Monday, November 12, 2007

Resan till Happy Camp

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Förra veckan var litet smått stressig med mycket att göra både på skolan och mitt andra jobb. Fredagen var också en maratondag med tidig start och sent i säng.

Efter några timmar på jobbet på förmiddagen åkte min chef och jag till staden Yreka - det var där jag handlade långbyxor förra helgen. I Yreka finns det en "filial" till vår skola i Weed. Den är mycket mindre men alla våra videosända kurser går också till den skolan. För ett par veckor sedan skulle det installeras ny utrustning i det rum som vi använder för dessa kurser och det var tydligen rena fiaskot. Teknikern som kom visste nästan ingenting och min chef var inte särskilt glad. I fredags kom en annan person och han fick ordning på klassrummet på ett par timmar. Vi var där för att hjälpa till och dessutom fick jag se rummet för första gången vilket var intressant.

När vi var färdiga där skulle min chef och jag fortsätta till en ort som heter Happy Camp. Vi har elever även där och det skulle vara en middag för elever och anställda. Jag hade aldrig varit i Happy Camp tidigare och visste knappt var det låg. Det var en lång resa för att komma dit och bilfärden gick på slingriga vägar. Som tur var satt jag i framsätet annars hade jag aldrig kunnat åka så långt.

Tyvärr var det mörkt när vi kom fram till Happy Camp så jag kunde aldrig se själva staden men vägen dit var fin trots alla kurvor. Den går utmed Klamath River som passerar genom staden. Happy Camp är "huvudkvarteret" för en indianstam som heter Karuk (betyder "upriver people"). Här kommer en liten beskrivning från 1800-talet av Karuk-stammen:

"The Karok are very democratic. They have a headman or captain in each rancheria, though when on the war-path they are in a slight degree subject to the control of one chief ... In war they do not take scalps, but decapitate the slain and bring in the heads as trophies. They do battle with bows and arrows, and in a hand-to-hand encounter, which often occurs, they clutch ragged stones in their hands and maul each other with terrible and deadly effect" (21).

"There are two classes of shamans--the root doctors and the barking doctors ... It is the province of the barking-doctor to diagnose the case, which she (most doctors are women) does by squatting down ... before the patient, and barking at him ... for hours together. After her comes the root-doctor, and with numerous potions, poultices, etc., seeks to medicate the part where the other has discovered the ailment resides" (26).

"The first of September brings a red-letter day in the Karok ephemeris, the great Dance of Propitiation, at which all the tribe are present, together with the deputations from the Yurok, the Hupa, and others. They call it sif-san-di pik-i-a-vish ... which signifies, literally, "working the earth". The object of it is to propitiate the spirits of the earth and the forest, in order to prevent disastrous landslides, forest fires, earthquakes, drought, and other calamities" (28).
Källa: Wikipedia

Det var en trevlig middag och vi fick även se det klassrum som används för videokurserna. Framåt niotiden var det dags att åka hem igen och vi hade en minst sagt händelserik resa. Helt plötsligt såg vi en polisbil som kom upp bakom oss och då var det ju bara att stanna. Min chef frågade polisen vad som var fel och han sade att hennes lyse för registreringsskylten inte fungerade. Vi tyckte att det verkade litet småaktigt att stoppa bilen för detta och troligen gjorde han det eftersom han inte fick tag på den bil han egentligen ville få tag på. En av lärarna som har videokurser var också med på middagen. Hennes man var också där. De kom i var sin bil och han fick av misstag med sig hennes bilnycklar. Tydligen hade han upptäckt sitt misstag och kom tillbaka just när min chef och jag var på väg från Happy Camp. Polisen sade att han sett en bil köra alldeles för fort genom staden och det var troligen lärarens man. Polisen fick aldrig tag på honom så vi trodde att han stoppade oss i stället. Nu fick min chef som tur var inga böter men nog var hon litet uppskakad. Det märkte jag. Vi fick oss i alla fall ett gott skratt när vi pratade om händelsen och polisen som troligen hade för litet att göra. :)

Vi kom i alla fall lyckligt tillbaka till Weed trots många rådjur på vägen.

6 comments:

aurorabuddha said...

Sa manga platser som jag aldrig har hort talas om! Jag har inte rest sarskilt mycket har i USA och jag har aldrig varit till Californien. Men jag kanner manga som bor dar!

Och jag ville bara saga oxa: jag har inte heller gardiner! Det *ar* faktiskt ovanligt, jag tror ingen pa min gata har det. Vara fonster ar sa lagt ner, lagom for hundarna att sta och titta ut. Dom har ingen stil har. :o)

Saltistjejen said...

Oj, jag blir alltid lite nervös ifall en polisbil "vinkar in mig"! Även om jag vet att jag itne gjort något olagligt så hinner man fundera många gånger om IFALL man ändå inte gjort något man inte borde... Skönt att ni kom hem ordentligt iallafall. Verkar ha varit en innehållsrik coh spännande resa! :-)

Petra H said...

Oj vilken tur ni var ute på - Happy Camp låter som ett mycket trevligt ställe, själva namnet är ju väldigt positivt!!
Jag skulle också ha blivit nervös om en amerikansk polis hade vinkat in mig, de verkar lite mer auktoritära än svenska poliser...

Förresten, intressant inlägg om gardiner - i Bryssel hade jag inga gardiner i köket för jag tyckte att köksfönstret var fint utan (mörkt trä) men i de andra fönsterna hade jag gardiner för att göra det lite mer ombonat. Vad tråkigt att inte ens få sätta upp gardiner om man skulle vilja.

Anne-Marie said...

Aurorabuddha: Välkommen hit! Oj, vad många platser det finns här i USA som man skulle kunna åka till och besöka. Jag har heller inte varit på särskilt många.
Med tanke på "gardinkommentarerna" verkar det som om det är litet olika beroende på var man bor i USA. Det verkar ju bra i alla fall för dina hundar att de kan titta ut. :)

Anne-Marie said...

Saltis: Jag har själv (ta i trä) aldrig blivit stoppad av en polis men så fort jag ser en polisbil blir jag litet extra nog och tänker på vad jag gör.
Vår historia har nu spritt sig till Happy Camp och det är väl inte otroligt att polisen till och med får höra talas om det hela eftersom det är en så liten stad. :)

Anne-Marie said...

Petra: Ja, min chef blev helt klart nervös, det såg jag. Jag tyckte mest det var småaktigt och löjligt av polisen att stoppa oss. Men han var troligen "tvungen" att göra något eftersom han inte fick tag på de riktiga "syndarna".
Visst gör gardiner ett hem mer ombonat. Jag har aldrig frågat min hyresvärd om jag får sätta upp gardiner. Det är mycket möjligt att jag skulle få göra det. Men, som sagt, man vänjer sig vid allt.