

Katarina said...

Följ ditt hjärta! Jag vet var du "pratar2 om,, att flytta utomlands är inte för alla det passar,, återflytten ät nog mycket svår också på ett annat sätt.

Anne-Marie said...

Katarina: Tack för att du fattar! :) Det är så jag lever mitt liv - följer mitt hjärta och min intution. Jag tror jag skulle ha svårt att bli "svensk" igen. ;) Kram!

El Sueco said...

Jag tycker att du har en av de mest intressanta bloggarna i världen! Jag hoppas inte att du flyttar tillbaka till Sverige. Här vet jag redan hur det är att bo. Jag drömmer själv om att lämna landet, men jag stannar troligen inom EU. Det verkar mycket lättare utan all visumbyråkrati. Sverige är bara för mörkt och kallt. Jag tycker det var intressant att du skrev att du känner dig lite utanför i USA. När jag var i Florida tyckte jag att det var svårt att vara utanför, eftersom alla människor spontant kom fram till mig för att prata. Hade något liknande hänt i Sverige hade jag nästan intagit försvarsposition. Jag märkte hur annorlunda jag var när jag kom hem efter bara två veckor, så mycket som jag började tala med främlingar helt spontant. Nu är jag tillbaka i mitt gamla vanliga jag: tyst som en mus. :)

Signe said...

Hej igen, kul att du är så aktiv med att svara dina läsare.

Det är väl ingen näsvis fråga att undra varför du stannar i USA? Och jag tycker att signaturen Mimmi läser inför mycket i den frågan. Vem har skrivit att Sverige är bättre än USA? Det är bara annorlunda. Men jag undrar därför att jag själv alltid längtar till Sverige när jag bott utomlands. Och därför är det intressant att veta hur andra tänker om samma ämne, utan värdering.

Anne-Marie said...

El Sueco: Tack för dina snälla ord om min blogg. :) Visst förändras man när man kommer utanför Sverige. Kanske en anledning till att så många svenskar reser kors och tvärs över världen. Jag minns min första resa till USA och hur positivt det kändes. Jag har nog alltid känt mig litet utanför var jag än är. Skulle göra det även i Sverige.

Signe: Jag hade fått samma fråga från fler än dig så jag tyckte det kunde passa med ett inlägg om det här. Att flytta utomlands är inte för alla som flera kommentarer antydde. Jag trodde aldrig att jag skulle komma att bo i USA men man vet aldrig vad livet erbjuder.

Petrita said...

Jag kan relatera till allt. Känns bra att höra från andra som går/har gått igenom samma saker. Jag har just flyttat tillbaka till Sverige för att "prova" efter att ha bott i USA i 17 år.

Anne-Marie said...

Petra: Vad intressant att höra från en som lämnat USA och flyttat tillbaka till Sverige. Det måste vara en stor omställning efter så många år.

Unknown said...

Hej vilken intressant blogg. Jag har bott i USA i ca 20 ar och har borjat tanka pa att flytta till Sverige. Ar det nagon som har flyttat hem till Sverige efter en lang utlandsvitelse som kan kommentera hur det gick? Vad var de storsta svarigheterna? Hur lang tid tog det att kanna sig hemma i Sverige?

Anne-Marie said...

Anna: Välkommen hit! Roligt att du tycker om bloggen - tack. :)
Vet inte hur mycket du har läst på bloggen eftersom det här är ett gammalt inlägg. Jag var faktiskt på väg att flytta tillbaka till Sverige i höstas men kände att landet genomgick en otroligt stor förändring (jag var där just den tiden när det kom 10,000+ personer/vecka under förra hösten) och bestämde mig för att stanna kvar i USA.
Tror tyvärr att du inte får svar eftersom inlägget är så gammalt. Men om du vill skicka ett email till mig kan jag beskriva hur jag upplevde Sverige i höstas - var där litet drygt 2 månader. Email: attboiusa@yahoo.com