Friday, February 26, 2010

Amerikansk och svensk nationalism

Även om jag inte haft internet hemma under nästan två veckor har jag i alla fall haft TV sedan förra veckan. Givetvis har jag följt OS i Vancouver och glatts åt de svenska medaljerna. Den svenska nationalismen har faktiskt "blommat". :)

Något som jag funderat en del på sedan jag flyttade till USA är hur stor skillnaden är mellan Sverige och USA när det gäller nationalism och hur man får uttrycka sin nationalism. När jag var liten var det fortfarande "tillåtet" att hissa den svenska flaggan. Vi hade en stor, fin flaggstång i Enebyberg och flaggan hissades vid födelsedagar, namnsdagar och helgdagar. Någon gång på 80- och 90 talen blev det helt plötsligt "fult" att vara svensk och ha en svensk flagga och sjunga den svenska nationalsången. Det sades att man var rasist om man hade den svenska flaggan hissad. För mig verkar det helt absurt. Jag vet att vissa grupper i det svenska samhället till exempel använt den svenska flaggan som symbol för sitt rasistiska budskap men att gå så långt som att säga att man är rasist för att man har en svensk flagga på sin balkong - det verkar litet extremt. Skulle det kunna hända i andra länder? Kanske, men jag tror Sverige är rätt unikt.

Jag hoppas att det här har förändrats sedan jag bodde i Sverige men jag har läst litet på internet att det till viss del fortfarande verkar finnas den här inställningen i det svenska samhället. Att bo i USA och uppleva den amerikanska nationalismen är den totala motsatsen. Här är man stolt över att vara amerikan. Den amerikanska flaggan och nationalsången visas och sjungs i alla möjliga sammanhang. Och de flesta amerikaner verkar kunna sin nationalsång. Vi svenskar tycks kunna de första raderna av den svenska nationalsången och sedan hummar vi. :) Jag kan inte hela sången. Att i USA säga till någon att han eller hon är rasist för att man har den amerikanska flaggan hissad skulle nog mötas med stor förvåning, oförstående och kanske ilska. Här är det tillåtet att visa att man tycker om sitt land. Ibland kanske det går litet till överdrift men det anses i alla fall inte vara fult.

Jag tror det vore nyttigt för oss svenskar att våga vara litet mer nationalistiska - vi kan nog lära oss av norrmännen - och att ibland hissa den svenska flaggan och sjunga den svenska nationalsången.

15 comments:

em said...

I realize that Patriotism is not enough. I must have no hatred or bitterness towards anyone.
Edith Cavell

Katarina på Filippinerna said...

Jag tror att det skiljer sig rätt mycket mellan familjer i Sverige,

I min familj i Sverige har det alltid hissats flaggan då någon i familjen har födelsedag eller namnsdag. Vilket betyder att det flaggas nu och då.

Det är också viktigt i min familj att flaggan tas ned vid rätt tidpunkt och att den viks och förvaras rätt!

Anonymous said...

Ja man har märkt det i amerikanska serier där har de flaggan i klassrummen, tom i tv programmet are you smarter than a fifht grader har de en flagga i tv studion

Malin said...

Intressant. Man blir liksom väldigt svensk som utlandssvensk och idealiserar nästan den svenska tillvaron, samtidigt som man inte gillar om andra är för kritiska mot amerika och amerikaner. Man kan ju aldrig dra alla över en kam. Min man är mycket amerikansk patriotiskt och från en militär familj. Även om jag inte alltid har samma värderingar som hans familj, så respekterar jag deras patriotism. Fast jag inte bott i Sverige på 14 år och numer har amerikanskt medborgarskap, så känner jag mig väldigt svensk. Intressant hur mycket de där första 20 åren av mitt liv har påverkat mig.

MichaelaWesterlund said...

så sant så sant.
Kram från Los Angeles

Anne-Marie said...

Margaretha: Stämmer mycket bra. Att kunna vara stolt över sitt land och även kunna vara öppen för andra människor och kulturer är det ultimata.

Katarina: Det är säkert så. Men jag tror att det var mer okej att hissa flaggan t ex på 60-talet än vad det var i alla fall på 80- och 90 talen. Vi var också noga med att ta ner flaggan vid rätt tidpunkt. Vi hade en eller flera hackspettar som gillade flaggstången som var gjord av trä. Den översta delen nästan föll av till slut där de hackat. Lustiga fåglar. :)

Anne-Marie said...

Anonym: Den amerikanska flaggan finns överallt i samhället. Att ha den svenska flaggan i ett svenskt klassrum känns litet främmande eller att man har flaggan i ett underhållningsprogram. Här i USA är det inte alls konstigt.

Malin: Som utlandssvensk "suger man i sig" det som svenskar gör och det känns större på något sätt. Jag känner mig nog också rätt svensk fortfarande även om jag märker att jag på vissa sätt befinner mig mitt emellan - i ett ingenmansland.

Michaela: :) Kram!

BQ said...

Hej! Trevlig blogg du har! Kom in hit via dottern, som har idausanda.
Själv bor jag i en liten stad strax norr om Sveriges geografiska mitt (gissa vilken!). Här flaggas det nog ganska friskt vid allmänna flaggdagar, bemärkelsedagar osv. Sommartid har många fasadflaggorna uppe. Min granne mittemot flaggar hela vintern vid sin entré.
Jag tror att det har blivit lite mer inne att flagga efter det att vi fick en officiell Nationaldag den 6 juni. Sedan blir det ju yra med flaggor då nationalhjältarna kommer hem till Sverige med alla sina medaljer! Vi har varit lyckosamma i skidspåret och på curlingisen - sånt värmer våra svenska hjärtan. Tänk att vi vann 11 medaljer, varav 5 var av högsta valör!

Anne-Marie said...

BQ: Välkommen hit! Kul att du gillar bloggen. :) Vad trevligt att höra att det blivit mer vanligt att folk vill flagga. Det kan nog ligga något i att svenskarna blivit litet mer nationalistiska efter det att 6 juni blev nationaldag. Medan jag bodde i Sverige var det ju "bara" Svenska flaggans dag. Visst var det roligt att Sverige och svenskarna gjorde så bra ifrån sig i OS.

Jane said...

Jag tycker faktiskt att det är helt ok att flagga i Sverige. I gävle flaggar alla på somrarna och de flesta jag känner har en liten svensk flagga stående någonstans, särskilt på sommaren. Och band binds med svenska flaggans färger på midsommar. Jag märker faktiskt ingen särskild förändring under senaste 30 åren, även om jag har bott i Tyskland de senaste 16.

Det kanske beror var man bor men jag tycker svenskar är väldigt patriotiska. Samtidigt är ju inte alla amerikaner så jättepatriotiska.

Anne-Marie said...

Jane: Vad trevligt att höra att det blivit mer "okje" att flagga i Sverige igen. Jag kanske minns 80- och 90 talen (jag flyttade ju ut 1997) och då var man nästan rasist om man hade den svenska flaggan hissad. Intressant att du inte märkt någon skillnad direkt. Kanske, som du säger, att det beror på var man bor.

Anonymous said...

6 juni blev Sveriges Nationaldag 1983...sedan 2005 även helgdag.

Alex von Fersen said...
This comment has been removed by the author.
Alex von Fersen said...

Jag har som du lämnat Sverige dock alldels nyligen och flyttat utomlands. Kan säga att det är samma sociala stigmatism som råder nu som då vad gäller det mesta som rör svensk patriotism/nationalism och att vara stolt över sitt land och vad det står för.
Jag minns precis i början av 90-talet när vi börjat högstadiet skulle sjunga nationalsången till hissad stång den 6:e juni men döm av min förvåning att det fick vi inte längre för då skulle de invandrare som börjat på vår skolan kanske ta illa vid sig(?). Jag vill minnas att förklaringen var sådan iaf. Förstod inte så mycket av resonemanget då, och gör det lika lite nu :)
Dragen över en kam är svensken verkligen ett unikt släkte... man ska skämmas för att vara svensk, annars är man inte svensk ;)

Alex von Fersen
http://exil.blog.com/

Anne-Marie said...

Anonym: Tänk att det var så länge sedan som den blev nationaldag. Innan hette ju dagen "Svenska Flaggans Dag". Och helgdagen har jag aldrig upplevt men jag vet att firandet har blivit litet mer nationalistiskt allteftersom åren går.

Alex: Välkommen hit! Visst är det en märklig inställning - att invandrarna skulle ta illa vid sig. Vadå? Om de styrande fick bestämma skulle väl Sverige fira alla andra nationaldagar och sjunga andra länders nationalsånger. :) Min mamma jobbade som lärare i Rinkeby utanför Stockholm och där var de finska invandrarna mycket starka. De till och med protesterade mot att ha mer svenska i skolan. Men de bor ju i Sverige! Det är en konstig inställning och attityd i Sverige. Litet tröttsamt faktiskt. Men unikt! :)