Monday, December 7, 2009

"Slav"löner

Kanske en litet dramatisk rubrik men USA är ett kontrasternas land. Om man har ett riktigt bra jobb tjänar man mycket pengar. Många, många människor i USA har tyvärr inte dessa högavlönade jobb utan sliter med åtminstone ett par jobb för att få ihop tillräckligt med pengar för att överleva.

Jag vet att man inte kan jämföra två länder som har olika valutor och helt olika kulturer men jag tjänar idag mycket mindre än vad jag gjorde för snart 15 år sedan i Sverige. Och kostnaderna jag har varje månad (hyra, mat osv) verkar inte vara särskilt mycket lägre här jämfört med vad de är i Sverige idag.

I USA finns så kallade minimilöner som väldigt många har här i USA. Skulle de svenska fackföreningarna se de här lönerna skulle de troligen få ett mindre "sammanbrott". :) Dessa låga löner ligger på $7.25/timme - $8.55/timme. Det är ca SEK 50-60/timme. Jag skulle vilja påstå att många i USA lever i fattigdom.

Här i USA betalas man antingen per timme eller är en så kallad "salaried employee". Jag tjänar per timme - (som tur är ligger min lön över minimilönerna) - medan min chef är "salaried".
Eftersom många inte tjänar särskilt mycket per år finns det olika slags subventioner för låginkomsttagare: telefonbolaget har lägre taxor, vissa bostadsområden hyr bara ut till de som tjänar under en viss summa per år, osv. Det finns dessutom något som heter "food stamps". Det är ett program som hjälper människor med ingen eller låg lön att kunna köpa mat.

Allt det här känns fortfarande litet främmande. Visst finns det fattiga människor också i Sverige men i USA är det faktiskt en del av det amerikanska samhället. Det här är något som jag har haft svårt att riktigt acceptera. Dessa stora skillnader mellan de som har gott om pengar och de som sliter för att klara livhanken.

Burr vad kallt det är. I morse var det runt minus 15 - det är ovanligt och man ju undra om man verkligen bor i Kalifornien. :) Och jag är tacksam att jag tjänar tillräckligt för att kunna betala hyra för en riktig bostad.

9 comments:

Saltistjejen said...

Visst är det en helt annan spridning på inskomster här än i Sverige. Det finns så många som måste hatvå eller fler jobb för att klara av att försörja sig och sin familj. Självklart är detta ett problem, eller snarare att det inte finns så bra skyddsnät för dem som hamnar utanför. Här är ju inte välfärdssystemet utbyggt som i Sverige. Å andra sidan känns det som om man även kan tjäna otroligt mycket mer här för samma typ av jobb som man har i Sverige. Allt beror såklart på vilken typ av tjänst man har. Vad gäller den forskarlön jag har här jämfört med vad jag ahde i Sverige innan jag flyttade hit så är det ungefär samma. Skillnaden är att hyra här är ca 3 ggr så hög. maten dyrare etc. Skatten är även den rätt hög med amerikanska mått mätt. Men dock lägre än i Sverige. Men rik blir man inte. Å andra sidan vet jag folk som gått till industrin här och tjänar kanske 4-5 ggr mer än vad de skulle gjort för ett liknande jobb i Europa. Så visst är det stora skillnader. och därmed klyftor i samhället.

Anonymous said...

Tak for de interessante oplysninger

Anonymous said...

hvad jeg ledte efter, tak

Anne-Marie said...

Saltis: Det verkar som om vissa jobb kan ge väldigt bra betalt här i USA. Och även vissa jobb (som är likvärdiga med de svenska) kan ge en högre lön. Men sedan finns det många, många jobb som verkligen inte gör det lätt att klara sig. Kanske jag ser mer av sådant eftersom jag bor i ett glesbygdsområde med få arbetstillfällen och många arbetslösa. Min lön är verkligen inte hög och det jag gör kan säkert jämställas med det jag gjorde i Sverige - där jag tjänade en hel del mer per månad. Kan tänka mig att en storstad som NY är väldigt dyr. Kanske litet som Kalifornien, där allting kostar. Kram!

Taina said...

Det som förvånar mig är hur mycket de orkar jobba. Att ha två, eller till och med tre, jobb är ju inte så ovanligt. Allt för att få hushållskassan att räcka. Föreståndaren på dotterns dagis jobbar ibland uppemot 70 timmar i veckan. Innan hon släpar sig till dagis är hon på Starbucks, för att sedan återvända dit igen efter dagiset stängts. Hon ser helt slut ut. I höstas tog hon faktiskt semester, fem dagar, varav 2 av dagarna gick åt att sitta i bilen. Flygbiljetterna var ju alldeles för dyra, sa hon. Det blev i alla fall 3 hela dagar med barnen. På ett helt år!!! Hur orkar de kan man ju undra?

Annika said...

Ja, det är inte lätt för "the working poor", verkligen INTE.
Har du läst boken "Nickled and dimed"? En riktig ögonöppnare.
Precis, många inom servicesektorn har det ju precis som Taina skriver ovan, och jag undrar också hur de orkar? OCH, aldrig ngnsin hör man om ngn som går in i väggen.
Nej, för att leva gott i USA gäller det att ha hög utbildning och ett bra jobb. Har man det lever man mkt bra och kan försörja flera på sin lön.
Klyftorna är vida bredare och djupare än vad man ser hemma.
Skrämmande.

Lars Hultqvist said...

Mycket sant i både det som du sagt Anne-Marie och övriga kommentarer. Löneskillnaderna här är enorma. Jag tjänar helt klart mindre än vad jag gjorde i Sverige men lever faktiskt bättre pga den lägre skatten och lägre levnadskostnader här i Arkansas. Jag fick 2 jobberbjudanden samma vecka för drygt 2 år sedan, ett av ett privat företag och ett av delstaten. Det privata företaget betalade nästan dubbelt så mycket som delstaten och i princip den lön som jag hade i Sverige men jag tog ändå delstatsjobbet vilket jag inte har ångrat i dessa tuffa arbetsmarknadstider.

Det är tufft för de som måste jobba mer än ett jobb för att få det att gå ihop. Många människor sliter ont i detta land och som någon sa, inte hör man talas om någon som 'går in i väggen' vilket hände många av mina kollegor i Sverige. Här har man inte råd att 'gå in i väggen' om man inte vill sova under en bro.

Det är ett tufft land jämfört med Sverige men också ett möjligheternas land för de som vill och har chansen.

Anne-Marie said...

Taina: Visst är det konstigt att man nästan aldrig hör talas om amerikaner som "går in i väggen". Och det du beskriver tror jag är mycket vanligt, dvs att folk har två, kanske tre jobb. Jag fattar inte hur de orkar. Men de måste kanske och med vilja går det att göra mycket.

Annika: Nej, har inte läst den boken. Skall kolla upp den. Klyftorna är stora och de kanske växer till och med allteftersom åren går. På skolan är lönerna offentliga, dvs vi vet vad t ex chefen för skolan tjänar. Vi fick ett email häromdagen där det fanns information om t ex löner och det visar sig att vicecheferna tjänar runt $130,000/år! Det vore inte fel att ha en sådan lön. :)

Anne-Marie said...

Lars: Jag tror att Kalifornien är en mycket dyr stat att leva i. Allt verkar dyrare här än i många andra stater. Jag kan inte påstå att jag har mer över, tvärtom. I Sverige hade jag mer efter skatt. Jag märkte också en stor skillnad när jag inte längre kunde skatta som gift (när Michael gick bort) - helt plötsligt togs mycket mer ut från min lönecheck. Hur det går ihop fattar jag inte - man betalar mer i skatt som singel än som gift. Verkar inte riktigt vettigt.