Friday, October 26, 2007

Stava och bokstavera namn

Jag har en profil på Facebook - detta fenomen som drar till sig fler och fler människor.

Idag gick jag med i en grupp som heter "Vi som alltid måste bokstavera våra namn" och jag blev glad att se så många andra som har samma problem som jag alltid haft - att behöva bokstavera inte bara mitt efternamn utan även mitt förnamn. Det spelar ingen roll att jag bor i USA, jag har samma problem här.

Numera bokstaverar jag alltid både för- och efternamn. De allra flesta missar att mitt förnamn har ett "e" i Anne. Marie tycks inte vara några större problem. Sedan gäller det att också få med bindestrecket mellan Anne och Marie. I Sverige verkar datasystemen klara av långa namn med bindestreck. Inte så i USA. Här är det vanligaste att mitt förnamn skrivs ihop eller också att det skrivs som två ord. Inte ens immigrationsverket i USA klarar av namn med bindestreck. När jag ringde och frågade sade de att det är så. Det kändes litet konstigt att mitt "gröna kort" inte har mitt namn skrivet såsom det skall vara. Där är det i två ord. Det är ju i alla fall ett viktigt dokument.

Okej, mitt efternamn är mycket svårare än mitt förnamn. Om jag bodde i Tyskland skulle jag inte ha några problem men i Sverige och USA är det ovanligt. Min släkt, på min pappas sida, kommer ursprungligen från Tyskland. Mitt efternamn är Kuhlemann och jag har sett alla möjliga varianter. Här är några: Kuleman (inte alls dåligt), Tuleman (fortfarande förståeligt) men Kugelberg. Hm. Verkar vara litet väl långsökt.:)

Men jag är som sagt i gott sällskap med många andra. Min mamma hade skickat mig en liten tidningsartikel om rätt roliga stavningsfel i Dagens Nyheters Nutidsorientering. En känd svensk som vi hört talas om mycket på senaste tiden är rymdfararen Christer Fuglesang och där fanns det flera stavningsvarianter på hans efternamn: Flugelslang, Suglefang, Fågelson, Flugsvans (!).
Jag tror jag fortsätter att bokstavera mitt efternamn. Folk tycks i alla fall kunna uttala både mitt för- och efternamn här i USA. Alltid något. :)

11 comments:

Petchie75 said...

Men egentligen måste det ju vara ganska kul att ha ett ovanligt namn, eller hur? Kuhlemann är ju roligare än Olsson?!
Jag har en fransk kompis som är med i samma grupp - hon har ett polskt namn som folk har väldigt svårt för att stava (även jag tills hon sa, kom ihåg att jag är Dr Z... innan blandade jag alltid ihop början på hennes namn, var det Dzr eller Drz..). Det roliga var att när vi var i Warsawa tillsammans för nga år sedan och hon betalade med sitt Visa-kort så började alla expediterna snacka med henne på polska - och hon fick försöka förklara att hon inte talar polska!!

Anonymous said...

å, det har jag inte tänkt på men dubbelnamn är ju så vanligt här i Sverige.

I Danmark exemlevis om du heter Marie så uttallas alltid e:et på slutet. Så ditt namn skuylle bli femstavit där, liksom ;-)

Lullun said...

Visst är det klurigt med namn. Själv har jag alltid haft problem med att mitt förnamn är placerat som nummer två bland mina namn, så jag har ofta blivit kallad vid min mammas (mitt andra-) namn. Vilket också har gett mig problem med flygbiljetter osv. Jag beställer dem ju i mitt tilltalsnamn, men när sedan personalen på flygplatsen ser mitt pass, så passar det inte ihop. Jag börjar lära mig, men ibland glömmer man sig.
Och sedan Louise (med stumt e, som det ju är på svenska), ja det får de flesta utanför Sveriges gränser att titta till. "Det är ju ett killnamn!" har jag hört 1000-tals av gånger. Här på Grönland utalar man istället mitt namn som Louisa, och danskarna väljer det med e-ljud på slutet. Har slutat att bråka imot och presenterar därför också mig själv med de två varianterna. Kanske jag inte borde, men...?! :-)

Annika said...

Jag vet, A-M...Det är jättejobbigt att ständigt behöva stava upp sitt namn. Ditt efternamn är ju ovanligt, och jg kan förstå problemet med det...Förnamn med bindesstreck är nog inte så vanliga här.
Min mamma har samma förnamn som du, ,men utan e. Lika för henne, hon får ständigt säga att Marie stavas UTAN e.
Mitt eget namn är klurigt också för amerikaner...UPPSTAVNING är det som gäller...
Från början körde jag dubbelnamn där Olsson (fniss) var det namn som kom först. Numera kör jag bara med min mans efternamn som börjar på B och har fyra bokstäver...Mkt lättare så...

Saltistjejen said...

Min man har nu övergått till att ofta säga ett "påhittat" namn när han t ex bokar bord på restaurang. Allt för att det annars kan ta hur lång tid som helst i telefon för att bokstavera och i slutänden blir det ändå fel... Men första gången vi kom till en restaurang där han bokat bord blev jag jättesnopen när han sa att Matt Johnson hade bokat bord...!!!

Anne-Marie said...

Petra: Visst är det kul med ett ovanligt namn. I Sverige finns det faktiskt bara två (!) personer som har det efternamnet - min mamma och en syssling till min pappa. Här i USA finns det säkert många som har samma efternamn som jag men jag har inte stött på någon ännu. Kul med din kompis och att de trodde att hon pratade polska. Jag behöll mitt efternamn när Michael och jag gifte oss eftersom jag ville bevara namnet.

Anne-Marie said...

Maria: Ja nog är dubbelnamn med bindestreck rätt vanligt i Sverige. Tur att jag inte är från Danmark eftersom ingen här i USA troligen skulle kunna uttala mitt namn. :)

Lullun:Det där att ha ett andranamn som tilltalsnamn kan nog förvirra folk på flygplatser. Framför allt i dag när de är misstänksamma mot i stort sett alla och allting. En del här i USA säger faktiskt bara Anne till mig. Jag brukar invända ibland men sedan fortsätter de ändå att säga Anne så då ger jag oftast upp.

Anne-Marie said...

Annika: Att flytta till ett annat land innebär nog alltid en viss "språkförbistring" och det är bara att försöka göra det bästa av situationen. Det måste ju vara väldigt vanligt här i USA att det finns ovanliga namn eftersom människor kommer från alla möjliga länder. Som jag skrev i mitt inlägg verkar folk i alla fall kunna uttala mina namn rätt bra. I Sverige hade folk mer problem att uttala mitt efternamn än här i USA. Alltid något. :)

Anne-Marie said...

Saltis: Verkar smart att ha den tekniken. När jag och Michael gick ut och åt brukade vi boka i hans namn för det mesta och då var det ju inga större problem. Men oftast blev hans efternamn också felstavat. Kul med Matt Johnson - förstår att du blev litet överraskad.

Desiree said...

Vet precis vad du menar. Jag får alltid bokstavera både här och i Sverige.

Anne-Marie said...

Desiree: Jag kan föreställa mig att folk kan ha litet problem med ditt namn. Välkommen till klubben. :)