Tuesday, April 22, 2008

För 11 år sedan

Jag hade problem med min dator igår så det blev inget skrivet. Den 21 april för 11 år sedan kom jag till Mt Shasta för första gången. Jag kan inte riktigt fatta att jag varit så länge i USA.

Det var inte första gången som jag var i USA - jag hade redan besökt Kalifornien och några andra platser vid andra tillfällen. Jag minns fortfarande hur nervös jag var när jag satt på flygplanet över Atlanten. Jag hade aldrig träffat Michael utan vi hade bara haft kontakt med varandra per telefon och brev (det var innan alla hade email :)). Han kom och hämtade mig i San Francisco och sedan åkte vi de ca 40 milen till Mt Shasta. Det var en solig och varm dag och man kunde se berget Mt Shasta på långt håll och jag var rätt imponerad. Jag hade aldrig sett ett så stort berg tidigare.

Jag stannade två veckor men sedan kom jag tillbaka för en tremånadersvistelse under sommaren och det blev ytterligare ett par sådana längre vistelser under mitt första år här. Det här var ju före 11 september och de strängare regler som då infördes. När jag bodde i Sverige hade jag sagt att jag inte hade lust att gå i skola igen. Men det var precis vad jag sedan gjorde under fyra år. Mycket lärorikt och jag skulle nog inte ha det jobb jag har idag om jag inte varit elev på skolan.

Det skulle dröja ett bra tag innan jag började jobba men det blev alltså på College of the Siskiyous. Det som sedan hänt har jag redan berättat om här på bloggen, dvs att jag flyttade till Oregon, Michael gick bort och att jag sedan flyttade tillbaka till Mt Shasta området.

Det känns väldigt roligt att kunna få berätta här på bloggen hur det är att bo som svensk i USA och framför allt då på en mindre ort. Vi får se om det blir ytterligare 11 år i USA - jag har i alla fall i dagsläget inga planer på att flytta hem till Sverige.

13 comments:

Annika said...

Visst går tiden fort, Anne-marie. Det är svårt att förstå hur många år man har varit här. Jag har bott här på heltid sen 93!
Och i mångt och mkt känns det fortfarande som man är ny i landet, och å andra sidan känns det som om man blivit ganska rotad. Dubbelt det där.
TUFFT med dig och Michael. Det var MODIGT av dig att åka över som du gjorde den ggn.
Och nu är du tillbaks i vackra Shasta igen...
Ja, det är så roligt att läsa alla US-blogggares bloggar. Vi har alla så lika erfarenheter i mångt och mkt.
KRAM!!!

Desiree said...

Ja tiden går verkigen fort. Vi har snart varit här i två år och det känns ju en smula konstigt. Ibland känns det som vi varit här jättelänge eftersom så mycket hänt och ibland känns det som vi precis kommit. Verkligen tråkigt att du inte fick dela fler år med Michael. Du verkar dock vara en stark person som klarar mycket. Tror du att du kommer att bo kvar här eller känner du att du en dag skulle vilja flytta tillbaka till Sverige igen?

Lisa said...

Morgon i Mt Shasta �r det nog nu skulle jag tro. I s� fall �nskar jag en God morgon.

H�r g�r m�nga m�nniskor, inklusive jag och M och nyser, nyser och har rinnande �gon pga allt pollen som flyger omkring. Det �r ca 1-2 minus p� natten och �ver 20+ p� dagen. Aprilv�der kallas det v�l h�r. Men s� h�r T-shirts varmt brukar det ju inte vara.

Gud vad du var modig, n�r du �kte til amerika s� d�r. Jag och en kurskamrat var ute och liftade sju veckor varje sommar i Europa i tre �r i rad, n�r jag pluggade, innan det var s� farligt. Det du gjorde skulle jag vara f�r feg f�r.

F�rst�r verkligen att du inte t�nker p� att flytta tillbaks till Sverige. Man anpassar sig ganska fort och elva �r �r en l�ng tid. Nu n�r du har ett tryggt jobb ocks� betyder det ju massor.

Har f�r mig att du skrivit om �lder och jobb i Sverige. Man ska verkligen vara ca 25-30 �r och ha 20 �rs arbetslivserfarenhet f�r att f� jobb h�r. Inte klokt. Har �ven l�st att amerika inte �r s� �ldersfierat som h�r. Skulle verkligen vara underbart om det var s� �verallt.

Elva �r �r l�ng tid. Sista april f�r elva �r sedan tr�ffades jag och M av en slump. B�de jag och M hade haft en l�ng tid, massor av �r, n�r vi haft olyckliga �ktenskap, fast av olika orsaker, s� vi hade bara s� tur att det blev vi.

N�r M kommer hem ska vi ut och kratta v�r megastora gr�smatta och gr�va lite i jorden. Kratta �r mitt hatarbete nr 1. Vet ej varf�r. �

�nnu ett l�ngt inl�gg, men jag ska f�rs�ka sk�rpa till mig.

Ha det bra Anne-Marie!

Lisa said...

F�rresten Anne-Marie.
Blir sa irriterad pa att, du vet vara tre sista tecken i alfabetet syns sa daligt pa amerikanska bloggar. Ar det battre att skriva sa har. Synpukter onskas.
Hej,hej.

� � � � � � eller

a a o A A O

Lisa said...

Inte latt att vara svensk, skrev forresten fel i alla fall i exemplet.

Toini said...

Ja, tiden går fort. Det är 8 år sen jag kom till Edmonton första gången och nu har jag snart bott här i 3 år.

Kul att höra att du fortfarande trivs.
Ha en bra fortsatt vecka.

Petra H said...

Wow, 11 år är imponerande! Tiden går fort, själv har jag "bara" varit utlandssvensk den här omgången sedan 2002 (var hemma i ett halvår höstterminen 2001)! Jag har inte riktigt förstått hur du och Michael fick kontakt?
Pratade med en svensk kompis som nu ska flytta till Frankrike (inte första gången hon ska bli utlandssvensk) för att bli sambo, hur livet inte riktigt blir som man tänkt sig men att det absolut inte är ngt negativ! Och att små beslut bakåt i tiden har format en och gjort att man hamnat där (och den) man är nu!
Trevlig helg!

Matildas fikarum said...

Tiden går vansinnigt fort! Jag fattar aldrig hur länge jag varit i Australien.

Anne-Marie said...

Annika: Du har varit här många år du med. Vissa saker tror jag att jag aldrig kommer att riktigt förstå här i USA. Kanske om man kommer hit som liten att det är enklare att ställa om sig. Men visst blir man mer och mer rotad allt eftersom åren går.

Desiree: Tiden går så fort att man inte riktigt hänger med. När jag tänker tillbaka på när jag först kom hit känns det som en väldigt lång tid sedan och samtidigt har det gått fort. Som det känns i dagsläget tror jag inte att jag flyttar tillbaka till Sverige, men man skall aldrig säga aldrig. Jag tror att det skulle vara svårt att få jobb eftersom folk i Sverige är så otroligt åldersfixerade. Det är man ju inte här i USA vilket jag tycker är väldigt skönt. Om jag kommer att bo kvar i just Mt Shasta området vet jag inte. Vi får se.

Anne-Marie said...

Lisa: Det gör inget att du skriver långa kommentarer. Det är bara kul. Jag känner av min pollenallergi litet grand men det är mycket bättre här i USA än vad det var i Sverige. Jag kände mig inte särskilt modig när jag satt på planet men jag visste att det var meningen att vi skulle träffas. Och det var det ju! Jag vet faktiskt inte vilket som är bäst med de svenska bokstäverna. Kanske a och o. Undras just varför de svenska bokstäverna inte syns som de skall? Kan du läsa mina svenska bokstäver? Ha det bra!

Toini: Tiden går så fort tycker jag. Men när jag kommer på att jag varit så länge i USA har jag ibland litet svårt att verkligen tro på det. Det börjar kännas litet avlägset sedan jag t ex jobbade i Sverige.

Anne-Marie said...

Petra: Du har ju en "imponerande" bakgrund du med även om du kanske inte bott sammanhängade utomlands under riktigt lång tid. Jag och Michael fick kontakt genom det bokförlag som jag och min pappa hade. Michael hade skrivit en bok som vi översatte till svenska. Vi började ha litet kontakt och på den vägen var det. :)

Matilda: Hur länge har du varit i Australien? Jag har nog läst det någon gång men minns inte nu. De säger att tiden går fortare när man blir äldre, kan det bero på det? :)

Sandra said...

Och jag tycker att jag har varit här länge, jag har bara varit i ett halvår, men det blir faktiskt vardag ganska snabbt, men roligt är det fortfarande!

Anne-Marie said...

Sandra: Välkommen hit! Visst blir det vardag snabbt oavsett var man befinner sig. Den där litet lyxiga känslan man har när man är någonstans på semester försvinner rätt snabbt när man faktiskt bor på en plats.