Monday, January 21, 2008

Äntligen!

Det har varit tyst ett tag igen här på bloggen och det beror till största delen på att jag levt med en viss nervpress under de senaste två veckorna.

Som jag skrivit om har jag under två år haft ett jobb på skolan på avdelningen för distansundervisning. Först som tillfälligt anställd, sedan som permanent deltidsanställd och sedan i april återigen som ett tillfälligt jobb (när jag kom tillbaka från Oregon). I december kom så äntligen annonserna ut för de två tjänster som skulle tillsättas permanent. Det var ju egentligen min gamla tjänst (19 timmars tjänsten) och så min kollas tjänst (han som gick på lunch och aldrig kom tillbaka eftersom han tröttnat på skolan) som skulle tillsättas. En stor förändring var att det skulle bli en 32 timmars tjänst och en 19 timmars tjänst.

Trots att jag gjort jobbet i två år och kan det på mina fem fingrar var jag tvungen att söka och genomgå samma intervjuer som alla andra. Jag sökte faktiskt båda tjänsterna eftersom jag inte hade en aning om vilka andra sökanden som fanns. Under de senaste två veckorna var jag på två intervjuer - den sista var till och med för skolans högste chef och en av vicecheferna. Litet kändes det som om jag genomgick ett "prov" för en mycket högre befattning, men sådana är reglerna om någon får en tjänst med så kallade "benefits" vilket 32 timmars tjänsten har.

I fredags kom äntligen det besked som jag väntat på så länge. Jag blev erbjuden 32 timmars tjänsten och jag tackade givetvis ja. Tänk vilken lång tid det har tagit. Och så skönt det känns. Nu behöver jag inte längre ha en privat sjukförsäkring vilket jag haft under många år. Det är mycket pengar jag betalat under årens lopp. Vi vet ännu inte vem som får 19 timmars tjänsten, troligen blir det klart under den kommande veckan.

Fredagen fick också en trevlig avslutning eftersom min chef, som var lika glad som jag att jag fått jobbet, bjöd mig på middag. Hon och hennes son skulle fira hans fina betyg och då passade vi på att fira mitt jobb också. Vi gick till en trevlig restaurang i Mt Shasta och åt gott.

Förra veckan startade skolans vårtermin och det var något kaotiskt. Jag fick ta hand om det mesta eftersom min chef hade många andra saker som behövde hennes närvaro. Idag var skolan stängd eftersom det var en helgdag - Martin Luther King Jr firades. Men i morgon är det dags igen. Jag blir inte permanent förrän om en vecka men vad spelar det för roll nu.

16 comments:

Cattis said...

Verkligen grattis!
Det måste kännas skönt för dig.

Vi har en helt annan trygghet här...

kram
Cattis

aurorabuddha said...

Jag forstod val att nagonting var pa gang i ditt liv! Jag kande det pa mig!

Man ska be att fa gratulera! Sa fantastiskt! Well done, Anne-Marie!!

Petchie75 said...

Jättestort grattis Anne-Marie!! Vad skönt det måste vara att äntligen ha ett fast jobb (det har jag faktiskt aldrig haft!) och speciellt med benefits, jätteviktigt i USA. Och vad roligt att du kunde fira det med en god middag i trevligt sällskap.

SweFlo said...

Kanonbra nyheter! Måste verkligen kännas skönt att ha den tryggheten i påsen. Grattis!

Saltistjejen said...

Å GRATTIS!!!
Det är ju toppenhyheter!
Måste kännas otroligt skönt! Jag är jätteglad för din skull. :-)

Desiree said...

Åh stort grattis till dig! Det måste kännas underbart, du har ju verklgien fått vänta länge på detta. Toppen att du även fått en hel del benifits också blir ju nästan som löneförhöjning då du slipper betala privatsjukförsäkring. Vilka underbara nyheter. Jag är jätteglad för din skull. Grattis!

Anonymous said...

GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!

Det var verkligen goda nyheter, och jag förstår att det varit pirrigt.

Åh, vad bra!

Nu kan jag också andas ut. Fast jag knappt känner dig så har jag tänkt på din jobbsituation ibland. Visst är det konstigt! Här sitter jag i Sydney och funderar på om Anne-Marie i USA någonsin kommer att få det där jobbet hon redan har....

:)

Fröken fräken said...

Grattis grattis!
Det var kul att höra att du äntligen fått ett fast jobb. Kul. Ja nu kan du pusta ut, och snällt att du blev utbjuden på middag också, va trevligt.

Anita said...

Jattebra att du far sjukforsakring nu. Det blir ju bara dyrare och dyrare ju aldre man blir, sa att fa det genom jobbet ar ju guld vart. Vi betalar privat, sa jag vet vad dyrt det ar.. Grattis!!

Anonymous said...

Ååååååå, underbara nyheter. Gläds så med dig. Grattis!!!!

Och så kul att du bloggar igen :-)

Anne-Marie said...

Cattis: Tack! Ja, vi svenskar är vana vid att ha många fler förmåner än vad man har i USA. Nu har jag nästan vant mig vid hur det är här men i början var jag litet småchockad eftersom jag inte alls visste hur det var.

Aurorabuddha: Tack så jättemycket! Jag var helt enkelt allt för stressad för att blogga. Inte bara av vänta på besked utan också på grund av att skolan började och det var så väldigt mycket att göra.

Petra: Tack! Jag hade ju fasta jobb i Sverige som var heltid men här har det liksom inte "velat sig" förrän nu. Jag känner mig helt klart mindre pressad nu. :)

Anne-Marie said...

Sweflo: Tack skall du ha! Ja, det känns väldigt skönt att inte behöva undra om jag nästa vecka eller månad skall ha en inkomst och hur mycket jag behöver betala för en egen försäkring.

Saltis: Tack för att du gläds med mig! Ja, det var kanonbra nyheter och jag kunde helt klart slappna av mer under helgen vilket inte var helt fel. :)

Desiree: Stort tack! Jag fick faktiskt litet högre lön än vad som utannonserats eftersom jag jobbat här rätt länge. En fin bonus!

Anne-Marie said...

Matilda: Visst är det konstigt att man känner det som om man känner de bloggare man läser (nu måste jag erkänna att jag varit dålig på att läsa bloggar under ett tag). Ja, jag började också undra om jag någonsin skulle få det jobb som jag har gjort så länge och som jag nu kan på mina fem fingrar. Tack!

Fröken fräken: Den här veckan har det känts som om jag jobbar här "mer på riktigt" och det var ju verkligen på tiden. :)

Anne-Marie said...

Anita: Ja, det här med sjukförsäkringar är helt klart "sjukt" i USA. Så många människor som inte har råd och som står utanför systemet. Inte klokt egentligen. Tack!

Maria: Ja, jag har varit dålig på att blogga men jag var litet väl pressad ett tag. Tack så jättemycket!

Lullun said...

Ett stort STORT GRATTIS! Vad kul! Det måste ju kännas mycket bättre och stabilare med en fast tjänst. Så får vi hoppas 19-timmars tjänsten snart blir "omhändertagen" av någon trevlig person! :-)

Anne-Marie said...

Lullun: TACK! Jag känner mig lugnare det är helt klart. Det verkar som om 19 timmars tjänsten är på gång. Hoppas att det blir bra.