Thursday, April 17, 2008

Att lämna en kultur

Häromdagen skrev jag om pengar och olika sätt att betala och skillnader mellan Sverige och USA.

En av kommentarerna jag fick sade att det amerikanska internetsystemet för att betala räkningar verkade så gammalmodigt jämfört med det svenska.

När jag läste kommentaren tänkte jag att jag inte har en aning om hur det går till i Sverige. Eftersom jag lämnade Sverige för 11 år sedan har min "dagliga" kunskap om Sverige inte alls hängt med. Jag ligger alltså i stort sett 11 år efter och mina referensramar kommer från hur det var 1997.

När man lämnar en kultur betyder det alltså att man egentligen inte vet någonting om vad som händer på den där dagliga nivån. Visst hör jag talas om och läser om nyheter från Sverige men jag får ju inte den där dagliga "dosen" av vad som är på gång i Sverige genom att jag bor där.

Skulle jag flytta tillbaka till Sverige idag var det nog mycket jag fick lära mig eftersom så mycket troligen har hänt på 11 år. Internet var ju bara i sin "barndom" när jag kom till USA medan det idag är en del av samhället precis som det är här i USA.

Jag känner fortfarande att jag inte riktigt fattar hur den amerikanska kulturen fungerar och det beror säkert på att jag inte vuxit upp här. Men nu börjar jag också alltså tappa en del av hur den svenska kulturen fungerar. Ibland känns det som om jag till viss del befinner mig i ett ingemansland. Fast jag känner mig mer och mer hemma i USA och efter det att jag fick mitt jobb på skolan har jag nog blivit ännu mera en del av det amerikanska samhället.

Man kan egentligen bara ha koll på en kultur om man bor och lever i den. Även om jag alltid givetvis kommer att känna mig som svensk är jag inte svensk på det sättet som jag var när jag bodde i Sverige. Amerikan kommer jag ju aldrig att bli och alltså kommer jag troligen att aldrig riktigt förstå hur den amerikanska kulturen fungerar.

Även om jag ibland känner det som om jag är i ett ingenmansland har jag helt klart lärt mig otroligt mycket under mina år i USA och det har berikat mig som person. Att få kunna ta del av två kulturer är en stor tillgång.

11 comments:

Saltistjejen said...

Självklart glider man ifrån den "gamla kulturen" ju längre man inte är en aktiv del av den. Det är ju på både gott och ont såklart. Jag kommer från en invandrartät stad (min barndomsstad) och hörde där av en tjej som var sk "andra generationens invandrare" att det är få som är så "traditionella" och på många vis konservativa som just de personer som flyttat från sitt land och sin kultur till något nytt. Hon syftade naturligtvis på sina föräldrar och andra i hennes närhet som hade lämnat sina hemländer för kanske 20-30 år sedan och som fiortfarande på många vis höjde det landet och den kulturen till skyarna. Ofta hade de just dessa traditioner som exempel och/eller "mål" när de uppfostrade sina barn också. Vilket såklart ofta ökade på känslan av "kulturkrock" för dessa barn (som hon ju var). Men som hon förklarade så var det just deta som du beskirver: att deras bild av landet och kulturen är den de har kvar från det att de lämnade landet. Men att även detta land/kutlur utvecklas, men då är förldrarna inte längre en del av det, vilket gör att en del av de invandrare som kommit till t ex Sverige har mer gammaldags synpunkter på saker och ting än sina fd landsmän som stannat kvar.
Jag hade aldrig reflekterat över detta tidigare, men när hon berättade det så slog det mi att det är ganska självklart egentligen.
Och naturligtvis blir det samma sak för alla som lämnar sina länder. Även vi utlandssvenskar. Ju längre man tar del av den nya kulturen och är "frånvarande" från sin gamla desot mer främmande blir den gamla såklart.
Men som du säger så är det trots att detta faktum kan kännas sorgligt, en enorm fördel att ha fått chansen att uppleva två eller fler kulturer!

Lisa said...

I norr d�r jag bodde p� -50, -60 och del av -70-talet fanns inte en enda invandrare.

N�r jag kom hit 65 mil s�derut, flyttade vi efter n�gra �r fr�n den stora staden, till en bruksort tv� mil d�rifr�n och h�r vimlade det av olika nationaliteter. Bl.a f�r att industrierna �kt ner till Italien och andra l�nder d�r nere och "raggat" arbetskraft.

Den st�rsta delen av invandrarna var dock finl�ndare. Min man var gift med en finska och har tre flickor, och hennes f�r�ldrar, som jag tr�ffat m�nga g�nger pga barnen och barnbarnen, t�nkte som alla andra finnar och folk fr�n andra l�nder att de skulle �terv�nda snart till sitt hemland.

Alla l�nders folk l�rde sig bra svenska, men finnarna v�grade, de skulle ju i alla fall snart �terv�nda. De hade okvalificerade jobb och beh�vde inte kunna spr�ket. Min man sa att hans fd sv�rfar inte kunde ett ord svenska. N�r vi tr�ffades f�rsta g�ngen hade jag gl�mt det, s� vi satt en fin sommardag p� balkongen och pratade svenska f�r fullt. Han �r minst 80 �r.

Jag l�ser m�gna bloggar av er svensk-amerikaner och brukar fundera p� vilka som verkligen kommer att �terv�nda till Sverige. En del verkar ju ha de planerna, men efter hand kan nog de flesta fundera om.

Sj�lv har jag v�ldigt l�tt att anpassa mig, och hade det blivit s� som det var t�nkt att vi skulle flytta till amerika, d� f�r l�nge sen, hade vi antagligen stannat.

I dag skiner solen, gula, violetta och vita krokus blommar, pionerna har kommit upp en dm, gullvivorna tittar upp, scillan blommar n�stan �verallt p� v�r 1500 m2 tomt, alla tr�d och buskar har antingen knoppar eller blad, utom bj�rken som verkar vilja v�nta ett tag till.

Ha en bra helg �nskar jag.

Desiree said...

Håller verkligen med dig till 100%. Man tappar en hel del av den svenska kulturen och varadagen då man bor utomlands men man får ju också väldigt mycket av sin nya kultur. Fast ändå befinner man sig lite mittemellan och i ett ingemansland som du säger. Skulle man flytta hem nu skulle man säkerligen uppleva en form av kulturkrock även om jag inte alls bott här i USA lika lång tid som du har. Men jag ångrar aldrig en minut att jag tog chansen att flytta utomlands och få uppleva allt jag hittills upplevt här och lärt mig. Det har verkligen gett otroligt mycket.

Petra H said...

Jag håller också med dig Anne-Marie, man är lite med fötterna i två olika kulturer och det känns som om man inte riktigt har koll på varken den ena eller andra. Men samtidigt så tycker jag att det kan berika ens liv mycket att få uppleva andra kulturer, och det är ju lite spännande att åka hem till Sverige och se vad som är nytt och inne just nu.. Panelgardiner, studsmattor eller schlagers ;-)
Jag såg att ni hade varmt för ngn dag sedan men nu är det "bara" 13 grader men visst är det vår nu hos dig?

Annika said...

Du har ratt A-M. Man lamnar en kultur och forlorar den lite. Man har inte den dar dagliga kollen trots att man laser tidningar, bloggar etc. Det ar sa intressant att komma hem varje ar och se vad som ar poppis.
Visst lever vi lite som i ett ingenmansland, men man landar mer och mer i den amerikanska myllan. Men josses vad manga ar det har tagit...det kan jag lova. Det ar inte latt att flytta bort, och av dom svenskar jag kanner som har flyttat hem ar det inte latt att komma hem heller...
Kram!!

Anne-Marie said...

Saltis: Intressant att läsa din kommentar. Även om jag har åkt till Sverige på besök ungefär en gång per år är det givetvis inte tillräckligt för att verkligen fatta hur det är i Sverige nuförtiden. Jag kan märka under mina besök att det är annorlunda jämfört med när jag kom till USA 1997. Men det kan vara svårt att riktigt förstå vad det är som förändrats. En kompis sade en gång att det blivit ett hårdare klimat rent allmänt i Sverige och det är nog mycket möjligt. Som utlandssvensk har man ju helt klart en erfarenhet som en person som alltid bott i ett enda land inte har. Trevlig helg!

Anne-Marie said...

Lisa: Min mamma, som jobbade som lärare, hade samma erfarenhet som du berättar om, dvs att de finska invandrarna inte gärna ville lära sig svenska. När hon fortfarande arbetade var det en hel del diskussioner om hur länge och hur mycket finska som skulle finnas i skolan. Jag vet faktiskt inte hur det är idag.
Det kan nog vara svårt att återvända till ett land man inte bott i under många år. Jag tror t ex att jag skulle ha svårt att få ett jobb - jag är nog för gammal. Har fått en känsla av att man i Sverige idag vill ha personer som är runt 30-35 och samtidigt har en 20-årig arbetslivserfarenhet (vilket ju är en omöjlighet). Här i USA är man inte alls lika åldersfixerad vilket jag verkligen gillar.
Det låter som om våren verkligen är på gång hos dig. Idag var det riktigt fint här men under helgen skall det bli vinterlikt igen.

Anne-Marie said...

Desiree: I början av min USA-vistelse jämförde jag väldigt ofta Sverige och USA och saknade mycket av det jag varit van vid i Sverige. Jag har märkt att jag nästan aldrig gör det nuförtiden och det är rätt skönt eftersom jag ju bor i USA och inte i Sverige. Visst kan en viss längtan komma som t ex när min mamma berättade häromdagen att hon plockat vitsippor. Det vore inte helt fel att kunna göra det. Visst är det en fantastisk erfarenhet att bo utomlands.

Petra: Håller med dig om att man får en snabbinblick i det som är inne i Sverige just då när man kommer på besök. Jag minns för några år sedan när jag var på besök och såg folk gå omkring och prata, som det tycktes, rakt ut i luften. Jag visste inte att det var mobiltelefoner med "headset" som egentligen inte syntes. Här i Mt Shasta området ser man inte lika många mobiltelefoner som i t ex Stockholm.
Jodå, det är en litet skakig vår minst sagt. Förra helgen var det +25 två dagar. På måndagen var det snö och några plusgrader. Nu till helgen skall det bli vinter igen. Mystiskt. :)

Anne-Marie said...

Annika: Skönt att höra att det inte bara är jag som tycker att det tagit väldigt lång tid att känna mig mer och mer hemma här i USA. Undras just om det har med åldern att göra. Om man är yngre kanske det går snabbare. Eller också är det en individuell sak. Jag kan tänka mig att det är svårt att flytta tillbaka till Sverige efter många år utomlands. Som sagt, Sverige är ju inte samma land som det var när man åkte därifrån och det blir ju ytterligare en anpassning som man skall gå igenom. KRAM!

Lars said...

En av de saker som jag ansåg gammalmodigt när jag flyttade hit till USA för ett år sedan var bristen på internetfuntioner för banker och avsaknaden att inte enkelt kunna flytta pengar mellan banker som man gör i Sverige. I Sverige så var jag i princip ALDRIG på banken medan jag här måste gå dit varje gång jag vill flytta pengar från den ena banken till den andra.

Lars

Anne-Marie said...

Lars: Det är tydligen så att internetbankvärlden skiljer sig mycket mellan Sverige och USA. När jag flyttade hit 1997 var ju internet inte alls så utbrett som det är idag så jag har faktiskt ingen aning om hur det är idag i Sverige. Men jag har hört den här kommentaren tidigare så jag litar på de som vet mer än mig. :)